Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Förskola

Lucia på två språk

20191213_083410

Ulkona kylmä on…..(Ute är mörkt och kallt) så sjunger de finsktalande barnen i luciatåget på förskolan.

I år fick jag följa med min kollega till hennes förskola och titta på Lucia firandet. Jag räknade 4st lucior, 2st tärnor, 1 stjärngosse, 4st pepparkaksgubbar och 15st tomtar. Precis enligt tradition mao.

Några av barnen sprang in medan några hade svårt att släppa mamma och pappa i hallen på förskolan. Förväntan och spänning låg i luften.

Innan tåget startade lekte och stimmade barnen omkring och då hör jag två barn prata bredvid mig;

– Minä olen tähtipoika(jag är stjärngosse)förklarar en pojke till sin kompis som är tomte. Jag ser att tomten tittar lite undrande på sin kompis med struten på huvudet men det är ju inte så konstigt när jag tittar mig omkring och upptäcker att det faktiskt bara finns en enda stjärngosse.

Tåget startar och barnen skrider in… En liten stund är det som om barnen sjunger i kanon eftersom de inte sjunger i samma takt. Men stämningen är på topp och nog kommer det en liten tår i mitt öga. Barnen sjunger på både finska och svenska för att till sist önska alla en God Jul, Hyvää joulua!

#luciatåg #luciakulkue #stjärngosse #tähtipoika

Jenny ja Sanna

Lucia kahdella kielellä

Ulkona kylmä on… laulavat suomenkieliset lapset esikoulun luciakulkueessa. Tänä vuonna sain kutsun kollegani esikouluun katsomaan heidän kaksikielistä Lucia-juhlaansa. Laskin kulkueesta 4 Luciaa, 2 ”tärnaa”, 1 tähtipojan, 4 piparkakku-ukkoa sekä 15 tonttua. Toisin sanoen täysin perinteiden mukaista.

Osa lapsista tuli juosten, kun taas osan oli vaikea päästää irti vanhemmistaan eteisessä. Jännitystä ja odotusta oli ilmassa.

Ennen kulkueen lähtöä lapset leikkivät ja juoksivat ympäriinsä. Kuulin kahden lapsen puhuvan vieressäni:

– Minä olen tähtipoika (stjärngosse), selittää poika kaverilleen, joka on pukeutunut tontuksi.

Näen, kuinka tonttu katsoo tötteröpäistä kaveriaan mietteliäänä. Ihmettely johtunee siitä, että koko lapsijoukossa on vain yksi ainoa tähtipoika.

Kulkue lähtee liikkeelle ja lapset tulevat sisään. Aluksi kuulostaa siltä, kuin lapset laulaisivat kaanonissa, koska he laulavat eri tahtiin. Tunnelma on kuitenkin katossa ja huomaan silmänurkkani kyyneltyvän. Lapset laulavat laulut sekä suomeksi että ruotsiksi ja lopuksi he toivottavat kaikille hyvää joulua, god jul!

#luciatåg #luciakulkue #stjärngosse #tähtipoika

Jenny ja Sanna

Finlands självständighetsdag

original

Den 6 december firar Finland sin 102:a självständighetsdag. Jag tänker att nog är det hög tid för mig att börja fira mitt lands självständighet!

Tänk att vi har ett grannland som faktiskt har legat i krig för inte så länge sedan. (fortsättningskriget)

Jag fick ett tips från en kollega att man kan skapa (klippa och klistra) självständighets ljus med barnen på förskolan. Sagt och gjort. Att ha en anledning att öva sig på att klippa(finmotorik) att ”lura” barnen till att träna sig på något som faktiskt att ganska svårt är toppen ju. Att sedan berätta om att just Finland legat i krig och att ett annat land har velat äga dem är spännande tycker många. Jag berättar på samlingen att vi ska låta våra ljus ”brinna” i fönstret på fredag för att hedra minnet av dem som miste livet i kampen för självständighet, både i det första och andra världskriget.

20191203_130051x

Det tyckte barnen var fint och vi fortsätter att prata om livet och döden under lunchen. Ett barn berättar om när hens gammelmormor dog och ett annat om när deras hund dog. Någon frågar vad som händer efter man har dött då svara ett barn;

– Man brinner upp och blir till aska, det blev min gammelfarfar.

Jag förklarar snabbt att det detta barn pratar om kallas ”att bli kremerad” och att det är ett sätt att begrava en död person. (som ett alternativ till jordbegravning) Det lät bara så hemskt att man brinner upp och jag fick bilder av djävulen som står i ett brinnande hav… man har ju olika referensramar. Jag hade Marvels filmen Thor: Ragnarök…

20191205_223608x

Det svänger snabbt från självständighetsljus till djävulen! (Surtur)

#Finland #självständighet #skapande #Marvel #älskarsuperhjältar

Jenny och Sanna

Suomen itsenäisyyspäivä

Kuudes joulukuuta juhlittiin 102-vuotiasta itsenäistä Suomea. Mielestäni minun on korkea aika alkaa juhlistaa maani itsenäisyyttä! Ajatella, että meillä on naapurimaa, joka on ollut sodassa vielä 75 vuotta sitten (jatkosota 1941-1944).

Kollegani kertoi, että Suomessa on tapana asettaa itsenäisyyspäivänä ikkunalle kaksi sinivalkoista kynttilää ja antoi vinkin kynttiläaskartelusta, jonka voi tehdä lasten kanssa esikoulussa. Sanottu ja tehty. On aina hienoa, kun on syy saada lapset harjoittelemaan hienomotorisia taitoja kuten leikkaamista (joka on oikeastaan aika vaikeaa). Kerroin lapsille, kuinka Suomi on ollut sodassa ja toinen valtio on halunnut omistaa Suomen. Tämä oli monen lapsen mielestä jännittävää. Kerron piirissä, että laitamme kynttilät perjantaina ikkunaan kunnioittaaksemme niiden muistoa, jotka menettivät henkensä sodissa itsenäisyyden säilyttämiseksi.

Jatkoimme lounaalla keskustelua elämästä ja kuolemasta. Eräs lapsista kertoi, että hänen isomummonsa on kuollut ja toinen lapsi kertoi, että heidän koiransa on kuollut. Joku kysyi mitä tapahtuu, kun on kuollut, johon toinen lapsi vastasi:

– Sitten palaa tuhkaksi, niin kävi minun isovaarilleni.

