Visar alla blogginlägg från: november 2019

Tre sätt…

…att arbeta med byggnader!

IMG_2263

Vi arbetar just nu med byggnader på en massa olika sätt på min avdelning. Barnen har tagit med bilder på byggnader i sin närmiljö och byggnader de tycker är fina och byggnader de har sett under tex sin semester osv.

Vi har suttit och samtalat om vad en byggnad är..

– Jag har med mig en bild av en bänk….den är byggd, då är den en byggnad! Berättar ett barn.

Helt logiskt ju!

Men vi forskar vidare om vad en byggnad kan vara genom att söka på ”nätet”.

En byggnad definieras i plan- och bygglagen så som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.[

                                                         Ur Wikipedia

Ni vet ju att barnen hos mig har byggt en hel del med pinnar och då använt sig av sina tidigare erfarenheter om hur de har byggt med kaplastavar. Vi spinner vidare på samma tema…bygg och konstruktion på olika sätt.

En förmiddag skapade vi tre olika grupper inne på avdelningen och tänkte att de skulle få arbeta med byggnader…

En grupp fick i uppgift att rita av Wenner Gren center. (barnen är väldigt intresserade av höga hus) Vi ställde en dator med bilden av huset på bordet så att alla barn kunde se. Denna grupp var självgående, utan att en vuxen behövdes för att barnen skulle kunna arbeta.

Nästa grupp fick i uppgift att måla av Stockholms skyline. Vi projicerade bilden på ett stort papper på staffliet och barnen fick sedan måla på den. Det tog en stund att klura ut hur man skulle stå för att inte skapa en skugga där man skulle måla. Barnen pratade om hur fint det var att vi har vatten runt vår stad. (det fanns båtar på bilden). De reflekterade även över att de fanns många torn, kyrkor och byggnadsställningar i Stockholm.

IMG_2258

Sista gruppen fick bygga vidare med kaplastavar. De fick olika bilder av byggnader projicerade på väggen som en bakgrund och nu kom byggandet på höjden igång. Att rama in en aktivitet med bild som här skapar massor av inspiration till barnen. De stod på två stolar var för att nå upp och bygga på höjden. Jag projicerade bilder av New Yorks skyline, Twin Towers i Kuala Lumpur och Turning Torso i Malmö. (Vi siktar högt!)

IMG_2259

Dessa aktiviteter har vi fortsatt med under veckan för att alla barn ska hinna prova på allt. Målningen tar ju tid och det är meningen. Det är något man kan ha kvar på staffliet under en hel vecka och när barnen blir sugna på att måla kan de be en vuxen sätter igång projektorn med skylinen på så kan de måla vidare.

Jag gillar verkligen dessa aktiviteter som löper under en lite längre tid. Man hinner dokumentera, reflektera och fundera en massa tillsammans i personalgruppen… Blev detta bra? Vad kan vi göra bättre nästa gång? Är detta något som barnen tyckte var kul? Lärde barnen sig något? Fanns det något att lära?

Frågorna haglar…. Men en sak är säker ialla fall… bygga mer det vill barnen göra, kanske Tors Torn nästa gång?

#byggochkonstruktion #älskarmittstockholm #digitaliseringförskolan

Jenny och Sanna

Kolme tapaa työskennellä rakennusten kanssa

Meidän osastomme lapset työskentelevät juuri nyt monella tapaa rakennusten kanssa. Lapset ovat ottaneet mukaan kuvia lähiympäristönsä rakennuksista; rakennuksista, jotka ovat heidän mielestään hienoja; rakennuksista, joita he ovat nähneet lomillaan jne.

Istuimme ja keskustelimme siitä, mikä on rakennus?

– Minulla on mukana kuva penkistä. Se on rakennettu, joten se on rakennus, kertoo eräs lapsista.

Täysin loogista. Jatkamme kuitenkin tutkimista etsimällä tietoa internetistä.


Rakennus on erillinen, kiinteä, omalla sisäänkäynnillä varustettu rakennelma, joka sisältää katettua, yleensä seinien erottamaa tilaa.

