Klimatforskning norr om polcirkeln med Blackan-gänget

Abisko forskningsstation.Abisko forskningsstation. Foto: Philipp Theuring

Fem år i rad har några elever från Blackebergs Gymnasium fått äran att resa över polcirkeln upp till Abisko naturvetenskapliga station för att ta del av Sveriges natur samt utföra sitt fältarbete i sina gymnasiearbeten i samarbete med forskare på Stockholms universitet.

Vi som bloggar på denna resa heter Sara Björk och Gabriella Algotson och går linjen Natur med inriktning samhälle. Vi är sex personer från vår klass och två killar från linjen Natur-Natur.
Fältarbetet sker på Stordalsmyren där man kan mäta den globala uppvärmningens påverkan på vegetationen, permafrosten och utsläppen av växthusgaserna koldioxid och metangas.
De som ska guida oss igenom detta äventyr är Professor Patrick Crill, doktoranderna Joachim Jensen och Christoffer Hemmingsson samt våra lärare Camilla Bredberg, biologi- och naturkunskapslärare, och Sven Björkman, geografilärare. Vi ska dela denna upplevelse med elever och lärare från skolan “Skrapan” i Uppsala.

Fredagen den 29 september

Hela gänget från Blackebergs gymnasium på Kiruna station.Hela Blackan-gänget vid Kiruna station där vi tog ett snabbt stopp på väg till vår slutdestination.

Just nu sitter vi trötta men förväntansfulla på tåget. Efter 20h tågresa och många förseningar är vi snart framme i Abisko. Låt äventyret börja!

Lördagen den 30 september

På väg på Stordalsmyren.På väg mot första uppgiften på den vackra Stordalsmyren.

Dagen började tidigt och samtliga elever stod påklädda och redo klockan 8. Efter cirka tio minuters bilfärd och ytterligare tio minuters promenad var vi framme vid myren. På myren hade en doktorand tidigare markerat ut tre platser där hon hade placerat ut ”kragar” till metangas-kammare. Vi använde oss av dessa tre platser för att göra våra undersökningar. På varje plats mätte vi markens metangas-flux, koldioxid-flux och växtlighet. Vi spenderade dagen i tre grupper om fem respektive sex personer. Varje grupp fick göra en mätning på varje område.

Mätningar av växtlighet på myren.Här mäter vi växtlighet på myren med hjälp av ett rutnät.

Vår grupp började på den plats som kallas Avni C, där mätte vi växtligheten. Det gick till på det sätt att vi la ett kvadratiskt nät med arean en kvadratmeter på marken, nätet hade 100 lika stora rutor. Vårt jobb var att uppskatta ungefär hur många procent att nätet som täcktes av olika typer av växter, till exempel gräs, mossa eller lavar. Detta upprepade vi på tre olika platser, en plats med palsa, en med mossa samt en med kärr.

Nästa stopp var Avni B, där mätte vi metangas-flux i marken, alltså markens gasutbyte med luften. Vi använde oss av metangas kammare som fick stå i kragarna under 15 minuter, var femte minut tog vi ett gasprov ur kammaren med hjälp av en spruta. Detta upprepade vi på tre ställen igen, en med palsa, en med mossa och en med kärr.

Efter en lunchpaus fortsatte vi till sista uppgiften för dagen- att undersöka koldioxid-fluxen. Detta gjorde vi på Avni A. Vi använde oss av en maskin som har en kupol som fick stå på marken i 3 minuter. Under dessa 3 minuter mätte maskinen koldioxidkoncentrationen i kupolen. Så det var inte så mycket jobb för oss men vi fick lära oss hur man använde maskinen så att vi kunde ta proverna. Precis som tidigare tog vi prover på tre olika typer av mark.

Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.