Selitän nopeasti, että tätä kutsutaan tuhkaukseksi ja että se on yksi tapa haudata kuollut ihminen, siis vaihtoehto perinteiselle hautaamiselle. Tuhkaksi palaminen kuulosti mielestäni kauhealta ja nosti mieleeni kuvia paholaisesta, joka seisoo tulimeressä… kaikilla kun on omat viitekehyksemme. Minun oli tällä kertaa Marvel-elokuva Thor: Ragnarök . Nopeasti vaihtuu aihe itsenäisyyspäivän kynttilöistä paholaiseen!

#suomi #itsenäisyyspäivä #luovatoiminta #marvel #rakastansupersankareita

Jenny ja Sanna

Tre sätt…

…att arbeta med byggnader!

IMG_2263

Vi arbetar just nu med byggnader på en massa olika sätt på min avdelning. Barnen har tagit med bilder på byggnader i sin närmiljö och byggnader de tycker är fina och byggnader de har sett under tex sin semester osv.

Vi har suttit och samtalat om vad en byggnad är..

– Jag har med mig en bild av en bänk….den är byggd, då är den en byggnad! Berättar ett barn.

Helt logiskt ju!

Men vi forskar vidare om vad en byggnad kan vara genom att söka på ”nätet”.

En byggnad definieras i plan- och bygglagen så som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den.[

                                                         Ur Wikipedia

Ni vet ju att barnen hos mig har byggt en hel del med pinnar och då använt sig av sina tidigare erfarenheter om hur de har byggt med kaplastavar. Vi spinner vidare på samma tema…bygg och konstruktion på olika sätt.

En förmiddag skapade vi tre olika grupper inne på avdelningen och tänkte att de skulle få arbeta med byggnader…

En grupp fick i uppgift att rita av Wenner Gren center. (barnen är väldigt intresserade av höga hus) Vi ställde en dator med bilden av huset på bordet så att alla barn kunde se. Denna grupp var självgående, utan att en vuxen behövdes för att barnen skulle kunna arbeta.

Nästa grupp fick i uppgift att måla av Stockholms skyline. Vi projicerade bilden på ett stort papper på staffliet och barnen fick sedan måla på den. Det tog en stund att klura ut hur man skulle stå för att inte skapa en skugga där man skulle måla. Barnen pratade om hur fint det var att vi har vatten runt vår stad. (det fanns båtar på bilden). De reflekterade även över att de fanns många torn, kyrkor och byggnadsställningar i Stockholm.

IMG_2258

Sista gruppen fick bygga vidare med kaplastavar. De fick olika bilder av byggnader projicerade på väggen som en bakgrund och nu kom byggandet på höjden igång. Att rama in en aktivitet med bild som här skapar massor av inspiration till barnen. De stod på två stolar var för att nå upp och bygga på höjden. Jag projicerade bilder av New Yorks skyline, Twin Towers i Kuala Lumpur och Turning Torso i Malmö. (Vi siktar högt!)

IMG_2259

Dessa aktiviteter har vi fortsatt med under veckan för att alla barn ska hinna prova på allt. Målningen tar ju tid och det är meningen. Det är något man kan ha kvar på staffliet under en hel vecka och när barnen blir sugna på att måla kan de be en vuxen sätter igång projektorn med skylinen på så kan de måla vidare.

Jag gillar verkligen dessa aktiviteter som löper under en lite längre tid. Man hinner dokumentera, reflektera och fundera en massa tillsammans i personalgruppen… Blev detta bra? Vad kan vi göra bättre nästa gång? Är detta något som barnen tyckte var kul? Lärde barnen sig något? Fanns det något att lära?

Frågorna haglar…. Men en sak är säker ialla fall… bygga mer det vill barnen göra, kanske Tors Torn nästa gång?

#byggochkonstruktion #älskarmittstockholm #digitaliseringförskolan

Jenny och Sanna

Kolme tapaa työskennellä rakennusten kanssa

Meidän osastomme lapset työskentelevät juuri nyt monella tapaa rakennusten kanssa. Lapset ovat ottaneet mukaan kuvia lähiympäristönsä rakennuksista; rakennuksista, jotka ovat heidän mielestään hienoja; rakennuksista, joita he ovat nähneet lomillaan jne.

Istuimme ja keskustelimme siitä, mikä on rakennus?

– Minulla on mukana kuva penkistä. Se on rakennettu, joten se on rakennus, kertoo eräs lapsista.

Täysin loogista. Jatkamme kuitenkin tutkimista etsimällä tietoa internetistä.


Rakennus on erillinen, kiinteä, omalla sisäänkäynnillä varustettu rakennelma, joka sisältää katettua, yleensä seinien erottamaa tilaa.

                                                                                                                                  Wikipedia

Tehän muistatte, että osastoni lapset ovat rakentaneet paljon kepeillä ja käyttäneet apuna aiempia kokemuksiaan kapla-palikoilla rakentamisesta. Pyörittelemme samaa teemaa edelleen… rakentelua ja rakentamista eri tavoilla.

Yhtenä aamupäivänä jaoimme lapset kolmeen eri ryhmään, joissa he työskentelivät rakennusten parissa. Yksi ryhmistä sai tehtäväksi piirtää Wenner-Gren Centerin (lapsia kiinnostavat korkea talot). Lapset näkivät kuvan rakennuksesta tietokoneelta, joka asetettiin pöydälle siten, että kaikki lapset näkivät sen. Tämä ryhmä toimi itsenäisesti, he eivät tarvinneet aikuisen apua työskentelyyn.

Seuraava ryhmä sai tehtäväkseen maalata Tukholman horisontin. Heijastimme kuvan telineellä olevalle suurelle paperille ja lapset saivat tämän jälkeen maalata paperiin. Kesti hetken keksiä, miten voi maalata niin ettei maalaajan varjo peitä paperia. Lapset keskustelivat siitä, miten hienoa on, kun kaupungin ympärillä on vettä (heijastetussa kuvassa näkyi veneitä). Lapset huomasivat myös, että Tukholmassa on monia torneja, kirkkoja ja rakennustelineitä.

Viimeinen ryhmä sai rakentaa kapla-palikoilla. Seinälle heijastettiin taustaksi kuvia erilaisista rakennuksista ja sitten aloitettiin rakentaminen kohti korkeuksia. Aktiviteetin rajaaminen kuvan avulla, kuten tässä tehtiin, antaa inspiraatiota lapsille. Lapset seisoivat tuoleilla ylettääkseen rakentaa korkeammalle. Heijastin seinälle kuvia New Yorkin horisontista, Kuala Lumpurin Twin Towersista ja Malmön Turning Torsosta; me tähtäämme ylös!

