Nyanlända i klassrummet – Hur gör vi?

Idag är det fredagen 16/10 2015. Det har gått lång tid nu, det var länge sedan jag skrev ett inlägg. Idag är mina fredagstankar tillbaka igen. Idag handlar de om organisation och arbete med de nyanlända i klassen och ämnesundervisningen.

Jag har senaste tiden varit och lyssnat på flera föreläsare (Skolverkets information om vad som gäller från 1 januari 2016, Symposium på Universitetet och gårdagens eftermiddag på Lärarforum, framtidens läromedel) om allt möjligt som har med sva och nyanlända att göra. Det har varit lärorikt och intressant och eftersom jag var en av talarna på gårdagens Lärarforum  så har jag tänkt extra mycket de senaste veckorna.

Mina tankar snurrar för fullt kring har jag arbetar, hur min organisation fungerar och hur jag kan utveckla min verksamhet så att den blir så bra den bara kan bli utifrån de förutsättningar vi har.

Frustrationen

Det råder stor frustration ute på skolor runt om i Sverige, många lärare vet inte hur de ska arbeta med de nyanlända i klassrumet. I och med rådande flyktingsituation tror jag att frustrationen kommer öka, då många skolor/skolenheter saknar beredskap och en organsation som är redo att ta emot alla nyanlända som kommer.

Många av våra nyanlända direktintegreras i klass, särskilt i yngre åldrar. På min skola har vi dirketintegrering i årkurserna F-2, dock försöker vi ge dessa elever mycket tid i Språkhuset (som vi kallar vår verksamet). All tid i Språkhuset bedöms individuellt, vilket gör att vårt schema ändras så fort elevernas behov förändras. Tyvärr är det hos oss, som på många andra skolor, så att vi endast är 200% sva-lärare som arbetar med både sva och nyanlända. Denna tid räcker ju naturligvis inte till och även hos oss råder frustration. Jag måste dock säga att vi trots frustrationen har en struktur och en plan, vilket underlättar arbetet. Jag har även förstått att flera anser att vi har lyckats relativt bra med vårt arbete och det känns självklart bra, trots att situationen är som den är.

Jag är en person som försöker se till att göra det bästa av situationen och hitta lösningar utanför ramarna. För att en organisation ska ge mesta möjliga för alla nyanlända krävs det att alla delar i organisationen är flexibla, både lärargruppen och skolledningen. Ska vi följa individens behov behöver vi fundera över vad vi gör och vad vi kan göra.

Diskussionen i lärararbetslagen

I våras påbörjade jag en diskussion med ett par av mina lärararbetslag utifrån en presentation jag gjort. Min tanke var inte/är inte att provocera eller tala om för lärare vad de ska göra. Min tanke är att skapa samtal och diskussioner i personalgruppen. Min tanke är att få igång tankeverksamheten kring olika lösningar, olika möjligheter och olika tankebanor kring organisation, metoder, material mm. För att göra det enkelt för mig så lägger jag ut några bilder från presentationen. Ta gärna med dig frågorna till din egen verksamhet…sprid frågeställningarna så vi får igång tankarna på alla skolor.

arbetslaget 1 arbetslaget 2 arbetslaget 3 arbetslaget 4

Pedagogiska samtal och nätverk

Förra läsåret startade jag ett nätverk för sva-lärare i Hässelby/Vällingby, vilket känns väldigt lyckat. Att vi sva-lärare i stadsdelen träffas skapar möjligheter till erfarenhetsutbyten, lärdomar, samtal och med tiden en ökad samsyn. Nu har jag även kallat alla skolledare i området på en träff för att diskutera framtiden för stadsdelens nyanlända.

På skolan bjuder jag in till pedagogiska samtal två till tre gånger per termin. Vi har höstens första pedagogiska samtal på torsdag, temat denna gång är nyanlända i klassrummet och frågorna ovan kommer att ligga till grund för samtalet.

Arbetet på min skolenhet fortsätter och utveckling sker hela tiden. Vi blir aldrig fullärda utan kan hela tiden utvecklas och hitta nya metoder. Våga tänka nytt! Våga sticka ut! Våga förändra!

Trevlig helg på er!

Nu startar vi höstens arbete!

Efter ett skönt sommarlov är batterierna laddade och siktet inställt på nya utmaningar. Kommande läsår kommer bjuda på en massa nya utmaningar och händelser. Det är bara att tuta och köra! Det ska bli jätteroligt!