Vid klockan två på eftermiddagen var alla grupper klara med sina uppgifter då var de dags att åka tillbaka till forskningsstationen för att undersöka våra metangas-prover. Vi hade den stora lyckan att få den bästa tiden i labbet. Alla tre grupper skulle nämligen testa alla sina metangas-sprutor vilket tog ca 3 timmar per grupp. Vår grupp hade fått tiden efter middag så vi var klara vid klockan 21 på kvällen.

Den natten var det ett superfint norrsken, men vi sov, så vi missade det!

Söndagen 1 september

Nästa dag var vi uppe tidigt igen. Klockan 8 påbörjade vi en vandring uppför det 1 100 meter höga berget Njulla. Matsäcken var packad och humören var på topp! Det var en lång och svår vandring med allt mer frekventa vilopauser. Utsikten var fantastisk och vädret var på vår sida, några av oss gick till och med upp i bara t-shirt. När vattenflaskorna tömdes på vägen kunde vi fylla på dem i en rinnande bäck. Det tog tre timmar att gå upp för berget men bara en timme att springa ner.

En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.
När vi kom ner hann vi precis duscha och fräscha till oss innan det var dags för dagens lektion. Eftermiddagen var uppbokad med en excel-lektion styrd av doktoranden Chris. Där fick vi lära oss att hantera den data vi hade samlat dagen innan. Detta var svårare än vad vi hade trott. Men lektionen blev lite lättare när vi fick en rast då våra lärare bjöd oss på äppelpaj. Lektionen började 14.30 och klockan 19 på kvällen var vi färdiga.

Denna kväll var det vår tur att laga middag. Vi hade delat upp oss i tre matlag så alla fick laga middag en dag. Så vi ställde oss direkt efter lektionen och stekte pannkakor – detta var början på en lång kväll. Denna kväll satt vi uppe med våra klasskompisar för att få uppleva det norrsken vi missat kvällen innan. Vi poppade popcorn och kokade te för vi visste redan nu att vi inte skulle gå och lägga oss innan klockan två den natten. För att fördriva tiden berättade vi spökhistorier samt roliga historier och vid klockan 24 gick vi ut för att kolla om något syntes på himlen. Precis då lyses hela himlen upp av ett rosa ljus, men de försvann snabbt. Under en timme var vi ute och tittade, ibland såg man bara ett svagt vitt ljus och ibland ser man jätte tydliga gröna vågor på himlen. När vi senare gick och la oss den kvällen kunde vi inte släppa det faktum att vi hade sett norrsken.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Christoffer gick från hav till fjäll

Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.

Sista eftermiddagen i Abisko satte vi oss ned med doktoranden Christoffer Hemmingson för att få veta mer om hur livet kan se ut efter gymnasiet om man har gått natur-linjen. Christoffer gick naturvetenskapligt program med inriktning på marinbiologi i Lysekil.

– Det var helt fantastiskt, det var en fantastisk skola. Vi gjorde mycket sånt som ni har gjort här i Abisko, det vill säga besöka forskningsstationer, träffa forskare och utföra studier. Vi hade en undervisning på en ganska hög nivå i marinbiologi där vi bland annat gick igenom artlära, anatomi av marina djur och botanik där vi studerade alger. Utöver det gick vi även igenom klimatförändringar, havsströmmar, ekosystemen och fiskerier. Det var en mycket bred utbildning.

Vad var det som var intressant med havet?
– När jag växte upp bland fjällen i Åretrakten så kunde jag inte uppleva havet. Jag hade aldrig simmat i havet, jag hade ingen aning om vad havet riktigt innebar utan det var bara något okänt jag såg på TV. Havet har en viss mystik och det är mycket som vi fortfarande inte vet om haven på vår planet, vilket jag tycker lockar oerhört. Det kan vara lätt att tänka på biologi när man tänker hav, som hajar, valar och korallrev, vilket jag inte jobbar med idag även om jag fortfarande är intresserad av och jobbar med havet.

