Visar alla blogginlägg från: juni 2017

Förskolesummit

IMG_0084

Efter två dagar är det fullt i huvudet man har trötta fötter men man har ett leende på läpparna.

Två fullspäckade dagar med inspirerande föreläsningar och möten.

En svindlande känsla av vad mycket som får plats i huvudet… tankar som…- Oj vad inspirerad jag blev nu… vill till jobbet och prova detta med barnen!

Eftersom att vi arbetar mycket med digitala verktyg i förskolan fastnade vi för att titta på det digitala i alla montrar som de olika stadsdelarna ställde ut.

Om vi måste välja ett verktyg förutom lärplattan att arbeta med skulle det bli projektorn! Den skapar en stimulerande miljö, gemenskap, ett inkluderande, en större spelplan helt enkelt.

Vi tittade på projiceringskuber som ett par utställare hade med sig.

Enkla träkubskonstruktioner som man häftar fast vitt tyg på för att sedan projicera olika miljöer på. Enkel men genial lösning! Detta tror vi kommer att byggas på många förskolor i sommar!IMG_0069

Vi provade också VR glasögon och gick in i en dinosaurievärld och simmade med hajar. Lite lätt snurrig och vinglig blev man. Men WOW vilken upplevelse. I min värld är detta verktyg dyrt och onödigt men jag kanske får tänka om…….. Det finns billiga varianter på marknaden idag som duger på förskolan och om, jag menar NÄR man kopplar in projektorn med VR glasögonen så ser ju alla samma sak och det skapas en större spelplan, en gemenskap, en stimulerande miljö att samtala om.IMG_0076 x

Vi hann med en föreläsning också! Katrin Jäverbring från Medioteket.

Alltid lika inspirerande! Denna gång handlade det om att digitaliseringen i förskolan inte bara handlar om att lära barn programmera utan om all digital teknik som vi använder där.

Teknik som ska komplettera och berika det vi redan har på förskolan, tekniken ska inte ersätta något.

Förståelse, förhållningssätt och förmåga att använda digital teknik. Nytt innehåll att förhålla sig till i den reviderade läroplanen som kommer till våren.IMG_0064

 

Vi måste våga prova nya saker, ta hjälp av varandra och lära tillsammans med barnen!

Jenny och Oona

Förskolesummit

Kahden päivän jälkeen on pää täynnä tietoa, väsyneet jalat ja hymy huulilla. Kaksi päivää täynnä inspiroivia luentoja ja tapaamisia. Ajatuksia kuten –Haluan töihin kokeilemaan tätä lasten kanssa! Koska työskentelemme paljon digitaalisten työvälineiden kanssa, jumituimme katsomaan niitä eri kaupunginosien osastoilla.

Jos täytyisi valita yksi työväline tabletin lisäksi, olisi se projektori. Se luo stimuloivan ympäristön, yhteisöllisyytä, osallistaa ja on yksinkertaisesti iso pelialusta. Pari näytteilleasettajaa olivat ottaneet mukaan puisen kuution, johon oli niitattu kiinni valkoinen kangas. Kankaaseen pystyi heijastamaan projektorilla esimerkiksi erilaisia maisemia. Yksinkertainen, mutta nerokas keksintö! Näitä tullaan varmasti rakentamaan moniin esikouluihin kesän aikana.

Kokeilimme myös 3D-laseja, joilla matkustimme sekä dinosaurusten luokse, että haiden sekaan uimaan. Pää meni pyörälle laseista, mutta mikä kokemus! Minun maailmassani tämä työväline on kallis ja tarpeeton, mutta joudun ehkä pyörtämään puheeni.. Laseista löytyy halpoja vaihtoehtoja, jotka kelpaavat myös esikouluun. Kun lasit liittää projektoriin, saavat myös muutkin lapset nähdä samat asiat. Lasit ja projektori luovat yhdessä suuren pelialustan, yhteisöllisyyttä, sekä osallistavan ja stimuloivan ympäristön.