På måndag tar vi emot tre stycken nya nyanlända elever…och fler kommer nog under året.  Av mina ”gamla” nyanlända finns alla kvar…det känns roligt att få fortsätta med dem också. Två av dessa elever ska få betyg för första gången i svensk skola, de har bara varit i Sverige ett år så det blir en utmaning. Det märks att alla våra nyanlända elever har utvecklat sitt språk under sommaren (de har verkligen blivit duktiga), vilket känns mycket bra. Den kollega jag arbetade med i våras har fått nya spännande uppdrag och jag har fått en ny kollega. Det känns spännande och jag är övertygad om att vi kommer lära oss av varandra och fortsätta utveckla organisationen för de nyanlända och sva-undervisnigen på vår skolenhet.

Vi har flyttat Språkhuset till ett nytt, helt eget hus. Detta gör att vi nu har större möjligheter till variation i vår verksamhet. I språkhuset arbetar vi med alla nyanlända elever. Tema för den här terminen kommer  vara Legovärldar och Astrid Lindgren.hus

Vår största utmaning detta läsår blir att ha både nyanlända och sva-elever på tre skolor. Vår skola ska rivas och första evakueringen har påbörjats. Hur råddar man i det så att schemat blir bra och så att alla elever får det de behöver? Hur ser man till att vi inte stressar ihjäl oss när vi springer mellan skolorna? Tiden får utvisa hur det går och vi får göra det bästa vi kan av situationen.

Jag har också en hel del annat spännande i Försteläraruppdraget framför mig. Jag är bland annat en av talarna på konferensen ”LÄrarforum SVA Nyanlända” 15 oktober. Mitt nätverk kommer fortsätta och jag hoppas att innehållet kommer vara givande för mina deltagare. Utöver det är det massor med mer spännande som händer i mitt uppdrag som Förstelärare!

Ser mycket fram emot detta läsår!

Vi hörs snart igen!

Hur når man ut med information till lärarna och övrig personal på skolan?

Jag har som en del i mitt uppdrag som förstelärare och ansvarig för svenska som andraspråk/nyanlända att stötta mina kollegor. Jag har under en period funderat över hur jag kan nå ut till alla lärare utan att uppta för mycket av deras tid med just mitt område.

För några veckor sedan var jag på en förstelärarträff som kollegor på Vinstaskolan bjöd in till. Det var mycket givande och en av sakerna jag tog med mig därifrån är något som skulle kunna hjälpa mig i just min frågeställning. Hur når jag ut till lärarna på skolan på ett smidigt och enkelt sätt?

På Vinstaskolan har förstelärarna ordnat med en pedagogisk vägg där man hänger upp artiklar, information och annan pedagogisk information. Denna vägg finns lättilgängligt i personalrummet så att alla snabbt och lätt kan komma åt den…strålande tänker jag kring det. Detta blev min inspiration.

En pedagogisk vägg i personalrummet för mitt ämne är inte aktuellt…däremot skulle ett slags nyhetsblad kunna uppfylla mina behov. Ett nyhetsblad där jag kan skriva viktig information kring svenska som andraspråk och nyanlända, där jag kan skriva om nyheter i Nytt från Språkhusetforskning eller andra viktigta frågeställningar. Jag skulle även kunna få med frågor från lärare eller annan personal rörande svenska som andraspråk och nyanlända.

Nu när jag lägger in en bild på mitt första nyhetsblad så är inte bilden den bästa och något stavfel syn…men så får det vara den här gången. Stavfelet kommer korrigeras innan personalen får ut det.

Jag kommer trycka upp det och lägga det i personalrummet. Jag vet dock inte om jag ska maila det till alla eller om jag trycker ut det som ett nyhetsblad, troligen det senare.

Det blir spännande att se responsen på detta nyhetsblad.

Vi arbetar med bildsekvenser/bildserier

Vi har under en längre period arbetat med bildsekvenser. Arbetet började på en relativt enkel nivå och med tiden har arbetsmetoder, innehåll, krav och resultat förändrats och utvecklats. Hur vi väljer att arbeta beror på bilderna och vad vi arbetarbildsekvenser med i övrigt, men ett par arbetsgångar har jag skrivit ner för att förtydliga för eleverna. Tanken är att vi ska arbeta länge med varje bildserie så att eleverna lär sig uppbyggnad och struktur, samtidigt som de utvecklar sitt ordförråd och språkets användning.