                                                                                                                                  Wikipedia

Tehän muistatte, että osastoni lapset ovat rakentaneet paljon kepeillä ja käyttäneet apuna aiempia kokemuksiaan kapla-palikoilla rakentamisesta. Pyörittelemme samaa teemaa edelleen… rakentelua ja rakentamista eri tavoilla.

Yhtenä aamupäivänä jaoimme lapset kolmeen eri ryhmään, joissa he työskentelivät rakennusten parissa. Yksi ryhmistä sai tehtäväksi piirtää Wenner-Gren Centerin (lapsia kiinnostavat korkea talot). Lapset näkivät kuvan rakennuksesta tietokoneelta, joka asetettiin pöydälle siten, että kaikki lapset näkivät sen. Tämä ryhmä toimi itsenäisesti, he eivät tarvinneet aikuisen apua työskentelyyn.

Seuraava ryhmä sai tehtäväkseen maalata Tukholman horisontin. Heijastimme kuvan telineellä olevalle suurelle paperille ja lapset saivat tämän jälkeen maalata paperiin. Kesti hetken keksiä, miten voi maalata niin ettei maalaajan varjo peitä paperia. Lapset keskustelivat siitä, miten hienoa on, kun kaupungin ympärillä on vettä (heijastetussa kuvassa näkyi veneitä). Lapset huomasivat myös, että Tukholmassa on monia torneja, kirkkoja ja rakennustelineitä.

Viimeinen ryhmä sai rakentaa kapla-palikoilla. Seinälle heijastettiin taustaksi kuvia erilaisista rakennuksista ja sitten aloitettiin rakentaminen kohti korkeuksia. Aktiviteetin rajaaminen kuvan avulla, kuten tässä tehtiin, antaa inspiraatiota lapsille. Lapset seisoivat tuoleilla ylettääkseen rakentaa korkeammalle. Heijastin seinälle kuvia New Yorkin horisontista, Kuala Lumpurin Twin Towersista ja Malmön Turning Torsosta; me tähtäämme ylös!

Näitä aktiviteetteja olemme jatkaneet viikon ajan, jotta kaikki lapset ehtisivät kokeilla kaikkea. Maalaaminen vie aikaa ja se on tarkoituskin. Maalausteline voi olla paikallaan koko viikon ja kun lapset haluavat maalata, he voivat pyytää aikuista käynnistämään projektorin ja jatkaa horisontin maalaamista.

Pidän todella näistä aktiviteeteista, jotka kestävät pidemmän aikaa. Ehtii dokumentoida, reflektoida ja pohtia yhdessä henkilökunnan kanssa. Tuliko tästä hyvä? Mitä voimme parantaa ensi kerralla? Oliko tämä jotain, mistä lapset pitivät? Oppivatko lapset jotakin? Oliko lapsille jotain opittavaa?

Kysymyksiä satelee, mutta yksi asia on varmaa. Lisää rakentamista, sitä lapset haluavat. Ehkä ensi kerralla Tors Torn?

#rakentelu #rakastukholma #digitalisointiesikoulussa’

Jenny ja Sanna

3 år och 100 blogginlägg senare…….

keyboard-171845_960_720

Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva 100stycken blogginlägg när jag började skriva.

Men tydligen hade jag mycket att berätta.

Inläggen i sig har varit till för att inspirera andra inom förskolan och visa på vad vi gör på min förskola tex hur vi arbetar med digitala verktyg. På senare tid har det väl handlat mer om när man ska använda det digitala och hur vi förhåller oss till det. Men även hur vi förhåller oss till dem som är negativt inställda till att digitala verktyg kommer in och används av barnen på förskolan.

