Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
pedagogiska verktyg

Digitalare lärmiljöer

20190304_141255-508x903[1]

Nu pratar vi inte om att synliggöra tekniken, det digitala utan att synliggöra vad tekniken låter oss göra med den.

Projektorn är ett bra exempel på teknik som möjliggör att vi kan skapa nya miljöer på ett enkelt sätt. Skapa rum i rummen.

Att projicera bilder på tex olika byggnader i byggrummet skapar inspiration att bygga. När vi utvecklar våra pedagogiska miljöer med digitala accenter, hjälper vi barnen att utveckla sin fantasi och föreställningsförmåga. Vi observerar vad som händer med barnet som bygger bredvid de kända byggkonstruktionerna? Att projicera konstverk på staffliet medan barnen målar skapar även det inspiration.

Om man har tillgång till en projiceringskub kan man projicera en tåg färd på kuben medan barnen bygger tågbana. (POV point of view, filmad från förarsätet) Det är ett sätt att rama in och inspirera till mer fantasifull lek.  Det ger ytterligare en dimension till byggandet som inte allt för sällan leder till rollekar med en konduktör och biljetter som måste skannas av osv. (vi har skrivit om det tidigare)

Att använda projektorn att spela memory med på väggen är ju ytterligare ett användningsområde.       Det skapar tillfälle för barnen att öva sig på samarbete och ger allt annat än stillasittande barn…

IMG_32921

Man sitter som pedagog och öppnar korten i iPaden när barnen trycker på korten på väggen. De andra barnen hjälper till genom att ropa;

– Ta den, neeeeej inte den…. Osv

Så dessa kritiker som kritiserar förskolan för att barnen kommer att bli stillasittande med en iPad i handen? Fattar inte vad de pratar om…

Barnen hoppar ju upp och ner… springer fram till väggen för att trycka. Nu blev ju iofs memory spelandet ingen lugn eftermiddags aktivitet men det blev en rolig eftermiddag i alla fall:) Allt måste ändå handla om att ju mer man lär sig om en miljö, desto bättre blir man på att hantera den, oavsett om det handlar om trafiken, skogen eller den digitala miljön.

Träna på det du vill bli bra på!

#endigitalareförskola

Jenny och Sanna

Digitaalisemmat oppimisympäristöt

Tällä kertaa puhumme siitä, miten tekniikka voi auttaa meitä oppimisympäristöjen luomisessa ja rikastamisessa.

Projektori on hyvä esimerkki tekniikasta, joka mahdollistaa uusien ympäristöjen luomisen helposti; projektorilla voi esimerkiksi luoda huoneen huoneeseen.

Projektorilla voi myös heijastaa kuvia erilaisista rakennuksista rakenteluhuoneeseen inspiroimaan rakenteluleikkiä. Kun kehitämme pedagogista ympäristöämme digitaalisilla välineillä, autamme lapsia kehittämään mielikuvitustaan. Me havainnoimme mitä tapahtuu lapsille, jotka rakentavat tunnettujen rakennusten vieressä. Maalatessaan lapset taas voivat saada inspiraatiota esimerkiksi maalaustelineeseen heijastetuista taideteoksista.

Jos saatavilla on heijastuskuutio, siihen voi heijastaa junamatkan sillä välin kun lapset rakentavat junarataa. Tämä on tapa kehystää ja inspiroida leikkiä. Usein tällainen leikin rikastaminen johtaa roolileikkiin, jossa on konduktööri, skannattavia matkalippuja jne. (Tästä olemme kirjoittaneet aiemmin).

Projektoria voi käyttää myös muistipelin pelaamisessa. Lapset pääsevät harjoittelemaan yhteistyötä ja liikkumaan. Kuva muistipelistä heijastetaan seinälle. Lapsi valitsee käännettävät kortit, pedagogi klikkaa vastaavat kortit iPadin näytöltä. Muut lapset auttavat huutelemalla ohjeita.

Kriitikoiden mielestä lapset muuttuvat paikallaan istuviksi iPadin tuijottajiksi, kun digitaalinen tekniikka tuodaan esikouluun. En ymmärrä mistä he puhuvat. Lapset hyppivät ylös ja alas, juoksevat seinän luo valitsemaan kortteja. Tällä tavalla muistipelin pelaaminen ei kylläkään ollut mikään rauhallinen iltapäiväaktiviteetti mutta hauskaa meillä kyllä oli.

Kaikki lähtee siitä, että mitä enemmän ympäristöstä oppii, sitä paremmin sitä oppii käsittelemään. Oli kyse sitten liikenteestä, metsästä tai digitaalisesta ympäristöstä.

Harjoittele sitä missä haluat tulla paremmaksi!

#digitaalisempiesikoulu

Jenny ja Sanna

Berikande och kompletterande material

20190304_141255

Vad ska barnen få möta för material på förskolan/avdelningen?