Hur kommer det sig att du gick från marinbiologi till det du gör nu?
– Även om marinbiologi är väldigt kul, så har jag försökt att välja en utbildning som är så kompletterande som möjligt. Då jag har varit intresserad av forskning under en ganska lång tid och vill arbeta med bland annat livets ursprung och tidiga utveckling, valde jag att inrikta mig på kurser som gav så bred kunskap som möjligt. Till slut råkade jag hamna på Stockholms Universitet. Det hela började efter ett sabbatsår när jag var bosatt i Stockholm, och kände att jag ville påbörja mina studier igen och satte mig ned med den tjocka utbildningskatalogen från Stockholms universitet.

Måndagen 2 september

Måndagen blev en tidig morgon precis som de andra. Klockan halv tio hade vi ätit frukost, städat våra rum och lämnat ifrån oss nyckeln. Förmiddagen spenderade vi i forskningsstationens huvudbyggnad och fördrev tiden med att plugga, kolla på Ice Age och spela pingis. Så småning om blev det dags att bege sig mot tågstationen och vi sa hejdå till Chris och Patrick. Det var åtta slitna men glada elever som satte sig på tåget tillbaka till Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Blackebergs gymnasieelever forskar vid Askölaboratoriet

Camilla och andersBiologi- och naturkunskapslärarna Camilla Bredberg och Anders Nordlöf på väg ut mot Askölaboratoriet i Trosas skärgård tillsammans med elever från Blackebergs gymnasium.

Ett gymnasiearbete tar sin början – en klimatresa 12 000 år bakåt i tiden

Sedan fem år tillbaka har Blackebergs gymnasium ett samarbete med geologiska institutionen på Stockholms universitet. Via samarbetet får eleverna en unik möjlighet att besöka forskningsstationer och följa med forskare ut i fält som en del i sitt gymnasiearbete. Samarbetena har möjliggjort fältarbeten på spännande platser så som den vindpinande ön Islay i Skottland, på Gotlands vackra stränder och norr om polcirkeln på Abisko naturvetenskapliga station.

I denna blogg kommer vi två lärare från skolan, Anders Nordlöf och Camilla Bredberg, att skriva om elevernas arbete i fält i Trosas skärgård och på Stockholms universitets marina forskningsstation Askölaboratoriet samt om några av de olika personerna som de mötte under sitt arbete.

Anders och eleverStina Svensson, Wilma Sohlén och Michela Sandin från Blackebergs gymnasium har precis ankommit till Askö laboratoriet.

Eleverna som gör gymnasiearbetet

Namn: Stina Svensson, Wilma Sohlén och Michaela Sandin
Årskurs: tredje året på Natur-Natur och Natur–Sam på Blackebergs gymnasium
Vilka är era förväntningar på dagarna här ute på Askölaboratoriet?
– Det ska bli kul att åka båt och det känns som en unik möjlighet att få göra sitt arbete med en forskare från universitetet. Men jag tror att det kommer att bli svårt eftersom det är ett nytt ämne säger Wilma Sohlén.
– Ja, det tror jag också, fyller Stina i. Men det känns ändå skönt att få ett ämne från början som är intressant.
– Ja, och det ska bli coolt att kunna se så långt bak i tiden som 12000 år i en borrkärna från Östersjönshavsbotten, tycker Michala. Och det är häftigt att det är anknutet till riktig forskning och en fördel att kunna be om hjälp av en expert på plats.

Richard GMaringeologen Richard Gyllencreutz på forskningsfartyget Limanda.