På resan har barngrupperna jag jobbat i blivit mutimodala. Barnen använder sig gärna av film för att tex skapa sig en förståelse för kastanjer eller stora livsfrågor som döden osv. För att det ska kunna hända behöver verktyget iPad och de olika apparna för filminspelning vara kända för barnen. Vi provar oss fram när vi skapar med barnen, ibland lyckas vi och ibland blir det fel men det gör inget. Hos oss är vi inte rädda att misslyckas utan ser det som ett sätt att lära oss tillsammans med barnen. Men många gånger är det dock vi vuxna som är rädda för att göra fel och då vågar vi inte ens försöka… vi sätter krokben på oss själva och digitaliseringen.IMG_2252

För barnen spelar det ingen roll om de arbetar med analoga eller digitala verktyg. De kan springa och hämta ett webbägg för att titta på något som är väldigt litet (en myra). Men de kan lika gärna fråga efter en vanlig analog lupp att använda.                                                                                      Vi vuxna söker information och fakta med barnen på ”nätet” men vi försöker samtidigt visa på att vi kan hämta information och fakta genom våra böcker på förskolan eller på biblioteket. Det digitala utesluter ju inte det analoga. De är ju verktyg som kompletterar varandra. Som berikar vår verksamhet.

Tänk att barnens och vår syn på digitaliseringen har vidgats från att nästan bara handla om programmering i början. Vi arbetade med robotar och analog programmering till att nu filma och arbeta med källkritik osv. Under resans gång har vi provat många olika robotar som finns recenserade här i bloggen, några riktigt bra och några mindre bra.

Bild1

Jag har berättat om förskolans många traditioner och hur vi på vår förskola gör då. Från julpyssel med digital julstämning, FN veckan och Halloween stämning.

Bettmässan i London har bidragit till några inlägg och inspiration för oss också. Vilka digitala verktyg är det som används ute på förskolorna utanför Sveriges gränser?

Vi har tagit upp klimatfrågan med barnen och arbetat med hur vi kan minska matsvinnet. Även källsortering kom vi in på och vi som många andra arbetar med hållbar utveckling.

”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Ur Brundtlandrapporten

Det är bara att skrolla ner efter detta inlägg så hittar ni 99stycken inlägg att hämta mer inspiration från.

Vet inte om det blir en 101?

#förskolebloggen #återblick #slutapåtopp #digitaliseringiförskolan

Jenny och Sanna

Kolme vuotta ja 100 blogia myöhemmin

En koskaan uskonut kirjoittavani sataa blogitekstiä aloittaessani blogin kirjoituksen. Ilmeisesti minulla kuitenkin oli paljon kerrottavaa.

Blogi oli tarkoitettu inspiroimaan muita esikoulussa työskenteleviä näyttämällä, miten minun esikoulussani työskennellään esimerkiksi digitaalisten työkalujen kanssa. Viime aikoina blogissa on käsitelty enemmän sitä, milloin digitaalisia työkaluja tulisi käyttää ja miten suhtaudumme niihin. Ja myös sitä, miten suhtaudumme heihin, jotka pitävät digitaalisten työkalujen käyttöä esikoulussa negatiivisena asiana.

Matkan varrella lapsiryhmäni ovat tulleet yhä multimodaalisemmiksi. Lapset tekevät mielellään videoita ymmärtääkseen vaikkapa kastanjoita tai suuria kysymyksiä, kuten kuolemaa. Jotta lapset voivat tehdä videoita, pitää iPadin käytön sekä videoimiseen tarvittavien appien olla tuttuja lapsille. Lasten kanssa luodessa perille päästään kokeilemalla; joskus onnistutaan ja jos joskus epäonnistutaan, se ei haittaa. Me emme pelkää epäonnistumista vaan näemme sen tapana oppia yhdessä lasten kanssa. Monesti kuitenkin juuri me aikuiset pelkäämme tehdä väärin ja siksi emme uskalla edes yrittää.

Lapsille ei ole merkitystä työskentelevätkö he analogisten vai digitaalisten työkalujen kanssa. He voivat juosta ja hakea pienoismikroskoopin tutkiakseen jotakin oikein pientä, esimerkiksi muurahaista. Yhtä hyvin he voivat hakea tutkimusvälineeksi tavallisen luupin. Me aikuiset etsimme yhdessä lasten kanssa tietoa ”netistä” mutta pyrimme myös näyttämään, että tietoa voi löytää myös esikoulun sekä kirjaston kirjoista. Digitaalisen ei tarvitse poissulkea analogista vaan työkalut täydentävät toisiaan; rikastavat toimintaa.

