Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
litterära begrepp

Ta vara på elevers intresse för berättelser!

Budskap, tema och motiv – vanliga begrepp i ämnet svenska och som även återfinns i styrdokumenten på både grundskolan och gymnasiet. Dessa centrala litterära begrepp i skolans litteraturundervisning brukar definieras ungefär så här: budskap = det som författaren vill förmedla; tema = berättelsens grundtanke; motiv = återkommande typsituationer (som bygger upp temat). Men som så mycket annat, ju mer man funderar på det, desto knepigare blir det. Budskap, det ska alltså ha med författarens avsikt att göra, men hur kan man egentligen känna till den? Finns det över huvud taget någonting som ”vad författaren vill säga”, och är det inte risk att man med det synsättet hamnar i ett slags nyttotänkande, att berättelser ska innehålla någon sensmoral eller lärdom? Eller är budskapet istället det som läsaren uppfattar som berättelsens grundtanke? Men vänta nu! Var det inte tema som var en berättelses grundtanke? Och hur ska man förklara skillnaden mellan motiv och tema? Kan man säga att skillnaden har med berättelsens ytplan och djupplan att göra? Ja, så kan man hålla på, och det är nog just vad många svensklärare och svenska som andraspråkslärare någon gång har gjort. Många har brottats med dessa begrepp, hur man ska tydliggöra dem för eleverna, och kanske framförallt, hur man kan utforma en undervisning som utvecklar elevers förmåga att urskilja berättelsers budskap, tema och motiv.

I samband med att ungdomars fritidsläsning av skönlitteratur minskar, till förmån för annan medieanvändning såsom filmer, tv-serier och datorspel (Medierådet 2015), har flera forskare inom litteraturdidaktik under senare år tänkt sig att man kan använda elevers erfarenheter av andra textvärldar i skolans litteraturundervisning. Stefan Lundström och Anette Svensson som skrivit artikeln ”Fritidens fiktionsanvändning i ett skolperspektiv” i läslyftsmodulen Perspektiv på litteraturundervisning påpekar att ungdomar i praktiken tar del av mer berättelser än någonsin, men att det till stor del sker i andra medieformat än den tryckta texten, och att den erfarenheten bättre borde tas till vara i skolans undervisning. De menar att eleverna genom denna (mass)konsumtion av olika medieformat på fritiden besitter en kunskapsbank om berättelsers strukturella mönster och innehåll som skulle kunna vara naturliga ingångar till exempelvis analys av berättelsers budskap, tema och motiv.

Oavsett vilka åsikter och tankar man har om dagens digitaliserade värld och den förändrade fiktionsanvändning som den har medfört, så är det ändå något trösterikt och spännande i det faktum att fiktionen behåller sin kraft, om än i förändrad form. En god berättelse är en god berättelse, oavsett om den berättas vid en lägereld, läses i ens favoritfåtölj eller upplevs i ett Star Wars - datorspel. En av utmaningarna i skolans litteraturundervisning, och kanske särskilt i samband med just tolkning och analys av litterära begrepp, är att både skapa känslomässigt engagemang för läsning och den fiktiva världen, samtidigt som man ska möjliggöra för eleverna att utveckla ett analyserande och reflekterande förhållningssätt. Att i högre utsträckning använda elevernas textvärldar kanske kan vara en möjlig väg att gå?

Detta med budskap, tematik och motiv i fiktion är något som vi i STLS ämnesdidaktiska nätverk för svenska och svenska som andraspråk fokuserar i vårt kommande ramprojekt. Har du själv tankar kring dessa begrepp och intresse av att fördjupa dig mer i undervisning som rör detta, så är du välkommen att anmäla intresse för deltagande i ramprojektet ”Budskap bortom raderna – läsa och tolka skönlitteratur”.

/Ann Ohlsson

Läs gärna tidigare blogginlägg i ämnet, ”Om böckers budskap” 

Statens medieråd (2015). Ungar & Medier 2015. Fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier. Stockholm: Statens medieråd.