Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
skapande

FN vecka

IMG_1537

Förra veckan firade vi FN vecka genom att uppmärksamma FNs arbete, allas lika värde och rättigheter. Ett spännande arbete med många tankar….

När jag var liten var det naturligt att prata om krig och fred, man demonstrerade mot krig i olika länder och ställde upp och var solidarisk med sina medsystrar i andra länder. Men idag då? Vad har barnen på förskolan för bild av världen och om krig och fred?

Om vi tar ner frågan om krig och fred till förskolebarnens nivå…. Fred i barngruppen kontra krig i barngruppen.

Barnen började associera krig med bråk och fred med att vara vänner.

– Att hålla sams är ju som fred! resonerar ett barn.

– Jag leker krig ibland och skjuter då, berättar ett annat barn.

Stora frågor som inte är så lätta att svara på.

IMG_1541

Det här gör vi på FN veckan: Vi pratar om olika länder och språk, vi äter mat från andra länder under veckan och vi pysslar som vi alltid gör i förskolan…

Vi skapar olika fredsduvor(som barnen kallade för koltrastar?), vi målar flaggor och vi sjunger sånger på olika språk under samlingen mm. Det blir en extra fin stämning och gemenskap när man pratar om fred och om att hålla sams och att visa respekt för varandra.

IMG_1538

FN-dagen är en dag för att uppmärksamma och reflektera kring allt som FN gör i världen. Tillsammans skapar vi en bättre värld genom att varje dag arbeta för fred, utveckling och mänskliga rättigheter.

Från  FN förbundet

Hur gör ni?

#peaceonearth #FN #YK

Jenny och Oona

Bild1

YK-viikko

Viime viikolla vietettiin YK-viikkoa huomioimalla YK:n tekemä työ, kaikkien ihmisten samanarvoisuus ja oikeudet. Jännittävä työ ja paljon ajatuksia… Kun olin pieni, oli luonnollista puhua sodasta ja rauhasta, oli mielenosoituksia eri maiden sotia vastaan ja oltiin solidaarisia eri maiden kanssasiskojen kanssa. Mutta nykypäivänä sitten? Millainen kuva esikoulun lapsilla on maailmasta sekä sodasta ja rauhasta?

Jos otamme kysymyksen sodasta ja rauhasta esikoululapsien tasolle… Rauha lapsiryhmässä vastaan sota lapsiryhmässä. Lapset alkavat assosioida sotaa riidan kanssa ja rauhaa ystävinä olemisen kansa.

– Sovussa oleminen on kuin rauha! Perustelee yksi lapsista.

– Leikin välillä sotaa ja silloin ammun, sanoo toinen lapsi.

Isoja kysymyksiä, joihin ei ole niin helppo vastata.

Tätä teemme YK-viikolla: Puhumme eri maista ja kielistä, syömme ruokaa eri maista ja askartelemme, kuten aina. Me teemme erilaisia rauhankyyhkyjä (joita lapset kutsuivat mustarastaiksi), maalasimme eri maiden lippuja, lauloimme lauluja eri kielillä jne. Muodostui ekstrahieno tunnelma ja yhteisöllisyys, kun puhuimme rauhasta, sovussa olemisesta sekä toisten kunnioittamisesta.

YK:n päivä on päivä, jolloin huomioidaan ja reflektoidaan kaikkea, mitä YK tekee maailmalla. Yhdessä luomme paremman maailman työskentelemällä päivittäin rauhan, kehityksen ja ihmisoikeuksien puolesta.

Vapaasti käännetty FN förbundetista

Miten te teette?

#peaceonearth #YK

Jenny ja Oona

AMOS REX Massless

IMG_1449

Nu har vi varit i Helsingfors och tittat på konst eller blivit översköljda med vågor av intryck. Helt underbart fantastiskt fantasifullt och ett måste om du är där. ”Det är omöjligt att förutspå hurudana utställningsutrymmen som framtidens konst kommer att kräva” och därför byggde man AMOS REX konstmuseum. Cool tanke….

Först går vi in i ett rum med digitala vågor på väggarna. Lugn musik kommer från högtalarna. Jag står ensam i rummet och blir uppslukad av vågorna. Det är nästan hypotiserande att se hur vågorna bildas av en serie streck på väggen.IMG_1467

Nästa rum är ett graffitimålat rum, speglar och projektioner vidgar rummet. Vi får i uppgift att färglägga ett djur eller blomma. Vi väljer varsin groda som sedan skannas in och syns ute på väggarna och golvet som en del av konsten. Om man lägger en hand på väggen bildas det blommor på den. Man interagerar med konstverket. En förskolegrupp barn sitter på golvet mot en vägg och bara tittar sig omkring med stora ögon medan en liten pojke försöker springa ikapp en krokodil på golvet.

Tredje rummet är Vortex of light Particles.

IMG_1482

– WOW, säger jag bara. Vatten som flödar från golvet och upp i taket där det bildar en enorm virvel.

Där lägger vi oss i ett par saccosäckar och bara tittar på flödet….

Sista rummet ville jag stanna kvar i. Crows heter den. En interaktiv digital installation som ger känslan av att vara omgiven av en flock kråkor som jaga varandra. Det står i broschyren att man som åskådare känner sig viktlös för var golvet möter väggen upplöser sig. Den känslan vill jag stanna kvar i!