Bildmaterialet vi utgår ifrån är ett bildsekvensmaterial från läromedelsförlaget Sica. Det innehåll fem till sex kort per serie och finns i många olika varianter. De som kan arbeta med materialet är egentligen alla eftersom man kan lägga det på olika nivåer och man kan sätta upp högre krav för de som har kommit längre i sin språkutveckling.

Vi startar alltid med att titta på vad bilderna föreställer, i samband med det hittar vi också kronologin i bilerna. När kronologin är satt och bilderna ligger i rätt ordning börjar vi tankestorma och skriva ner vad vi ser på bilderna, vi tar en bild i taget. Nu när bilderna har nedskrivna tankar börjar vi sortera tankarna och skapa en berättelse, vartefter vi skriver tillkommer ofta mer saker. Hela tiden är det viktigt att se till att vi bygger ut ordförrådet och lägger till nya språkkunskaper. Jag skriver hela texten i pages, på ipaden och eleverna skriver samma på sin ipad.

När texten är skriven är det dags att fota bilderna och det gör eleverna själva, de får även beskära bilderna så det blir som de vill ha det. Text och bild läggs sedan in i Book creator, där eleverna skapar sin personliga prägel på sin berättelse.book creator

Tyvärr får eleverna ännu inte ta med sig sin ipad hem så när de får i läxa att läsa berättelsen skriver jag ut den på papper. De har alltid i läxa att läsa sin text flera gånger och de får läsa högt med mig i skolan. Tanken är att de till sist ska klara av att göra en lucktext på samma text och/eller svara på frågor till texten.

Det händer också att vi endast gör de två första stegen tillsammans för att de sedan ska göra själva berättelsen själv. Om jag gör på detta sätt väljer jag bilder som på något sätt liknar de vi arbetat med innan. Det är spännande och intressant att se vad de skriver till bilderna och hur de använder sina språkkunskaper.

På den utökade undervisningstiden arbetar vi med djur och natur och till våren kommer vi ge oss ut för att plocka vårblommor. Vi ska sedan skapa ett digitalt herbarium, där de fotar sina blommor, skriver om sina blommor och skriver en återberättande text om hur de arbetat.

De nyanlända arbetar

Idag kommer mitt inlägg bara handla om mina nyanlända elever och deras arbete. De elever jag pratar om nu går alla i årskurserna 4-6 och har varit här mellan ett år och två veckor. I mitt arbete försöker jag alltid hitta saker som utvecklar och underlättar min undervisning, elevernas arbete och elevernas utveckling och nu har jag kommit igång med lite nya saker. Jag bör nog i sammanhanget nämna att det är nytt för mig men inte nödvändigtvis nytt för andra.

På min skola är vi, som många andra, med i mattelyftet och jag har tidigare känt att jag inte kunnat delta så bra i det eftersom mina elever är så nya. Den här veckan tog jag dock tag i saken och involverade mina elever i mattelyftet (jag är ju trots allt även mattelärare). Vår första uppgift handlade om chokladbollsrecept och till en början var jag lite osäker på hur det skulle gå.     Eleverna hade jätteroligt och när chokladbollarvi löst språkbarriären så kom de igång och lösningarna kom strax därefter. Tillsammans fick vi sedan samtala om lösningarna och de ”fel” som uppstått. Det var mycket mer givande än jag kunnat tro och naturligtvis kommer vi fortsätta med matteövningar på detta sätt, att vi samtalar tillsammans tror jag kommer ge eleverna fler begrepp än när de sitter ensamma med sina böcker.

 

Min nästa nyhet handlar om appen Showbie.         548898085

Jag har nu registrerat alla mina lever i min ipad och de har skapat egna konton. Idag fick de lämna in sin första skrivuppgift via sin ipad. De har haft i läxa att skriva om sina hem och denna läxa skrevs på ipaden och skickades till showbie. Mycket bra verktyg!

Om ett par dagar är det sportlov och jag hoppas att alla hinner njuta av ledigheten. Själv åker jag till Naturhistoriska med de nyanlända på måndag. Mycket spännande!