Näitä aktiviteetteja olemme jatkaneet viikon ajan, jotta kaikki lapset ehtisivät kokeilla kaikkea. Maalaaminen vie aikaa ja se on tarkoituskin. Maalausteline voi olla paikallaan koko viikon ja kun lapset haluavat maalata, he voivat pyytää aikuista käynnistämään projektorin ja jatkaa horisontin maalaamista.

Pidän todella näistä aktiviteeteista, jotka kestävät pidemmän aikaa. Ehtii dokumentoida, reflektoida ja pohtia yhdessä henkilökunnan kanssa. Tuliko tästä hyvä? Mitä voimme parantaa ensi kerralla? Oliko tämä jotain, mistä lapset pitivät? Oppivatko lapset jotakin? Oliko lapsille jotain opittavaa?

Kysymyksiä satelee, mutta yksi asia on varmaa. Lisää rakentamista, sitä lapset haluavat. Ehkä ensi kerralla Tors Torn?

#rakentelu #rakastukholma #digitalisointiesikoulussa’

Jenny ja Sanna

3 år och 100 blogginlägg senare…….

keyboard-171845_960_720

Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva 100stycken blogginlägg när jag började skriva.

Men tydligen hade jag mycket att berätta.

Inläggen i sig har varit till för att inspirera andra inom förskolan och visa på vad vi gör på min förskola tex hur vi arbetar med digitala verktyg. På senare tid har det väl handlat mer om när man ska använda det digitala och hur vi förhåller oss till det. Men även hur vi förhåller oss till dem som är negativt inställda till att digitala verktyg kommer in och används av barnen på förskolan.

På resan har barngrupperna jag jobbat i blivit mutimodala. Barnen använder sig gärna av film för att tex skapa sig en förståelse för kastanjer eller stora livsfrågor som döden osv. För att det ska kunna hända behöver verktyget iPad och de olika apparna för filminspelning vara kända för barnen. Vi provar oss fram när vi skapar med barnen, ibland lyckas vi och ibland blir det fel men det gör inget. Hos oss är vi inte rädda att misslyckas utan ser det som ett sätt att lära oss tillsammans med barnen. Men många gånger är det dock vi vuxna som är rädda för att göra fel och då vågar vi inte ens försöka… vi sätter krokben på oss själva och digitaliseringen.IMG_2252

För barnen spelar det ingen roll om de arbetar med analoga eller digitala verktyg. De kan springa och hämta ett webbägg för att titta på något som är väldigt litet (en myra). Men de kan lika gärna fråga efter en vanlig analog lupp att använda.                                                                                      Vi vuxna söker information och fakta med barnen på ”nätet” men vi försöker samtidigt visa på att vi kan hämta information och fakta genom våra böcker på förskolan eller på biblioteket. Det digitala utesluter ju inte det analoga. De är ju verktyg som kompletterar varandra. Som berikar vår verksamhet.

Tänk att barnens och vår syn på digitaliseringen har vidgats från att nästan bara handla om programmering i början. Vi arbetade med robotar och analog programmering till att nu filma och arbeta med källkritik osv. Under resans gång har vi provat många olika robotar som finns recenserade här i bloggen, några riktigt bra och några mindre bra.

Bild1

Jag har berättat om förskolans många traditioner och hur vi på vår förskola gör då. Från julpyssel med digital julstämning, FN veckan och Halloween stämning.

Bettmässan i London har bidragit till några inlägg och inspiration för oss också. Vilka digitala verktyg är det som används ute på förskolorna utanför Sveriges gränser?

Vi har tagit upp klimatfrågan med barnen och arbetat med hur vi kan minska matsvinnet. Även källsortering kom vi in på och vi som många andra arbetar med hållbar utveckling.

”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Ur Brundtlandrapporten

Det är bara att skrolla ner efter detta inlägg så hittar ni 99stycken inlägg att hämta mer inspiration från.

Vet inte om det blir en 101?

#förskolebloggen #återblick #slutapåtopp #digitaliseringiförskolan

Jenny och Sanna

Kolme vuotta ja 100 blogia myöhemmin

En koskaan uskonut kirjoittavani sataa blogitekstiä aloittaessani blogin kirjoituksen. Ilmeisesti minulla kuitenkin oli paljon kerrottavaa.

Blogi oli tarkoitettu inspiroimaan muita esikoulussa työskenteleviä näyttämällä, miten minun esikoulussani työskennellään esimerkiksi digitaalisten työkalujen kanssa. Viime aikoina blogissa on käsitelty enemmän sitä, milloin digitaalisia työkaluja tulisi käyttää ja miten suhtaudumme niihin. Ja myös sitä, miten suhtaudumme heihin, jotka pitävät digitaalisten työkalujen käyttöä esikoulussa negatiivisena asiana.

Matkan varrella lapsiryhmäni ovat tulleet yhä multimodaalisemmiksi. Lapset tekevät mielellään videoita ymmärtääkseen vaikkapa kastanjoita tai suuria kysymyksiä, kuten kuolemaa. Jotta lapset voivat tehdä videoita, pitää iPadin käytön sekä videoimiseen tarvittavien appien olla tuttuja lapsille. Lasten kanssa luodessa perille päästään kokeilemalla; joskus onnistutaan ja jos joskus epäonnistutaan, se ei haittaa. Me emme pelkää epäonnistumista vaan näemme sen tapana oppia yhdessä lasten kanssa. Monesti kuitenkin juuri me aikuiset pelkäämme tehdä väärin ja siksi emme uskalla edes yrittää.

Lapsille ei ole merkitystä työskentelevätkö he analogisten vai digitaalisten työkalujen kanssa. He voivat juosta ja hakea pienoismikroskoopin tutkiakseen jotakin oikein pientä, esimerkiksi muurahaista. Yhtä hyvin he voivat hakea tutkimusvälineeksi tavallisen luupin. Me aikuiset etsimme yhdessä lasten kanssa tietoa ”netistä” mutta pyrimme myös näyttämään, että tietoa voi löytää myös esikoulun sekä kirjaston kirjoista. Digitaalisen ei tarvitse poissulkea analogista vaan työkalut täydentävät toisiaan; rikastavat toimintaa.

Ajatelkaa, miten meidän ja lasten näkemykset digitalisoinnista ovat laajentuneet alun lähes pelkästä ohjelmoinnista. Työskentelimme robottien ohjelmoinnin ja analogisen ohjelmoinnin kanssa ja nykyään teemme mm. omia videoita ja harjoittelemme lähdekriittisyyttä. Matkan varrella olemme kokeilleet monia erilaisia robotteja (joiden arvosteluja löytyy aiemmista blogeista), joista toiset olivat parempia ja toiset huonompia.