”Det digitala kan rentav befria konstverket från en känsla av vikt” Massless(utan vikt)

#digitalkonst #teamlab #digitaltskapande #teamlabb

Jenny och Oona

AMOS REX Massless

Nyt olemme olleet Helsingissä ja käyneet katsomassa taidetta, tai voisi myös sanoa, että tulleet vaikutteiden aaltojen huuhtomiksi. Todella upeaa, fantastista, fantasiantäyteistä ja pakko nähdä, jos on Helsingissä. ”On mahdotonta tietää mitä tulevaisuuden taide näyttelytilalta vaatii” ja siksi AMOS REX taidemuseo rakennettiin. Cooli ajatus…

Ensimmäiseksi menemme huoneeseen, jossa on digitaalisia aaltoja seinillä. Kaiuttimista tulee rauhallista musiikkia. Seison yksin huoneessa ja aallot imaisevat minut mukaansa. On melkein hypnoottista nähdä aaltojen muodostuvan viivojen sarjoista seinällä.

Seuraavassa huoneessa on graffitimaalatut seinät, joita peilit ja heijastukset avartavat. Saamme tehtäväksi värittää eläimen tai kukan. Valitsemme kumpikin sammakon, joka värittämisen jälkeen skannataan näkymään seinille ja lattiaan osaksi taideteosta. Jos koskee seinää kädellä, siihen muodostuu kukkia. Taideteokseen integroituu. Päiväkotiryhmä istuu lattialla seinää vasten ja vain katsoo ympärilleen silmät suurina ja samaan aikaan yksi pieni poika yrittää juosta kiinni lattialla uivaa krokotiilia.

Kolmas huone on Vortex of Light Particles.

–  Sanon vain VAU! Vesi virtaa lattiasta ylös kattoon, missä se muodostaa pyörteen.

Menemme makaamaan säkkituoleihin ja vain katsomme virtaamista…

Haluaisin jäädä viimeiseen huoneeseen nimeltä Crows. Vuorovaikutteinen digitaalinen tilateos, joka herättää tunteen, että on toisiaan jahtaavien varisten ympäröimänä. Esitteessä sanotaan, että katsoja tuntee olonsa painottomaksi, kun lattia ja seinät liukenevat yhteen. Siihen tunteeseen haluan jäädä!

”Digitaalisuus saattaa jopa vapauttaa taideteoksen fyysisen painon tunteesta.” Massless (ilman painoa)

#digitaalinentaide #teamlab #digitaalinenluominen #teamlabb

Jenny ja Oona

TRÄD

IMG_1336

Att träda in i en skog, att vara vilse på en trolsk och mystisk plats och gradvis börja orientera sig, utforska, för att till sist bli en del av berättelsen.

Så har man beskrivit den interaktiva dansföreställningen TRÄD på Dansenshus. Jag var där med en barngrupp och en kollega och vi var med om en av de bästa upplevelserna ever!!!!

Innan vi ens kommit in till dansscenen fick vi en introduktion om vad vi skulle få vara med om. Vi fick vita t-shirts på oss och instruktioner om hur vi skulle agera i dansen på scenen. ”Följa John” var instruktionen.

Scenen var magisk, träd som växer, hänger från taket och elektroniskt ljud, musik kommer från högtalarna. Det skapas en futuristisk känsla i rummet. Vi ser dansarna som närmar sig oss. De tar kontakt genom blicken och genom kroppen. Det pratas med kroppen, inte med munnen. Ingen pratar alls. Det man hör är musiken….

Vi kryper, rullar, ålar, slingrar, lyfts, går, springer, hoppar oss igenom dansen. Följer dansarna i ”Följa John” leken. Vi springer genom en ”låtsas skog” som barnen kallade den. Vi dansar oss svettiga och lyckliga.

För lycka och glädje är vad jag ser i barnens ansikte när vi dansar fritt i ”skogen” efter föreställningen. Det är då det skrattas och vi tar ut svängarna. Vi leker flygplan som flyger och hästar som galopperar.

IMG_1333

OM ni har möjlighet att se, delta i denna interaktiva föreställning? DO IT!

Det blir så spännande när digitalt skapande vävs in i andra skapandeformer som barnen möter.

#dansenshus #TRÄD #digitaltskapande #dansistan

Jenny och Oona

Puu

Käyskennellä metsässä, olla eksyksissä lumotussa ja mystisessä paikassa ja asteittain alkaa suunnistamaan, tutkimaan ja lopuksi olla osana tarinaa.