Nyanlända elever i klassrummet

I och med de nya riktlinjerna gällande nyanlända elever har nya diskussioner kring organisationen startat. Det har troligen alltid diskuterats, men det jag menar är att det kommit lite mer syre till elden…eller hur man nu ska uttrycka sig. Hur ska man organisera mottagandet? Hur ska eleverna grupperas? direktintegration eller förberedelsegrupp? Prestämnen eller inte? Kartläggning? Tid med klassen? Ja, frågorna är många och inte helt lätt att svara på. Innan jag går vidare med min lilla idé (som säkerligen inte är särskilt unik) så vill jag berätta om hur organisationen kring nyanlända ser ut på http://bjornbodaskolan.stockholm.se/.

Vi har precis tagit in en sva-lärare till eftersom vi fått så många (19 st) nyanlända elever. Vi är nu en och en halv lärare som arbetar med dessa elever. Min kollega har hand om årskurserna 1-2 och jag har hand om årskurserna 3-6…indelningen kan ju naturligtvis komma att ändras då nya elever kommer och andra flyttar. I grunden så går eleverna direkt ut i klass när de kommer till Sverige, men eftersom vi nu är två lärare som kan hjälpas åt så har vi lyckats få en relativt mycket tid i vår grupp (Språkhuset som vi kallas). Eleverna i årskurserna 4-6 har lite mer tid än de yngre eleverna, de har också matte hos mig och några har engelska hos mig. När min kollega är med ettorna är hon alltid med i klassrummet och utgår från deras arbete eftersom de arbetar så mycket med ord, bokstäver och läsinlärning. Med tiden som individerna utvecklas ändras deras schema hos oss och mer och mer tid läggs i klassen. Man skulle nog kunna säga att vi ligger mellan förberedelsegrupp och direktintegrering.

Förutom de nyanlända arbetar vi också med ”vanlig” sva och även där har vi delat upp oss och lägger våra sva-letioner då klasserna har svenska. Detta inlägg handlar dock bara om nyanlända så jag nöjer mig med den information om sva idag.

Det är många diskussioner bland lärarna på min skola, säkerligen på många skolor, hur man ska göra med de nyanlända eleverna när de är i klassrummet. Med nyanlända menar jag i detta sammanhang när de är riktigt nya och precis har kommit. Många lärare är frustrerade och vill göra mer för eleverna men vet inte hur eller vad de ska använda…att alla nyanlända elever har varsin ipad räcker inte alltid.  Självklart är detta en stor utmaning för oss på skolan och till saken kommer också att detta är nytt för vår skola, det är egentligen det första läsåret då vi har nyanlända i den mängd vi har nu (tidigare har det kommit en elelr två elever på ett läsår).

Min tanke är nu att samla alla lärare, jag har börjat med att rikta in mig på årskursern 4-6 där frustrationen är störst. När vi samlas ska vi tillsammans samtala kring hur det är att ha nyanlända i klassrummet när det är ämnesundervisning och för att det inte ska bli ett samtal där vi pratar utan att egenltigen komma någonstans så har jag börjat förbereda en grund. Vilka delar i detta behöver vi titta närmare på? Utifrån denna grund hoppas jag att vi tillsammans kan skapa ett bra arbete, en tipsbank, en trygghet, en känsla av att man faktiskt kan göra något för eleverna och möjligheter för eleven att alltid ha något kunskapsutvecklande att arbeta med oavsett nivån i ämnesundervisningen. Målet är ju självklart att eleven så snart det är möjligt ska kunna följa med i den vanliga undervisningen, men det säger sig ju självt att en elev som kom för två veckor sedan inte klarar det utan enormt mycket stöd och när det inte finns alla skolans schemalgada minuter så måste vi hitta vägar för att uppnå kunskapsutveckling i alla fall.

Nu ska jag komma till det jag ville komma till i mitt blogginlägg…nämligen en power point nynlända elever i klassrummet som jag gjort till grund för lärarträffen. Den är inte helt färdig ännu, det kan läggas till och kanske också drass ifrån men jag vill ändå dela med mig. Om någon som läser den har tips på annat som kan vara med får man gärna kommentera.

Hoppas att någon kan ha glädje av detta…det är alltid kul om man kan dela med sig.

Samla din tankar

Det var ett tag sedan jag skrev något här och mycket har hänt sedan jag senast gjorde det. bland annat har min grupp med nyanlända ökat från 14 till 19 och jag har fått en ny kollega. Det är spännande, roligt, utmanande, tufft och komplicerat. Man ska få ihop ett schema som fungerar för mig, för klasslärare och för elever. Samtidigt ska man ha inskrivningssamtal, ringa lotsar, gode män, skriva ÅP, ha utvecklingssamtal och en massa annat. Det låter som att jag är gnällig men det jag vill få fram är nog snarare en liten nervositet för mitt uppdrag. Jag är oerhört laddad och spänd inför vårens arbete.