Olen kertonut esikoulun monista perinteistä ja miten perinteitä esikoulussa kunnioitetaan; jouluaskarteluista digitaaliseen joulutunnelmaan, YK:n viikosta Halloweeniin.

BETT-messut Lontoossa ovat tarjonneet inspiraatiota blogiin ja työhön. Mitä digitaalisia työkaluja muiden maiden esikouluissa käytetään?

Ilmastokysymystä on käsitelty lasten kanssa ja harjoiteltu ruokahävikin vähentämistä. Myös jätteiden lajittelu on aloitettu ja yhdessä monien muiden kanssa työskentelemme kestävän kehityksen parissa.

Kestävä kehitys on kehitystä, joka tyydyttää nykyhetken tarpeet viemättä tulevilta sukupolvilta mahdollisuutta tyydyttää omat tarpeensa.”

                                                                                                              – Gro Harlem Bruntland

                                                                             

Siitä vain rullaamaan tästä blogista alaspäin ja löydätte 99 blogia, joista voitte ammentaa inspiraatiota.

En tiedä, tuleeko blogia numero 101.

#förskolebloggen #katsaus #lopetetaanhuipulla

Jenny ja Sanna

Pinnar, pinnar, pinnar

20191021_125249x

Vårt projektämne Närmiljö på förskolan har lett oss till att bla arbeta med pinnar. Vi ville ge barnen ett nytt sätt att leka, utforska pinnar på. Inte slåss eller fäktas…. Ni fattar! Ett nytt fokus på ett gammalt material helt enkelt.

Barnen var inne på att bygga… att konstruera mycket… alltså fick det bli med pinnar.

Vi började med att gå ut i skogen för att samla pinnar… Som tur är ligger vår förskola precis vid en skog. Hur många? Vilken storlek? Vilken sort? Många frågor… Vi samlade olika modeller, eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle bygga.

Nästa fråga: Vad ska vi bygga/konstruera?

En pinnskulptur! Hur hög?

– Till taket! Bestämde barnen.

– Så klart! Svarade vi pedagoger.

Sagt och gjort, vi började bygga och använde limpistolen att sätta ihop pinnarna med. Barnens byggstrategi utgick ifrån hur de tidigare byggt med kaplastavar.

Detta är ett arbete som inte på långa vägar är färdigt än…. (vi har högt i tak) Men under tiden fortsätter barnen att arbeta med just kaplastavar. De får inspirationsbilder att jobba med. Byggena blir mer avancerade för varje bygge de bygger. Att låta barnen få tillgång till sådant material de inte har hemma och mycket av en sorts material måste ju vara en av förskolans uppgifter. Vi har MASSOR av kaplastavar och det är nog därför barnen också tycker att de är så roligt att bygga. Det tar ju liksom inte slut!

20191105_103140x

Vad kan vi göra mer med pinnar och bygg?

Ett pinnalfabet!

Vi skapar alla bokstäver i alfabetet med hjälp av pinnar och limpistolen igen, vi limmar fast dem på färgat papper och sätter upp på väggen.

20191112_095047x

– Hur ser bokstaven L ut? frågar ett barn.

– Jag vet, för det är min bokstav, svarar ett barn som heter Lisa.

Barnen hjälps åt att skapa bokstäverna och jag övervakar bara limpistolerna (de är ju lite varma)

Det är så härligt att se dem samarbeta och klura ut problemen som kommer upp;

– Hur ska jag kunna göra en rund bokstav när pinnarna är raka?

– En bra fråga, svarade jag. Fråga en kompis!

20191112_105716x

Sagt och gjort, barnen löste det själva genom att bryta pinnarna i små bitar så att bokstaven B blev bra.

Pinnar, detta gratis i överflöd i skogen material. Älskade naturmaterial.

#naturmaterial #byggochkonstruktion #lovemyjob

Jenny och Sanna

Keppejä, keppejä, keppejä

Projektiaiheemme ”Esikoulun lähiympäristö” on johdattanut meidät mm. työskentelemään keppien kanssa. Halusimme tarjota lapsille uudenlaisen tavan leikkiä kepeillä ja tutkia niitä. Ei taistelua eikä miekkailua… te ymmärrätte kyllä! Yksinkertaisesti uusi näkökulma vanhaan materiaaliin.

Lapset olivat innostuneita rakentelusta, joten ryhdyimme rakentamaan kepeillä. Aloitimme menemällä metsään keräämään keppejä. Onneksi esikoulumme sijaitsee aivan metsän vieressä. Kuinka monta? Minkä kokoisia? Millaisia? Monia kysymyksiä. Keräsimme erilaisia, koska emme vielä tienneet, mitä rakentaisimme.

Seuraava kysymys: Mitä rakennetaan?

– Miten korkea?

– Kattoon saakka, päättivät lapset.

– Tottakai, vastasivat pedagogit.

Sanottu ja tehty, aloimme rakentaa veistosta käyttäen liimapistoolia keppien kiinnitykseen. Lasten rakennusstrategia sai inspiraation kapla-palikoista, joilla he olivat aiemmin rakentaneet.

Tämä työ on kaukana valmiista (meillä on katto korkealla). Mutta sillä aikaa lapset jatkoivat rakentelua juuri kapla-palikoilla. He saivat inspiraatiokuvia työskentelyn avuksi. Rakennelmat kehittyvät kerta kerrralta. Esikoulun tulee tarjota lapsille runsaasti sellaista materiaalia, jota heillä ei ole kotona käytettävissä. Meillä on esikoulussa valtava määrä kapla-palikoita ja juuri siksi lapset pitävät niillä rakentamisesta. Palikat eivät lopu koskaan!

Mitä muuta voi rakennella kepeistä? Keppiaakkoset! Teimme kaikki aakkosten kirjaimet kepeistä ja liimasimme ne liimapistoolin avulla värikkäille kartongeille. Aakkoset laitettiin esille seinälle.

– Miltä L-kirjain näyttää?

– Minä tiedän, koska se on minun kirjaimeni, sanoo Lisa-niminen lapsi.

Lapset auttavat toisiaan kirjainten luomisessa ja minä vain valvon liimapistoolien käyttöä. On hienoa nähdä lasten tekevän yhteistyötä ja ratkoa ongelmia, jotka tulevat esiin:

– Miten tehdään pyöreä kirjain, kun kepit ovat suoria?

