Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Digitala verktyg

Projiceringskub

Bild1

Så var höstterminen igång. Många är tillbaka på förskolorna, utvilade efter semestern, redo för nya utmaningar. Ny läroplan på g och bloggen kommer som vanligt ut på fredagar! Nu KÖÖÖÖÖÖR vi!

Innan sommaren gjorde jag och min kollega färdigt vår projiceringskub på förskolan. Själva snickeriarbetet hade vi lejt bort till en snickare så vi skulle bara sätta fast tyget. Vi hade ett par lakan och ”myggnätstyg” att jobba med. Vi vände och vred på kuben, projicerade undervattensbilder för att se hur det skulle bli om vi satte tyg där eller om det blev bättre där…osv… ni fattar?

IMG_1239

Vi bestämde oss för att två sidor skulle få vitt bomullstyg på sig och taket och en tredje sida skulle få ”myggnät”. Vi hade sett att man på ett ”myggnät” kunde projicera igenom nätet och ändå fastnade bilden på ”myggnätet”. Vi använde oss av en häftpistol för att få fast tygerna.

Vi tömde projektorrummet på alla möbler och lät endast en stor grön matta ligga kvar. Sedan klädde in väggar och fönster med vitt tyg och papper. Detta för att vi ska kunna projicera överallt.

Vi har köpt en liten projektor som vi tänker är enkel att flytta runt på så att man kan projicera bilder/filmer från olika vinklar.

Rummet som kuben står i är i minsta laget, alla önskar vi oss större lokaler men vem gör inte det! :)

Jag började med att projicera en undervattensfilm på kuben med olika fiskar och hajar, jag hörde på barnen att de blev imponerade.

– Wow, va coolt!

– Häftigt ju!

– Åh, vad fint vattnet är.

– Titta där är Nemo! Och en sköldpadda!

Efter det spelade jag upp en film med dykare och delfiner.

DSCN2506

Det tog exakt 30 sekunder för de två barnen som var där inne att börja leka att även de var dykare. De blåste upp sina munnar som om de höll andan allt medan de simmade med delfinerna. Den leken höll på fram till mellis och sen tyckte några andra barn att det minsann var deras tur att simma!

Dagen efter ville jag prova något annat och det var min tur att ha läsvilan så jag la in lite mysiga kuddar och filtar i kuben och satte igång en undervattensfilm med meditationsmusik på. Barnen kom in och satte sig eller la sig ner och tittade på filmen, stämningen var lugn, samtalen var lågmälda och jag undrade bara varför jag inte satt ihop kuben tidigare! :)

Vi läste säkert 3 kapitel ur ”Stora boken om Sandvargen” innan något av barnen ens frågade;

– När är vilan slut?

Jag hade älskat att få leka i kuben som barn. Jag älskade nämligen att titta på naturprogrammet ”Ett med naturen” med programledaren Arne Weise. Jag kan fortfarande fastna för naturdokumentärer men då på Netflix! :)

#digitaliseringiförskolan #naturvetenskap  # älskarmitt80tal

Jenny och Oona

Heijastuskuutio

Syyslukukausi on taas käynnissä. Monet ovat palanneet takaisin esikouluun, levänneinä loman jälkeen, valmiina uusiin haasteisiin. Uusi opettussuunnitelma on tuloillaan ja blogi tulee taas ulos perjantaisin kuten aiemminkin!

Ennen kesää teimme kolleganin kanssa haijastuskuution. Puuseppä kasasi kuution ja meille jäi vain kankaan kiinnitys. Meillä oli sitä varten muutama lakana ja ”hyttysverkkoa”. Me kääntelimme kuutiota ja heijastimme vedenalaista maisemaa nähdäksemme miten kankaiden eri sijoittelu vaikuttaa heijastamiseen. Me päätimme, että kahdelle sivulle tulee valkoista puuvillakangasta ja kattoon sekä kolmannelle sivulle tulee ”hyttysverkkoa”. Käytimme kankaiden kiinnittämiseen niittipistoolia. Tyhjensimme koko projektorihuoneen kaikista huonekaluista, vain vihreä matto sai jäädä paikoilleen lattialle. Sen jälkeen peitimme seinät ja ikkunat valkoisella kankaalla ja paperilla, jotta voisimme heijastaa kaikkialle. Olemme ostaneet pienen projektorin, jota on helppo siirtää niin, että kuvia tai videoita voi heijastaa eri kulmista. Huone, jossa kuutio on, on erittäin pieni ja toivoisimmekin isompia huoneita, kuten varmasti kaikki muutkin! :)

Aloitin heijastamalla kuutioon vedenalaista maailmaa, jossa eri kalat ja hait uiskentelivat. Kuulin lasten olevan erittäin vaikuttuneita.

– Vau, miten coolia!

– Mahtavaa!

– Oi, onpa vesi kaunista.

– Katso, tuolla on Nemo! Ja kilpikonna!

Sen jälkeen näytin videon, jossa oli sukeltajia ja delfiinejä. Kesti tasan 30 sekunttia enen kuin kuution sisällä olevat kaksi lasta alkoivat leikkiä olevansa sukeltajia. He puhalsivat suunsa täyteen kuin olisivat pidätelleet hengitystä samalla kun he uivat delfiinien kanssa. Leikki jatkui välipalaan asti ja välipalan jälkeen oli muutaman muun lapsen mielestä jo vihdoin heidän vuoronsa päästä uimaan!