Jag var och träffade Åsa Sebelius (http://pedagogblogg.stockholm.se/missasa/) på  Grimstaskolan igår och genast fick man lite bekräftelse, lite tankar om ändringar och inspiration. En sak jag saknat med de nyanlända är mitt arbete med genrepedagogiken. i mitt arbete med ”vanlig” sva och ”vanlig” sv är genrepedagogiken det som jag alltid utgår ifrån och jag har inte lyckats som jag önskat när det gäller de nyanlända. Jag använder mig av tre grundläromedel Upptäck orden, Språkis och Mina ord, utöver det arbetar jag med texterna i dessa böcker på flera sätt och kombinerar allting tematiskt. Efter gårdagens besök hos Åsa Sebelius har jag fått lite tankar som gör att jag komemr ha kvar mitt grundkoncept men förändra arbetet med själva texten något…det blir ett djupar arbete med texterna och därmed kommer jag också åt genrepedagogiken så som jag önskar. Vi kommer börja redan nästa vecka med detta och spänningen är olidlig…Får jag till det som jag vill?

Arbete med de nyanlända eleverna

I fredags var jag på konferensen om mottagande och utbildning av nyanlända elever. Det var en mycket givande dag och jag tog med mig en hel del när jag gick därifrån, både tankar och praktiska tips. språkforskningsinstitutet har på sin blogg här på Pedagog Stockholm lagt ut en hel del stödmaterial. Jag läste idag igenom allt det som lagts ut och sedan satte jag mig och funderade över det jag läst.

Hur ska jag nu lägga upp arbetet med de nyanlända eleverna på min skola? Hur ska jag ordna så att de får den bästa undervisningen? Hur ska jag ordna så att alla våra rutiner stämmer överens med den checklista som nu kommit? En av fårgorna jag tog med mig från dagen hadlar om hur elever i förberedelseklass ska få tillgång till alla ämnen och med det också ämnessvenskan. Det slog mig att jag faktiskt är ämneslärare. Jag är utbildad och behörig i både matte, no och engelska. Kan det bli bättre för mina nyanlända? Självklart ordnar jag så att de får ämnesundervisning i dessa ämnen även hos mig. De kanske inte får allt som de övriga får i klassrummet eftersom jag har spridning på åldrar i min grupp…men de kan får enormt mycket ämnesspråk hos mig. Jag kan arbeta med mycket begrepp och arbetsmetoder så de lär sig hur de ska tackla de olika ämnena. Min utmaning i det här blir hur jag ska ta mig an so-ämnena…det får jag fundera mer på.

Jag har en hel del organisatoriska frågor kvar att lösa, men efter jul kommer det dock bli en hel del förändringar.

Jag vill avsluta med att säga att jag älskar mitt arbete med de nyanlända. Det är utmanande men vi skrattar mycket och jag älskar att se elverna arbeta och kommunicera med varandra…trots brist på språk och olika åldrar…LOVE IT.

Nyanlända och alla ämnen

Igår var jag på den mycket givande konferensen om mottagande och undervisning av nyanlända elever. Det var många inslag som gav bekräftelse och några inslag som fick mig att tänka till…nu har jag tänkt att tänka till när det kommer till min egen grupp av nyanlända.

På min enhet har vi inte haft nyanlända tidigare men året som gått har bjudit på enorma utmaningar då det plötsligt ramlat in en mängd nyanlända elever. I augusti började jag arbeta 100% med svenska som andraspråk och nyanlända, det var mycket men det fungerade…ända fram till oktober då det kom några nyanlända till. Jag fick släppa min vanliga sva-undervisning för att lägga i stort sett all min tid på de nyanlända. Eftersom jag är ensam på detta och mina elever blivit fler så delades gruppen in i två grupper. Det kändes inte helt bra för de fick mindre tid med mig och mer tid ute i ordinarie klass…på gott och ont har jag nu förstått, men mest på ont om jag får tycka.