Näin kuvaillaan Dansenshusin interaktiivista tanssiesitystä nimeltä TRÄD. Olin siellä lapsiryhmän ja kollegan kanssa ja se oli yksi parhaimmista elämyksistä ikinä!!!! Ennen kuin pääsimme edes näyttämön luokse, saimme ohjeistuksen siitä, mitä tuleman pitää. Saimme päällemme valkoiset t-paidat ja ohjeet siitä, mitä meidän tulee tehdä näyttämöllä. ”Seuraa johtajaa” oli ohjeistuksemme. Näyttämö oli maaginen, puu joka kasvaa, roikkuu katosta ja elektronista ääntä, musiikki tulee kaiuttimista. Huoneeseen tulee futuristinen tunne. Näemme tanssijat, jotka lähestyvät meitä. He ottavat kontaktia katseen ja kehon avulla. He puhuvat vartalolla, ei suulla. Kukaan ei puhu. Kuuluu vain musiikkia… Me ryömimme, kierimme, kiemurtelemme, nousemme, kävelemme, juoksemme, hypimme jne. koko tanssin ajan. Seuraamme tanssijoita ”Seuraa johtajaa”-leikissä. Me juoksemme läpi keskityn metsän, kuten lapset sitä nimittivät. Tanssimme itsemme hikisiksi ja onnellisiksi. Sillä se on onnea, jota näen lasten kasvoilla kun tanssimme vapaasti ”metsässä” esityksen jälkeen. Lapset nauravat. Leikimme lentokonetta joka lentää ja hevosia jotka laukkaavat. JOS teillä on mahdollista osallistua tähän interaktiiviseen esitykseen, tehkää se! Siitä tulee niin jännittävää kun digitaalinen luominen kudotaan muihin luomisen muotoihin, joita lapset kohtaavat.

#dansenshus #TRÄD #digitaltskapade #dansistan

Jenny ja Oona

Fortsättningen om mördarsnigeln

IMG_1351 Regnbågesnigel

Samtalen och tankarna kring matbordet har just nu handlat om mördarsniglar och andra djur.

– Jenny om jag äter kalkon är jag en kannibal då?

– Nej du är en köttätare svarar jag.

– Som en T-rex? Frågar barnet för att försöka förstå.

– Ja ungefär…. Alltså du äter ju kött om du äter kalkon på smörgåsen svarar jag och pekar på mellissmörgåsen.

– Men jag ska bli vegetarian när jag blir stor berättar hen sen.

– Ok, vet du vad du måste äta för att få i dig alla viktiga näringsämnen då frågar jag.

– Ja massor med grönsaker svarar hen, jag vill bara inte äta kött och vara kannibal.

– Och jag är flexiterian ropar ett annat barn, för jag äter grönsaker ibland.

Det är inte så lätt med alla nya preferens ord, vad man får, bör och ska äta osv…

Vilka spännande tankar som man får ta del av under måltiderna på förskolan ändå och tänk att dessa tankar kom ifrån att vi tog en skogspromenad och såg en snigel som såg ut som en bajskorv! :)

Vi jobbar vidare med tankarna om snigeln.

Vad kan det finnas mer för sniglar frågar jag barnen? Jag triggar deras fantasi genom att fråga; Kan ni hitta på en fantasisnigel!

Barnen brainstormar;

– Människoätandesnigel!

– Snigelkrokodilen!

– Regnbågesnigel!

– Rödsnigel!

– Bilsnigel!

Barnen tecknar sina sniglar och pratar intensivt om sniglarnas olika egenskaper.

Bild1 Bilsnigel

IMG_1357

– Människoätandesnigeln har jätte, jättemånga vassa tänder!

– Bilsnigeln blir en bil när den ska resa och kan simma i vattnet och åka egen båt.

Vem behöver Wikipedia och internet när det är så mycket roligare och utmanande att lyssna på barnens egna fakta beskrivningar av sina djur.

När barnen sprutade ur sig idéer om sniglar så tecknade ett barn en musikrobot med högtalarben och med konfetti som sprutar ut ur huvudet. Den roboten skulle man väl kunna sälja till vilken club som helst! Hur coolt vore inte det:)

IMG_1361 Musikrobot

#framtidsvision #digitaliseringiförskolan #smartabarn

Jenny och Oona

Jatkoa murhaajaetanalle

Keskustelut ja ajatukset ruokapöydän ääressä ovat juuri nyt liittyneet murhaajaetaniin ja muihin eläimiin.

– Jenny, jos minä syön kalkkunaa, olenko silloin kannibaali?

– Ei, olet lihansyöjä, vastaan.

– Kuten T-Rex? Lapset kysyvät ymmärtääkseen paremmin.

– Kutakuinkin.. Sinä siis syöt lihaa jos syöt kalkkunaa leivän päällä, vastaan ja osoitan voileipää.

– Mutta minusta tulee isona kasvissyöjä, kertoo hän sitten.

– Okei, tiedätkö mitä sinun pitää syödä jotta saisit kaikki tarvittavat ravintoaineet? Kysyn häneltä.

– Kyllä, paljon kasviksia, vastaa hän, en halua vain syödä lihaa ja olla kannibaali.

– Minä olen ”fleksitariaani”, huutaa toinen, koska syön välillä vihanneksia.

Ei ole niin helppoa kaikkien uusien mieltymyssanojen kansaa, mitä saa, pitää ja pitäisi syödä jne.

Mitä jännittäviä ajatuksia saa kuulla ruokailujen aikana esikoulussa ja ajatella, että nämä ajatukset nousivat siitä, kun olimme metsäkävelyllä ja näimme etanan joka näyttö kakkapökäleeltä! Keskustelemme lisää etanoista. Mitä muita etanoita voi olla, kysyn lapsilta? Haastan heidän mielikuvitusta kysymällä voivatko he keksiä mielikuvitusetanan! Lapset miettivät yhdessä:

– Ihmissyöjäetana!

– Etanakrokotiili!

– Sateenkaarietana!

– Punaetana!

– Autoetana!

Lapset piirtävät omat etanansa ja puhuvat intensiivisesti etanoiden eri ominaisuuksista.

