Här bloggar lärare i Stockholm om skolliv, lärarvardag och pedagogik med både humor och allvar. Vill du också blogga för Pedagog Stockholm? Så här gör du ›
”När rösten i hörlurarna säger “Nu är föreställningen slut, du kan ta av dig hörlurarna” är det nästan alltid någon elev som utbrister “Neeeej”. Eleverna vill inte så gärna lämna den tryggheten de upplevt i att få följa instruktioner och därigenom kanske vågat lite mer än de annars brukar. Många tycker också att tiden har passerat fort i den fantasifulla värld som de själva varit med och byggt upp.”
Andra inlägget om Mats Wahls modell för att skriva och samtala om dramatik
En kurs för gymnasieelever som anmält intresse för att lära sig mer om att skriva dramatik. Kursen pågick några helger på Strindbergs Intima teater. I inlägget ger jag en sammanfattning av några övningar som du kan göra i klassrummet. Kursen dokumenterades av elever på Lärarhögskolan. De var intresserade av att analysera Mats Wahls modell ur ett didaktiskt perspektiv för att se om modellen skulle kunna användas i ämnet svenska. Mats Wahl var kursansvarig i samarbete med skådespelarna Gerhard Hoberstorfer och Linda Källgren.
Alla deltagare, 13 flickor och fyra pojkar, tar plats på scenen tillsammans med Mats Wahl och de två professionella skådespelarna, Gerhard Hoberstorfer och Linda Källgren . Skådespelarna väljer en scen ur Fröken Julie och spelar upp den. Mats Wahl ber dem att spela upp samma scen två gånger till, först med 100% attraktion och sedan med 100% förakt för varandra. Med detta blir det tydligt för eleverna hur man med kroppsspråk och röstläge kan variera en scen i det oändliga.
Välkommen till vårens sista cafékväll på Medioteket. Den 26 april berättar vi, lärare och skolbibliotekarier om fyra lyckade språkprojekt.
Monica Sunekvist från Hagsätraskolan och Sara Lindqvist från Skoldatataket visar hur du kan använda IKT på ett enkelt och lustfyllt sätt med nyanlända elever. Att låta nyanlända visa sin kunskap digitalt och på så sätt nå målen snabbare samt att inom ämnet bild jobba med parafraser, skapa processböcker och göra bildanalyser med hjälp av appar och funktioner i paddan som både kan översätta och stötta språkutveckling.
Med föreställningen TILLFÄLLIGT AVBROTT vill danskompaniet Framework belysa den stress som elever på högstadiet och gymnasiet idag känner genom skola, sociala medier och omgivningens förväntningar. I intervjuer och workshop med målgruppen har vi fått ta del av deras personliga erfarenheter om ämnet.
Under våren 2016 mötte vi högstadieelever på Skarpnäcks Fria skola/Filosofiska i intervjuer om stress. Intervjuerna spelades in då vår idé var att använda deras röster som bakgrund till vissa delar av föreställningen.
Vad har Anne Frank, P.Diddy, Gabriél García Márquez och Googles grundare Larry Page och Sergey Brin gemensamt? Jo, alla har gått i Montessoriskolor under sin barndom. Jag har många gånger hört om Montessoriskolor men inte vetat särskilt mycket om dem förutom att de använder ”alternativa” pedagogiska metoder. Nu när vi inom lärarutbildningen läser om specialpedagogik blev jag dock mer nyfiken och såg en dokumentär om Maria Montessori.
Vilken kvinna – och vilket liv! Maria Montessori föds 1870 som enda dotter i en välmående familj från Anacona, Italien. Hon visar sig ha läshuvud och hennes föräldrar uppmuntrar henne så småningom att studera vidare. Den karriärväg som vanligtvis var möjlig för kvinnliga studenter under den här tiden var lärarutbildning; att bli fröken eller privatlärare. Men Maria ville inte arbeta som lärare, hon var intresserad av naturvetenskap och teknik och sattes därför i en pojkskola (de matematiskt inriktade utbildningarna var bara för pojkar). Senare ville Maria bli läkare. Hon som skulle komma att bli en världsberömd pedagog i framtiden valde alltså från början bort läraryrket.
Vips var fikat slut och diskussionerna igång!
Och vi som har en hel studiedag kring att skapa text där ord, bild och ljud samspelar… Säg inget men vi har fixat två termosar så vi och våra 10 deltagare klarar oss.
Vår senaste cafékväll handlade om att levandegöra historien. Vi utgick från Stockholm vid sekelskiftet och framåt. Temat valdes med anledning av att Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år 2017 och det firar staden med en mängd aktiviteter. Stockholms utbildningsförvaltning är framförallt involverad i ett digitalt galleri och bokprojekt med temat Mina drömmars stad. Vi hoppas att Fogelströms stadsserie skall få en renässans och att fler även skall upptäcka Fogelströms engagemang för samhället och dess utsatta människors vardagsliv, kamp och villkor och miljöfrågor. Ämnen som är lika aktuella i dag som på Fogelströms tid.
Fotografiet visar fattigvårdens utackorderingsbyrå i en träbarack på Fleminggatan 22. Hit kom fattiga barn som skickades vidare till utackorderingshem ute i landet, för att så småningom komma till en fosterfamilj. Bilden togs 1915, fotograf okänd. Alla bilder och dokument i inlägget har jag hämtat från Stockholmskällan.
”Om man ska göra det själv, alltså göra en film om det sen, så blir det både lättare och mer intressant att lyssna och prata om, man lär sig lixom direkt”, elev årskurs 7.
Oavsett ämne så gör kunskap om ämnet en tryggare. Får man kunskap blir det också lättare att veta vad man vill säga ja till, vad man vill säga nej till och vad man vill vänta med. Och får man använda sin kreativitet och skapa något av det man fått lära sig sätter sig också kunskapen på ett annat sätt. Och när ord som kanske annars används som skällsord blir till något som man klipper ut och glittersprayar för att använda i en film, händer också något väldigt positivt med både stämning och attityd i klassrummet.
;void(0);){kind=link}