– Hyvä kysymys, minä vastaan. Kysy kaverilta!

Lapset ratkaisivat ongelman itse katkomalla kepit pieniksi paloiksi, jotta kirjaimesta B tuli hyvä.

Kepit, nuo ilmaiset materiaalit, joita on metsät pullollaan. Ihanat luonnonmateriaalit!

#luonnonmateriaali #rakentelu #lovemyjob

Jenny ja Sanna

Naturvetenskap i förskolan

20190909_085157x

Vi har läst Susanne Kjällander och Bim Riddersporres bok Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund där vi fastnade för kapitlet om transduktion. En transduktionskedja är en visuellt målande bild av hur barnen lär sig, tydliggör och skapar mening i sitt eget lärande. Vi pedagoger visualiserar barns lärande i en kedjeform för att förstå vilka konsekvenser dessa kedjor får för deras meningsskapande.

Jag tänker på barnens forskande om kastanjer på förskolegården för ett par blogginlägg sedan.

 

Här kommer kedjan…

1 Barnen började med att hitta en taggig kastanj för att sedan öppna kastanjen och hitta en omogen vit kastanj och undersöka den med hjälp av ett ljusbord, en lupp och ett webbägg. Barnen använde ord som; wow, coolt, ”som en drake” osv när de undersökte kastanjen. De bad varandra titta på vad de hade ”hittat” för spännande sak i luppen osv.

2 De tog foto med hjälp av webbägget och Ipaden.

3 Sedan ville barnen teckna av de olika stegen i mognadsprocessen av kastanjen, en grön, en vit och en brun kastanj. Under tiden de tecknade pratade de om de olika färgernas betydelse.

– Den är i skalet, det gröna.

– Den vita är inte klar.

– Den ska ju vara brun, då är den färdig.

4 Barnen upptäckte sedan att den vita kastanjen mognade och blev brun och de ville skapa en film om detta (för att skapa sig en större, djupare förståelse) med hjälp av iPaden och appen iMotion.

5 För att i sista kedjan skapa olika lekar utomhus på gården med alla kastanjer. Barnen samlade kastanjer under en hel vecka (allt eftersom de ramlade ner) och kom på nya användningsområden för dem i sina lekar och skapande.

Bild19

Barnen har genom olika tillvägagångssätt skapa sig en förståelse för det naturvetenskapliga lärandet. De har gestaltat kastanjen både genom fysiska material (naturmaterial, papper, penna) och digitala material (webbägg, foto, film)

Det är så roligt att följa barnens upptäckter, ahaupplevelser och det är ju så att man lär ju så länge man lever! (visste inte att kastanjen kunde mognar utanför skalet!)

#lovemyjob #digitaliseringiförskolan #naturvetenskap

Jenny och Sanna

Luonnontiedettä esikoulussa
Olemme lukeneet Susanne Kjällanderin ja Bim Riddersporren kirjaa Digitalisering i
förskolan på vetenskaplig grund ja kiinnitimme huomiota kappaleeseen
transduktiosta. Transduktio-ketju on visuaalinen kuvaus lapsen oppimisesta, miten
lapsi selventää ja luo merkityksiä omassa oppimisessaan. Me pedagogit
visualisoimme lapsen oppimisen ketjun muotoon ymmärtääksemme, miten lapset
rakentavat merkityksiä. Havainnollistaaksemme transduktio-ketjua käytämme
esimerkkinä kastanjoita, joiden tutkimisesta kerroimme muutaman viikon
takaisessa blogissa.
Lenkki 1
Lapset löysivät piikikkään hevoskastanjan, joka avattiin ja huomattiin, että
kastanja on kypsymätön. Lapset tutkivat kastanjaa valopöydän, luupin ja
pienoismikroskoopin avulla. Lapset kommentoivat kastanjaa mm. sanoilla “vau”,
“cool”, “kuin lohikäärme”. He pyysivät toisiaan katsomaan, mitä löydöksiä olivat
tutkimusvälineiden avulla tehneet.

Lenkki 2
Lapset valokuvasivat kastanjaa pienoismikroskoopin ja iPadin avulla.

Lenkki 3
Lapset piirsivät kastanjan eri kypsymisvaiheet: vihreän, valkoisen ja ruskean
kastanjan. Piirtäessään lapset keskustelivat eri värien merkityksistä:
– Vihreä on kuoressa.
– Valkoinen ei ole vielä valmis.
– Sen pitää olla ruskea, sitten se on valmis.

Lenkki 4
Lapset huomasivat, että valkoinen kastanja alkaa ajan myötä tummua. He
halusivat kuvata kypsymisestä videon iPadin ja iMovie-apin avulla (saavuttaakseen
laajempaa ja syvempää ymmärrystä).

Lenkki 5
Ketjun viimeisenä lenkkinä on lasten erilaiset ulkoleikit kastanjoilla. Lapset
keräsivät kastanjoita viikon ajan ja keksivät uusia käyttötarkoituksia niille leikissä
ja luovassa toiminnassa.
Lapset ovat kehittäneet erilaisten lähestymistapojen kautta ymmärrystä
luonnontieteellisestä oppimisesta. He ovat hahmottaneet kastanjaa sekä
perinteisen materiaalin avulla (luonnonmateriaalit, kynä, paperi) että digitaalisen
materiaalin avulla (pienoismikroskooppi, valokuvaus, video).
On hienoa seurata lasten havaintoja ja ahaa-elämyksiä. Ja oppia ikä kaikki;
aiemmin en tiennyt, että kastanja kypsyy myös kuoren ulkopuolella.
#lovemyjob #digitalisointiesikoulussa #luonnontiede
Jenny ja Sanna

Digitalare lärmiljöer

20190304_141255-508x903[1]

Nu pratar vi inte om att synliggöra tekniken, det digitala utan att synliggöra vad tekniken låter oss göra med den.

Projektorn är ett bra exempel på teknik som möjliggör att vi kan skapa nya miljöer på ett enkelt sätt. Skapa rum i rummen.

Att projicera bilder på tex olika byggnader i byggrummet skapar inspiration att bygga. När vi utvecklar våra pedagogiska miljöer med digitala accenter, hjälper vi barnen att utveckla sin fantasi och föreställningsförmåga. Vi observerar vad som händer med barnet som bygger bredvid de kända byggkonstruktionerna? Att projicera konstverk på staffliet medan barnen målar skapar även det inspiration.

