Fler projekt för språklärare och forskare tillsammans!

Att ta sig an ett teoretiskt ramverk och utveckla konstruktionen av uppgifter tillsammans med kollegor och få professionell handledning av forskare är ett konkret exempel och en viktig del i att höja kvaliteten på undervisningen och utveckla språkdidaktiken.

En språngbräda till bättre undervisning

Vår gästbloggare, Kristina Nyström, jobbar på Sjöstadsskolan och har varit med i ramprojektet Från monologer till samtal i två år. I projektet har vi arbetat tillsammans för att konstruera uppgifter som lockar eleverna till samtal på målspråket. Här beskriver hon sina erfarenheter.

Vi är alla smärtsamt medvetna om att svenska skolan står inför stora utmaningar, stundande lärarbrist inte minst. Vad gäller språklärarnas framtid ser det kanske extra mörkt ut framöver. Något som har påverkat mig väldigt positivt i min lärargärning de senaste två åren är att vara en av deltagarna i ett ramprojekt på STLS. Mina engelsklärarkollegor och jag har haft möjlighet att träffas 90 minuter per vecka sedan flera år tillbaka på vår skola, Sjöstadsskolan och vi har haft förmånen att ha en rektor som utmanat oss att prova på att genomföra learning studies. Det som har känts som ännu ett utvecklingssteg för oss har varit att få till ett konkret samarbete mellan en forskarutbildad handledare samt flera engelsklärarlag från andra skolor.

Vi har ju tagit oss an ett teoretiskt ramverk, läst in oss, analyserat, problematiserat samt använt oss av detta när vi konstruerat uppgifter. Att få möjlighet att fördjupa sig kring ett teoretiskt ramverk med allt vad det innebär är väldigt givande. Vi upptäcker under arbetets gång hur ofta de muntliga uppgifterna inte alls är konstruerade speciellt effektivt samt att inte ens Skolverkets material håller måttet. Inledningsvis kändes Ellis* lite som en tvångströja men den kunskap som vi erövrat under arbetets gång gör att vi snarare ser det teoretiska ramverket som en språngbräda.

Jag bär med mig vissa komponenter in i min konstruktion/koreografi av uppgifter dagligen i mina lektioner. När eleverna ska samtala är det centralt att de får styrda grupper, kort och konkret instruktion samt tydligt avslut. Genom vår arbetsmodell att hela tiden bli granskad, diskutera didaktiska spörsmål tillsammans och få försvara sin koreografi växer uppgiften fram. Vi lär oss att förhålla oss kritiskt till det teoretiska ramverket. Det finns ju heller inte här något quickfix eller to do list färdig utan vi behöver själva fundera på hur vi kan använda oss av denna verktygslåda. Detta arbete är ju lärarens viktigaste uppdrag: nämligen att skapa en så effektiv och välfungerande koreografi av undervisningen som möjligt.

Ängsligheten som finns bland oss när vi ibland helt okritiskt köper läromedelspaketens upplägg eller Skolverkets bedömningsmaterial är ju lite knepig. Arbetet i ramprojektet har ytterligare stärkt mig i min profession. Jag har fått bekräftat vissa saker t ex att den autentiska ingången i uppgifter är viktig och blivit utmanad i min syn att jag liksom bara nöjt mig med det faktum att eleverna pratar. Min medvetenhet har framförallt ökat kring att det är lika viktigt att undervisa om muntliga genrer som för skriftlig produktion. Det räcker inte att bara vara nöjd att eleverna pratar och heller inte att ha elever som inte pratar alls.

Före ramprojektet och inledningsvis i diskussioner nämndes blygsel, omotiverade elever, talängslan, svensk skolkultur, stress osv som bidragande faktorer till att elever får för lite muntlig träning på språklektionerna. Genom vårt gemensamma systematiska arbete kring uppgiftskonstruktion fick vi alla en aha-upplevelse när vi likt en cirkusdomptör fick erfara hur en kan ”skruva” till en del av en uppgift för att få önskat utfall. Vikten av uppgiftskonstruktion blev glasklar. Det är alltså inte eleverna det är”fel” på utan uppgiftens konstruktion.

Att ta sig an ett teoretiskt ramverk och utveckla konstruktionen av uppgifter tillsammans med kollegor och få professionell handledning av forskare är ett konkret exempel och en viktig del i att höja kvaliteten på undervisningen och utveckla språkdidaktiken samt att inte minst öka motivation och lust till att utveckla och förfina ett av världens viktigaste hantverk – lärarens undervisning.

Kristina Nyström är lärare i engelska och tyska på Sjöstadsskolan. Förutom att delta i ramprojekt arbetar hon och hennes kollegor med digitala verktyg i språkundervisningen. Det kan ni läsa mer om i artikeln Med världen i klassrummet


* Arbetet har utgått från Rod Ellis beskrivning av uppgiftens design features. 

Vill du vara med i vårt ramprojekt nästa läsår? Läs mer om projektet i engelska och moderna språk på vår hemsida och hör gärna av dig till jessica.berggren@stockholm.se om du har frågor!

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.