Robotdans

Bild1

Jag står ute på förskolegården, jag tittar mig omkring, räknar om alla barn är på plats, jag går runt för att titta efter att alla har något att göra osv….. ni vet!:)

Jag går runt hörnet av huset, där ser jag två barn som står och pratar. Jag observerar dem en stund innan jag går fram av ren nyfikenhet och frågar dem;

– Vad leker ni?

– Att jag är en robot! Svarar ett av barnen.

– Alltså hen säger till vad jag ska göra, förklarar hen som är roboten och pekar på sin kompis.

Sen tar kompisen en nyckelring i form av en blomma och lägger i bröstfickan på roboten.

– Vad gör du nu? Frågar jag då.

– Jag programmerar, svarar då barnet!

Okej, detta är alltså nyss fyllda 4-åringar som programmerar varandra med hjälp av en blomma och en massa fantasi.

Jag sätter mig på bänken bredvid barnen och lyssnar….

– Pippi Långstrump och Björnen sover ska du dansa nu, programmerar kompisen.

– Men jag är trasig nu, slut på motorn, förklarar roboten.

Ingen fara visade det sig för kompisen är en hejare på att laga robotar också. Hen trycker och vrider på osynliga knappar och skruvar och sedan sätter roboten igång med en robotdans ala 80talet. Ryckigt och stelt. Helt ljuvligt. Det är härligt när man ser att digitaliseringen i förskolan berikar barnens lek på ett positivt sätt. Jag tänker osökt på San Marinos Eurovision Song Contest bidrag i år där vi såg fyra stycken dansande robotar på scen, det måste ha inspirerat barnen och att de så klart har programmerat roboten Blue-bot på förskolan. När jag var liten så dansade de coola kidsen robotdans på skoldiscot, jag tittade bara avundsjukt på.

Att kunna dansa som en robot var inne när jag var liten och tänk det är inne nu igen!

#älskarmitt80tal #digitaliseringiförskolan #robot #programmering

Jenny och Oona

Robottitanssi

Seison ulkona esikoulun pihalla, katselen ympärilleni, lasken, että kaikki lapset ovat paikalla, kävelen ympäriinsä ja katson, että kaikilla on jotain tekemistä jne. Te tiedätte :)

Kävelen kulman taakse ja näen kaksi lasta, jotka seisovat ja juttelevat. Tarkkailen heitä hetken aikaa ennen kun menen puhtaasta mielenkiinnosta heidän luokse ja kysyn:

– Mitä te leikitte?

– Että olen robotti! vastaa toinen lapsista.

– Hän sanoo mitä minun pitää tehdä, selittää lapsi, joka on robotti, ja osoittaa kaveriaan.

Kaveri ottaa kukan muotoisen avaimenperän ja laittaa sen robotin rintataskuun.

– Mitä te teette nyt? kysyn heiltä.

– Minä ohjelmoin, vastaa lapsi!

Okei, nämä lapset ovat siis täyttäneet juuri neljä vuotta, ja ohjelmoivat toisiaan kukan ja fantasian avulla. Istun penkille lasten viereen ja kuuntelen.

– Nyt tanssit Peppi Pitkätossun ja Karhu nukkuu, ohjelmoi kaveri.

– Mutta olen rikki, moottori on loppu, selittää robotti.

Ei hätää, sillä kaveri olikin hyvä korjaamaan robotteja. Hän painaa ja vääntää näkymättömiä nappeja, ruuvaa ja käynnistää robotin 80-luvun robottitanssilla. Nykivästi ja jäykästi. Aivan ihanaa. On upea nähdä kuinka digitalisointi rikastaa lasten leikkiä positiivisella tavalla. Ajattelen San Marinon Euroviisu-esitystä, jossa neljä robottia tanssi lavalla, se on varmasti inspiroinut lapsia ja tietysti he ovat myös ohjelmoineet Blue-bot-robottia esikoulussa. Kun olin pieni, tanssivat coolit lapset robottitanssia koulun diskossa ja minä katsoin heitä kateellisena. Robotin lailla tanssiminen oli suosiossa kun olin pieni, ajatella, että se on suosittua vielä nykyäänkin!

 

Jenny ja Oona

2 kommentarer

  1. Hans Dahlin, 15 juni 2018

    När digitalisering och programmering tar plats i barnens lek så vet vi att det blir lärande på riktigt! – som det uttrycks i intentionerna inför revideringen av läroplanen;
    3. Lekens betydelse
    Att lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande lyfts fram.

  2. Toura Hägnesten, 15 juni 2018

    Underbart!

Lämna ett svar till Hans Dahlin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.