Om man har tillgång till en projiceringskub kan man projicera en tåg färd på kuben medan barnen bygger tågbana. (POV point of view, filmad från förarsätet) Det är ett sätt att rama in och inspirera till mer fantasifull lek.  Det ger ytterligare en dimension till byggandet som inte allt för sällan leder till rollekar med en konduktör och biljetter som måste skannas av osv. (vi har skrivit om det tidigare)

Att använda projektorn att spela memory med på väggen är ju ytterligare ett användningsområde.       Det skapar tillfälle för barnen att öva sig på samarbete och ger allt annat än stillasittande barn…

IMG_32921

Man sitter som pedagog och öppnar korten i iPaden när barnen trycker på korten på väggen. De andra barnen hjälper till genom att ropa;

– Ta den, neeeeej inte den…. Osv

Så dessa kritiker som kritiserar förskolan för att barnen kommer att bli stillasittande med en iPad i handen? Fattar inte vad de pratar om…

Barnen hoppar ju upp och ner… springer fram till väggen för att trycka. Nu blev ju iofs memory spelandet ingen lugn eftermiddags aktivitet men det blev en rolig eftermiddag i alla fall:) Allt måste ändå handla om att ju mer man lär sig om en miljö, desto bättre blir man på att hantera den, oavsett om det handlar om trafiken, skogen eller den digitala miljön.

Träna på det du vill bli bra på!

#endigitalareförskola

Jenny och Sanna

Digitaalisemmat oppimisympäristöt

Tällä kertaa puhumme siitä, miten tekniikka voi auttaa meitä oppimisympäristöjen luomisessa ja rikastamisessa.

Projektori on hyvä esimerkki tekniikasta, joka mahdollistaa uusien ympäristöjen luomisen helposti; projektorilla voi esimerkiksi luoda huoneen huoneeseen.

Projektorilla voi myös heijastaa kuvia erilaisista rakennuksista rakenteluhuoneeseen inspiroimaan rakenteluleikkiä. Kun kehitämme pedagogista ympäristöämme digitaalisilla välineillä, autamme lapsia kehittämään mielikuvitustaan. Me havainnoimme mitä tapahtuu lapsille, jotka rakentavat tunnettujen rakennusten vieressä. Maalatessaan lapset taas voivat saada inspiraatiota esimerkiksi maalaustelineeseen heijastetuista taideteoksista.

Jos saatavilla on heijastuskuutio, siihen voi heijastaa junamatkan sillä välin kun lapset rakentavat junarataa. Tämä on tapa kehystää ja inspiroida leikkiä. Usein tällainen leikin rikastaminen johtaa roolileikkiin, jossa on konduktööri, skannattavia matkalippuja jne. (Tästä olemme kirjoittaneet aiemmin).

Projektoria voi käyttää myös muistipelin pelaamisessa. Lapset pääsevät harjoittelemaan yhteistyötä ja liikkumaan. Kuva muistipelistä heijastetaan seinälle. Lapsi valitsee käännettävät kortit, pedagogi klikkaa vastaavat kortit iPadin näytöltä. Muut lapset auttavat huutelemalla ohjeita.

Kriitikoiden mielestä lapset muuttuvat paikallaan istuviksi iPadin tuijottajiksi, kun digitaalinen tekniikka tuodaan esikouluun. En ymmärrä mistä he puhuvat. Lapset hyppivät ylös ja alas, juoksevat seinän luo valitsemaan kortteja. Tällä tavalla muistipelin pelaaminen ei kylläkään ollut mikään rauhallinen iltapäiväaktiviteetti mutta hauskaa meillä kyllä oli.

Kaikki lähtee siitä, että mitä enemmän ympäristöstä oppii, sitä paremmin sitä oppii käsittelemään. Oli kyse sitten liikenteestä, metsästä tai digitaalisesta ympäristöstä.

Harjoittele sitä missä haluat tulla paremmaksi!

#digitaalisempiesikoulu

Jenny ja Sanna

Roboten i skolan

Så heter Linda Liukas nya bok om flickan Ruby. Det är den fjärde i ordningen och alla börjar med en saga och i slutet av varje bok finns det övningar att göra med barnen på ämnet som boken tar upp. Ämnen som Linda tagit upp i sina tidigare böcker är; programmering, hur en dator är konstruerad och internet.

hello-ruby---robotti-koulussa

Men nu till den nya boken.

Vi skrev för ett par veckor sedan om digital kompetens, om hur barnens kompetens ökar i ett rasande tempo och vi pedagoger måste hänga med. Minns ni?

Den nya boken förflyttar oss to-the-next-level av digitaliseringen.

I boken får vi frågan om en robot kan ha känslor eller känna igen känslor, detta är ju fortfarande begripligt och en högst adekvat digital kompetensnivå för ett förskolebarn.

Sagan i boken utspelar sig i skolan där roboten är med under lektioner med blandat resultat. Ibland fungerar det väldigt bra tex under mattelektionen. En robot kan ju räkna ut stora, svåra tal snabbt och enkelt medan bildlektionen blir svårare då ingen hade programmerat roboten att sluta rita mönster efter ett par mönsterritningar utan den fortsätter rita över hela klassrummet. Vi får veta att en robot lär sig på annat sätt än en människa. Roboten behöver kommandon.

När vi sedan kommer till övningarna längst bak i boken blir det snabbt överkurs. Vi får fundera på var det kan finnas AI i våra vardagliga saker hemma. Vi får lära oss nya ord och begrepp som datorseende som handlar om datoriserad bearbetning och analys av bilder och maskininlärning som handlar om metoder för att få datorer att ”lära” sig utifrån data utan att datorerna har programmerats just för den uppgiften.

2144882415_7a8d4999e7_z

Jag tänker att vi lär ju barnen att det är vi människor som programmerar robotar/datorer, att de inte kan göra något om inte en människa har programmerat dem att göra det. Men nu på överkurslektionen får vi lära oss att robotar/datorer kan lära sig förutse svar med hjälp av algoritmer och mängder av data.

Så alla sci fi filmer man sett om robotar som tar över världen är inte bara hitti-på utan vår framtid!

Det är ju mindblowing!43b1fe91b86249363e1592d1c8dc-1440817[1]

#maytheforcebewithyou #terminator #digitaliseringiförskolan #lindaliukas #helloruby

Jenny och Sanna

Robotti koulussa

Robotti koulussa on Linda Liukkaan uuden Ruby-kirjan nimi. Kirja on Ruby-kirjasarjan neljäs kirja. Kaikki kirjat alkavat sadulla ja kirjan lopusta löytyy harjoituksia liittyen satuun ja kirjan teemaan. Aikaisemmissa kirjoissa on käsitelty mm. tietokoneita, ohjelmointia sekä internetiä.

