Visar alla blogginlägg med kategorin:
Ämnesövergripande undervisning

Att tala om slöjd och att tala i slöjd – två olika saker?

Att språkutvecklande arbetssätt numera är starkt betonade i svensk grundskola har väl inte undgått någon och att det är en fördel att arbeta med språket i alla skolämnen. Hur då detta kan ta sig uttryck i slöjdämnet är relevant att undersöka, ett ämne som annars brukar sätta det materiella och manuella arbetet före ett skriftligt och muntligt arbete. Hur lär man elever att kunna analysera och värdera sitt slöjdarbete med hjälp av slöjdspecifika begrepp? Särskilt elever som inte har svenska som modersmål. Vad händer när läraren filmar en genomgång av en hantverksteknik jämfört med när hon på ett mer traditionellt vis går igenom den live i klassrummet? Kan filmade instruktioner utgöra ett redskap som förbättrar elevers lärande när det gäller slöjdspecifika begrepp?

I det praktisk-estetiska nätverket har slöjdlärargruppen i Botkyrka nu gått in i en andra undervisningscykel i arbetet med att studera slöjdens begrepp och hur elever och lärare i årskurs sju arbetar med instruktionsfilmer som ett stöd för lärandet i slöjd. Under året hoppas de ha hunnit sammanställa sina resultat i en artikel för att andra slöjdlärare eller slöjdundervisningsintresserade ska kunna ta del av gruppens forskningsarbete.

På den senaste projektträffen diskuterade vi bland annat det här med meningsfullhet när det gäller varför slöjdspecifika begrepp är viktiga för elever att lära sig. När används begreppen i och under slöjdarbetet: i början? i slutet? under tiden? Detta kan ha betydelse för hur eleverna förhåller sig till det verbala språket i slöjden, om de använder det eller inte, om det upplevs som användbart eller inte. Ett sätt som är vanligt förekommande i slöjdundervisningen är att eleverna får skriva om sitt slöjdarbete i slutet av ett arbetsområde när de är klara med sitt föremål för att ”visa för läraren” hur de tänkt under sitt arbete och hur processen att tillverka föremålet gått till. Detta kan sedan bli ett underlag för bedömning av ett slöjdkunnande. Ett annat sätt är att berätta muntligt hur det gått enskilt för läraren eller i grupp. Detta kan ses som ett talande om slöjden som inte sker i direkt anslutning till ett pågående arbete jämfört om läraren samtalar med eleven under arbetets gång som kan betraktas som ett talande i slöjd. Det verbala är inte alltid det första vi tänker på när vi tänker slöjdarbete men det är just det som gör detta projekt så intressant, eftersom slöjdens specifika begrepp är ett återkommande inslag i slöjdundervisning men frågan är hur det realiseras i undervisningen för att eleverna ska utveckla en rik förmåga att tala om och i slöjd. Vad motiverar eleverna att ta upp sina ipads och kolla på filmerna och hur många elever gör det. Än så länge tycker sig lärarna se en trend att eleverna relativt sällan tittar på filmerna utan går hellre direkt till läraren, även om det betyder att vänta in sin tur. Det kan vara lättare och kanske mer meningsfullt att gå direkt fråga – vad ska jag göra nu? Eller kan du visa hur man gör en centrumtappning, vad ska jag börja med? Istället för att sätta sig ner och studera en film. I projektet filmas slöjdlektioner där eleverna har möjlighet att genom sina ipads kolla på förinspelade filmer på youtube.

Ett intressant resultat som gruppen funnit är att när slöjdläraren talar på filmen använder hon många hantverkstekniska begrepp. Däremot använder hon fler vardagstermer och inte lika många specifika slöjdbegrepp när hon har en traditionell genomgång av en hantverksteknik i slöjdsalen. Ett exempel kan vara ”nu tar jag den här och sätter fast den här”, istället för att säga nu tar jag borrstålet och spänner fast den i borrmaskinens chuck.

Vi kommer så småningom publicera fler och mer fördjupade resultat från denna studie som vi i STLS följer med stort intresse eftersom det finns få studier av begreppsanvändning i slöjdundervisning.

/Jenny och Torben

Tips om konferens för lärare inom praktisk-estetiska ämnen

Estetiska lärprocesser är något som diskuteras i skolans värld. I texter om skola och utbildning, i läroplanen framförs betydelsen av att praktiska och estetiska lärprocesser ges utrymme i pedagogiskt och didaktiskt arbete. Men vad är egentligen praktiska och estetiska lärprocesser, och hur kan sådana processer ta sig uttryck inom såväl skolväsendet som i lärar- och förskollärarutbildningen? För att vidareutveckla samtalet och dela kunskap kring området inbjuder Högskolan för lärande och kommunikation forskare, lärarutbildare och lärare till en konferens den 22-23 april där dessa frågor kommer diskuteras och möjlighet för utbyte av erfarenheter och resultats. Huvudtalare på konferensen är professor Jeff Adams från University of Chester, Professor Monica Lindgren från Göteborgs universitet och professor Bengt Molander från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim. Läs mer om detta på: http://hj.se/hlk/samhalle-och-naringsliv/konferenser/praktiska-och-estetiska-larprocesser-i-skola-och-hogre-utbildning.html
Hoppas vi ses där!?
Torben & Jenny