Det är en fråga som vi alla ställer oss så fort vi får ny barngrupp, en ny kollega, ny lokal, ny Lpfö eller när vi märker att barnen inte använder leksakerna på ”rätt” sätt. Vad behöver vi ändra på tänker vi då? Vårt förhållningssätt, materialet eller möbleringen?

På min avdelning har vi alltid haft tänket att barnen ska få möta, få tillgång till sådant de inte har hemma. Tex en overhead apparat, olika typer av klossar, ljusbord, massa kaplastavar, en projiceringskub mm.

Det barnen redan har hemma kan de ju leka med där tänker vi.

En eftermiddag sitter två barn och leker med tågbanan. Jag tänker då att jag ska inspirera dem lite mer genom att projicera en POV¹ film från ett tåg på projiceringskuben i rummet.

20190304_142216

Det tar max två minuter så sitter alla barn i rummet i kuben och leker ”ut och resa” leken tillsammans. Jag hör hur en berättar röst säger;

– Det fanns en toalett och en restaurangvagn här på tåget. Som om hen försöker få med de andra barnen i leken.

– Snart ska vi kliva av, ropar ett barn.

– Jenny vart är vi? Frågar ett barn mig när hen tittar på landskapet som susar förbi på kuben.

– Vi reser genom Italien, berättar jag då.

– Åh där har jag varit, svarar ett barn.

Det är ju sånt här barnen ska få möta på förskolan. Saker de inte har hemma. Få möjlighet att utveckla sina lekar tillsammans med andra. Att få använda digitala verktyg som berikar och kompletterar verksamheten kan jag inte säga tillräckligt ofta tycker jag!

– Vart är vi på väg? Kommer en kollega in och frågar med sin Kristian Luuk röst imitation. ”På spåret” ironin är hög här!

Barnen fortsätter sin resa och kommer överens om att tåget måste åka mot Sverige och förskolan för mellanmålsvagnen har precis kommit in i rummet.

¹POV point of view (filmad från förarsätet)

#digitalaverktyg #lovemyjob #påspåret

Jenny och Sanna

Rikastava ja täydentävä materiaali

Millaista materiaalia lapsilla tulisi olla osastolla tai esikoulussa?

Tällainen kysymys esitetään, kun saamme uuden lapsiryhmän, uuden kollegan, uudet tilat, uuden opetussuunnitelman tai kun huomaamme, että lapset eivät käytä leikkikaluja ”oikealla” tavalla. Mitä meidän täytyy muuttaa, mietimme silloin. Suhtautumistapaamme, materiaaleja vai kenties kalustusta?

Minun osastollani on aina ollut ajatus, että lapsille tulee tarjota sellaista mitä heillä ei ole kotona. Esimerkiksi piirtoheitin, erilaisia palikoita, valopöytä, kasoittain kapla-palikoita, heijastuskuutio ym. Niillä leikkikaluilla mitä lapsella on kotona, hän voi leikkiä kotona.

Eräänä iltapäivänä kaksi lasta leikkivät junaradalla. Ajattelen, että voin inspiroida leikkiä heijastamalla POV[1]-filmin junasta huoneessa olevaan heijastuskuutioon. Parin minuutin kuluttua kaikki huoneessa olevat lapset istuvat kuution sisällä ja leikkivät matkustusleikkiä. Kuulen, kuinka yksi lapsi sanoo kertojan äänellä aivan kuin houkutellakseen muita lapsia mukaan leikkiin:

– Täällä junassa on vessa ja ravintolavaunu.

– Kohta jäädään pois, huutaa yksi lapsista.

– Jenny, missä me ollaan? kysyy eräs lapsi katsellessaan ohikiitäviä maisemia kuutiossa.

– Me matkustamme läpi Italian, kerron.

– Siellä minä olen käynyt, kertoo eräs lapsista.

Tällaista lapsen tulisi olla mahdollista tehdä esikoulussa. Asioita, joita ei voi tehdä kotona. Saada mahdollisuus kehittää leikkejä yhdessä toisten kanssa. Saada käyttää digitaalisia työkaluja, jotka rikastavat ja täydentävät toimintaa. Tämän asian tärkeyttä ei voi mielestäni korostaa liikaa!

– Minne olemme menossa? Kollegani tulee sisään huoneeseen ja kysyy kysymyksen imitoiden Kristian Luukia. ”På spåret”-ohjelmaa on selvästi katsottu!

Lapset jatkavat matkaansa ja pääsevät yhteisymmärrykseen siitä, että junan täytyy lähteä kohti Ruotsia, koska välipalavaunu on juuri tullut sisään huoneeseen.

#digitaalisettyökalut #lovemyjob #påspåret

Jenny ja Sanna

[1] POV: Point of View (kuvattu kuljettajan paikalta)

Kollegialt lärande 2

Nu har vi haft ett nätverk för finska pedagoger. Denna gång för att diskutera det vi (jag och Oona) hörde på Bettmässan i London.