Seuraavana päivänä halusin kokeilla jotain muuta ja oli minun vuoroni pitää lepohetken lukutuokio. Laitoin tyynyjä ja vilttejä kuution lattialle ja käynnistin vedenalaisen videon, jonka taustalla soi meditointimusiikkia. Lapset tulivat sisään ja istuutuivat tai menivät makuulle lattialle ja katsoivat videota. Tunnelma oli rauhallinen, keskustelut hiljaisia ja minä mietin vain sitä, miksen ollut rakentanut kuutiota aiemmin! :)

Me luimme varmasti kolme kappaletta kirjasta ”Stora boken om Sandvargen” ennen kuin kukaan lapsista edes kysyi koska lepohetki loppuu! Minä olisin rakastanut leikkiä lapsena kuutiossa. Rakastin nimittäin katsoa luonto-ohjelmaa ”Ett med naturen”. Voin vieläkin juuttua luontodokumentteihin, mutta nykyyään Netflixissä! :)

Jenny ja Oona

Projektorläsning

9789163893179

Nu är det allt bra länge sedan jag skrev att jag skulle prova läsa bok med hjälp av projektorn, men nu är det gjort. Verktyg som berikar som sagt var.

Jag kopplar ihop min iPhone med projektorn, jag väljer telefonen för att den är så mycket smidigare att föra över bilderna när jag vill zooma in något i boken.

Alla kan se, ingen sitter i vägen, de som vill kan ligga ner.

Tror jag hade 16 barn i gruppen då, 4-5 åringar.

Vi släcker ner i lekrummet och drar ner rullgardinerna så att vi nästan får biomörker.

Alla sitter knäpptysta och förväntansfulla.

”Lillebror Kanin tycker inte om att bada. Särskilt inte i Djupsjön för den ser så läskig ut.” Så börjar Sagan om den underbara familjen kanin och Djupsjöns hemlighet.

En fantastisk saga som är sagolik, spännande, skrämmande, fantastisk, snillrika och skojiga, kort sagt oemotståndliga och tar upp så många känslor. Den är fantasifullt illustrerad med livfulla och detaljrika bilder. Varje sida har så många detaljer som du kan dramatisera genom att zooma in och använda din teaterröst för att skapa stämning. Barnen är en tacksam publik som lever sig in i sagan och nästan hoppar till när bilden med sjöodjuret dyker upp.

Bild15

Så, om du har många barn som ska lyssna, titta på en saga så rekommenderar jag projektorläsning….. så att alla kan se!

Ibland måste man dyka ner i djupet, trots att man inte vågar …

                             Ur ”Djupsjöns hemlighet”, den fjärde boken om familjen Kanin

 

#lovemyjob #teaterapanimig #

Jenny och Oona

Projektorilukemista

Jokin aika sitten kirjoitin, että aion kokeilla kirjan lukemista projektorin avulla. Nyt se on tehty. Työväline, joka rikastaa, kuten sanottu.

Yhdistän minun iPhonen projektoriin, koska sen kautta on helpompi tuoda kuvia, kun haluan zoomata jotain. Kaikki näkevät, kukaan ei ole tiellä, ne jotka haluavat voivat maata lattialla. Minulla oli ryhmässä 16 lasta, jotka ovat 4-5-vuotiaita.

Me sammutamme leikkihuoneen valot ja vedämme rullaverhot alas niin että huoneeseen tulee melkein yhtä pimeää kuin elokuvissa. Kaikki istuvat aivan hiljaa ja odottavaisina. ”Pikkuveli Kaniini ei pidä uimisesta. Varsinkaan Djupsjössä, koska se näyttää niin pelottavalta.”Näin alkaa satu Den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet. Fantastinen satu joka on sadunomainen, jännittävä, fantastinen ja hauska, lyhyesti sanottuna vastustamaton ja se ottaa esille niin paljon eri tunteita. Se on kuvitettu mielikuvituksellisesti eloisilla ja yksityiskohtaisilla kuvilla. Jokaisella sivulla on niin paljon yksityiskohtia, joita voi dramatisoida zoomaamalla ja käyttämällä teatteriääntä luodaksesi tunnelman. Lapset ovat kiitollinen yleisö, joka eläytyy satuun ja melkein hyppäävät ilmaan kun kuva merihirviöstä ilmestyy.

Joten jos sinulla on monta lasta kuuntelemassa ja katsomassa satua, suosittelen projektorilukemista, jotta kaikki voivat nähdä!

”Väillä täytyy sukeltaa syvyyksiin, vaikka ei uskaltaisikaan…”

Kirjasta Djupsjöns hemlighet

Jenny ja Oona

Filmmusik

Bild2

– Hur vill du att musiken i din scen ska vara? frågar jag ett av barnen.

– Synd musik, så att man får tårar i ögonen. Mörk och långsam ska den vara.

I hens scen blir koltrasten Pipis skjuten av en jägare och dör. Hen lever sig in i hur det känns att se detta i filmen. Vi tittar på scenen ett par gånger och sen frågar jag hen om hen vill göra en egen låt, egen musik till scenen.