Ehdimme kuunnella myös yhden luennon, jonka piti Medioteketin aina niin inspiroiva Katrin Jäverbring. Tällä kertaa luento keskittyi siihen, ettei esikoulun digitalisoiminen tarkoita vain ohjelmoinnin opettelemista, vaan kaikkea digitaalista tekniikkaa, jota esikoulussa käytetään. Tekniikan tarkoitus on täydentää ja rikastuttaa esikoulun jo olemassa olevaa toimintaa, eikä korvaa sitä. Ymmärrys, lähestymistapa ja kyky käyttää tekniikkaa tulee olemaan osa uutta läroplania ensi keväänä.

Meidän pitää uskaltaa kokeilla uusia asioita, saada apua muilta ja oppia yhdessä lasten kanssa!

Jenny ja Oona

Arla morgonstund

20170609_100722_resized (002)

Jag sitter vid frukost bordet på förskolan en tidig onsdagsmorgon. Ett par barn har kommit och jag börjar bre smörgåsar åt dem.

– Vill du ha ost på den? frågar jag ett av barnen.

– Ja tack, svarar hen.

– Vill du ha mjölk eller vatten att dricka till?

– Mjölk!

Då utropar ett av barnen.

– Oj Jenny, det är ett robotspel på mjölken.

– Nej det är en kod, säger den andra.

Wow! Dessa barn är mitt uppe i digitaliseringen på förskolan. De har arbetat med att programmera Blue-botar och dansat programmeringsdans på samlingen. De vet vad det handlar om. De är snabblärda och nyfikna, en bra combo om man ska lära sig nåt nytt!

Arla har på baksidan av sin kartong tryckt upp en spelplan där en robot ska ta sig till en drake. Sedan finns det tre stycken olika lösningar på problemet och man ska hitta den rätta så klart. Kul!

Barnen vid frukostbordet ville iofs göra sina egna koder och inte följa Arlas så det var vad vi gjorde.

Dessa barn är vana vid att jobba med koder och kommandon så de skapade pilar som visade vägen. Kan man inte läsa eller skriva kommer man på egna sätt att lösa problemet.

– Pilar kan ju alla läsa Jenny, förklarade barnen.

Underbart! #lovemyjob

Jenny och Oonaheader-play-301f7a96f13cd5eb119e9e0533fc3486

Bild från Linda Liukas bok ”Hej Ruby”

Arlan aamuhetki

Istun esikoulussa aamupalapöydässä aikaisena keskiviikkoaamuna. Muutama lapsi on tullut ja alan voitelemaan heille voileipiä.

– Haluatko juustoa? Kysyn yhdeltä lapselta.

– Kyllä kiitos, hän vastaa.

– Haluatko maitoa vai vettä?

– Maitoa!

Silloin yksi lapsista huutaa:

– Katso Jenny, maitotölkissä on robottipeli!

– Ei, se on koodi, sanoo toinen lapsi.

Wau! Nämä lapset ovat keskellä esikoulun digilalisointia. He ovat ohjelmoineet Blue-Bot-robottia ja tanssineet ohjelmointitansseja tuokioilla. He tietävät mistä tässä on kyse. Nyt he ovat uteliaita ja nopeita oppimaan, hyvä yhdistelmä jos haluaa oppii jotain uutta.

Arla on painanut tölkin takapuolelle pelialustan, jossa robotin pitää päästä lohikäärmeen luokse. Ongelmaan löytyy kolme eri ratkaisua, joista pitää löytää se oikea.

Aamupalapöydän ääressä olevat lapset halusivat tehdä omia koodeja, Arlan valmiiden sijaan. Nämä lapset ovat niin tottuneita työskentelemään koodien ja käskyjen kanssa, että he piirsivät omat nuolet, jotka näyttivät tien lohikäärmeen luokse. Jos ei osaa lukea tai kirjoittaa, pitää löytää joku muu tapa, jolla ratkaista ongelma.