Vi jobbade i små diskussionsgrupper med frågor som;

När ska vi välja analoga eller digitala verktyg i förskolan?   

  office-3277872_960_720keyboard-171845_960_720                   

– Välj det verktyg som ger mest motivation för eleven att lära sig.

Det svaret fick vi på en föreläsning på Bettmässan.

Men HUR vet man vilket det är då? Som Katrin Jäverbring skriver i sin bok En digitalare förskola;

En del av pedagogens viktiga digitala kompetens och professionella bedömning är även att se när, var och hur digital teknik kan tillföra något till barnens lärande, och när det är lika bra eller kanske till och med bättre utan.”

Vi fortsätter med frågorna:

Ge exempel på hur barnen kan vara konsumenter resp producenter av digitala medier. Hur arbetar vi med det i förskolan?

- Om man är konsument läser man boken om man är producent skriver man en bok istället.

- Konsumenten spelar bara spelet.

- Pedagogen har en viktig roll i hur vi använder digitala verktyg i förskolan.

- En aktiv vs passiv konsumering av digitala verktyg – vi diskuterar och reflekterar.

- Vi spelar andra spel på lärplattan än vad barnen spelar hemma. Med en pedagogisk-lärande tanke bakom.

Digitalt skapande – Vad är det?

Hur kan vi få in digital teknik i skapandet?

- Vi spelar in sånger på iPaden som vi sedan kan lyssna på..

- Vi jobbar med green screen. Skapar bilder och film.

- Barnen dansar balett medan vi projicerar en balettföreställning på väggen som inspiration.

- Vi spelar in egna filmer.

- Vi skapar känsloböcker på iPaden av bilder på barnens ansiktsuttryck.

IMG_1159

Ge exempel på en aktivitet på förskolan som går att göra analogt och digitalt? Berätta hur ni tänker.

- Vi läser böcker digitalt och analogt. För små barn läser vi mer analogt då de gärna sitter i knät eller nära, nära. För de större barnen kan det fungera bra att läsa en bok och projicera bilden på väggen med hjälp av en projektor så att alla kan se.

- Skriva på ett papper eller på en dator.

- Rita på iPaden eller på ett papper.

IMG_1076

Alla dessa diskussioner som förs runt omkring i arbetslagen på förskolorna runt om i landet är så viktiga. För en likvärdig förskola och för en gemensam grund att stå på. Den nya läroplanen ska implementeras och vi måste diskutera och reflektera över hur vi gör med den nya digitala tekniken som redan är inne i förskolan.

Jag läste en artikel där Malin Nielsen berättade om sin avhandling där hon tar upp hur vi använder digitala verktyg i förskolan. Hon tar upp att det faktiskt finns rätt dåliga appar på lärplattan där det inte handlar om något lärande för barnen. Tex när man spelar memory på en lärplatta. När själva momentet dra och släppa blir det roliga i spelet och inte att minnas var paret finns. Eller att ens vänta på sin tur osv. Då sker det mer lärande och utveckling när man spelar IRL på bordet med faktiska kort. Spänningen stiger när kompisen missar just det där paret som man vet var de finns. Jag är en tävlingsmänniska och försöker alltid spela på riktigt även med barnen på förskolan fast jag måste ju erkänna att deras minne är oftast bättre än mitt.

#digitaltskapande #minnesträning #nyläroplan

Jenny och Sanna

Kollegiaalinen oppiminen 2

Tapasimme jälleen suomenkielisiä pedagogeja verkostotapaamisessa. Tällä kertaa keskustelimme siitä, mitä minä ja Oona kuulimme BETT-messuilla Lontoossa.

Keskustelimme pienryhmissä mm. seuraavista kysymyksistä:

Milloin valita analoginen, milloin taas digitaalinen työkalu esikoulussa? Luento BETT-messuilla antoi kysymykseen seuraavanlaisen vastauksen: -Valitse työkalu, joka motivoi eniten lasta oppimaan.

Mutta miten tiedetään, kumpi se sitten on? Katrin Jäverbring kirjoittaa kirjassaan ”En digitalare förskola”: ”Yksi tärkeä osa pedagogin digitaalista osaamista ja ammatillista arviointia on myös nähdä, miten ja milloin digitaalinen tekniikka tuo jotakin lisää lasten oppimiseen ja milloin on yhtä hyvä tai jopa parempi tehdä ilman.”

Antakaa esimerkkejä, miten lapset ovat digitaalisten medioiden kuluttajia tai tuottajia? Miten tämän asian kanssa työskennellään esikoulussa?

- Kuluttaja lukee kirjaa, tuottaa taas tekee itse kirjaa

- Kuluttaja vain pelaa pelejä

- Pedagogilla on tärkeä rooli siinä, miten käytämme digitaalisia työkaluja esikoulussa

- Aktiivinen kuluttaminen vs. passiivinen kuluttaminen – keskustellaan, reflektoidaan yhdessä

- Esikoulussa käytetään erilaisia appeja kuin kotona – taustalla ajatus pedagogisesta oppimisesta

Digitaalinen luova toiminta – mitä se on? Miten voimme hyödyntää digitaalista tekniikka luovassa toiminnassa?

