Visar alla blogginlägg med kategorin:

Teknik

Programmering i Stockholm stads kommunala skolor

Debatten i media har gått het i ungefär ett och ett halvt år kring huruvida programmering, datalogiskt tänkande och digital kompetens ska bli ett obligatoriskt ämne i skolan eller om det ska in under befintliga ämnen. Skolverket ligger ute med en öppen remiss kring hur man skulle kunna stärka elevernas digitala kompetens. Under mars drog utbildningsförvaltningens projekt kring programmering igång med en fortbildning för lärare på Vetenskapens hus.

Projekt Programmering Stockholm är ett samarbete mellan utbildningsförvaltningen och Vetenskapens hus. Syftet är att se hur man kan öka kunskapen om och intresset för programmering bland lärare och elever. Man vill även utröna hur undervisning i programmering kan stödja olika förmågor och elevers lärande i andra ämnen.

16 lärare från både grund- och gymnasieskolan deltar i fortbildningen. En av dessa lärare som deltar är Elisa Saarikettu-Nykvist från SPRINT-gymnasiets språkintroduktion. Hon har hittills prövat lapp-programmering och BeebBottar med sina elever och kommer snart även att testa Scratch.

Elisas förhoppning är att det här ska vara ett frö, att eleverna redan nu ska ta del av något som kan bli deras framtida yrke. Elisa påpekar att programmering är ett språk som vilket annat språk som helst.

Elisa säger också att det är viktigt att eleverna vet vad som finns bakom spelen dom spelar och att de förstår att det faktiskt är någon som suttit och programmerat allt. Dessutom måste man låta eleverna producera saker, inte enbart låta dem konsumera hela tiden.

Under arbetet med BeeBottarna drar Ismigul Yunusova, en elev,  paralleller mellan när de lärde sig att ge vägbeskrivningar och att programmera bottarna. Ismigul säger också att det är väldigt roligt och att hon gillar robotar.

Kodstuga
Den 4/4 kommer 1:1 projektet i sammarbete med KTH att anordna en kodstuga på KTH för lärare och elever. Länk till anmälningsformuläret

Skolverkets öppna remiss

Vetenskapens hus

Scratchguider från Webbstjärnan

Helene Derkert

Vad förklarar ökningen i digital mognad på gymnasieskolorna?

Resultaten från höstens självskattning visar en tydlig ökning i digital mognad bland medarbetarna Stockholm stads gymnasieskolor – vilket även gymnasiedirektör Jan Holmquist har uppmärksammat i ett tidigare blogginlägg, ”I rörelse”. För att på djupet förstå vilka aktiviteter och företeelser som ligger bakom denna positiva utveckling har ett arbete inletts för att identifiera framgångsfaktorerna till ökad digital mognad och digitalisering av lärandet.

Detta arbete avser att kvalitativt fördjupa förståelsen kopplat till de resultat vi har observerat från Verktyg för självskattning. T.ex. vilka aktiviteteter och företeelser på skolorna ligger till grund för att främja den goda ökningen i kunskapsdelning som har skett. Metoden för att få svar på detta baseras på en intervjuserie med skolledningar, lärare, inspirationslärare, arbetslagsledare och it-pedagoger från 10st utvalda skolor, fem gymnasieskolor och fem grundskolor från Stockholm stad.

För att tydliggöra mönster och identifiera framgångsfaktorer som har en positiv effekt på digitalisering av lärandet ska utfallet av alla dessa intervjuer sammanställas i fem områden, se nedan. Dessa områden har identifierats som särskilt viktiga för ökad digital mognad.

• Styrning: Skol- och grund/gymnasieledningens grad och typ av styrning av kollegiets aktiviteter
• Processer: Formella aktiviteter med tydligt ansvar och inflöde/utflöde inom ramen för skolans digitalisering
• Resurser och kompetenser: Medarbetare och deras kompetens samt digital infrastruktur och support
• Organisation: Roller, ansvar och forum
• Kultur: Relationer, kommunikation och beteenden mellan individer och grupper inom skolan

Arbetet med denna kvalitativa analys kommer att fortsätta under våren 2016. När helhetsbilden blir tydlig och framgångsfaktorer har identifierats kan vi förstå vad som krävs för att en 1:1 satsning ska lyckas . Resultatet av detta arbete ska sedan spridas vidare till alla Stockholm stads grund- och gymnasieskolor.