– Eh, ja det vill jag, svarar hen.

Jag tar fram iPaden och letar reda på appen garageband som används för att skapa egen musik.

Jag visar lite snabbt vad man kan välja mellan, färdiga slingor eller spela själv tex piano eller guitarr.

Hen väljer att spela piano själv. Hen provklinkar ett par gånger och säger sen att hen är klar.

Vi spelar in hennes mörka-långsamma-tårar i ögonen musik och när vi sedan visar kompisarna resultatet sitter de alldeles tysta och känner av den allvarliga stämningen.

Bild14

Alla valde ju dock inte sorgliga stycken att spela in, vi hade även en rocklåt och en hip hop låt…. men i de scenerna blev ju Pipis dödad av ett fallande bananskal resp en fallande strumpa:)

Ibland sorgligt och ibland komiskt, så är vår film….

Att arbeta med multimodalt skapande!

#multimodaltskapande #filmskapande #musikskapande #digitaltskapande

Jenny och Oona

Elokuvamusiikki

– Minkälaisen musiikin haluat sinun kohtaukseesi? kysyn yhdeltä lapsista.

– Surullista musiikkia, sellaista että silmiin tulee kyyneliä. Sen tulee olla tumma ja hidas.

Hänen kohtauksessaan mustarastas Pipis kuolee metsästäjän luotiin. Hän eläytyy siihen, miltä elokuvan katsominen tuntuu. Me katsomme kohtauksen muutaman kerran ja sitten kysyn häneltä haluaako hän tehdä oman kappaleen, oman musiikin kohtasta varten.

– Öö, kyllä haluan, hän vastaa.

Otan esille iPadin ja etsin apin nimeltä Garageband, jolla voi tehdä omaa musiikkia. Näytän nopeasti mitä voi valita: valmiita musiikkipätkiä tai voi soittaa itse esimerkiksi pianoa tai kitaraa. Hän päättää soittaa pianoa itse. Hän kokeilee ensin muutaman kerran ja sitten hän kertoo olevansa valmis. Me äänitämme hänen tumma-hidas-kyyneleet silmissä –musiikkinsa, ja kun näytämme kavereille lopputuloksen, istuvat he aivan hiljaa ja tunnelma on vakava. Kaikki eivät valinneet surullisia kappaleita, meillä oli myös rockia ja hip hopia.. Mutta niissä kohtauksissa Pipis kuolikin putoavaan banaaninkuoreen tai sukkaan :) Välillä surullista ja välillä koomista, sellainen on meidän elokuva…

Työskentelyä multimodaalisen luomisen parissa!

Jenny ja Oona

Filosofiska tankar

IMG_1159

Då har vi äntligen kommit igång med den nya filmen. Barnen har tecknat, klippt och klistrat olika saker till filmen men nu är ju inte teckningarna i sig slutprodukten utan filmen är det, så nu är vi mitt uppe i det digitala skapandet. Igår filmade vi nog 7 st olika sätt som koltrasten Pipis hade dött på. Ganska sorgligt stundtals och ganska komiskt stundtals… Efter att ett av barnen hade filmat klart hens scen började hen prata om vilken musik som skulle spelas i bakgrunden. Hen gillade en av låtarna från förra filmen LÄNK så vi lyssnade på den igen och ja, det var en bra låt! Barnet ifråga hade ett helhetstänk till sin scen, hur slutproduktionen skulle se ut! Wow! Inte ens 5år än…. Man kan inte annat än att bli imponerad!

Under luncherna denna vecka har samtalen handlat om naturvetenskap;

– Jenny, vad händer om hjärtat inte orkar pumpa runt blodet? frågar ett av barnen.

– Det hände min morfar, berättar ett annat.

Vi tittar på en bild av ett människoskelett, barnen börjar diskutera och fråga;

– Varför sitter hjärtat där uppe där det är så trångt(bakom revbenen), där nere finns det ju mycket mer plats(pekar under revbenen)Skelett-Mensch-drawing

Vi pratar om de viktiga organen i kroppen och hur vi kan skydda dem med skelettet i kroppen och hjälm på huvudet osv. Barnen återkommer till….- Annars kan man ju dö!

Vi behöver tydligen filmen om Pipis liv(död) och följande veckor av frågor- och svarluncher för att bearbeta och skapa oss en förståelse för döden. Kan låta lite deppigt men nejdå det är vi vuxna som har det synsättet, inte barnen. Deras frågor är ofta finurliga eller rakt på sak.

När vi var på en skogspromenad i veckan såg vi en koltrast som flög iväg och genast sa ett av barnen;

– Undrar om det var Pipis? Jag menar hon kanske lever igen, alltså hon kanske bara dog lite?

– Nej, svarar kompisen bestämt, den fågeln ser du väl är mindre än Pipis!

Jag tyckte i alla fall att det var en härlig filosofisk tanke från en blivande 5åring, döden kanske inte är så bestämd och definitiv som vi vuxna tycks tro!