Ajatelkaa, miten meidän ja lasten näkemykset digitalisoinnista ovat laajentuneet alun lähes pelkästä ohjelmoinnista. Työskentelimme robottien ohjelmoinnin ja analogisen ohjelmoinnin kanssa ja nykyään teemme mm. omia videoita ja harjoittelemme lähdekriittisyyttä. Matkan varrella olemme kokeilleet monia erilaisia robotteja (joiden arvosteluja löytyy aiemmista blogeista), joista toiset olivat parempia ja toiset huonompia.

Olen kertonut esikoulun monista perinteistä ja miten perinteitä esikoulussa kunnioitetaan; jouluaskarteluista digitaaliseen joulutunnelmaan, YK:n viikosta Halloweeniin.

BETT-messut Lontoossa ovat tarjonneet inspiraatiota blogiin ja työhön. Mitä digitaalisia työkaluja muiden maiden esikouluissa käytetään?

Ilmastokysymystä on käsitelty lasten kanssa ja harjoiteltu ruokahävikin vähentämistä. Myös jätteiden lajittelu on aloitettu ja yhdessä monien muiden kanssa työskentelemme kestävän kehityksen parissa.

Kestävä kehitys on kehitystä, joka tyydyttää nykyhetken tarpeet viemättä tulevilta sukupolvilta mahdollisuutta tyydyttää omat tarpeensa.”

                                                                                                              – Gro Harlem Bruntland

                                                                             

Siitä vain rullaamaan tästä blogista alaspäin ja löydätte 99 blogia, joista voitte ammentaa inspiraatiota.

En tiedä, tuleeko blogia numero 101.

#förskolebloggen #katsaus #lopetetaanhuipulla

Jenny ja Sanna

Pinnar, pinnar, pinnar

20191021_125249x

Vårt projektämne Närmiljö på förskolan har lett oss till att bla arbeta med pinnar. Vi ville ge barnen ett nytt sätt att leka, utforska pinnar på. Inte slåss eller fäktas…. Ni fattar! Ett nytt fokus på ett gammalt material helt enkelt.

Barnen var inne på att bygga… att konstruera mycket… alltså fick det bli med pinnar.

Vi började med att gå ut i skogen för att samla pinnar… Som tur är ligger vår förskola precis vid en skog. Hur många? Vilken storlek? Vilken sort? Många frågor… Vi samlade olika modeller, eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle bygga.

Nästa fråga: Vad ska vi bygga/konstruera?

En pinnskulptur! Hur hög?

– Till taket! Bestämde barnen.

– Så klart! Svarade vi pedagoger.

Sagt och gjort, vi började bygga och använde limpistolen att sätta ihop pinnarna med. Barnens byggstrategi utgick ifrån hur de tidigare byggt med kaplastavar.

Detta är ett arbete som inte på långa vägar är färdigt än…. (vi har högt i tak) Men under tiden fortsätter barnen att arbeta med just kaplastavar. De får inspirationsbilder att jobba med. Byggena blir mer avancerade för varje bygge de bygger. Att låta barnen få tillgång till sådant material de inte har hemma och mycket av en sorts material måste ju vara en av förskolans uppgifter. Vi har MASSOR av kaplastavar och det är nog därför barnen också tycker att de är så roligt att bygga. Det tar ju liksom inte slut!

20191105_103140x

Vad kan vi göra mer med pinnar och bygg?

Ett pinnalfabet!

Vi skapar alla bokstäver i alfabetet med hjälp av pinnar och limpistolen igen, vi limmar fast dem på färgat papper och sätter upp på väggen.

20191112_095047x

– Hur ser bokstaven L ut? frågar ett barn.

– Jag vet, för det är min bokstav, svarar ett barn som heter Lisa.

Barnen hjälps åt att skapa bokstäverna och jag övervakar bara limpistolerna (de är ju lite varma)

Det är så härligt att se dem samarbeta och klura ut problemen som kommer upp;

– Hur ska jag kunna göra en rund bokstav när pinnarna är raka?

– En bra fråga, svarade jag. Fråga en kompis!