– Ihmissyöjäetanalla on todella terävät hampaat

– Autoetanasta tulee auto kun se matkustaa ja se voi uida vedessä ja ajaa omaa venettä.

Kuka tarvitsee Wikipediaa ja internetiä kun on paljon hauskempaa ja haastavampaa kuunnella lasten omaa kuvailua heidän eläimistään. Kun lapset ideoivat heidän etanoitaan, yksi lapsista piirsi musikkirobotin kaiutinjaloilla ja päästä tulevalla konfetilla. Sitä robottia voisi myydä millä klubilla tahansa! Kuinka siistiä se olisi! :)

#tulevaisuudensuunnitelmat

#esikoulundigitalisointi #älykkäätlapset

Jenny ja Oona

Robotdans

Bild1

Jag står ute på förskolegården, jag tittar mig omkring, räknar om alla barn är på plats, jag går runt för att titta efter att alla har något att göra osv….. ni vet!:)

Jag går runt hörnet av huset, där ser jag två barn som står och pratar. Jag observerar dem en stund innan jag går fram av ren nyfikenhet och frågar dem;

– Vad leker ni?

– Att jag är en robot! Svarar ett av barnen.

– Alltså hen säger till vad jag ska göra, förklarar hen som är roboten och pekar på sin kompis.

Sen tar kompisen en nyckelring i form av en blomma och lägger i bröstfickan på roboten.

– Vad gör du nu? Frågar jag då.

– Jag programmerar, svarar då barnet!

Okej, detta är alltså nyss fyllda 4-åringar som programmerar varandra med hjälp av en blomma och en massa fantasi.

Jag sätter mig på bänken bredvid barnen och lyssnar….

– Pippi Långstrump och Björnen sover ska du dansa nu, programmerar kompisen.

– Men jag är trasig nu, slut på motorn, förklarar roboten.

Ingen fara visade det sig för kompisen är en hejare på att laga robotar också. Hen trycker och vrider på osynliga knappar och skruvar och sedan sätter roboten igång med en robotdans ala 80talet. Ryckigt och stelt. Helt ljuvligt. Det är härligt när man ser att digitaliseringen i förskolan berikar barnens lek på ett positivt sätt. Jag tänker osökt på San Marinos Eurovision Song Contest bidrag i år där vi såg fyra stycken dansande robotar på scen, det måste ha inspirerat barnen och att de så klart har programmerat roboten Blue-bot på förskolan. När jag var liten så dansade de coola kidsen robotdans på skoldiscot, jag tittade bara avundsjukt på.

Att kunna dansa som en robot var inne när jag var liten och tänk det är inne nu igen!

#älskarmitt80tal #digitaliseringiförskolan #robot #programmering

Jenny och Oona

Robottitanssi

Seison ulkona esikoulun pihalla, katselen ympärilleni, lasken, että kaikki lapset ovat paikalla, kävelen ympäriinsä ja katson, että kaikilla on jotain tekemistä jne. Te tiedätte :)

Kävelen kulman taakse ja näen kaksi lasta, jotka seisovat ja juttelevat. Tarkkailen heitä hetken aikaa ennen kun menen puhtaasta mielenkiinnosta heidän luokse ja kysyn:

– Mitä te leikitte?

– Että olen robotti! vastaa toinen lapsista.

– Hän sanoo mitä minun pitää tehdä, selittää lapsi, joka on robotti, ja osoittaa kaveriaan.

Kaveri ottaa kukan muotoisen avaimenperän ja laittaa sen robotin rintataskuun.

– Mitä te teette nyt? kysyn heiltä.

– Minä ohjelmoin, vastaa lapsi!

Okei, nämä lapset ovat siis täyttäneet juuri neljä vuotta, ja ohjelmoivat toisiaan kukan ja fantasian avulla. Istun penkille lasten viereen ja kuuntelen.

– Nyt tanssit Peppi Pitkätossun ja Karhu nukkuu, ohjelmoi kaveri.

– Mutta olen rikki, moottori on loppu, selittää robotti.

Ei hätää, sillä kaveri olikin hyvä korjaamaan robotteja. Hän painaa ja vääntää näkymättömiä nappeja, ruuvaa ja käynnistää robotin 80-luvun robottitanssilla. Nykivästi ja jäykästi. Aivan ihanaa. On upea nähdä kuinka digitalisointi rikastaa lasten leikkiä positiivisella tavalla. Ajattelen San Marinon Euroviisu-esitystä, jossa neljä robottia tanssi lavalla, se on varmasti inspiroinut lapsia ja tietysti he ovat myös ohjelmoineet Blue-bot-robottia esikoulussa. Kun olin pieni, tanssivat coolit lapset robottitanssia koulun diskossa ja minä katsoin heitä kateellisena. Robotin lailla tanssiminen oli suosiossa kun olin pieni, ajatella, että se on suosittua vielä nykyäänkin!

 

Jenny ja Oona

Att måla digitalt

Förra veckan målade vi vitsippor, vitsippor och vitsippor! :)

Ni vet hur vi blir på förskolan, alla barn ska få måla men i omgångar så vi målar samma sak i veckor…… Vi tittar på vitsippor från alla håll och kanter för att vara säkra på att vi sett hela blomman! Vi använde oss av vattenfärg och pensel och innan dess hade vi tecknat av blomman med färgpennor. Hur går vi vidare? Ett nytt material? Ett nytt verktyg?