– Kaikki ymmärtävät nuolia Jenny, lapset selittivät.

Upeaa! #lovemyjob

Jenny ja Oona

Projektorn

Projektorn!

Moderna barn behöver moderna pedagoger. Därför krävs det att vi i vårt yrke är flexibla och lyhörda och har förmågan att följa med i utvecklingen.

Ur Digital dokumentation och språkutveckling av Tobias Gyllensvärd

Så sant som det är sagt!

Vårt senaste tillskott i digitaliseringsarbetet i förskolan är projektorn.

Den kopplade vi ihop med Ipaden och projicerade skärmen på väggen.

Vi började med att dansa Danceoke till Mellobidragen.

Danceoke är som karaoke fast man dansar :)

Vi stod på golvet med våra blickar vända mot väggen och rörde oss precis som Robin Bengtsson. Vi fortsatte med FO&O och Wiktoria. Man behöver inte känna att kompisarna tittar på en när man dansar för alla tittar ju på väggen. Så blyg behöver man inte vara…..DSCN2236 x

Efter dansen provade vi att spela Bee-bot på Ipaden. Ett programmeringsspel för nybörjare. Ett barn satt vid bordet och programmerade medan kompisarna satt på golvet, tittade på väggen och hejade/ hjälpte till.

– Tryck på kryss!

– Framåt pilen!

– Nej vänd igen!

– YES! Vi klarade det! ropade kompisarna.DSCN2282 x

Det blev en omedelbar feedback från kompisarna och jag upplevde att alla kände sig delaktiga på sitt sätt.

Nästa vecka ska vi läsa saga och projicera bilderna på väggen så att ALLA ser. Ni vet hur barnen tjatar; – Jag ser inte!

Hoppas, hoppas nu att barnen gillar iden att titta på väggen och inte ner i boken!

Som sagt var….. Att vara flexibel och lyhörd= modern pedagog

Jenny och Oona

Projektori 

Modernit lapset tarvitsevat moderneja pedagogeja. Siksi meidän alalla vaaditaan, että on joustava, osaa herkästi tulkita tilanteita ja omaa taidon pysyä mukana kehityksessä.

Tobias Gyllensvärdin kirjasta Digital dokumentation och språkutveckling

Niin totta!

Meidän uusin lisä digitaaliseen työskentelyyn esikoulussa on projektori. Yhdistimme projektorin iPadin kanssa ja heijastimme kuvan seinälle. Aloitimme tanssimalla Danceoken Melodifestivalen-osalla.

Danceoke on kuin karaoke paitsi että siinä tanssitaan :) Seisoimme lattialla katseet seinää kohti ja liikuimme juuri samoin kuin Robin Bengtsson. Jatkoimme FO&O:lla ja Wiktorialla. Kenenkään ei tarvitse tuntea, että muut tuijottavat kun itse tanssii, koska kaikki katsovat seinää kohti. Kenenkään ei tarvitse ujostella. Tanssimisen jälkeen kokeilimme pelata Bee-Bot-peliä iPadillä (ohjelmointipeli vasta-alkajille). Yksi lapsi istui pöydän ääressä ja ohjelmoi samalla kun kaverit istuivat lattialla, katsoivat peliä seinältä sekä kannustivat ja auttoivat.

-Paina raksia!

-Nuoli eteenpäin!

-Ei, käänny taas!

-YES! Me onnistuimme! Huusivat kaverit.

Saimme saman tien palautetta kavereilta, ja koin, että kaikki tunsivat olevansa osallisia omalla tavallaan.

Ensi viikolla aiomme lukea satuja ja heijastaa kuva seinälle, niin että KAIKKI näkevät. Tiedätte miten lapset aina jankuttavat: -En näe mitään! Toivottavasti lapset pitävät ideasta, että he katsovat kuvia seinältä kirjan sijaan. Kuten sanottu: Joustava ja herkästi tilanteita tulkitseva = moderni pedagogi.

Jenny ja Oona