20191112_105716x

Sagt och gjort, barnen löste det själva genom att bryta pinnarna i små bitar så att bokstaven B blev bra.

Pinnar, detta gratis i överflöd i skogen material. Älskade naturmaterial.

#naturmaterial #byggochkonstruktion #lovemyjob

Jenny och Sanna

Keppejä, keppejä, keppejä

Projektiaiheemme ”Esikoulun lähiympäristö” on johdattanut meidät mm. työskentelemään keppien kanssa. Halusimme tarjota lapsille uudenlaisen tavan leikkiä kepeillä ja tutkia niitä. Ei taistelua eikä miekkailua… te ymmärrätte kyllä! Yksinkertaisesti uusi näkökulma vanhaan materiaaliin.

Lapset olivat innostuneita rakentelusta, joten ryhdyimme rakentamaan kepeillä. Aloitimme menemällä metsään keräämään keppejä. Onneksi esikoulumme sijaitsee aivan metsän vieressä. Kuinka monta? Minkä kokoisia? Millaisia? Monia kysymyksiä. Keräsimme erilaisia, koska emme vielä tienneet, mitä rakentaisimme.

Seuraava kysymys: Mitä rakennetaan?

– Miten korkea?

– Kattoon saakka, päättivät lapset.

– Tottakai, vastasivat pedagogit.

Sanottu ja tehty, aloimme rakentaa veistosta käyttäen liimapistoolia keppien kiinnitykseen. Lasten rakennusstrategia sai inspiraation kapla-palikoista, joilla he olivat aiemmin rakentaneet.

Tämä työ on kaukana valmiista (meillä on katto korkealla). Mutta sillä aikaa lapset jatkoivat rakentelua juuri kapla-palikoilla. He saivat inspiraatiokuvia työskentelyn avuksi. Rakennelmat kehittyvät kerta kerrralta. Esikoulun tulee tarjota lapsille runsaasti sellaista materiaalia, jota heillä ei ole kotona käytettävissä. Meillä on esikoulussa valtava määrä kapla-palikoita ja juuri siksi lapset pitävät niillä rakentamisesta. Palikat eivät lopu koskaan!

Mitä muuta voi rakennella kepeistä? Keppiaakkoset! Teimme kaikki aakkosten kirjaimet kepeistä ja liimasimme ne liimapistoolin avulla värikkäille kartongeille. Aakkoset laitettiin esille seinälle.

– Miltä L-kirjain näyttää?

– Minä tiedän, koska se on minun kirjaimeni, sanoo Lisa-niminen lapsi.

Lapset auttavat toisiaan kirjainten luomisessa ja minä vain valvon liimapistoolien käyttöä. On hienoa nähdä lasten tekevän yhteistyötä ja ratkoa ongelmia, jotka tulevat esiin:

– Miten tehdään pyöreä kirjain, kun kepit ovat suoria?

– Hyvä kysymys, minä vastaan. Kysy kaverilta!

Lapset ratkaisivat ongelman itse katkomalla kepit pieniksi paloiksi, jotta kirjaimesta B tuli hyvä.

Kepit, nuo ilmaiset materiaalit, joita on metsät pullollaan. Ihanat luonnonmateriaalit!

#luonnonmateriaali #rakentelu #lovemyjob

Jenny ja Sanna

En digitalare ateljé

mandala

På vilka olika sätt kan barnen utforskar naturmaterial på?

Detta gratis, i överflöd i skogen material.

Vi på förskolan är rätt så duktiga på att samla naturmaterial till barnen så att de kan skapa med det i ateljén. Det blir många kastanje- och ekollonkonstverk, lövfrotage, osv nu på hösten… Men vad gör vi sedan….med materialet som blir över??? (vi kan tex ta det till byggrummet eller…..)

Jag tänker, låt oss skapa en digitalare ateljé!

mandala 1

Lägg ett papper på golvet, projicera en mandala på pappret och låt sedan barnen skapa med naturmaterialet i mandalan. Ett nytt sätt att utforska naturmaterial på! När ni är färdiga kan ni fotografera konstverken för att på det sättet spara dem.

mandala 2

Älskade höst med sina färger och fina höstpromenader med barnen i krispig höstkyla. Känner ni känslan?