#längelevelivet #digitaltskapande #lovemyjob

Jenny och Oona

Filosofisia ajatuksia

Olemme vihdoin päässeet vauhtiin uuden filmin kanssa. Lapset ovat piirtäneet, leikanneet ja liimanneet erilaisia asioita filmiä varten, mutta tällä kertaa piirrustukset eivät ole lopputuotos, vaan filmi, joten olemme keskellä digitaalista luomisprosessia. Tänään kuvasimme seitsemän eri vaihtoehtoa siitä, miten Pipis oli kuollut. Hetkittäin aika surullista, mutta hetkittäin aika koomista.. Sen jälkeen kun yksi lapsista oli kuvannut hänen kohtauksensa valmiiksi, alkoi hän puhumaan siitä, minkälaista musiikkia soitettaisiin taustalla. Hän piti yhdestä viime filmin kappaleesta, joten kuuntelimme sen uudestaan ja kyllä, se oli hyvä kappale! Kyseisellä lapsella oli kokonaiskuva hänen kohtauksestaan, miltä lopputulos tulee näyttämään! Wau! Eikä lapsi ole vielä edes 5 vuotta.. Ei voi muuta kuin olla vaikuttunut!

Tällä viikolla lounaskeskustelut ovat liittyneet luonnontieteisiin:

– Jenny, mitä tapahtuu, jos sydän ei enää jaksa pumpata verta? kysyy yksi lapsista.

– Niin tapahtui minun vaarille, kertoo toinen.

Me katsomme kuvaa ihmisen luurangosta, lapset alkavat keskustella ja kysyä:

– Miksi sydän on noin ylhäällä, tuolla on niin ahdasta (kylkiluiden takana), tuolla alhaalla on paljon enemmän tilaa (osoittaa kylkiluiden alapuolelle).

Me puhumme kehon tärkeistä elimistä ja siitä, kuinka voimme suojella niitä luurangon avulla sekä käyttämällä kypärää jne. Lapset palaavat taas tähän: -Muuten voi kuolla!

Tarvitsemme selvästi filmin Pipiksen elämästä (ja kuolemasta) ja sitä seuraavat viikot kysymys- ja vastauslounaita, jotta voimme käsitellä ja ymmärtää kuolemaa. Tämä voi kuulostaa hieman masentavalta, mutta ei, se on meidän aikuisten tapa nähdä asia, ei lasten. Heidän kysymykset ovat näppäriä ja suoria.

Kun me olimme alkuviikosta metsäretkellä ja näimme mustarastaan lentävän tiehensä, sanoi yksi lapsi heti:

– Olikohan se Pipis? Tarkoitan, että hän ehkä hän elää taas, hän ehkä kuoli vain vähän?

– Ei, vastaa yksi kavereista päättäväisesti, tuo lintu näyttää pienemmältä kuin Pipis!

Minun mielestäni se oli ihana filosofinen ajatus tulevalta viisivuotiaalta, kuolema ei ehkä olekaan niin lopullinen kuten me aikuiset uskomme!

Jenny ja Oona

Multimodalt lärande

IMG_1101

Att arbeta digitalt lyfter och driver verksamheten framåt, leken förändras och ges nya dimensioner. Så skulle jag väl uttrycka mig angående digitaliseringen i förskolan.

Såklart att leken förändras när barnens värld förändras. Deras referensram blir större och leken hänger på, som snurrande tornadodiscokulan vi skrev om för ett par bloggar sedan. LÄNK

Ett tightare samarbete mellan avdelningarna på förskolan och även förskola- skola för att samtala om vad barnen redan har fått vara med om, vad barnen har för erfarenheter av tex digitala verktyg osv.

IMG_1095

Barnen i min grupp har snart redan hunnit med att göra 2 filmer, jobbat med greenscreen, programmerat robotar, tränat sitt datalogiska tänkande, undersökt närmiljön med webbägget, fotograferat med iPaden, målat med en robotboll, ritat i iPaden och lärt sig lite om källkritik(bilder) mm. (läs förskolebloggen så ser ni)

Vi vet att det ser olika ut på olika förskolor, alla har kommit olika långt i digitaliseringsarbetet.Bild10

Nu i veckan har vi skapat en storyboard till vår nya film, den om koltrasten Pipis liv. Alla barn som vill kommer att få berätta hur de tror att hon dog. Några berättar skämtsamt andra med allvar. En bearbetning, en reflektion, ett behov av att prata om döden och vi gör det med hjälp av en film. Ett multimodalt verktyg!

#livsfrågor #digitaliseringen #multimodalaverktyg

 

Med multimodala texter avses hur andra resurser än tal och skrift används för att skapa betydelse, till exempel bilder och ljud.

                                                                            Hämtat från Skolverket

Jenny och Oona

Multimodaalinen oppiminen

Kun työskentelee digitaalisesti, se ajaa toimintaa eteenpäin, leikki muuttuu ja siihen tulee uusia ulottuvuuksia. Niin sanoisin esikoulun digitalisoinnista. Tottakai lasten leikki muuttuu samalla kun heidän maailma muuttuu. Heidän viitekehyksensä laajenee ja leikki seuraa mukana, kuten pyörivän tornaadodiskopallon tapauksessa, josta kirjoitimme aiemmin. LÄNK

Tiiviimpi yhteistyö esikoulun ryhmien välillä sekä myös esikoulun ja koulun välillä, jotta voi keskustella, missä lapset ovat saaneet olla mukana ja mitä kokemuksia heillä jo on esimerkiksi digitalisista työvälineistä.