Vi tar fram en iPad och letar fram en ritapp!

IMG_1076

På väggen i lekrummet finns redan en vit filmduk upphängd som man kan projicera på. Vi kopplar in projektorn och barnen sätter igång att rita!

– Vi ritar på väggen Jenny, skriker barnen av förtjusning och skrattar.

IMG_1081

Vi ökar barnens kreativitet genom att utmana dem finmotoriskt och erbjuda dem nya sätt, nya perspektiv, nya verktyg att jobba/skapa med. De skaffar sig kunskaper, lär sig nya begrepp och får erfarenheter.

Efter att de har ritat blomman med olika färgpennor på iPaden hittar de olika stämplar med hjärtan och stjärnor. De skapar fina mönster som jag måste komma och titta på stup i kvarten! :)

IMG_1036

Detta är ett sätt att komplettera det vi redan har på förskolan.

Vattenfärg+pensel och  iPad+ritapp

Vi ska inte ersätta något utan berika det vi redan har!

#lovemyjob

Jenny och Oona

Maalausta digitaalisesti

 

Viime viikolla maalasimme valkovuokkoja, valkovuokkoja ja valkovuokkoja! :)

Te tiedätte, miten tämä tapahtuu: kaikki lapset saavat maalata vuorollaan, joten maalaamme samaa asiaa viikkoja… Katsomme valkovuokkoja kaikista eri suunnista ja kulmista, jotta voimme olla varmoja, että näemme koko kukan! Käytimme vesivärejä ja siveltimiä ja sitä ennen olimme piirtäneet kukan värikynillä. Miten menemme eteenpäin? Käyttämällä uutta materiaalia? Tai uutta työvälinettä?

Otamme iPadin esille ja avaamme piirrustusapin!

Leikkihuoneen seinällä on jo valmiina valkokangas, johon voi heijastaa kuvan. Laitoimme projektorin päälle ja lapset alkoivat piirtämään!

-Me piirrämme seinälle Jenny, kiljuvat lapset ilosta ja nauravat.

Me lisäämme lasten luovuutta antamalla heille hienomotorisia haasteita ja tarjoamalla heille uusia tapoja, perspektiivejä sekä työvälineitä työskentelyä/askartelua varten. He hankkivat tietoa, oppivat uusia käsitteitä ja saavat uusia kokemuksia.

Sen jälkeen kun he ovat piirtäneet kukan iPadin värikynillä, lapset löytävät sydämen ja tähden muotoiset leimasimet. He luovat hienoja kuvioita, joita minun pitää tulla jatkuvasti katsomaan! :)

Tämä on yksi tapa täydentää sitä, mitä meillä jo on esikoulussa.

Vesivärit+siveltimet ja iPad+piirrustusappi

Me emme korvaa mitään vaan rikastamme sitä, mitä meillä jo on!

#lovemyjob

 

Jenny ja Oona

Digitalt utforskande

 

Det är det barnen och vi gör hela tiden! Vi utforskar vår omvärld digitalt med en iPad i handen eller med kompisarna kring en robot eller med projektorn när vi dansar danceoke.   LÄNK

Det går ju inte en dag utan att barnen möter dessa verktyg. Vi svarar i iPhonen när det ringer, vi tar en bild på deras byggen eller konstverk i ateljén med en iPad, de använder en robotboll att måla med:)

Tänk vad berikande det ändå är med digitala verktyg. Vi slutar ju inte måla med penslar för det!

Verktygen ersätter ju inte något utan berikar det vi redan har! Kan inte sägas för många gånger upplever jag det!

När ett barn kommer springande och säger:

– Snälla ta en bild på mitt bygge, jag vill visa det till min pappa! Men pappa är i ett annat land så kan du skicka den till honom istället!

– Självklart, svarade jag.

IMG_0403

Och den pappan blev både glad och överraskad av bilden som skickades… Det är inga konstigheter för dessa barn de är ju födda in i detta. Det har funnits smartphones i hela deras liv, lärplattor med, de vet hur man använder dem. De är digital natives som det talas om medan jag och många med mig är digital immigrants¹. Man kan ju inte fråga förskolebarn idag om de kommer ihåg hur det var innan iPhonen fanns….. Men det kan man fråga mig… Hur var livet innan mobiltelefonen? Det minns jag hur tydligt som helst! Man hördes på kvällen när kompisarna var hemma och kunde svara i telefonen eller gick till kompisen IRL och ringde på. Jag längtar inte tillbaka till den tiden, det var krångligare att hålla kontakt med kompisarna men visst är det trevligare att titta i ett fotoalbum med riktiga pappersfotografier än i ett fotoalbum på paddan:)

Men man får inte glömma bort att lyfta blicken från skärmen och uppleva det som händer! Att överväga när ett digitalt verktyg berikar livet eller när det gör att man missar något är ju en del i den digitala kompetensen som vi alla behöver.

#digitalkompetens # revideradläroplan

Jenny och Oona

¹Nätets infödda eller digitalt infödda (eng digital native) är en term som används för att beteckna den generation som har vuxit upp i en tid då datorer och internet redan var en väsentlig del av samhället. Personer som vuxit upp innan internet fanns för masskonsumtion kallas då för nätets invandrare, Digital Immigrants på engelska.