 – Nauhoitetaan lauluja iPadilla ja kuunnellaan niitä

- Työskennellään green screenin kanssa

- Lapset tanssivat balettia, projektorilla heijastetaan seinälle kuva balettiesityksestä inspiraatioksi

- Tehdään omia elokuvia

- Tehdään iPadin avulla tunnekirjoja, joihin valokuvattu lasten kasvoista erilaisia ilmeitä

Antakaa esimerkkejä esikoulun toiminnoista, joita voi tehdä sekä analogisesti että digitaalisesti? Kertokaa ajatuksistanne?

 – Luetaan kirjoja analogisesti ja digitaalisesti. Pienten lasten kanssa on helpompi lukea perinteisesti, koska he haluavat mielellään istua sylissä tai olla lähellä. Isompien lasten kanssa voi vaikka heijastaa kirjan kuvat seinälle, jotta kaikki varmasti näkevät.

- Kirjoitetaan paperille tai tietokoneelle

- Piirretään paperiin tai iPadiin

 Kaikki tällaiset keskustelut, joita käydään työyksiköissä ympäri maan, ovat hyvin tärkeitä. Niillä pyritään tasavertaiseen esikouluun ja yhteiseen maaperään, jolla seisoa. Uusi opetussuunnitelma pannaan täytäntöön ja meidän täytyy keskustella ja reflektoida, miten toimimme uuden digitaalisen tekniikan kanssa, jota esikoulussa on jo saatavilla.

Luin artikkelin, jossa Malin Nielsen kertoi väitöskirjastaan, jonka aiheena oli digitaalisten työkalujen käyttö varhaiskasvatuksessa. Tutkimuksessaan hän havaitsi, että monet esikouluissa käytettävistä apeista ovat suorastaan huonoja, ne on suunniteltu enemmän pelaamista kuin oppimista varten. Yksi esimerkki on muistipelin pelaaminen tabletilla, jossa korttien nopeasti klikkailemisesta tulee pelin tärkein osuus, ei siitä, että muistetaan missä on parit. Digitaalisesta versiosta puuttuu myös esimerkiksi konkreettinen oman vuoron odotus. Tällöin enemmän oppimista tapahtuu, kun pelataan konkreettisilla muistipelikorteilla. Jännitys kohoaa, kun kaveri nostaa väärän kortin ja sinä tiedät, missä on pari. Minä olen kilpailuhenkinen ja yritän aina pelata tosissani myös lasten kanssa. Pakko tunnustaa, että lasten muisti on usein parempi kuin minun.

#digitaalinenluovatoiminta #muistiharjoittelu #uusiopetussuunnitelma

Jenny ja Sanna

En studie i vitsippor

sparrow-2770911_1920

Och så kom äntligen solen och värmen! Så fort visaren stiger över +10grader tar vi på oss solglasögonen och jeansjackan och leker att det är sommar! Medans övriga europa anser att +10grader är dunjackeväder:)

Så fort värmen kommer, kommer vitsipporna! Alla förskolebarns dröm. Oftast hela skogsgläntor, backar, väggrenar fulla av vita sippor som bara väntar på att barnen ska plocka dem. Vi går på plockpromenad där syftet är att få plocka blommor och sätta i vatten på förskolan för att på eftermiddagen få ta med dem hem.

IMG_0981

Så gjorde vi förra torsdagen. Gick en promenad och plockade vitsippor.

Vi tog med ett webbägg som är bluetooth kopplad med iPaden. Vi undersökte blommorna vi plockade och tog närbilder på dem.

Väl på förskolan fick barnen måla av blommorna med vattenfärg.

Tänk vad spännande en liten blomma kan bli i närbild, det är ju bara kronbladen som är vita, ”ändå heter den vitsippa” reflekterade ett barn.

IMG_1045

Barnen fortsatte att titta på naturen med hjälp av webbägget: en myra, en kotte, ett gammalt ekollon, grässtrån osv. Vi slutade använda ägget när vi hittade en död fågel. Barnen började prata om döden, om hur fågeln hade dött och om hur livet hade sett ut för den.

– Jenny, vi kan väl göra en film om fågelns liv!

Så stolt jag blir nu! Dessa barn har lärt sig ett nytt sätt att se sin omvärld och att skaffa sig kunskap. Detta kan vara ett sätt att prata och reflektera med barnen om livsfrågorna de möter i sin vardag. Om vi vill lära oss mer om något eller om vi bara vill äta popcorn och titta på film så skapar vi en film! Så jobbar vi!

Fortsättning följer………..