Ryhmäni lapset ovat jo ehtineet tehdä kaksi filmiä, työskennellä greenscreenin kanssa, ohjelmoida robotteja, harjoitella datalogista ajattelua, tutkia lähiympäristöä langattoman mikroskoopin avulla, ottaa kuvia iPadillä, maalata robottipallolla, piirtää iPadillä ja oppia hieman lähdekritiikistä.

Me tiedämme, että eri esikouluissa tämä näyttää erilaiselta, osa on päässyt digitalisointityössä pidemmälle kuin toiset.

Tällä viikolla olemme tehneet storyboardin uudelle filmillemme, joka käsittelee mustarastas Pipiksen elämää. Kaikki lapset jotka haluavat, tulevat kertomaan, miten he uskovat Pipiksen kuolleen.

Toiset kertovat leikkisästi, toiset taas enemmän tosissaan. Työstäminen, reflektointi, tarve puhua kuolemasta, ja me teemme sen filmin avulla. Multimodaalinen työkalu!

#elämänkysymyksiä # digitalisointi # multimodaalisettyövälinnet

Jenny ja Oona

Att måla digitalt

Förra veckan målade vi vitsippor, vitsippor och vitsippor! :)

Ni vet hur vi blir på förskolan, alla barn ska få måla men i omgångar så vi målar samma sak i veckor…… Vi tittar på vitsippor från alla håll och kanter för att vara säkra på att vi sett hela blomman! Vi använde oss av vattenfärg och pensel och innan dess hade vi tecknat av blomman med färgpennor. Hur går vi vidare? Ett nytt material? Ett nytt verktyg?

Vi tar fram en iPad och letar fram en ritapp!

IMG_1076

På väggen i lekrummet finns redan en vit filmduk upphängd som man kan projicera på. Vi kopplar in projektorn och barnen sätter igång att rita!

– Vi ritar på väggen Jenny, skriker barnen av förtjusning och skrattar.

IMG_1081

Vi ökar barnens kreativitet genom att utmana dem finmotoriskt och erbjuda dem nya sätt, nya perspektiv, nya verktyg att jobba/skapa med. De skaffar sig kunskaper, lär sig nya begrepp och får erfarenheter.

Efter att de har ritat blomman med olika färgpennor på iPaden hittar de olika stämplar med hjärtan och stjärnor. De skapar fina mönster som jag måste komma och titta på stup i kvarten! :)

IMG_1036

Detta är ett sätt att komplettera det vi redan har på förskolan.

Vattenfärg+pensel och  iPad+ritapp

Vi ska inte ersätta något utan berika det vi redan har!

#lovemyjob

Jenny och Oona

Maalausta digitaalisesti

 

Viime viikolla maalasimme valkovuokkoja, valkovuokkoja ja valkovuokkoja! :)

Te tiedätte, miten tämä tapahtuu: kaikki lapset saavat maalata vuorollaan, joten maalaamme samaa asiaa viikkoja… Katsomme valkovuokkoja kaikista eri suunnista ja kulmista, jotta voimme olla varmoja, että näemme koko kukan! Käytimme vesivärejä ja siveltimiä ja sitä ennen olimme piirtäneet kukan värikynillä. Miten menemme eteenpäin? Käyttämällä uutta materiaalia? Tai uutta työvälinettä?

Otamme iPadin esille ja avaamme piirrustusapin!

Leikkihuoneen seinällä on jo valmiina valkokangas, johon voi heijastaa kuvan. Laitoimme projektorin päälle ja lapset alkoivat piirtämään!

-Me piirrämme seinälle Jenny, kiljuvat lapset ilosta ja nauravat.

Me lisäämme lasten luovuutta antamalla heille hienomotorisia haasteita ja tarjoamalla heille uusia tapoja, perspektiivejä sekä työvälineitä työskentelyä/askartelua varten. He hankkivat tietoa, oppivat uusia käsitteitä ja saavat uusia kokemuksia.

Sen jälkeen kun he ovat piirtäneet kukan iPadin värikynillä, lapset löytävät sydämen ja tähden muotoiset leimasimet. He luovat hienoja kuvioita, joita minun pitää tulla jatkuvasti katsomaan! :)

Tämä on yksi tapa täydentää sitä, mitä meillä jo on esikoulussa.

Vesivärit+siveltimet ja iPad+piirrustusappi

Me emme korvaa mitään vaan rikastamme sitä, mitä meillä jo on!

#lovemyjob

 

Jenny ja Oona

En studie i vitsippor

sparrow-2770911_1920

Och så kom äntligen solen och värmen! Så fort visaren stiger över +10grader tar vi på oss solglasögonen och jeansjackan och leker att det är sommar! Medans övriga europa anser att +10grader är dunjackeväder:)

Så fort värmen kommer, kommer vitsipporna! Alla förskolebarns dröm. Oftast hela skogsgläntor, backar, väggrenar fulla av vita sippor som bara väntar på att barnen ska plocka dem. Vi går på plockpromenad där syftet är att få plocka blommor och sätta i vatten på förskolan för att på eftermiddagen få ta med dem hem.

IMG_0981

Så gjorde vi förra torsdagen. Gick en promenad och plockade vitsippor.

Vi tog med ett webbägg som är bluetooth kopplad med iPaden. Vi undersökte blommorna vi plockade och tog närbilder på dem.