                                                                                                                                                            Hämtat från WIKIPEDIA

 

Digitaalinen tutkiminen

Sitä lapset tekevät koko ajan! Me tutkimme maailmaa digitaalisesti iPad kädessä, ystävien kanssa robotin ympärillä tai projektorin kanssa kun tanssimme danceokea. LÄNK

Ei mene päivääkään, etteikö lapset näkisi näitä työvälineitä. Vastaamme iPhoneen kun se soi, otamme kuvan lasten rakennelmista tai taideteoksista ateljeessa iPadillä ja lapset käyttävät robottia maalaamiseen :)

Mieti, kuinka rikastuttavia digitaaliset työkalut voivat olla. Mutta me emme kuitenkaan lopeta pensseleillä maalaamista sen takia!

Kun yksi lapsi tulee juosten ja sanoo:

– Voisitko ottaa kuvan minun rakennelmasta, haluan näyttää sen isälleni! Mutta isä on toisessa maassa, niin voisitko lähettää sen hänelle?

– Tietysti, vastaan.

Kyseinen isä sekä ilahtui että yllättyi saamastaan kuvasta… Tämä ei ole mitenkään ihmeellistä näille lapsille, jotka ovat syntyneet keskelle kaikkea tätä. Heidän koko elämänsä ajan on ollut älypuhelimia ja tabletteja, he tietävät, kuinka niitä käytetään. He ovat digital natives, kuten sanotaan, mutta minä ja monet muut olemme digital immigrants¹. Nykypäivän esikoululaisilta ei voi enää kysyä, muistavatko he ajan ennen iPhonea. Mutta minulta sitä voi kysyä.. Millaista oli elämä ennen kännyköitä? Muistan sen erittäin hyvin! Soitimme toisillemme illalla kun kaverit olivat kotona tai menimme kaverin oven taakse soittamaan ovikelloa. En kaipaa niitä aikoja, silloin oli vaikempi pitää yhteyttä ystäviin, mutta on tietysti kivempi katsoa valokuva-albumia jossa on oikeita kuvia kuin valokuva-albumia iPadiltä :)

Ei saa kuitenkaan unohtaa nostaa katsetta näytöltä ja kokea se mitä ympärillämme tapahtuu! Sen miettiminen, että rikastaako digitaalinen työkalu elämää vai menettääkö jotakin, on osa sitä digitaalista osaamista, jota me kaikki tarvitsemme.

#digitalkompetens #revideradläroplan

Jenny ja Oona

Fantasivetenskap del 2

symaskin

 

Att arbeta som medforskande pedagog är inte alltid så lätt men när vi arbetar tematiskt med barnen blir uppdraget mer spännande och djupgående både för barnen och för oss pedagoger.

Att tillsammans med barnen sätta ord på det som händer runt omkring oss, att dela upplevelser med barnen, lyssna på deras funderingar och ta dem på allvar är ett viktigt uppdrag/jobb.

Frågor som kommer upp är;

Vilka lärprocesser är barnen inne i nu? Vad försöker de förstå?

När Lisa klär ut sig i tigermantel och möter Kalle med paljettvingar, vad händer då? Vad blir det för möte? Vad kommer de att upptäcka? osv…

De flesta har ju en utklädningshörna på förskolan, men har vi funderat på vad vi har i den? Vad får barnen klä ut sig till?  Vad tillåter vi pedagoger barnen att leka? Begränsar vi barnens fantasi genom att ”bara” ha typiska pojk- och flick- kläder?

Under en av mellandagarna i julas hittade min kollega massa tyg som vi beställt för läääääänge sedan men inte gjort något med. Det var olika paljett tyger och olika djurmönstertyger. Hon började sy mantlar av dem.

Några långa och några korta mantlar blev det.

Sen fick barnen syn på dem.IMG_0522

Några började direkt leka prinsar och prinsessor, några vilda djur på savannen, ett par brandmän, en Batman och en annan superhjälte dök upp. Hund och kattfamiljer, hästar och en flygande dinosaurie. Nu gäller det som pedagog att hitta en egen mantel att ta på sig och dyka in i barnens fantasivärld som sagt var det är inte alltid så lätt att vara medforskande/medlekande pedagog!

 

IMG_0533

IMG_0535

Men tänk att en och samma mantel kan bli så många olika saker hos ett barn. Det är bara fantasin som begränsar oss.

IMG_0527 Två brandmän i paljettmantlar.

 

Mer utklädningskläder, eller jag menar fler mantlar till förskolan!

Vill ni läsa om Fantasivetenskap del 1 ? Länk

//Jenny och Oona

Fantasiatiede osa 2

Mukana tutkivana pedagogina työskentely ei aina ole niin helppoa, mutta kun työskentelee erilaisten teemojen parissa, tulee tehtävästä paljon jännittävämpi ja syvällisempi sekä lapsille, että meille pedagogeille. On erittäin tärkeää, että saa yhdessä lasten kanssa sanoittaa sen, mitä ympärillä tapahtuu, jakaa elämyksiä lasten kanssa, sekä kuunnella heidän mietteitään ja ottaa ne tosissaan.