Vi ser med spänning fram emot utfallet av detta arbete för att kunna stödja nästa steg i digitaliseringen av lärandet!

Charlotte Dingertz

I rörelse

1:1 2016 – för ett bättre lärande. Så heter den andra och viktigaste delen i gymnasieskolans 1:1-projekt som syftar till att höja den digitala kompetensen och användningen i våra gymnasieskolor i Stockholms stad. Instrumentet för att följa utvecklingen på individnivå, lokalt på varje skola och för hela gymnasieavdelningen är Verktyg för självskattning. Verktyget, som har utvecklats av utbildningsförvaltningen, tar sin utgångspunkt i Stockholms stads it-strategi och knyter an till de fem huvudområden som är it-strategins byggstenar.

Gymnasieledningen följer projektet mycket tätt och avrapportering av aktiviteter sker varannan vecka. Under den senaste månaden har det varit mycket inspirerande att ta del av resultaten från den andra omgången självskattningar och i förra veckan kunde projektet leverera en helhetsbild som jag inte kan undanhålla Pedagog Stockholms följare.

Målbilden är att alla medarbetare ska ha nått grundläggande nivå på samtliga 11 delområden vid projekttidens slut. Bilden ovan visar medianvärdet på skolan och att detta mål nu nåtts på skolnivå. Av samtliga 27 skolor befinner sig 19 skolor på minst grundläggande nivå. Det känns mycket glädjande och visar att rektorer, inspirationslärare och lärare har antagit utmaningen att höja den digitala kompetensen för ett bättre lärande. Det visar också att en tydlig målbild, regelbunden uppföljning med feedback och uthållighet innebär att en utveckling kan ske.

Framgången hittills är sannolikt också en frukt av att projektet har satt det kollegiala lärandet i fokus. Det finns kompetens på våra skolor. När vi börjar dela med oss av våra kunskaper, färdigheter och framgångar och inte bryr oss om att Jante vill något annat, då kan saker och ting hända.

Rubriken på det här inlägget är inte slumpartat vald. Jag menar att det är rörelsen som är det viktigaste. Oavsett var i utvecklingskedjan en lärares, ett arbetslags eller en skolas digitala mognad befann sig 2014 är det stegen i ”rätt” riktning som räknas när vi stämmer av innan jul 2016. Bilden nedan visar hur utvecklingen inom respektive delområde har varit under det sista året.

Det är tre områden där utvecklingen varit särskilt påtaglig. När vi analyserat resultaten har vi i gymnasieledningen varit extra glada att det handlar om just dessa tre områden. Kunskapsdelning är en förutsättning för att många ska kunna röra sig uppåt på utvecklingsstegen och användning av digitalt innehåll är ett av de centrala målen för projektet. Att lärarna upplever att uppföljningen har förbättrats och utvecklats bekräftar den bild jag själv har. Och jag kan säga att den upplevelsen inte är tagen ur luften. Jag har aldrig under mina verksamma år i skolan varit med om ett projekt som så minutiöst följt upp men också stött verksamheten till framgång. Passar därför på att skicka en virtuell blomma till Charlotte, Johan och övriga medarbetare som deltagit i projektet från IKT-enheten. Den är ni mer än väl värda!

Verktyg för självskattning är precis vad det heter. Det handlar om självskattning. Hur kan man vara säker på att de goda resultaten så här långt är tillförlitliga? Som i alla undersökningar där personers uppfattningar efterfrågas finns det självfallet utrymme för subjektivitet och värderingsskalan kan variera mellan individer. Men med god kännedom om hur det här verktyget är uppbyggt och hur självskattningen genomförs så har jag personligen rätt god tilltro till resultatet. Min och projektets erfarenhet är dessutom att värderingsskalan skärps ju högre den digitala mognaden blir. Eller annorlunda uttryckt: Den fåkunnige har en tendens att överskatta sin förmåga och den högkompetente tenderar att nedgradera sin kompetens. Även i den här frågan känns det relevant att beakta rörelsen som sådan mer än decimaler av procentsatser.