Väl på förskolan fick barnen måla av blommorna med vattenfärg.

Tänk vad spännande en liten blomma kan bli i närbild, det är ju bara kronbladen som är vita, ”ändå heter den vitsippa” reflekterade ett barn.

IMG_1045

Barnen fortsatte att titta på naturen med hjälp av webbägget: en myra, en kotte, ett gammalt ekollon, grässtrån osv. Vi slutade använda ägget när vi hittade en död fågel. Barnen började prata om döden, om hur fågeln hade dött och om hur livet hade sett ut för den.

– Jenny, vi kan väl göra en film om fågelns liv!

Så stolt jag blir nu! Dessa barn har lärt sig ett nytt sätt att se sin omvärld och att skaffa sig kunskap. Detta kan vara ett sätt att prata och reflektera med barnen om livsfrågorna de möter i sin vardag. Om vi vill lära oss mer om något eller om vi bara vill äta popcorn och titta på film så skapar vi en film! Så jobbar vi!

Fortsättning följer………..

#slutpåvintern #lovemyjob #digitalaverktyg #filmskapande

Jenny och Oona

IMG_1528

Valkovuokkojen tutkimista

Vihdoinkin saatiin aurinkoa ja lämpöä! Heti kun lämpömittari nousee yli +10 asteen, otamme käyttöön aurinkolasit ja farkkutakin ja leikimme, että on kesä! Samaan aikaan muualla Euroopassa +10 astetta pidetään toppatakkikelinä. :)

Heti kun lämpö saapuu, ilmestyvät myös valkovuokot! Kaikkien esikoululasten unelma. Yleensä kaikki metsäaukeat, mäet ja tienreunustat ovat täynnä valkovuokkoja, jotka vain odottavat, että lapset tulisivat poimimaan niitä. Menemme keräyskävelyille, joiden tarkoituksena on saada poimia kukkia, laittaa ne veteen esikoulussa ja ottaa ne kotiin päivän päätteeksi.

Näin teimme myös viime viikon torstaina. Menimme kävelylle ja poimimme valkovuokkoja. Otimme mukaan langattoman mikroskoopin, joka on yhdistetty bluetoothilla iPadiin. Tutkimme keräämiämme kukkia ja otimme niistä lähikuvia. Esikoulussa lapset saivat maalata valkovuokkoja vesiväreillä. Pienestä kukasta tuli niin jännittävä lähikuvassa: vain terälehdet ovat valkoisia. ”Silti sen nimi on valkovuokko”, pohtii yksi lapsista.

Lapset jatkoivat luonnon tutkimista langattoman mikroskoopin avulla: muurahainen, käpy, vanha tammenterho, ruohonkorsi jne. Lopetimme mikroskoopin käytön kun löysimme kuolleen linnun. Lapset alkoivat puhua kuolemasta, siitä kuinka lintu oli kuollut ja minkälainen sen elämä oli ollut.

– Jenny, me voisimme tehdä linnun elämästä filmin!

Tulin niin ylpeäksi! Nämä lapset ovat oppineet uuden tavan nähdä ympäristönsä ja hankkia tietoa. Tämä voi olla yksi tapa puhua ja reflektoida lasten kanssa elämän suurista kysymyksistä, joita he kohtaavat arjessaan. Jos haluamme oppia lisää jostakin asiasta tai jos haluamme vain syödä popkornia ja katsoa filmejä, teemme itse filmin!

Jatkoa seuraa….

#talvenloppu #lovemyjob #digitaalisettyökalut #filmintekeminen

Jenny ja Oona

Nya strategier

Bild1

Nya strategier för hur vi lär ut och hur vi använder den digitala tekniken måste ingå i den digitala kompetensen hos oss pedagoger. Vi måste vara kreativa, lyhörda och uppfinningsrika för att hitta på nya sätt!

Jag ställde frågor till barnen om deras djur i projektet;

Vad vet/kan du om ditt djur?

Vad skulle du vilja veta mer om ditt djur?

Barnen hade en hel del obesvarade frågor, ca 14 stycken faktiskt:)

Allt ifrån ” kan en ekorre flyga?” till ”finns det lila får?”Polatouche-estonien

Så då frågade jag hur vi skulle få reda på svaren och barnen hade en tydlig strategi;

– Vi sätter upp frågorna på väggen och så frågar vi våra föräldrar!

– Men om inte de kan svaren då? frågade jag dem.

– Då frågar vi mormor eller morfar eller farmor eller farfar eller faster eller grannen osv svarade barnen.

Alltså satte vi upp alla 14 frågorna på väggen och bad föräldrarna om hjälp. De skulle svara på frågorna tillsammans med sina barn men de måste berätta hur det kan svaret. Dvs har de kunskapen eller använder de internet, google osv.

Detta är ett sätt att visa på hur tekniken kan hjälpa oss men även ett sätt att tex prata om källkritik med barnen. LÄNK

Det är dags att hitta nya strategier att lära ut, lära ut digital kompetens i förskolan.

#nyrevideradläroplanpåväg #digitalaverktyg

 

Jenny och Oona

Uusia strategioita

Uusien strategioiden siitä, kuinka opetamme ja käytämme digitaalista tekniikkaa, täytyy kuulua pedagogien digitaaliseen kompetenssiin. Meidän täytyy olla luovia, herkkäkuuloisia ja innovatiivisia löytääksemme uusia tapoja!

