Visar alla blogginlägg med kategorin:
Slöjd

Lust eller ångest?

Första tillfället på Synvilja, vårt praktiskt estetiska nätverk. Vi började med att fotografera alla deltagare för vi tänker att vi på många sätt ska låta pedagogerna få upplevelser som vi bjuder och utsätter barnen för, och att bli dokumenterad är en av dem. Denna gång hade vi också en tanke att använda porträtten till ett uppdrag.

Blog8web

Efter en färg och ljudupplevelse uppe i stora ateljén med is, vatten, musik och lärplatta/projektor för att skapa en skön stämning fick deltagarna dagens första utmaning: Utifrån de fotograferade porträtten skulle de med hjälp av  ståltråd göra självporträtt som skulle kunna hänga fritt.

Vi hade dukat upp fyra bord med ståltråd i olika färger, tänger och glaspärlor.

Blog1webEfter ett inledande fnitter sänker sig lugnet i rummet när var och en går in i utmaningen att forma sig själv. Enstaka utrop, skratt och irritation studsar mellan väggarna. Någon frågar, någon visar. Vi dokumenterar med kamera och går runt bland borden. Vi ser olika strategier, några gör ansikten som kan stå upp, några funderar länge kring hur de ska fästa ansiktets olika delar i ståltrådsramen.

Vårt val av uppgift utgår återigen från ett barnuppdrag. Varje år under början av hösten arbetar vi med självporträtt med alla våra barn på enheten.  Till Synvilja valde vi ståltråd och glaspärlor för att komma ifrån den prestationsångest som många männsikor känner, framförallt vuxna, om de får en penna eller pensel i handen och ska skapa någonting bildlikt. Efter reflektion med deltagarna visade det sig vara ett klokt val. Flera uttryckte just känslan av kravlöshet och experimentlust kring användandet av materialet. Bara känslan av att arbeta med självporträtt kan kännas svår, för det finns ingen man har så nära förhållande med som med sig själv. Genom ett material som gör det omöjligt att vara exakt, underlättas processen och glädjen infinner sig.

Efter byggandet fick de med hjälp av OH-apparat förstora och teckna av sina porträtt på stora kartonger. Dessa tecknade porträtt kommer deltagarna att få använda som personliga anslagstavlor att samla sina reflektioner och känslor på under Synviljas gång.

bloggweb Blog3 web Blog6web

I grupper fick de sätta ihop sina ståltrådsporträtt till hängade mobiler som vi satte upp i hallen på förskolan för att lämna spår till barnen av vårt görande.

Innan Synvilja började kände vi oss lite nervösa inför hur våra kollegor skulle reagera och ta emot våra tankar och idéer, men efter första tillfället där vi möttes av en otrolig  skaparglädje och nyfikenhet efter material och tekniker har det gett oss lust och energi att planera fortsättningen.

På återseende.

Michelle och Ellinor