Forskaren i fält

Namn: Richard Gyllencruetz, lektor
Forskningsområde: Studerar paleooceanografi och bland annat klimatförändringar i Arktis. Han försöker bland annat förstå sambandet mellan havsisarna och havsströmmarna med hjälp av bottensediment och geofysik.
Hur väcktes ditt intresse för geologi?
– Jag samlade på stenar redan som liten och fick en stenbok av min farmor som jag läste från pärm till pärm. Då tyckte jag främst att stenarna var vackra och samla på och visste inte att man kunde jobba med det.
När jag sen gått ut gymnasiet visste jag att jag ville hålla på med något inom naturvetenskap. Jag sökte till utbildningar som läkarlinjen, molekylärbiologlinjen och geologiutbildning. Av en slump startade geovetarlinjen först och jag gick dit fast jag egentligen hade bestämt mig för att gå molekylärbiologilinjen som startade en vecka senare. Men jag blev fast redan på första föreläsning.
Vad är det bästa med jobbet som forskare?
– Friheten att planera sin egen arbetstid och att undersöka och gå till botten med hur saker och ting hänger ihop.
Vad är det sämsta med jobbet som forskare?
– Friheten, det är lätt att jobba för mycket eftersom man aldrig är riktigt ledig. Det går inte att skylla på någon annan. Det är ditt eget ansvar att projektet rors iland.
Varför ska våra gymnasieelever satsa på att plugga geologi?
– Det finns en mycket stark arbetsmarknad och de flesta som går färdigt utbildningen får ett jobb som de trivs med. Arbetsuppgifterna omfattas ofta av båda praktiska som teoretiska moment.
Vilka typer av branscher kan man jobba inom?
– Framför allt olika typer av geologiska kartläggningsarbeten tex när nya bostadsområden ska byggas, väg, tunnel, prospektering i gruvindustrin, järnvägsprojekt och olika typer av mätningar inom miljöområdet.

Fältarbete och bearbetning av material

Tillsammans med maringeologen Richard Gyllencreutz testar eleverna olika typer av bottenprovtagning och får lära sig hur man kan beskriva Östersjöns historiska miljöförändringar med hjälp av en sedimentkärna. Kärnorna fungerar som ett arkiv där man exempelvis kan se vid vilka perioder det har varit syrefria bottenförhållanden eller stormhändelser.
Anders elever på brygga på båtenelever jobbarbåtenElever, lärare och forskare under provtagning och bearbetning av material.

Skeppare och tekniker på Askö

mattias mMattias Murphy skeppare och tekniker på Askölaboratoriet.

Namn: Mattias Murphy
Titel: Skeppare/tekniker (Laboratorieutrustning och etiska tillstånd)
Arbetsuppgifter: Skeppare på de båtar som är knutna till Askö forskningslaboratorium samt ansvarig för bräckvattenförsörjningen. Samt att sköta runtverksamheten på forskningstationen.
Erfarenhetsbakgrund: Mattias är uppvuxen i närheten av Askö och är sedan barnsben båt- och teknikintresserad. Han arbetade som pianist i olika band fram till 30-års åldern men tröttnade på villkoren och hoppade på en ettårig marinbiologiskkurs på folkhögskola och vidareutbildade sig senare till sjöbefäl. Mattias har arbetat som skeppare på Askö sedan 2002.
Fördelar med arbetet: Jag får arbeta i en miljö som jag trivs väldigt bra i och har ständigt möjlighet att lära mig nytt som såväl skeppare som tekniker. Eftersom att jag arbetar på en ö måste jag ständigt lösa olika praktiska problem med den utrustning som man har. Det är utmanande och kräver kreativitet. Jag uppskattar också kontakten med forskare och studenter som periodvis är här.
Nackdelar med arbetet: Det är framför allt allt pappersarbetet, att sköta all administration av olika tillstånd som krävs för verksamheten är tidkrävande. Det kan också bli rätt ensamt under vinterhalvåret då det är lite forskningsaktivitet.

Bearbetning av data och skrivande av rapport

elever till sjössNu återstår bearbetning av materialet.

Nu återstår bearbetning av materialet, labarbete och skrivande av rapport. Kanske kommer Michala, Wilma och Stina delta med sin rappport på Unga forskares utställning i vår.

Vi önskar lycka till!

Anders Nordlöf och Camilla Bredberg, Blackebergs gymnasium

Att lära vuxna knäcka läskoden på SFI

Mer utbildning. Längre utbildning. Snabbare utbildning. Kraven på utbildningsnivån är hög idag. Krav som kan te sig oöverstigliga ibland men som jag är övertygad om går att nå med rätt pedagogiskt tänk, smarta metoder och kreativitet.

