Barnens egna bilder

Bild19

Jag har länge tänkt på det här med barnens egna bilder och då menar jag när barnen tar egna bilder med kameran.  Vad intresserar dem? Vad är det de ser? Vad försöker de förstå?

Jag lät två barn, 4 resp 5 år gamla fotografera på förskolans gård helt själva en eftermiddag. Jag assisterade bara när något gick fel typ att barnen glömde bort vilken knapp de skulle trycka på! Hur tog de bilderna, vad var roligast att ta bilder på? Tar vi likadana bilder, jag och barnen? Många frågor som kom upp….

Det som slog mig först var nog att de var så entusiastiska i sitt fotograferande. De sprang hit och dit, klättrade, kröp, hoppade, sträckte på sig, bara för att kunna knäppa just den speciella bilden.

Att fotografera ett flygplan krävde tydligen att man skulle klättra upp på lekstugetaket, att fotografera en insekt krävde att man kröp in under bordet, att fotografera kompisens öga i närbild krävde att man var alldeles blixtstilla osv…….

IMG_1208

Det som fotograferades allra mest var nog förskolans nya griffeltavlor i form att djur som hängts upp på staketet.

När sedan en 3-åring fick kameran tog hen bilder på sina kompisar som poserade vant och även innehållet i en hink med sand var spännande:)

DSCN2500

Så vad lärde jag mig?

Att jag som vuxen har en idé, en tanke när jag fotograferar typ barnens lärande, -skapande, -görande, att dokumentera medan när barnen får en kamera i handen tar deras iver över att få fotografera så att de bara springer runt och fotograferar det som de ser för ögonblicket, för stunden.

Och medan barnen fotograferade allt de såg fotograferade jag barnen som fotograferade:) alltså deras görande!Bild17

#digitaltskapande

Trevlig midsommar / Jenny och Oona

Lasten omat valokuvat

 

Olen kauan miettinyt lasten omia kuvia, ja tarkoitan tällä sitä, kun lapset ottavat kuvia kameralla. Mikä heitä kiinnostaa? Mitä he näkevät? Mitä he yrittävät ymmärtää? Annoin kahden lapsen, neljä ja viisivuotiaan, valokuvata itse esikoulun pihalla eräänä iltapäivänä. Minä autoin vain silloin kun jokin meni pieleen, esimerkiksi kun lapset unohtivat mitä nappia heidän pitäisi painaa! Miten he ottivat kuvat, mitä oli hauskinta kuvata? Otammeko samanlaisia kuvia, minä ja lapset? Paljon kysymyksiä tuli ilmoille…

Ensimmäinen ajatukseni oli varmasti, että lapset olivat hyvin innostuneita valokuvauksesta. He juoksivat sinne tänne, kiipesivät, ryömivät, hyppivät ja kurottivat saadakseen napattua juuri tietyn kuvan.

Lentokoneen kuvaaminen vaati näemmä leikkimökin katolle kiipeämistä, hyönteisen kuvaaminen vaati pöydän alle ryömimistä, kaverin silmän kuvaaminen lähikuvaan taas vaati, että kumpikin oli aivan paikallaan jne.

Esikoulun uusia eläimen muotoisia aidassa roikkuvia liitutauluja kuvattiin kaikkein eniten. Kun sitten 3-vuotias sai kameran, otti hän kuvia tottuneesti poseeraavista kavereistaan ja myös ympärin sisältö oli jännittävää.

Joten mitä minä opin?

Että minulla aikuisena on idea, ajatus kun valokuvaan lasten oppimista, luomista, tekemistä, dokumentoin sillä aikaa kun lapsi saa kameran käteen ja hedän innostus valokuvaamisesta saa heidät juoksemaan ympäri ja kuvaamaan sen mitä he näkevät hetkessä.

Ja samalla kun lapset kuvasivat kaikkea mitä he näkivät, minä kuvasin lapsia, jotka kuvasivat, eli heidän tekemistään.

 

Hyvää juhannusta / Jenny ja Oona

1 kommentar

  1. Hans Dahlin, 21 juni 2018

    Här finns också en tanke från pedagogen – även om det blir en ”metatanke” :-) Helt förståeligt att barnen snappat upp att dokumenterande och fotograferande är viktigt i samhället och bland vuxna, både i förskolan och hemma. Då är det extra viktigt att de får möjlighet att själva ta makten över dokumenterandet ibland och att deras bilder tas på allvar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.