#slutpåvintern #lovemyjob #digitalaverktyg #filmskapande

Jenny och Oona

IMG_1528

Valkovuokkojen tutkimista

Vihdoinkin saatiin aurinkoa ja lämpöä! Heti kun lämpömittari nousee yli +10 asteen, otamme käyttöön aurinkolasit ja farkkutakin ja leikimme, että on kesä! Samaan aikaan muualla Euroopassa +10 astetta pidetään toppatakkikelinä. :)

Heti kun lämpö saapuu, ilmestyvät myös valkovuokot! Kaikkien esikoululasten unelma. Yleensä kaikki metsäaukeat, mäet ja tienreunustat ovat täynnä valkovuokkoja, jotka vain odottavat, että lapset tulisivat poimimaan niitä. Menemme keräyskävelyille, joiden tarkoituksena on saada poimia kukkia, laittaa ne veteen esikoulussa ja ottaa ne kotiin päivän päätteeksi.

Näin teimme myös viime viikon torstaina. Menimme kävelylle ja poimimme valkovuokkoja. Otimme mukaan langattoman mikroskoopin, joka on yhdistetty bluetoothilla iPadiin. Tutkimme keräämiämme kukkia ja otimme niistä lähikuvia. Esikoulussa lapset saivat maalata valkovuokkoja vesiväreillä. Pienestä kukasta tuli niin jännittävä lähikuvassa: vain terälehdet ovat valkoisia. ”Silti sen nimi on valkovuokko”, pohtii yksi lapsista.

Lapset jatkoivat luonnon tutkimista langattoman mikroskoopin avulla: muurahainen, käpy, vanha tammenterho, ruohonkorsi jne. Lopetimme mikroskoopin käytön kun löysimme kuolleen linnun. Lapset alkoivat puhua kuolemasta, siitä kuinka lintu oli kuollut ja minkälainen sen elämä oli ollut.

– Jenny, me voisimme tehdä linnun elämästä filmin!

Tulin niin ylpeäksi! Nämä lapset ovat oppineet uuden tavan nähdä ympäristönsä ja hankkia tietoa. Tämä voi olla yksi tapa puhua ja reflektoida lasten kanssa elämän suurista kysymyksistä, joita he kohtaavat arjessaan. Jos haluamme oppia lisää jostakin asiasta tai jos haluamme vain syödä popkornia ja katsoa filmejä, teemme itse filmin!

Jatkoa seuraa….

#talvenloppu #lovemyjob #digitaalisettyökalut #filmintekeminen

Jenny ja Oona

Förskolesummit

IMG_0084

Efter två dagar är det fullt i huvudet man har trötta fötter men man har ett leende på läpparna.

Två fullspäckade dagar med inspirerande föreläsningar och möten.

En svindlande känsla av vad mycket som får plats i huvudet… tankar som…- Oj vad inspirerad jag blev nu… vill till jobbet och prova detta med barnen!

Eftersom att vi arbetar mycket med digitala verktyg i förskolan fastnade vi för att titta på det digitala i alla montrar som de olika stadsdelarna ställde ut.

Om vi måste välja ett verktyg förutom lärplattan att arbeta med skulle det bli projektorn! Den skapar en stimulerande miljö, gemenskap, ett inkluderande, en större spelplan helt enkelt.

Vi tittade på projiceringskuber som ett par utställare hade med sig.

Enkla träkubskonstruktioner som man häftar fast vitt tyg på för att sedan projicera olika miljöer på. Enkel men genial lösning! Detta tror vi kommer att byggas på många förskolor i sommar!IMG_0069

Vi provade också VR glasögon och gick in i en dinosaurievärld och simmade med hajar. Lite lätt snurrig och vinglig blev man. Men WOW vilken upplevelse. I min värld är detta verktyg dyrt och onödigt men jag kanske får tänka om…….. Det finns billiga varianter på marknaden idag som duger på förskolan och om, jag menar NÄR man kopplar in projektorn med VR glasögonen så ser ju alla samma sak och det skapas en större spelplan, en gemenskap, en stimulerande miljö att samtala om.IMG_0076 x

Vi hann med en föreläsning också! Katrin Jäverbring från Medioteket.

Alltid lika inspirerande! Denna gång handlade det om att digitaliseringen i förskolan inte bara handlar om att lära barn programmera utan om all digital teknik som vi använder där.

Teknik som ska komplettera och berika det vi redan har på förskolan, tekniken ska inte ersätta något.

Förståelse, förhållningssätt och förmåga att använda digital teknik. Nytt innehåll att förhålla sig till i den reviderade läroplanen som kommer till våren.IMG_0064

 

Vi måste våga prova nya saker, ta hjälp av varandra och lära tillsammans med barnen!