Mutta nyt uuteen kirjaan. Muistatteko kun kirjoitimme muutama viikko sitten digitaalisesta kompetenssista, siitä miten lasten osaaminen lisääntyy kiihtyvällä tahdilla ja meidän pedagogien täytyy pysyä mukana. Robotti koulussa – kirja ottaa suuren harppauksen digitalisoinnissa.

Kirjassa kysytään, voiko robotti tuntea tai tunnistaa tunteita. Tällainen pohdinta on vielä esikouluikäiselle lapselle ymmärrettävää ja kuuluu asianmukaiseen digitaaliseen osaamiseen.

Sadun tapahtumapaikkana on koulu, jossa robotti osallistuu oppitunteihin vaihtelevin tuloksin. Esimerkiksi matematiikantunnilla robotti suoriutuu todella hyvin. Robotti osaa laskea suuria, vaikeita lukuja nopeasti ja helposti. Kuvaamataidon tunnilla robotilla taas oli vaikeuksia, koska kukaan ei ohjelmoinut robottia lopettamaan kuvioiden piirtämistä vaan hän jatkoi ja jatkoi, kunnes koko luokka oli piirretty täyteen. Saamme tietää, että robotti oppii eri tavalla kuin ihminen; robotti tarvitsee ohjausta ja komentoja.

Kirjan lopussa olevat harjoitukset ovatkin sitten jo tasoltaan vähän haastavampia. Pääsemme pohtimaan missä kodin laitteissa on tekoälyä. Opimme uusia sanoja ja käsitteitä kuten konenäkö, joka tarkoittaa tietokoneella tehtävää kuvien analyysia ja kuvankäsittelyä. Tai koneoppiminen, joka kuvaa tietokoneiden kykyä oppia ratkomaan tehtäviä koneelle annetun opetusaineiston avulla.

Olemme opettaneet lapsille, että me ihmiset ohjelmoimme robotteja, että robotit eivät voi tehdä mitään, jos ihminen ei ole ohjelmoinut sitä. Mutta nyt opimme, että robotit voivat oppia ennustamaan vastauksia algoritmien ja opetusaineiston avulla.  Tajunnanräjäyttävää! Tieteiselokuvat, jossa robotit ottavat vallan, ei olekaan pelkkää tarinaa vaan tulevaisuutta…

#olkoonvoimakanssasi #terminator #digitalisointiesikoulussa #lindaliukas #helloruby

Jenny ja Sanna

Digital utveckling

Kan vi vara utan den i förskolan?

En dag satt jag på förskolan och spelade Tripp trapp träd på en iPad med några barn. Ett av barnen ryggade plötsligt tillbaka när vi kom in på ett spel som går ut på att man ritar en insekt på paddan som sedan börjar krypa eller flyga över skärmen. Det barnet kände helt klart obehag av insekter.

Vi spelade ett tag till och ju vanare hen blev så satt hen närmare och närmare paddan och kunde undersöka insekten mer och mer. Så här är ju det digitala verktyget och tekniken superbra! Hen kunde här få möjlighet att undersöka insekter på för hen ett ”säkert” avstånd.

1280px-International_Space_Station_after_undocking_of_STS-132

Eller när vi pratade om rymden och frågan om hur man går på toaletten i rymden kom upp. Hur gjorde vi förr i tiden? Innan digital teknik fanns i förskolan? Vi hade tagit ett lexikon och slagit upp ordet rymdstation och hoppats på att svaret på just vår fråga stod i den boken. Nu för tiden går vi till Youtube och letar. Och mycket riktigt, det finns en film om hur man går på toaletten i viktlöst tillstånd. Detta tycker ju jag är lika spännande som barnen

Samtidigt ska vi komma ihåg att en viktig del av att vara digitalt kompetent som pedagog är att veta när det är lämpligt eller inte att använda digitala verktyg.

Jag kan ju tycka att det är roligt att visa barnen att man faktiskt kan slå upp saker i böcker också… tyvärr är ju våra faktaböcker på förskolan inte så uppdaterade nuförtiden. Men ändå om vi tex ska ta redan på fakta om en dinosaurie så går det ju lika bra att leta i en bok.illustrated-dinosaurs-chart

Och nu för tiden om barnen vill lära sig saker om tex kastanjer kan de ju teckna kastanjer, undersöka kastanjer med webbägg, leka med kastanjer, skapa film om kastanjer osv… Barnen använder multimodalt lärande som ett av flera verktyg i förskolan.

Det är så här barnen på min avdelning gör för att utforska kastanjer. De är inte främmande inför digital teknik, de ser inga hinder bara möjligheter.

Vi kan absolut inte vara utan digital teknik på förskolan!1 Vi måste bara vara digitalt kompetenta nog att avväga när vi ska använda det digitala och när vi inte ska det!

Jag efterlyser fler nätverk ute på förskolorna där ett ständigt samtal förs mellan pedagoger angående digital teknik för att vi ska kunna säkerställa ett pedagogiskt förhållningsätt till tekniken.

#lovemyjob #multimodaltlärande #digitalutveckling

Jenny och Sanna

Digitaalinen kehitys

Voiko esikoulussa olla ilman digitaalista tekniikkaa?

Eräänä päivänä pelasin Tripp Trapp Träd-peliä iPadilla muutaman lapsen kanssa. Aloitimme pelin, jossa näytölle ilmestyy sormen painalluksella hyönteinen, joka sitten alkaa liikkua näytöllä. Yksi lapsista vetäytyi välittömästi taaksepäin, hän ei selvästikään pitänyt hyönteisistä.

Pelasimme vielä hetken ja perääntynyt lapsi tuli pikkuhiljaa lähemmäs ja   lähemmäs iPadia ja uskaltautui tutkimaan hyönteisiä. Tässä suhteessa tekniikka ja digitaaliset työkalut ovat loistavia. Lapsi sai mahdollisuuden tutkia hyönteisiä sopivan etäisyyden päästä.

Tai kun puhuimme avaruudesta ja mietimme sitä, miten avaruudessa käydään vessassa. Miten aiemmin tehtiin? Ennen kuin digitaalista tekniikkaa oli saatavilla esikoulussa. Ehkä olisimme ottaneet esiin tietosanakirjan ja etsineet sieltä sanan avaruusasema ja toivoneet, että vastaus löytyisi sieltä. Nykyisin menemme YouTubeen ja etsimme sieltä. Ja aivan oikein, sieltä löytyy video, jossa kerrotaan miten painottomassa tilassa käydään vessassa. Tämä on minun ja lasten mielestä yhtä jännittävää!