En sak som jag igår tog till mig av var konstaterandet av att elever i förberedelseklass får mest svenska och ibland för lite av andra ämnen och ”ämnessvenskan”. Det slog mig då att jag är ju fatiskt behörig ämneslärare i både engelska, matte och no…utöver min kompetens och behörighet i svenska som andraspråk. Vad gör jag då med denna insikt?

Efter jul kommer de nyanlända schema hos mig att utökas med mer tid…då med främst matte (mycket begrepp och språk inom matten) och no. Jag har också bollat lite ideér med vår trä- och metallslöjdslärare om de nyanländas utökade undervisningstid och efter igår bestämde jag mig. Mina nyanlända elever ska få arbeta med NTA och kretsar kring el…med träslöjdsläraren kan vi bygga saker som sedan kan kopplas till elektriska saker. I och med detta arbete kommer dessa elever få en mängd kunskaper kring hur vi arbetar med dokumentation, laborationer, experiment, hypteser och även en mängd begrepp och kunskaper (begrepp och kunskaper som de kan ta med sig i andra ämnen) inom fysiken och trä- och metallslöjd. Med ämnet el kan vi också spinna in oss i samhällsfrågor kring energi…skulle dock behöva hjälp av en so-lärare, så det får jag fundera mer över.

Mins lutsats är i stort sett att mina nyanlända ska få ämneskunskaper och svenska språket hos mig…samtidigt som de får vara med sin klass i de ämnen som passar dem. Det känns bra och spännande att få ta tag i detta även om det blir en stor utmaning att få ihop ett schema för varje individ.

Nu tar jag lite helg och tar hand om mitt julpysslande.

Kompetens – formativt arbete

Kompetens – Vad är det?
Hur hänger det ihop med formativt arbete?
Hur hänger det ihop med nyanlända?

Jag har nu tänkt försöka sammanstråla dessa tre frågor utifrån ett pyttelitet häfte om Kompetens, som jag läste när jag studerade Skoledarskap på Uppsala Universitet. Häftet jag pratar om heter just Kompetens – Vad är det? och är skrivet av författaren och konsulten Kerstin Keen (fil.Dr. i historia och tidigare universitetslärare, riksdagsledamot och utbildningschef inom Volvokoncernen. kompetensDetta häfte skrevs i en första upplaga redan 1988 men tredje upplagan (med ovanstående namn) skrevs 2003. Jag mötte det första gången när jag läste kursen Kompetens och kompetensutveckling inom organisationer. Jag har dock tänkt försöka mig på att även föra över det på eleverna vi arbetar med i skolan…även elever ”kompetensutvecklas”. Häftet är ett pedagogiskt sätt att beksriva vad begreppet kompetens står för. Keen tänker sig att alla som funderar över kompetens och kompetensutveckling bör få nytta av häftet. Jag tänker mig att det även hjälper oss att förstå elevernas kompetensutveckling…det bygger på samma saker om man frågar mig.

Kompetens – Vad är det?
Keen inleder häftet med att beskriva vad begreppet kompetens betyder ”Ordet kompetens brukar i våra ordböcker förklaras med orden skicklighet och duglighet, men också behörighet samt erforderliga kvalifikationer. I vissa sammanhang har ordet använts för att förklara att någon är behörig, dvs har tillräckliga kvalifikationer för att ett uppdrag eller en anställning.//När ordet kompetens i dag allt oftare används inom arbetslivet är det mestadels förmågan att klara en uppgift som är väsentlig.//Är man kompetent råder överensstämmelse mellan situationens krav och individens förmåga.” (s. 3) Kompetens är en förmåga – att klara en situation – att handla – att se framåt och ana var framtiden kommer att kräva. Frågan blir nu Hur skall man då kunna bedöma kompetens – förmåga att klara en situation; att handla, att se framåt och ana vad som krävs för att klara en uppgift även i framtiden?

När man läser det jag plockat från de första sidorna i häftet förstår man att detta gäller både organisationens kompetensutveckling, personalens kompetensutveckling och elevernas kompetensutveckling.

KompetenshandKeen använder handen som symbol för begreppet kompetens…och gör det på ett fenomenalt sätt. på sidan 4 och 5 skriver hon ”Handen består av fem fingrar och en handflata. varje finger har sin uppgift. låt därför handen med dess fingrar och handflata bli en symbol för begreppet kompetens! Ingen hand är den andra lik. varje människa bär på en unik – individuell – kompetens, precis som hans/hennes hand är unik.”