Om man vill göra något annat än lövfrotage kan jag tipsa om en digitalare hösttavla: Vi målar en hösttavla med robotbollen Sphero sparks och några höstiga lönnlöv som vi i för hand har pressat och torkat.

IMG_2241

Vi använder oss av färgerna vi såg i skogen (gult, rött, orange, guld) när vi plockade löven. Jag tejpar fast löven på pappret och barnen styr sedan robotbollen Sphero genom färgerna med hjälp av iPaden. När barnen känner sig klara lyfter jag bort löven och sim sala bim… En digitalare hösttavla

IMG_2243

Ett annat sätt, ett nytt sätt att tänka om hösten, om den digitalare ateljén.

#endigitalareförskola #lovemyjob

Jenny och Sanna

Digitaalisempi ateljee

 Millä eri tavoin lapset voivat tutkia luonnonmateriaaleja? Tätä ilmaista, metsästä runsain mitoin löytyvää materiaalia.

 Me esikoulussa olemme melko taitavia keräämään lapsille luonnonmateriaalia, jota he voivat käyttää apuna luovassa toiminnassa. Monia kastanja- ja tammenterhoteoksia, lehtien värittämistä paperin läpi jne. näin syksyllä. Mutta mitä sitten teemme kaikella ylijääneellä materiaalilla?  Ehkä ne voi viedä rakenteluhuoneeseen tai…

Ehkä voimme luoda digitaalisemman ateljeen!

 Aseta paperi lattialle, heijasta mandala projektorin avulla paperille ja anna lasten tehdä mandala luonnonmateriaaleista. Uusi tapa tutkia ja hyödyntää luonnonmateriaalia. Kun mandala on valmis, teoksen voi valokuvata, jotta siitä jää muisto.

 Kävelyt lasten kanssa kirpeässä syksyn säässä syksyn väriloistoa ihaillen. Saatteko kiinni tunteesta?

 Jos haluaa tehdä lasten kanssa muuta kuin perinteisiä syysaskarteluja, voin antaa vinkin digitaalisemmasta syystaulusta. Me maalasimme syksyisen taulun käyttäen apuna Sphero-robottipalloa sekä kuivattuja ja prässättyjä vaahteranlehtiä. Käytimme taulussa värejä, joita näimme syksyisessä metsässä poimiessamme lehtiä: keltaista, oranssia, punaista ja kultaa. Teippasin lehdet kiinni paperiin, jonka jälkeen lapset ohjasivat robottipalloa iPadin avulla paperin päällä levittäen värejä ympäriinsä. Kun lapset olivat valmiita, nostin pois lehdet ja simsalabim, taulu oli valmis.

 Erilainen, uusi tapa ajatella syksyä ja digitaalisempaa ateljeeta.

 

#digitaalisempiesikoulu #lovemyjob

 

Jenny ja Sanna

 

Naturvetenskap i förskolan

20190909_085157x

Vi har läst Susanne Kjällander och Bim Riddersporres bok Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund där vi fastnade för kapitlet om transduktion. En transduktionskedja är en visuellt målande bild av hur barnen lär sig, tydliggör och skapar mening i sitt eget lärande. Vi pedagoger visualiserar barns lärande i en kedjeform för att förstå vilka konsekvenser dessa kedjor får för deras meningsskapande.

Jag tänker på barnens forskande om kastanjer på förskolegården för ett par blogginlägg sedan.

 

Här kommer kedjan…

1 Barnen började med att hitta en taggig kastanj för att sedan öppna kastanjen och hitta en omogen vit kastanj och undersöka den med hjälp av ett ljusbord, en lupp och ett webbägg. Barnen använde ord som; wow, coolt, ”som en drake” osv när de undersökte kastanjen. De bad varandra titta på vad de hade ”hittat” för spännande sak i luppen osv.

2 De tog foto med hjälp av webbägget och Ipaden.

3 Sedan ville barnen teckna av de olika stegen i mognadsprocessen av kastanjen, en grön, en vit och en brun kastanj. Under tiden de tecknade pratade de om de olika färgernas betydelse.