I migrationens spår kommer många människor till Sverige och till Stockholm i behov av skydd, trygghet och med drömmar om en bättre framtid, långt från krig, fattigdom och osäkerhet. Dessa människor möter vi i skolan. Barn och unga, vuxna och äldre, alla behöver de utbildning i någon form och det är nu vi börjar snacka utmaningar. För nu gäller det att skapa en utbildning som gynnar språkutveckling, som ger sammanhang och begriplighet till allt i det nya samhället. Att arbeta med nyanlända är många lärares nya fokus och antalet artiklar, böcker och Facebook-inlägg i ämnet är enormt! Det finns så mycket kompetens och klokhet i lärarkåren för att möta utmaningen på allra bästa sätt.

Inom arbetsmarknadsförvaltningen i Stockholms stad arbetar vi med de utbildningsfrågor som rör vuxenutbildningen. Där möts vi av samma utmaningar men med skillnaden att våra elever är just vuxna. Det är föräldrarna till grund- och gymnasieskolans elever. Och många av dem kommer till skolan för första gången. Någonsin.

Att lära sig läsa och skriva som vuxen är något som åtminstone jag inte kan föreställa mig. Jag lärde mig läsa i 5-årsåldern och kan naturligtvis inte riktigt komma ihåg hur det gick till. En dag fanns det bara där. Lika självklart och automatiskt som att andas. Att möta elever som i vuxen ålder gör den där resan, helt oförstående inför bokstäver och läsning till fullt funktionellt litterat, det är stort. Att se glädjen i någons ögon som knäcker koden är häftigt, oavsett om ögonen är 5, 17 eller 59 år gamla. Det tror jag alla håller med om.

Men det som ofta är avgörande för att resan överhuvudtaget ska bli av är att någon leder den. Någon som visar vägen, förser med verktyg, tipsar om knepen, peppar och motiverar. Väldigt ofta är den personen en lärare.

Jag arbetar nu i ett uppdrag som går under benämningen Ledande SFI. Inte illa, tänker du och jag kan inte annat än att hålla med. Det är inget blygsamt mål, men klart är att vi ska bli bäst på att utbilda kortutbildade i Stockholms stad. Och det är professionen som ska göra jobbet, lärarna. Därför är det där vi börjar.

Det vi ska göra först är att utmana lärarna att bli intra-entreprenörer, börja reflektera över sin praktik och våga pröva nya saker för att driva utveckling på sin enhet. Vårt första steg är att utbilda lärarna som undervisar på studieväg 1 i grundläggande litteracitet. Under ett år kommer lärarna att få läsa, snacka om, testa och utvärdera sin undervisning. Utgångspunkten är det stödmaterial som sedan december förra året finns på Skolverkets webbplats om grundläggande litteracitet för vuxna men också moduler för nyanlända elever i andra skolformer. Till stödmaterialet kommer det i höst finnas en studiehandledning så att den som vill kan gå igenom materialet och själv pröva de tankar och metoder som beskrivs. Du hittar materialet på www.skolverket.se/alfabetisering. Läs det gärna!

Vi ska hitta arbetsformer, metoder, skapa nätverk, arbeta kollegialt, läsa på universitetet och testa nya grejer så att vi verkligen förändrar och utvecklar i grunden. Vi ska arbeta med grundläggande litteracitet, fortbilda lärare och digitalisera SFI. Vi ska läsa forskning och teori, arbeta praktiskt och konkret och hitta nya samarbeten där människor får utvecklas, hitta meningsfullhet och bli självständiga och demokratiska medborgare i Stockholm. Nu kör vi!
Har du tankar eller frågor kring vuxnas lärande eller litteracitet så bollar jag gärna! Ju mer vi kan dela och driva tillsammans, desto bättre!

Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI. Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI.