Hur hänger det ihop med formativt arbete?
Jag har valt att plocka delar ur häftet för att kort beskriva varje del. Jag anser att allt det jag skriver kommer igen i det formativa arbete skolan bör rikta in sig på idag, dock har jag plockat ut och kursiverat en del ord.
Varje finger motsvarar en del av den totala förmågan;
Tummen – färdigheter: Det krävs färdigheter (förmågor) för att kunna göra och hantera verktyg. Idag kan man säga att kommunikation i tal och skrift är den största färdigheten. Det tar tid att utveckla färdigheter, det kräver övning och träning. Vi får inte underskatta tiden det krävs att få fram färdigheterna och uppmuntran är en viktig del i färdighetsträningen.

Pekfingret – kunskaper: För att utföra en uppgift måste man ha olika kunskaper, olika typer av fakta och metoder. Ofta är det en kombination av färdigheter och kunskaper som ger oss förmågan att klara oss och i ett kunskapssamhälle blir kunskperna allt viktigare. Samtalet är en ev de viktigaste vägarna till ny kunskap.

Långfingret – erfarenheter: Den största delen av vårt lärande sker genom att vi samlar på oss erfarenheter. ”Learning by doing” är ett uttryck som ofta används idag. Om man ska lära sig genom sina erfarenheter, både framgångar och misslyckanden, krävs det att man får reflektera. man behöver tänka igenom vad man lärt sig och vad man erfarat. Man behöver också någon att reflektera med, någon att föra en dialog med t.ex. en mentor. Har man detta får man också möjlighet att komma till insikt om vad man lärt sig från erfarenheten…”Livets skola”.

Ringfingret – kontakter, nätverk: Om man ska klara olika situationer behöver man ett nätverk, ett nät av personliga kontakter som ger stöd och inflytande, man behöver bygga relationer.Att bygga nätverk gör man i det vardagliga arbetet varje gång man deltar i något projekt, både på fritiden och i arbetet/skolan. Genom detta nätverk byter man erfarenheter och får nya kunskaper. Nätverk kan vara både formella och informella och varje nätverk är personligt.

Lillfingret – värderingar: Varje individ har sina värderingar och dessa är starkt kulturellt betingade. Värderingarna är trots det enskilda individens värderingar, det kan handla om att individen bär postiva och ansvarsfulla värderingar och det kan handla om att perosner har värderingar som sätter käppar i hjulet för den personliga utvecklingen. I en grupp som gemensamt ska utföra ett arbete är samsyn viktigt och då kan tro på det man gör och vilja att genomföra en uppgift bli avgörande för resultatet.

handflatan – samordning, kraft och energi: Det krävs energi för att genomföra en uppgift, det krävs kraft och ork för att klara stress och motstridiga krav. De fem fingrarna måste samordna för att handen ska kunna skapa.

Den individuella kompetensen är alltså en överensstämmelse mellan situationens krav och individens förmåga. Man måste vid flera olika tillfällen analysera handens olika komponenter. Handen kan vara ett viktigt verktyg för att bedöma sin egen kompetens.

”Eftersom bedömning av kompetens just är en bedömning, finns ett stort mått av subjektivitet, både då det gäller att bedöma hur arbetsuppgifter har genomförts och framför allt då det gäller att sia om en individ har tillräcklig kompetens för att klara framtida arbetsuppgifter. Men handen kan vara en hjälp för en bedömare att tydliggöra styrkor och svagheter hos en individ.” (s. 14)

Hur hänger det ihop med nyanlända?
Nu kommer det svåra, att svara på denna fråga. Om jag är helt ärlig är jag inte helt på det klara med vad jag menar, men jag gör ett försök i alla fall. Vi är vana vid hur vi har det, hur vi arbetar, vad vi lär oss, vad vi har runt omkring oss mm. Med hjälp av denna hand tänker jag mig in på djupet i varje nyanländ elev jag har. Alla kommer från olika platser i världen och händerna ser mer olika ut än om man jämför händer här hemma hos oss ( här hemma har vi trots allt samma grundsystem, även om även våra händer ser olika ut). Nu möts flera elever med vitt olika system i samma rum, detta gör att skillnaderna mellan händerna blir oerhört stora…eller små. Vad alla dessa händer är vana vid att röra och vana vid att känna är något jag behöver fundera mer över, kanske till och med fördjupa mig i.

Nu får jag lov att tack för mig…i alla fall för ett tag. Må gott!