Spel och utbildning på Intel Education Summit i London

P1040110_v2Årets Intel Education Summit genomfördes i London och temat var Gaming and education. Under hela konferensen utkristalliserade sig två spår: spelifiering av skolan, samt spelbaserat lärande. Många besökare hade utgångspunkten i ett lustfyllt lärande genom nyfikenhet och teknik, men det problematiserande perspektivet av stora IKT-satsningar inom skolvärlden var också ständigt närvarande.

I samtal med deltagare från andra delar av världen slår det oss att synen på IKT i skolan kan representera så otroligt många olika saker. Tillgången på datorer, surfplattor och andra enheter i Sverige är mycket god och därtill har Stockholm en 1:1-satsning för våra gymnasieskolor. På andra håll kan tillgången till IKT innebära endast en datorsal eller en uppsättning mikrodatorer för programmering.

Det är alltså inte brist på teknik som Sverige eller Stockholm märker av, utan snarare en tydlig vision av vad vi vill göra med tekniken. Under konferensen presenterades en stor mängd lösningar och förslag på vad man kan företa sig när man arbetar i, eller med, digitala skolmiljöer. Att skapa spel av sin undervisning var det jag, och många andra, var där för att prata om. Det var otroligt spännande att höra lärare motivera hur detta kan bli till större projekt, som täcker in många områden av läroplanen och kursplanerna.

Många skolor arbetar inom STEM (Science, Technology, Engineering & Mathematics) där man simultant undervisar i flera ämnen för att öka förståelsen och kunskaperna i dessa ämnen. Ett mycket lovande sådant är det kommunövergripande The Digital Schoolhouse, som håller i workshops för hela klasser i bl. a. spelskapande, robotprogrammering eller liknande. De finns på flera olika skolor, men är tänkta att kunna ta emot elever från hela närområdet.

Den som gjorde mest intryck på mig var Jo Twist från branschorganisationen UKIE, som representerar Storbritanniens dator- och tv-spelsföretag. Hon menade att branschen behöver visa upp sig tidigt i skolorna för att lyfta fram spelindustrin. Industrin är i behov av kompetenta medarbetare och det kan för många vara ett spännande framtidsyrke. Även Sverige har mycket att lära, eftersom det är en mycket stor exportkälla för landet.

Majoriteten av de som närvarade vid konferensen vad dock inte pedagoger. Som lärare var jag i minoritet då många andra var ansvariga inom kommuner eller motsvarande, alternativt företrädde de en organisation eller företag som var verksamma inom teknikindustrin. Min workshop lockade relativt få av alla på konferensen, vilket jag själv tror har att göra med att min utgångspunkt är rent pedagogisk. Det enda man behöver för att börja spelifiera är kunskap och intresse för det.

Jag tog upp de fyra delar inom spelifiering som jag testat inom Inkubatorprojektet:

Kartor

  • För att visa var spelaren (eleven) förhåller sig till målet denne arbetar mot. När en uppgift är klar, framgår det tydligt att eleven tagit ett steg närmare målet.

Poängsystem

  • För att uttrycka framsteg och arbetsinsats inom ett område. Det finns alltid en maximal poängsumma att sträva efter. En regel gällande detta är att man hellre delar ut många poäng än få. Jag valde att dela ut 100 poäng/fråga, om man svarade rätt.

Nivåer

  • För att summera de ansträngningar en elev gjort inom ett område. När en elev fått 1000 poäng, nådde denne nivå 1. Totalt kunde mina elever nå nivå 4 (4000 poäng).

Troféer

  • För att belöna insatser som kan vara av social karaktär, såsom närvaro, omtänksamhet eller hjälpsamhet. Dessa bör vara unika och kan endast fås en gång. Troféer handlar om kvalitet, och inte kvantitet.

Bland de närvP1040136_v3arande var intresset stort. Många frågor rörde just motivationen och hur den förändras när man förskjuter drivkraften i studierna. Ett spelifierat lärande kan, med rätt förutsättningar, motivera fler elever att anstränga sig mer. Det är alltid viktigt att komma ihåg att det eftersträvansvärda i motivationsväg är den inre motivationen. Saknas den, kan extern motivation fungera som ställföreträdare och medverka till att den inre motivationen stärks (genom att belysa mening och belöning).

Det finns många sätt att börja spelifiera sin undervisning. Många tror att det förutsätter tillgång på tekniska hjälpmedel eller teknisk kunskap. Mina spel gör förvisso det, men de pedagogiska principerna är alltjämt desamma. Det handlar istället om betydligt mer välkända principer:

  • Visuell design (för tydlighet om nuläge och målbild)
  • Konkreta mål (ex. troféer)
  • Progression (lättare banor först, svårare senare)
  • Belöning (poäng för att visa att man har kommit framåt)

Om man kan ställa upp på dessa, ser jag inga hinder (utom fantasin) för att förverkliga ett tydligt och konkret klassrumklimat som främjar lärande. Att sedan använda spel i undervisningen är en bonus för mig, oavsett om man spelar eller gör dem.

Jag kommer också fortsättningsvis att hålla ögonen öppna för allt som har med pedagogisk speldesign att göra. Det finns massor att utforska, läsa och uppleva innan denna unga del av pedagogiken är tillräckligt utforskad.

Pål Luthman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.