Minä esitin kysymyksiä lapsille heidän eläimistään projektissa:

Mitä sinä tiedät/osaat sinun eläimestäsi?

Mitä sinä haluaisit tietää lisää eläimestäsi?

Lapsilla oli paljon kysymyksiä, yhteensä 14 kappaletta :)

Kaikkea siitä, että ”Voiko orava lentää?” siihen että ”Onko liiloja lampaita olemassa?”. Kysyin lapsilta, kuinka he saisivat vastaukset kysymyksiin, ja lapsilla oli selkeä strategia valmiina:

– Laitamme kysymykset seinälle ja kysymme meidän vanhemmilta!

– Mitä jos vanhemmat eivät tiedä vastausta? kysyn heiltä.

– Sitten kysymme isovanhemmilta, tädeiltä, naapureilta jne, vastaavat lapset.

Niinpä laitoimme kaikki 14 kysymystä seinälle ja pyysimme vanhemmilta apua. He tulisi vastata kysymyksiin yhdessä lastensa kanssa, mutta heidän pitäsi kertoa, kuinka he löysivät vastauksen. Eli oliko heillä tietoa jo ennestään vai etsivätkö he vastauksen netistä jne. Tämä on yksi tapa näyttää, kuinka tekniikka voi auttaa meitä, mutta myös hyvä tilaisuus puhua lähdekritiikistä lasten kanssa. LINKKI

On aika löytää uusia strategioita opettaa digitaalista kompetenssia esikoulussa!

#nyrevideradläroplanpåväg #digitalaverktyg

Jenny ja Oona

 

Digital teknik

IMG_0871

Hur erbjuder vi pedagoger digital teknik till barnen?

Det är en fråga som vi alla brottas med på förskolan.

Vi vill ju att lärandet sker i meningsfulla och kreativa sammanhang. Vi vill uppmuntra barnen att vara producenter så som vi gjorde när barnen fick skapa en egen film(producera) istället för att bara titta på en film! (konsumera) LÄNK

Att ha digitala verktyg på förskolan är en demokrati fråga. Att alla ska få möjlighet att lära sig använda tekniken, att få möjlighet att förstå den osv.

Men vi måste alla tänka på hur vi använder tex lärplattan. Vad vill vi lära ut? Att kalla paddan lärplatta gör ju inte att den automatiskt lär ut något det är ju fortfarande vi pedagoger som måste fylla den med pedagogiskt material, avgöra när vi ska använda den och när vi inte ska det!

Jag använde mig av digital teknik under påskveckan när jag skulle söka efter påskpyssel inspiration på förskolan:)

Vi tittade i appen Pinterest som har hur mycket inspiration som helst. Jag satt med iPhonen i handen och skrollade sida upp och sida ner med barnen tills något av barnen ropade;

– Den vill jag göra!

Då kikade vi in på sidan och gick igenom vad vi kunde tyckas behöva för material för att skapa tex ett färgglatt påskägg i papper!

Hur gjorde vi innan internet?

Jo vi hade en pärm med olika mallar som låg under flikarna ”julpyssel” ”påskpyssel” och vi var noga med att inte göra samma pyssel två år i rad utan varierade oss!

Det är helt klart enklare nu att låta barnen vara med och ha inflytande över sin förskoleverksamhet. Att låta dem välja vad det ska göra för pyssel för just pyssel är väl ändå en förskole tradition av högsta rang!

 

- att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.

                                                                                    Ur Barns inflytande Lpfö 98 reviderad 2016

Jenny och Oona

Digitaalinen tekniikka

Miten me pedagogit tarjoamme lapsille digitaalista tekniikkaa? Tämän kysymyksen parissa painitaan juuri nyt monissa esikouluissa. Me haluamme, että oppiminen tapahtuu mielekkäissä ja luovissa yhteyksissä. Haluamme kannustaa lapsia olemaan tuottajia, kuten silloin kuin lapset saivat tehdä oman filmin (tuottaa), pelkän katsomisen sijasta (kuluttaa)!

Digitaalisten työkalujen käyttö esikoulussa on demokratiakysymys. Kaikkien on saatava mahdollisuus oppia käyttämään ja ymmärtämään tekniikkaa jne. Meidän täytyy kuitenkin mietti miten me käytämme esimerkiksi tablettia. Meidän pedagogien tehtävänä on täyttää se pedagogisella materiaalilla, sekä päättää, koska sitä käytetään ja koska ei! Minä käytin digitaalista tekniikkaa pääsiäisviikolla, kun etsin inspiraatiota esikoulun pääsiäisaskarteluihin. Katsoimme Pinterest-appia, josta löytää vaikka kuinka paljon inspiraatiota. Istuin iPhone kädessä ja selailin sivustoa lasten kanssa, kunnes joku heistä huusi:

– Haluan tehdä tuon!

Katsoimme tarkemmin sivua, ja kävimme läpi mitä materiaalia tarvitsisimme tehdäksemme esimerkiksi värikkään pääsiäismunan paperista. Miten me teimme ennen internetiä? Meillä oli kansio, jossa oli erilaisia malleja välilehtien, kuten ”jouluaskartelu” ja ”pääsiäisaskartelu”

alla ja olimme erittäin tarkkoja siitä, ettei samaa askartelua tehty kahta vuotta peräkkäin. Nykyään on paljon helpompaa antaa lasten olla mukana päättämässä esikoulutoiminnasta.