Kysymyksiä, joita tulee esille on muun muassa: Minkälainen on lasten oppimisprosessi juuri nyt? Mitä he yrittävät ymmärtää? Kun Lisa pukeutuu tiikeriviittaan ja tapaa Kallen, jolla on paljettisiivet, mitä silloin tapahtuu? Minkälainen kohtaaminen siitä tulee? Mitä lapset tulevat havaitsemaan? Useimmilla esikouluilla on roolivaatenurkkaus, mutta olemmeko miettineet mitä vaatteita nurkkaus sisältää? Minkälaisiin vaatteisiin lapset saavat pukeutua? Minkälaisia leikkejä me pedagogit annamme lasten leikkiä? Rajoitammeko me lasten fantasiaa pelkillä poikien ja tyttöjen roolivaatteilla?

Välipäivinä yksi kollegoistani löysi valtavasti kankaita, joita olimme tilanneet aikoja sitten, mutta joita emme olleet käyttäneet. Kankaita oli erilaisilla paljeteilla sekä eläinkuvioilla. Hän ryhtyi ompelemaan niistä viittoja. Kankaista tuli muutama lyhyt ja muutama pitkä viitta. Sitten lapset näkivät viitat. Jotkut alkoivat leikkimään prinssejä ja prinsessoja, jotkut villieläimiä savannilla. Myös pari palomiestä, Batman ja yksi toinen supersankari ilmestyi leikkeihin, sekä pian myös koira- ja kissaperheitä, hevosia ja lentävä dinosaurus. Nyt pitää löytää viitta myös pedagogille, jotta pääsee sukeltamaan lasten fantasiamaailmaan. Kuten sanottu, ei aina ole niin helppoa olla mukana tutkiva ja leikkivä pedagogi.

Mutta mieti, että yksi ja sama viitta voi olla samanaikaisesti niin monta eri asiaa lapselle. Vain fantasia on rajana. Lisää roolivaatteita, tai oikeastaan viittoja esikouluun!

Haluatteko lukea osan yksi? Tässä siihen linkki!

//Jenny ja Oona

Fantasivetenskap

IMG_0517

 

Att jobba med barns fantasi och skapande är vi bra på i förskolan. Att spinna vidare på deras idéer och hjälpa dem att genomföra/slutföra dem.

Nu tillbaka till en dag i höstas när vi än en gång gick på en promenad denna gång till stranden och ett barn hittade en ”klo”.

Min tanke här var att låta barnen utveckla och förverkliga sina skapande idéer och att jag ska vara någon sorts assistent som ger dem verktyg att jobba vidare.

– Jenny, Jenny jag har hittat en klo! ropar ett barn.

– Du har hittat vaddå, svarar jag frågande.

– Jag tror det är en klo, en djurklo. En klo som ett djur har tappat.

– Det kan vara en kräftklo, föreslår en kompis.

– Eller en skorpiongifttagg?

Än en gång far barnens fantasi iväg och jag njuter. Att höra deras diskussioner och resonemang angående en ”klo” de har hittat.

– Vi är ju på stranden, det måste vara en kräftklo! Kräftor lever i vattnet, resonerar ett barn.

Vi tar med ”klon” till förskolan och undersöker den.

Jag vet ju mycket väl vad det är men barnen frågar faktiskt inte mig om det. Jag låter mig dras in i deras fantasivärld och förundras över deras kreativitet.IMG_0520

Det är definitivt en klo tror barnen. De får i uppgift att rita djuret som klon sitter på….. Men först tar jag en bild av ”klon” och skriver ut den, klipper ut den och limmar fast den på ett papper.

Kanske det ändå är ett horn från en enhörning???

Att få möjligheten att följa barnen på detta sätt, att få tillgång till deras fantasivärld och att få sitta med vid dessa diskussioner är den medforskande pedagogens jobb. Ett fantastiskt roligt jobb tycker jag!IMG_0519

#lovemyjob

Jenny och Oona

Fantasiatiede

Olemme esikouluissa hyviä työskentelemään lasten fantasian ja askartelujen parissa. Me autamme lapsia pyörittämään ajatuksiaan ja sekä toteuttamaan, että viemään niitä loppuun asti.

Nyt takaisin erääseen syksyiseen päivään, jolloin olimme kävelyllä rannalla ja lapset löysivät ”kynnen”. Ajatukseni oli, että lapset voivat pyöritellä ideoitaan yhdessä ja minun roolini olisi olla jonkinlainen assistentti, joka antaa työkaluja työskentelyyn sekä auttaa lapsia kehittämään ja toteuttamaan heidän ideoitaan.

– Jenny, Jenny, minä löysin kynnen! yksi lapsista huutaa.

– Sinä olet löytänyt minkä? vastaan kysyvästi.

– Luulen, että se on kynsi, eläimen kynsi. Kynsi, jonka joku eläin on menettänyt.

– Se voi olla ravun saksi, ehdottaa toinen lapsi.

– Tai skorpionin pistin? sanoo kolmas.

Lasten mielikuvitus lähtee laukkaamaan ja minä nautin siitä kun saan kuunnella heidän keskusteluaan ja ajatuksenjuoksua ”kynttä” koskien.

-Me olemme rannalla, sen täytyy olla ravun saksi! Ravut asuvat vedessä, miettii yksi lapsista.

Otamme ”kynnen” mukaan esikouluun ja tutkimme sitä.