Jag vill avslutningsvis ge en eloge till de inspirationslärare som finns ute på gymnasieskolorna och som utifrån givna förutsättningar och egna förmågor stöttar sina kollegor hands on, med tips och med utbildningsinsatser. Ni betyder mycket för att den digitala kompetensen och användningen kan hållas igång och utvecklas på skolorna. Vid inspirationsdagen vecka 44 är det inte mindre än ett 30-tal av er som kommer att vara aktiva som seminarieledare eller föreläsare. Det betyder mycket att det är just ni som gör detta och det är ett konkret uttryck för att det kollegiala lärandet inte bara är en hög målsättning utan vad som faktiskt sker i vardagsverkligheten.

Jan Holmquist
Gymnasiedirektör
Stockholms stad

Klassrumstester inom spelifiering summerades i spårets fjärde inkubator-workshop

Förra måndagen var det dags för spåret som jobbat med spelifiering att ha sin sista workshop. Flera i gruppen har fått uppleva hur spel kan trigga elever till att jobba igenom övningar och ta till sig kunskap i sin egen takt, på ett lustfyllt sätt.

Det visade sig snabbt att gruppen hade använt flera olika tillvägagångssätt för att skapa sina spel. Joakim Blomgren, lärare i musik och digitalt skapande från Lindeparken, hade bl.a. utvecklat ett spel i ämnet musik där syftet var att eleven skulle få lära sig skillnaden mellan dur eller moll. Själva spelet skapades i Powerpoint där eleven fick klicka sig fram i presentationen och spela upp ett ljud på varje fråga. Till detta fanns två svarsalternativ, dur eller moll, som eleven skulle klicka på.

Ett viktigt moment i spelet var den omedelbara feedbacken till eleven. Ett rätt svar belönades med positiv trofé eller bild tillsammans med ljud, medan fel svar gav en uppmaning till att testa igen. Detta skapade ett driv bland eleverna om att repetera uppgifterna flera gånger. Gideon Avraham, också från Lindeparken, utvecklade sina Powerpointspel inom matematik och engelska där positiva belöningar delades ut som motivation på liknande sätt.

Pål Luthman använde sig av Fronters provfunktion för att skapa sitt spel. Genom en karta visualiserade han spelplanen för eleverna och för att få dem att ta sig igenom olika banor med allt högre svårighetsgrad.

Gruppen såg hur spel kan väcka en speciellt lustfylld känsla hos elever till att ta till sig ny kunskap och samtidigt glömma bort att det var ”jobbigt” skolarbete. Eleverna visade sig vara mycket aktiva och hade en vilja av att upptäcka mer inom spelen. Lärarna i gruppen såg också hur spelens poäng, troféer och nivåer kan fungera som extra motivation för elever som behöver det.

Att få till full funktionalitet i spelen vid de första testerna kan vara tidskrävande för en lärare. Nästa steg är därför att via Fronter sprida mallar och beskrivningar till spelbaserat lärande till Stockholms stads alla lärare. Då kan allt fler få testa det spännande arbetssättet i sina klassrum.

Helene Derkert

Lyckat klassrumstest två hos Pål Luthman

Förra torsdagen var det dags för klassrumstest igen hos Pål Luthman. Denna gång hade Pål gjort ett spel som hette ”Jakten på källan”, där eleverna skulle få spela 7 banor om källkritik. I ett försök att digitalisera även poängräkning, nivåer och troféer hade detta samordnats genom länkade Exceldokument på skolans lokala server.

Eleverna spelade spelet var och en för sig och fick efter avslutad bana diskutera med Pål hur och varför de svarat som de gjort. Efter återkoppling fick de möjlighet att göra om banan för att få fler poäng.

I spelet fanns bilder, filmer och texter inom ämnet. I bana 1 tittade eleverna på filmen från första april när svenska folket blev lurade att det gick att skapa en färg-TV med hjälp av en nylonstrumpa. Efter filmen besvarade eleverna ett antal frågor kring innehållet, exempelvis ”Vad var syftet med filmen?”, ”Såg den professionell ut?” med flera.

Efter avslutad  bana fick eleven poäng som summerades mot olika nivåer, där fanns även möjlighet att få troféer.

Det var väldigt roligt att få besöka klassrumstestet som i sin helhet kändes lyckat. Eleverna upplevdes motiverade och engagerade och svarade att spelet ”var kul men ganska klurigt”.

Peter Åkerberg