Föreställningar om skrivande

Mary_Pickford-deskEfter mitt förra blogginlägg fick jag en fråga om ”föreställningar om skrivande”. Ivanič (2004) skriver i en artikel om sex diskurser som handlar om värderingar och uppfattningar om vad skrivande är, hur det ska bedömas och hur man lär sig att skriva. Det handlar också om hur de här uppfattningarna realiseras i praktiker: hur lärare undervisar i skrivande. Kort och förenklat kan de olika diskurserna beskrivas utifrån vad som betonas:

  1. Färdighetsdiskurs: ytliga språkliga aspekter, språkriktighet, färdighetsträning.
  2. Kreativitetsdiskurs: intressant innehåll, personlig stil, litterär kvalitet.
  3. Processdiskurs: antingen den mentala eller den praktiska processen eller båda.
  4. Genrediskurs: typiska språkliga drag i olika texttyper.
  5. Diskursen om sociala praktiker: textens funktion i olika sociala praktiker, autentiska uppgifter.
  6. Sociopolitisk diskurs: kritisk medvetenhet om kontext, maktaspekter.

I en lärares praktik kan man se drag av flera diskurser men ofta en ”bärande” diskurs, enligt Ivanič. Hon menar att det är en fördel för eleverna om de möter alla diskurserna under sin skolgång. När jag började som lärare för över tjugo år sedan var färdighetsdiskursen den dominerande. Processdiskursen hade en glansperiod på kanske framför allt 80-talet. Idag är genrediskursen troligen den mest synliga. Det intressanta är vilka konsekvenser en ensidig dominans av en diskurs för med sig, tänker jag.

Anna-Maija

Bra STLS dag!

Ett ifrågasättande seminarium av ”The Big Five” och Rudnerts kritik av dessa generella förmågor inledde dagen. Utbildning kontra bildning låg som en grund för diskussionen och Hirst refererades flitigt. på Eftermiddagen fortsatte samtalet om förhållandet mellan förmågor, kunskapskrav och centralt innehåll i de olika ämnena. Hur termen ”matematiskt problem” används väckte en viss förvirring i gruppen.  Härlig avslutning med en timmes bloggande och efterföljande AW förgyllde fredagen.

Verner, Sanna, A-K och Cissi

Två nya projekt inom nätverket för de praktiska och estetiska ämnena

Som vi har nämnt i tidigare inlägg, så kommer vi under några veckor framöver presentera de nya STLS-projekten. Gemensamt för dessa projekt är att de är undervisningsutvecklande och ämnesdidaktiska. Och framförallt, de är lärardrivna. I nätverket för de praktiska och estetiska ämnena har vi två nya projekt. Ett är kopplat till slöjdämnet i grundskolan, det andra är kopplat till musikämnet på gymnasieskolan.

Slöjdprojektet, ”Slöjd som teoretiskt ämne – språkets betydelse för framgångar i ämnet slöjd”: lyfter en relevant fråga som nog många slöjdlärare kan känna igen sig i. I nuvarande kursplan (Lgr11) kan några förmågor upplevas som teoretiska, framförallt när det gäller elevernas förmåga att kunna använda slöjdspecifika begrepp. Överlag ställer dagens skola höga krav på elevers läs- och skrivförmåga – i alla ämnen. I slöjden finns det en risk att för stor del av lektionstiden går åt till elevernas verbala språkanvändning. Samtidigt finns det en problematik i ämnet där man möter ett motstånd från eleverna mot ämnets planerings- och värderingsfaser, t. ex att lämna in en skriftlig planering inför ett kommande slöjdarbete. Slöjdlärarna i projektet upplever att det är svårt att motivera eleverna när det gäller analys- och värderingsuppgifter. Syftet med studien är att utveckla effektiva metoder för elevernas förmåga att använda slöjdspecifika begrepp. Projektet drivs av slöjdlärare i samarbete med språklärare. Planen är bl. a att planera och låta eleverna använda olika modaliteter när de gör analys- och värderingsuppgifter. Projektet hoppas bidra med att prova och utveckla metoder som kan förbättra elevernas resultat.

Musikprojektet: Projektets namn talar nästan för sig själv: ”När en not är en svårknäckt nöt.” I projektet så vill en grupp musiklärare på gymnasiet undersöka hur de skall undervisa elever som kommer från en gehörstradition i notlära, ett näst intill klassiskt problem i musikundervisningen. Med gehörstradition menas att eleverna många gånger har en bakgrund som autodidaktiska musiker inom rock-, pop- och soulgenren, som många gånger har lärt sig spela efter gehör, och inte efter noter. Frågan handlar mer specifikt om hur man lär elever att avkoda och realisera notbilder i ämnena musik och musikteori. Syftet med studien är att undersöka vad kunnandet i notläsningen innebär och hur undervisning kan utformas för att utveckla denna förmåga hos eleverna. Projektet kommer att genomföras som en Learning Study utifrån ett musikdidaktiskt och variationsteoretiskt perspektiv. Lärarna i projektet hoppas kunna bidra med kunskap om vad det innebär att kunna läsa noter och undervisa om detta. Förhoppningen är att många fler musiklärare skall kunna använda sig av studiens resultat i sitt dagliga arbete.

/Jenny och Torben