– Den är i skalet, det gröna.

– Den vita är inte klar.

– Den ska ju vara brun, då är den färdig.

4 Barnen upptäckte sedan att den vita kastanjen mognade och blev brun och de ville skapa en film om detta (för att skapa sig en större, djupare förståelse) med hjälp av iPaden och appen iMotion.

5 För att i sista kedjan skapa olika lekar utomhus på gården med alla kastanjer. Barnen samlade kastanjer under en hel vecka (allt eftersom de ramlade ner) och kom på nya användningsområden för dem i sina lekar och skapande.

Bild19

Barnen har genom olika tillvägagångssätt skapa sig en förståelse för det naturvetenskapliga lärandet. De har gestaltat kastanjen både genom fysiska material (naturmaterial, papper, penna) och digitala material (webbägg, foto, film)

Det är så roligt att följa barnens upptäckter, ahaupplevelser och det är ju så att man lär ju så länge man lever! (visste inte att kastanjen kunde mognar utanför skalet!)

#lovemyjob #digitaliseringiförskolan #naturvetenskap

Jenny och Sanna

Luonnontiedettä esikoulussa
Olemme lukeneet Susanne Kjällanderin ja Bim Riddersporren kirjaa Digitalisering i
förskolan på vetenskaplig grund ja kiinnitimme huomiota kappaleeseen
transduktiosta. Transduktio-ketju on visuaalinen kuvaus lapsen oppimisesta, miten
lapsi selventää ja luo merkityksiä omassa oppimisessaan. Me pedagogit
visualisoimme lapsen oppimisen ketjun muotoon ymmärtääksemme, miten lapset
rakentavat merkityksiä. Havainnollistaaksemme transduktio-ketjua käytämme
esimerkkinä kastanjoita, joiden tutkimisesta kerroimme muutaman viikon
takaisessa blogissa.
Lenkki 1
Lapset löysivät piikikkään hevoskastanjan, joka avattiin ja huomattiin, että
kastanja on kypsymätön. Lapset tutkivat kastanjaa valopöydän, luupin ja
pienoismikroskoopin avulla. Lapset kommentoivat kastanjaa mm. sanoilla “vau”,
“cool”, “kuin lohikäärme”. He pyysivät toisiaan katsomaan, mitä löydöksiä olivat
tutkimusvälineiden avulla tehneet.

Lenkki 2
Lapset valokuvasivat kastanjaa pienoismikroskoopin ja iPadin avulla.

Lenkki 3
Lapset piirsivät kastanjan eri kypsymisvaiheet: vihreän, valkoisen ja ruskean
kastanjan. Piirtäessään lapset keskustelivat eri värien merkityksistä:
– Vihreä on kuoressa.
– Valkoinen ei ole vielä valmis.
– Sen pitää olla ruskea, sitten se on valmis.

Lenkki 4
Lapset huomasivat, että valkoinen kastanja alkaa ajan myötä tummua. He
halusivat kuvata kypsymisestä videon iPadin ja iMovie-apin avulla (saavuttaakseen
laajempaa ja syvempää ymmärrystä).

Lenkki 5
Ketjun viimeisenä lenkkinä on lasten erilaiset ulkoleikit kastanjoilla. Lapset
keräsivät kastanjoita viikon ajan ja keksivät uusia käyttötarkoituksia niille leikissä
ja luovassa toiminnassa.
Lapset ovat kehittäneet erilaisten lähestymistapojen kautta ymmärrystä
luonnontieteellisestä oppimisesta. He ovat hahmottaneet kastanjaa sekä
perinteisen materiaalin avulla (luonnonmateriaalit, kynä, paperi) että digitaalisen
materiaalin avulla (pienoismikroskooppi, valokuvaus, video).
On hienoa seurata lasten havaintoja ja ahaa-elämyksiä. Ja oppia ikä kaikki;
aiemmin en tiennyt, että kastanja kypsyy myös kuoren ulkopuolella.
#lovemyjob #digitalisointiesikoulussa #luonnontiede
Jenny ja Sanna