Minä tiedän oikein hyvin mikä ”kynsi” oikeasti on, mutta lapset eivät edes kysy minulta siitä. Annan itselleni luvan tempautua mukaan lasten fantasiamaailmaan ja ihmettelen heidän luovuuttaan. Se on todellakin kynsi, uskovat lapset. He saavat tehtäväkseen piirtää eläimen, jolle kynsi kuuluu. Mutta ensin otan kuvan kynnestä, tulostan ja leikkaan sen ja lopuksi liimaan sen paperille. Ehkä se on kuitenkin yksisarvisen sarvi!

Lasten mukana tutkivan pedagogin työhön kuuluu, että saa mahdollisuuden seurata lapsia tällä tavalla, pääsyn heidän fantasiamaailmaansa ja kuulla kaikki nämä keskustelut!

Fantastisen hauska työ minun mielestäni!

#lovemyjob

Jenny ja Oona

Kultur på förskolan

IMG_0506

Så var luciafirandet för i år avklarat, pust, och nu återstår inte många dagar av året på förskolan men ett måste är väl ändå att klämma in lite julpyssel att hänga i granen. Vi skapar lite julstämning, äter jullunch och önskar alla en god jul och gott nytt år och allt det där.

Nu får ni se hur barnens pepparkaksdjur blev. Barnen har fått göra kristyr och spritsa på sina pepparkaksdjur och även hunnit sätta ihop huset till dem. Det känns lite som att ”knyta ihop säcken” för projektet när vi skapade detta pepparkaksprojekt. Jag upplevde att barnen tyckte det var roligt att ”göra” sina djur igen. Barn brukar ju gilla att se, göra saker om och om igen…. Övning ger färdighet!IMG_0505

Vi har under hösten läst en serie böcker med barnen som heter Kommissarie Gordon. I böckerna löser Gordon och Paddy mysterier på löpande band. När vi sedan såg att boken fanns som teaterföreställning på Teater Pero gick vi så klart dit och såg den. En fantastisk föreställning som engagerade barnen från första stund.

28075211d6824084961c071e8b76c06b_L Bild från Teater Peros hemsida.
     
  En fängslande deckare om ett nattligt nötmysterium. Från 4 år
                                                                                      

Om inte detta vore nog så… kommer nu Kommissarie Gordon som film på SF biografer i jul!

I förskolan pratar vi ofta om hur vi förbereder barnen för en kulturupplevelse. Här har vi ett exempel. Först läser vi boken sen ser vi teatern och sist får barnen en möjlighet att se filmen tillsammans med sina föräldrar.

Det ska bli spännande att höra vad barnen tyckte om filmen! Var den lika bra som teatern? Fick de med samma saker som i boken?

Nästa år när alla är tillbaka från julledigheten kan vi prata och reflektera om vad de minns från filmen, teatern, boken?

En tanke som slog mig; Ska vi göra en saga med barnen som vi sedan skapar en teater om för att till sist göra en film om? Behöver nog en post-it lapp med en påminnelse om det till nästa år!

Mvh en pedagog i behov av lite julledighet :)

Kultturielämyksiä esikoulussa

Nyt kun Lucia on ohi ja enää ei ole montaa päivää jäljellä vuodesta, täytyy vielä ehtiä tehdä joulukuuseen koristeita. Luomme joulutunnelmaa, syömme joululounasta ja toivotamme kaikille hyvää joulua ja onnellista uutta vuotta. Saatte nähdä, millaisia lasten piparkakuista tuli. Lapset ovat saaneet koristella piparkakkueläimensä ja koota niille talon. Tuntuu siltä, että piparkakkuprojektin myötä päätämme koko eläinprojektin. Minusta tuntuu siltä, lapsista oli hauskaa tehdä taas eläimensä. Lapset yleensä pitävät siitä, että voivat nähdä ja tehdä asioita uudestaan ja taas uudestaan. Harjoitus tekee mestarin!

Syksyn aikana olemme lukeneet kirjasarjaa, jonka nimi on Komisario Gordon. Kirjoissa seikkailevat Gordon ja Paddy selvittävät mysteereitä jatkuvalla syötöllä. Kun sitten huomasimme, että kirjasta on tehty teatteriversio Teater Perossa, menimme tietysti katsomaan sitä. Fantastinen esitys, joka osallisti lapset heti ensi hetkestä lähtien. Eikä tässä vielä kaikki, nyt Komisario Gordonista on tulossa jouluna elokuva!

Puhumme usein esikoulussa siitä, miten lapsia valmistellaan kulttuurielämystä varten. Tässä on yksi esimerkki: ensin luemme kirjan, sen jälkeen käymme teatterissa ja lopuksi lapsilla on mahdollisuus nähdä elokuva yhdessä vanhempiensa kanssa.

On jännittävää kuulla, mitä lapset tykkäsivät elokuvasta. Oliko se yhtä hyvä kuin teatteri? Oliko elokuvassa mukana samoja asioita kuin kirjoissa?

Ensi vuonna kun kaikki ovat palanneet takasin joululomalta, voimme puhua ja reflektoida, mitä he muistavat elokuvasta, teatterista ja kirjoista.

Sain tästä ajatuksen: Pitäisikö meidän tehdä lasten kanssa satu aiheesta, jonka voisi sitten esittää teatterina ja lopuksi kuvata? Tarvitsen varmasti post-it-lapun muistutukseksi!

Terveisin loman tarpeessa oleva pedagogi