Det kompetenta barnet

20 september, 2017, kl. 9:29

Publicerat i bloggen Kulan

I arbetet med föreställning Barbie-Nils och pistolproblemet började vi på Teater Barbara att fundera över barns underskattade kompetenser. För vuxenvärlden är barn individer som ännu inte kan klara sig själva. Från början är detta sant. Små bebisar behöver mycket hjälp med det mesta men alla barn befinner sig i snabb utvecklig och expansion. Varje dag blir de större och upptäcker mer och mer hur världen hänger ihop. I perioder kan de ta väldiga utvecklingssprång och ibland hinner då inte vuxenvärlden anpassa sig till barnets nyförvärvade kunskaper.

Läs hela inlägget

Elever skapar för att överbrygga gränser och skapa nya band

15 september, 2017, kl. 9:14

Publicerat i bloggen Kulan

Jag heter Hannah Wikforss-Green och går andra året på bildlinjen på Södra Latins Gymnasium. Jag är initiativtagare för Gränslöst skapande, en nystartad ideell förening på tjugo personer som genom konst, musik och skrivande vill skapa en plats för kulturintresserade ungdomar att få ett utlopp för sin kreativitet, med särskilt fokus på nyanlända elever i gymnasieåldern. Vårt mål är att skapa en integrerande miljö där man kan träffa nya vänner, nyanlända såväl som icke-nyanlända, få utöva sin passion helt gratis och såklart fika.

Läs hela inlägget

Vi fortsätter att skriva böcker för att fira Per Anders Fogelström

8 september, 2017, kl. 12:50

Publicerat i bloggen Kulan

Nu är vi i gång med höstens produktion av texter och bilder med utgångspunkt från Fogelströms stadsserie. 7o lärare kom till vår kväll på Medeltidsmuseet för att få råd och inspiration av inför bok- och webbprojektet, Mina drömmar stad.  Har du missat information om erbjudandet att utan kostnad låta klassen att trycka en bok kan du läsa om det i ett tidigare blogginlägg .

Läs hela inlägget

Hoppingivande föreställning och workshop i samarbete och kommunikation

4 september, 2017, kl. 20:31

Publicerat i bloggen Kulan

Välkommen till en kväll som utmanar de förutfattade meningar som de flesta av oss har om pantomim och mim som konstform. Jag har i varje fall tyckt att mim och pantomim är långtråkigt, föråldrat och att det inte lämpar sig för att berätta en historia. Jag har förknippat mim med personer klädda i svarta kroppstrumpor och vita handskar som bär på fönster och klättrar på väggar.

Men i våras fick jag uppleva Pantomimteaterns föreställning Hoppet- För jag dog inte och blev helt betagen. Både av konstformen såväl som av det starka innehållet. Tre skådespelare och en sinnrik scenbild med mycket musik som gestaltade en berättelse om krig, flykt och det nya landet. Berättelsen bygger på insamlat material av barn och unga från Stockholms skolor. Några av de ungdomarna som varit med och berättat om sin resa  för Pantomimteatern har också gjort en film, Våra drömmar. Filmen inleds med en riktig sekvens från deras resa på flykt till Sverige. Pojkarna har filmat underifrån tåget med mobiltelefonen. En resa som tog flera dagar. 

Läs hela inlägget

Inspiration och utbudsdag i estetiskt lärande

22 augusti, 2017, kl. 11:00

Publicerat i bloggen Kulan

I ett tidigare inlägg på Kulan presenterade jag några av de kulturaktörer du får uppleva i salongen. Utöver det kommer det att hända många happenings i pauser.

Läs hela inlägget