Jenny och Oona

Förskolesummit

Kahden päivän jälkeen on pää täynnä tietoa, väsyneet jalat ja hymy huulilla. Kaksi päivää täynnä inspiroivia luentoja ja tapaamisia. Ajatuksia kuten –Haluan töihin kokeilemaan tätä lasten kanssa! Koska työskentelemme paljon digitaalisten työvälineiden kanssa, jumituimme katsomaan niitä eri kaupunginosien osastoilla.

Jos täytyisi valita yksi työväline tabletin lisäksi, olisi se projektori. Se luo stimuloivan ympäristön, yhteisöllisyytä, osallistaa ja on yksinkertaisesti iso pelialusta. Pari näytteilleasettajaa olivat ottaneet mukaan puisen kuution, johon oli niitattu kiinni valkoinen kangas. Kankaaseen pystyi heijastamaan projektorilla esimerkiksi erilaisia maisemia. Yksinkertainen, mutta nerokas keksintö! Näitä tullaan varmasti rakentamaan moniin esikouluihin kesän aikana.

Kokeilimme myös 3D-laseja, joilla matkustimme sekä dinosaurusten luokse, että haiden sekaan uimaan. Pää meni pyörälle laseista, mutta mikä kokemus! Minun maailmassani tämä työväline on kallis ja tarpeeton, mutta joudun ehkä pyörtämään puheeni.. Laseista löytyy halpoja vaihtoehtoja, jotka kelpaavat myös esikouluun. Kun lasit liittää projektoriin, saavat myös muutkin lapset nähdä samat asiat. Lasit ja projektori luovat yhdessä suuren pelialustan, yhteisöllisyyttä, sekä osallistavan ja stimuloivan ympäristön.

Ehdimme kuunnella myös yhden luennon, jonka piti Medioteketin aina niin inspiroiva Katrin Jäverbring. Tällä kertaa luento keskittyi siihen, ettei esikoulun digitalisoiminen tarkoita vain ohjelmoinnin opettelemista, vaan kaikkea digitaalista tekniikkaa, jota esikoulussa käytetään. Tekniikan tarkoitus on täydentää ja rikastuttaa esikoulun jo olemassa olevaa toimintaa, eikä korvaa sitä. Ymmärrys, lähestymistapa ja kyky käyttää tekniikkaa tulee olemaan osa uutta läroplania ensi keväänä.

Meidän pitää uskaltaa kokeilla uusia asioita, saada apua muilta ja oppia yhdessä lasten kanssa!

Jenny ja Oona

Arla morgonstund

20170609_100722_resized (002)

Jag sitter vid frukost bordet på förskolan en tidig onsdagsmorgon. Ett par barn har kommit och jag börjar bre smörgåsar åt dem.

– Vill du ha ost på den? frågar jag ett av barnen.

– Ja tack, svarar hen.

– Vill du ha mjölk eller vatten att dricka till?

– Mjölk!

Då utropar ett av barnen.

– Oj Jenny, det är ett robotspel på mjölken.

– Nej det är en kod, säger den andra.

Wow! Dessa barn är mitt uppe i digitaliseringen på förskolan. De har arbetat med att programmera Blue-botar och dansat programmeringsdans på samlingen. De vet vad det handlar om. De är snabblärda och nyfikna, en bra combo om man ska lära sig nåt nytt!

Arla har på baksidan av sin kartong tryckt upp en spelplan där en robot ska ta sig till en drake. Sedan finns det tre stycken olika lösningar på problemet och man ska hitta den rätta så klart. Kul!

Barnen vid frukostbordet ville iofs göra sina egna koder och inte följa Arlas så det var vad vi gjorde.

Dessa barn är vana vid att jobba med koder och kommandon så de skapade pilar som visade vägen. Kan man inte läsa eller skriva kommer man på egna sätt att lösa problemet.

– Pilar kan ju alla läsa Jenny, förklarade barnen.

Underbart! #lovemyjob

Jenny och Oonaheader-play-301f7a96f13cd5eb119e9e0533fc3486

Bild från Linda Liukas bok ”Hej Ruby”

Arlan aamuhetki

Istun esikoulussa aamupalapöydässä aikaisena keskiviikkoaamuna. Muutama lapsi on tullut ja alan voitelemaan heille voileipiä.

– Haluatko juustoa? Kysyn yhdeltä lapselta.

– Kyllä kiitos, hän vastaa.

– Haluatko maitoa vai vettä?

– Maitoa!

Silloin yksi lapsista huutaa:

– Katso Jenny, maitotölkissä on robottipeli!

– Ei, se on koodi, sanoo toinen lapsi.

Wau! Nämä lapset ovat keskellä esikoulun digilalisointia. He ovat ohjelmoineet Blue-Bot-robottia ja tanssineet ohjelmointitansseja tuokioilla. He tietävät mistä tässä on kyse. Nyt he ovat uteliaita ja nopeita oppimaan, hyvä yhdistelmä jos haluaa oppii jotain uutta.

Arla on painanut tölkin takapuolelle pelialustan, jossa robotin pitää päästä lohikäärmeen luokse. Ongelmaan löytyy kolme eri ratkaisua, joista pitää löytää se oikea.