Samanaikaisesti meidän tulee muistaa, että tärkeä osa pedagogin digitaalista osaamista on tietää, milloin digitaalisten työkalujen käyttö kannattaa ja milloin ei.

Mielestäni lapsille on tärkeää näyttää, että kirjoistakin voi etsiä tietoa. Valitettavasti esikoulun tietokirjat eivät ole nykyään kovinkaan ajan tasalla. Mutta jos esimerkiksi etsimme tietoa dinosauruksista, voimme yhtä hyvin etsiä kirjasta.

Nykyään kun lapset haluavat oppia esimerkiksi kastanjoista, he voivat  piirtää kastanjoita, tutkia niitä pienoismikroskoopeilla, leikkiä kastanjoilla, kuvata niistä filmi jne. Näin lapset minun osastollani tutkivat kastanjoita. He eivät vierasta digitaalista tekniikkaa. He eivät näe esteitä, vaan mahdollisuuksia. Lapset käyttävät työkaluna multimodaalista oppimista.

Me emme missään nimessä voi olla ilman digitaalista tekniikkaa esikoulussa! Meillä täytyy vain olla tarpeeksi digitaalista osaamista punnitaksemme, milloin digitaalisten työkalujen käyttö kannattaa ja milloin ei.

Minä toivon, että esikouluissa käytäisiin pedagogien kesken jatkuvaa keskustelua digitaalisesta tekniikasta. Näitä keskusteluja tarvitaan varmistamaan pedagoginen suhtautumistapa tekniikkaan.

#lovemyjob #multimodaalinenoppiminen #digitaalinenkehitys

Jenny ja Sanna

Utforskande del 2

Att här händer det något viktigt, så slutade jag ett blogginlägg för ett par veckor sedan. Jag tar upp tråden och fortsätter….

Några barn hade hittat kastanjer och undersökt dem på ljusbordet med ett webbägg bla. Det sista detta barn gjorde då var att rita av den vita omogna kastanjen. Vi har sedan dess ritat av många kastanjer, öppnat upp kastanjerna och förvånats över att ibland är de bruna(kastanjebruna) när vi öppnar dem och ibland är de vita.

När vi en dag hade öppnat en kastanj och hittat en vit omogen så la barnet kastanjen i sin ficka och gick och lekte. Efter en liten stund kom barnet springande till mig och ropade;

– Jeeeenny, den är inte vit längre!

– Vilken då? ropade jag tillbaka.

– Kastanjen!

Barnet kom fram och höll kastanjen i sin hand. Den var nu lite orange/brun. Nästan lite smutsig. Vi tittade på den och undersökte den. Vi tyckte att den kändes lite hårdare.

– Tror du den kommer bli brun? Frågar barnet mig sedan.

– Ingen aning, svarade jag ärligt.

Verkligen ingen aning. Så vi gjorde ett experiment.

Vi plockade ner ett par kastanjer och la de vita omogna kastanjerna i fönstret på förskolan. Efter 15 min gick vi tillbaka och tog en bild och efter 2 timmar tog vi en annan bild osv…

Och ja! Den blev mer och mer kastanjebrun.

Och dagen efter var den heeeeelt brun.

– Är den mogen nu Jenny, frågade barnet mig dagen efter.

– Det skulle jag tro svarade jag.

– Fast du vet att man inte kan äta de här kastanjerna va? frågade jag barnet.

– Ja ja, det vet jag men jag tror att hästar kan det för det heter ju hästkastanj det har min mamma sagt.

Detta måste vi undersöka………..

(Alldeles riktig, vi läste på nätet att hästkastanjerna är giftiga för människor men inte för hästar!) Så nu vet vi och ni det!

#manlärsignågotnyttvarjedag #lovemyjob #naturkunskap

Jenny och Sanna

Tutkimista osa 2

Tässä tapahtuu nyt jotakin tärkeää, näihin sanoihin lopetin blogipostaukseni pari viikkoa sitten. Nyt jatketaan samasta aiheesta…

Lapset olivat löytäneet kastanjoita ja tutkineet niitä mm. pienoismikroskoopin avulla valopöydällä. Viimeiseksi lapset piirsivät valkoisen kypsymättömän kastanjan. Tämän jälkeen olemme piirtäneet monia kastanjoita, avanneet niitä ja ihmetelleet, miten ne joskus ovat (kastanjan)ruskeita ja joskus taas valkoisia.

Eräänä päivänä olimme avanneet kastanjan kuoren ja löytäneet sisältä valkoisen kypsymättömän kastanjan. Lapsi laittoi kastanjan takaisin kuoreen ja lähti leikkimään. Hetken kuluttua lapsi tuli juosten luokseni.

– Jenny, se ei ole enää valkoinen!

– Mikä?

– Kastanja!

Lapsi tuli luokseni ja piti kastanjaa kädessään. Se oli nyt hiukan oranssinruskea, vähän likaisen näköinen. Katsoimme ja tutkimme kastanjaa. Meistä se tuntui vähän kovemmalta.

– Luuletko, että siitä tulee ruskea? kysyi lapsi minulta.

– Ei aavistustakaan, vastasin rehellisesti.

Minulla ei todellakaan ollut aavistustakaan. Niinpä teimme pienen kokeen. Keräsimme muutaman kastanjan ja laitoimme valkoiset kastanjat esikoulun ikkunalaudalle. 15 minuutin kuluttua menimme takaisin ja otimme kastanjoista kuvan. Kahden tunnin kuluttua tästä otimme taas kuvan ja niin edelleen… ja kyllä, kastanjat muuttuivat aina vain ruskeammiksi. Ja seuraavana päivänä ne olivat jo kokonaan ruskeita.

– Ovatko ne kypsiä nyt Jenny? kysyi lapsi minulta seuraavana päivänä.

– Kyllä minä luulisin, vastasin.

– Tiesithän, että näitä kastanjoita ei voi syödä? kysyin lapselta.

– Joo joo, tiedän kyllä mutta luulen, että hevoset voivat syödä niitä, koska sen nimi on hevoskastanja, äiti on kertonut.

Tätä täytyy tutkia. Ja aivan totta, luimme netistä, että hevoskastanjat ovat myrkyllisiä ihmisille mutta eivät hevosille. Joten nyt tiedämme tämänkin!

#jokapäiväoppiijotakinuutta #lovemyjob #luonnontiede

Jenny ja Sanna