- att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.

                                                                              Ur Barns inflytande Lpfö 98 reviderad 2016

 

Jenny ja Oona

Digitalt utforskande

 

Det är det barnen och vi gör hela tiden! Vi utforskar vår omvärld digitalt med en iPad i handen eller med kompisarna kring en robot eller med projektorn när vi dansar danceoke.   LÄNK

Det går ju inte en dag utan att barnen möter dessa verktyg. Vi svarar i iPhonen när det ringer, vi tar en bild på deras byggen eller konstverk i ateljén med en iPad, de använder en robotboll att måla med:)

Tänk vad berikande det ändå är med digitala verktyg. Vi slutar ju inte måla med penslar för det!

Verktygen ersätter ju inte något utan berikar det vi redan har! Kan inte sägas för många gånger upplever jag det!

När ett barn kommer springande och säger:

– Snälla ta en bild på mitt bygge, jag vill visa det till min pappa! Men pappa är i ett annat land så kan du skicka den till honom istället!

– Självklart, svarade jag.

IMG_0403

Och den pappan blev både glad och överraskad av bilden som skickades… Det är inga konstigheter för dessa barn de är ju födda in i detta. Det har funnits smartphones i hela deras liv, lärplattor med, de vet hur man använder dem. De är digital natives som det talas om medan jag och många med mig är digital immigrants¹. Man kan ju inte fråga förskolebarn idag om de kommer ihåg hur det var innan iPhonen fanns….. Men det kan man fråga mig… Hur var livet innan mobiltelefonen? Det minns jag hur tydligt som helst! Man hördes på kvällen när kompisarna var hemma och kunde svara i telefonen eller gick till kompisen IRL och ringde på. Jag längtar inte tillbaka till den tiden, det var krångligare att hålla kontakt med kompisarna men visst är det trevligare att titta i ett fotoalbum med riktiga pappersfotografier än i ett fotoalbum på paddan:)

Men man får inte glömma bort att lyfta blicken från skärmen och uppleva det som händer! Att överväga när ett digitalt verktyg berikar livet eller när det gör att man missar något är ju en del i den digitala kompetensen som vi alla behöver.

#digitalkompetens # revideradläroplan

Jenny och Oona

¹Nätets infödda eller digitalt infödda (eng digital native) är en term som används för att beteckna den generation som har vuxit upp i en tid då datorer och internet redan var en väsentlig del av samhället. Personer som vuxit upp innan internet fanns för masskonsumtion kallas då för nätets invandrare, Digital Immigrants på engelska.

                                                                                                                                                            Hämtat från WIKIPEDIA

 

Digitaalinen tutkiminen

Sitä lapset tekevät koko ajan! Me tutkimme maailmaa digitaalisesti iPad kädessä, ystävien kanssa robotin ympärillä tai projektorin kanssa kun tanssimme danceokea. LÄNK

Ei mene päivääkään, etteikö lapset näkisi näitä työvälineitä. Vastaamme iPhoneen kun se soi, otamme kuvan lasten rakennelmista tai taideteoksista ateljeessa iPadillä ja lapset käyttävät robottia maalaamiseen :)

Mieti, kuinka rikastuttavia digitaaliset työkalut voivat olla. Mutta me emme kuitenkaan lopeta pensseleillä maalaamista sen takia!

Kun yksi lapsi tulee juosten ja sanoo:

– Voisitko ottaa kuvan minun rakennelmasta, haluan näyttää sen isälleni! Mutta isä on toisessa maassa, niin voisitko lähettää sen hänelle?

– Tietysti, vastaan.

Kyseinen isä sekä ilahtui että yllättyi saamastaan kuvasta… Tämä ei ole mitenkään ihmeellistä näille lapsille, jotka ovat syntyneet keskelle kaikkea tätä. Heidän koko elämänsä ajan on ollut älypuhelimia ja tabletteja, he tietävät, kuinka niitä käytetään. He ovat digital natives, kuten sanotaan, mutta minä ja monet muut olemme digital immigrants¹. Nykypäivän esikoululaisilta ei voi enää kysyä, muistavatko he ajan ennen iPhonea. Mutta minulta sitä voi kysyä.. Millaista oli elämä ennen kännyköitä? Muistan sen erittäin hyvin! Soitimme toisillemme illalla kun kaverit olivat kotona tai menimme kaverin oven taakse soittamaan ovikelloa. En kaipaa niitä aikoja, silloin oli vaikempi pitää yhteyttä ystäviin, mutta on tietysti kivempi katsoa valokuva-albumia jossa on oikeita kuvia kuin valokuva-albumia iPadiltä :)

Ei saa kuitenkaan unohtaa nostaa katsetta näytöltä ja kokea se mitä ympärillämme tapahtuu! Sen miettiminen, että rikastaako digitaalinen työkalu elämää vai menettääkö jotakin, on osa sitä digitaalista osaamista, jota me kaikki tarvitsemme.

#digitalkompetens #revideradläroplan

Jenny ja Oona