Aamupalapöydän ääressä olevat lapset halusivat tehdä omia koodeja, Arlan valmiiden sijaan. Nämä lapset ovat niin tottuneita työskentelemään koodien ja käskyjen kanssa, että he piirsivät omat nuolet, jotka näyttivät tien lohikäärmeen luokse. Jos ei osaa lukea tai kirjoittaa, pitää löytää joku muu tapa, jolla ratkaista ongelma.

– Kaikki ymmärtävät nuolia Jenny, lapset selittivät.

Upeaa! #lovemyjob

Jenny ja Oona

Digitala verktyg- Osmo

tangram

Digitala verktyg

Nu har vi provat ett nytt digitalt verktyg i barngruppen som heter Osmo.

Osmo består av en Ipadhållare och en spegel att fästa på iPadens kamera. Detta gör att bordet framför iPaden blir en spelplan.

Osmo har olika program, vi har provat 4 av dem, Tangram, Words, Numbers, Coding.

Programmen är för barn mellan 5-12 år.

Tangram är ett pusselspel. Spelet går ut på att man ska härma en viss pusselbild som visas på Ipaden och sen sätta ihop den med hjälp av olikfärgade träpusselbitar på bordet.

Words är ett språkspel där man i den lättaste nivån ska hitta ”rätt” första bokstav i enkla ord. Det finns en bild som hjälp.

Numbers är ett matematikspel där man adderar, multiplicerar och räknar ihop tärningsprickar till en specifik siffra i en bubbla.

Coding är ett kodningsspel där man förflyttar Awbie(en spelfigur) med hjälp av pilar, siffror och olika symboler (hopp- gå- ta- bilder mm) så att han kan äta jordgubbar.

Alla spel engagerar många barn samtidigt. Barnet som spelar sitter i mitten och kompisarna hänger över axeln på barnet och vill se och hjälpa till. Barnen får bl.a. träning i turtagning, kodning, matematik, språk, logiskt tänkande, samarbete mm, samtidigt som de får lära sig använda ett digitalt verktyg. Att ge alla barn samma möjligheter, det är det som det handlar om i förskolan. Låta alla prova sig fram, låta alla få en kunskap utefter sina förutsättningar.

Alla behöver digital kompetens idag!

// Jenny och Oona

Numbers

Digitalaaliset työvälineet

Nyt olemme kokeilleet lapsiryhmässä uutta digitaalista työvälinettä, jonka nimi on Osmo.

Osmo sisältää jalusta iPadille sekä peilin, joka kiinnitetään iPadin kameraan. Peilin avulla iPadin edessä oleva tila muuttuu digitaaliseksi pelilaudaksi. Osmoon kuuluu erilaisia ohjelmia, joista olemme kokeillut neljää: Tangram, Words, Numbers ja Coding. Ohjelmat soveltuvat 5-12-vuotiaille lapsille.

Tangram on peli, jossa matkitaan iPadin näytöllä olevaa kuvaa, ja yritetään muodostaa samanlainen kuvia eriväristen puisten palapelipalojen avulla.

Words on kielellinen peli, jonka helpoimmalla tasolla etsitään sanan ensimmäistä kirjainta. Kuva sanasta on vihjeenä näytöllä.

Numbers on matematiikkapeli, jossa yhteenlaskun ja kertolaskun avulla yritetään saada ympyrässä olevaa lukua vastaava numero nopan silmälukuja käyttämällä.

Coding on koodauspeli, jossa liikutellaan Awbieta (pelihahmoa) nuolien, numeroiden ja erilaisten symbolien (hyppää, ota, kävele jne.) avulla niin että hän pääsee syömään mansikoita.

Kaikkiin peleihin voi osallistua monta lasta samanaikaisesti. Lapsi joka pelaa, istuu keskellä ja kaverit katsovat vierestä ja haluavat auttavat. Samalla kun lapset harjoittelevat uuden digitaalisen työvälineen käyttöä, oppivat he muun muassa vuoronodottamista, koodausta, matematiikkaa, kieltä, loogista ajattelua sekä yhteistyötä. Kaikki lapset saavat samat mahdollisuudet, kuten esikoulussa kuuluukin. Annetaan kaikkien kokeilla sekä oppia uutta. Nykyään kaikki tarvitsevat digitaalista osaamista!

// Jenny ja Oona

 

Smarta förskolor – Ett digitalt lyft för Stockholms stad

Strax är det semester för många i stadens verksamheter och arbetet med införandet av Skolplattformens Pedagogiska verktyg tar en paus. Vi vill önska er en skön sommar men innan ni går på semester vill vi bjuda in er i reflektion kring hur Vision 2040 Ett Stockholm för alla kan kopplas ihop med Skolplattformen.

Södermalm ligger i startgroparna, tar sats och spänner bågen för att nå vision 2040.

Vision 2040 Ett Stockholm för alla framhåller att den smarta staden använder digitalisering för att bli mer effektiv och höja kvaliteten i stadens verksamheter. Skolplattform Stockholm är en sådan möjlighet. Det är hög tid för förskolan att göra sig nyfiken i syfte att ta vara på digitaliseringen som en möjlighet och ett hjälpmedel för arbete med ökad likvärdighet i stadens förskolor. Likvärdighet som på sikt kan höja både förskolans kvalitet och status!

På Södermalm råder positivitet och spänning inför Skolplattformens införande. Ett gediget arbete med förberedelse är igång. Först ut att få utbildning i Pedagogiska verktyg har varit förskolechefer och biträdande förskolechefer/pedagogiska ledare.

IMG_2120

Digitaliteten fullkomligt sprakar hos ledningsteamen och många funderingar kretsar kring faktorer som kan gynna ett lyckat införande: God planering, bra kommunikation, delaktighet och organisation av tid för lärande.

Den webbaserade Skolplattformens struktur underlättar och förenklar kommunikation mellan vårdnadshavare och förskola. Den sätter fokus på barns lärande och utveckling med hjälp av pedagogisk dokumentation samtidigt som den förstärker och underlättar förskolans systematiska kvalitetsarbete.

Halva 2016 har passerat och Södermalms förskolor är redo inför höstens utbildningar av Södermalms fantastiska pedagoger. Pedagoger som med sitt framtida digitala arbetssätt kommer att bidra till att Vision 2040 införlivas!

Vi ser fram emot att andra stadsdelar också hänger på och funderar kring hur förskolor kan använda digitaliseringen för att höja kvaliteten i Stockholms förskolor. Tillsammans ska vi utveckla den smarta staden med kvalitativa förskolor! Allt för att arbetet ska komma barnen tillgodo!

Vi önska er en skön sommar!

/Karin Benjaminsson och Christel Jahge

IMG_2302

SETT på förskolans vis – en tillbakablick

Föreläsning i TrappanSETT mässan bjöd på många intressanta digitala lösningar för förskolan och det var otroligt roligt att få föreläsa.

Föreläsningar i trappan och föreläsningssal
Det var en bra inledning på dagen att få föreläsa i Trappan bredvid Stockholms stads monter. Det var fantastiskt kul då vi fick möta publiken på nära håll. Det blev också ett litet genrep inför storföreläsningen på eftermiddagen.

I övrigt var det mycket roligt som hände runt stockholmsmontern. Staden hade satsat på en hel del interaktiva aktiviteter som samlade många besökare kring bordet. En digital succé!

Återkoppling från besökarna
Vi är otroligt stolta och glada över att vi har fått vara med i detta sammanhang. Vi känner att vi under vår dag på SETT lyckades sprida våra erfarenheter kring arbetet med att få in förskolans syn på lärande i en digital plattform. Som en deltagare sa efter en av våra föreläsningar:

”Skolplattformen på förskolans vis – det är nästan som poesi.”

Vi tackar ödmjukast för att vi fick möjligheten att dela med oss och vara en del av SETT som är ett spännande sammanhang. Bäst av allt var ändå att få återkoppling och vara i dialog med de som lyssnat.

/Karin Benjaminsson och Christel Jahge, projektledare för Skolplattformen på Södermalm

Karin och Christel

Skolplattformen – Nu går arbetet vidare i Skärholmen

Efter ett år av intensiva utbildningsperioder, bekantskap med ett nytt digitalt verktyg och fördjupning i arbetet kring pedagogisk dokumentation står vi i Skärholmen inför det faktum att vårdnadshavarna snart kopplas på. Är vi redo?

Vid all implementeringsarbete är det viktigt att utvärdera och följa upp. Som relativt nytillträdd projektledare för Skolplattformen i Skärholmen, har jag behövt sätta mig in i implementeringsarbetet som bedrivits här i Skärholmen samt ”kolla läget” hur det ser ut i verksamheterna idag.

Jag intervjuade våra utbildare, en biträdande förskolechef och en utvecklingsledare om deras upplevelser kring pilotprojektet med Pedagogiska Verktyg i Skärholmen. Intervjun blev till en film och den tänkte jag dela med mig av till er. När man går på obeprövad mark som detta införande av Skolplattformen är blir det viktigt att man också delar med sig av sina erfarenheter för att driva projektet vidare. Med erfarenhet från liknade implementeringar vet jag hur viktigt det är att man gör arbetet tillsammans, alla behöver vara delaktiga från högsta chef till pedagogerna ute i den dagliga verksamheten. Alla behöver vi hoppa på tåget, men vi behöver också få en insikt i varför vi gör detta. Det viktiga är inte att vi digitaliserar oss, utan hur vi gör det.

Tobias Gyllensvärd
Projektledare Skolplattformen
Skärholmens stadsdelsförvaltning