Camilla Berner, utvecklingsledare i uppdraget Ledande sfi på studieväg 1,  Arbetsmarknadsförvaltningen
camilla.berner@stockholm.se

Twitter @BernerCamilla

Boxning och mindfulness ökar studielusten på Smedshagsskolan

Jag gör många skolbesök i det område jag arbetar i – Hässelby, Vällingby och Kungsholmen. Tillsammans med min kollega, grundskolechef Gunnar Wohlin, tittar vi på lokaler, träffar skolledning, blandade personalgrupper och elever. Oftast är det samtal och rundvandring som gäller vid besöken – att delta aktivt hinns liksom inte med. Jag funderar på ibland på hur det känns när vi kommer från utbildningsförvaltningen och ”tittar” på verksamheten….

På Smedshagsskolan finns det elever som har kämpigt i skolan – ibland är orsaken svårigheter med koncentration och överaktivitet, ibland blir påverkan på skolarbetet negativ på grund av elevernas tid utanför skolan är jobbig på olika sätt. Nu har skolan ordnat så att de elever som vill och behöver, får gå och ”rasa av sig” två morgnar i veckan mellan klockan 7 och 8.30. Efter det blir de bjudna på frukost. Resultatet är lugnare och mer studiemotiverade elever.

Dulle och Jonas tränar boxning och basket med eleverna. Till sin hjälp har de också en boxare som kör stenhårt med eleverna.

”Mindfulness lär oss hantera ilskan”

Jag gillar träning och tänkte att det här kunde vara ett ypperligt tillfälle att få delta istället för att ”betitta” en verksamhet i skolan. Jag börjar närma mig sextioårsstrecket och gillar träning. Jag kanske i någon mån kunde få bli en liten förebild för någon – att orka och berätta vad träning betytt i mitt liv.

Jag frågade killarna om det var svårt att hålla tillbaka när man hamnar i situationer i sin vardag där näven hänger i luften. Svaret jag fick var ”nej, vi tränar ju mindfulness också – vi lär oss att hantera ilskan.”

Kul var det! Tack för att jag fick delta!

Ingela Brimberg
grundskolesamordnare för Hässelby, Vällingby och Kungsholmen 

”Min resa till Sverige” integrerar nyanlända på ESS-gymnasiet

klassenESS-gymnasiet deltar sedan i höstas i ett Erasmus+ projekt som heter MIGRATION. I projektet samarbetar åtta skolor från Tyskland, Rumänien, Kroatien, Italien, Spanien, Österrike och Turkiet tillsammans. I projektet arbetar skolorna med frågeställningar som: Hur kan vi integrera våra nyanlända än bättre på våra skolor och i våra länder? Hur kan vi kollegialt lära av varandra?

Nu har en grupp lärare från ESS-gymnasiet precis kommit tillbaka från ett projektmöte i östra Kroatien. Under veckan i Kroatien blev de påminda om kriget där 1991-1995. Gruppen fick göra flera studiebesök och ta del av kroaternas arbete med återuppbyggnaden av landet. Flyktingvågen hösten 2015 berättade både Röda korset och polisen om, då passerade drygt 600 000 människor Kroatien.
Lärargruppen har också deltagit i flera workshops som handlat om hur man undervisar om migrationsfrågor på bästa sätt vilket varit mycket lärorikt.

På ESS-gymnasiet arbetade elever på Språkintroduktion med olika aktiviteter i projektet tidigare under terminen. Uppgifterna eleverna fick arbeta med handlade om elevernas resor till Sverige och deras hem i sina hemländer. Elevernas arbeten resulterade i en uppskattad utställningsvecka, migration week.

”För många av våra elever på Språkintroduktion har inte resan hit alltid varit spikrak från punkt A till punkt B. Det har snarare varit en resa som handlat om liv och död, utan givna tidsangivelser för mellanlandningar och slutdestination.
Uppgiften ”Min resa till Sverige” har varit en fortsättning på temat ”Mitt hus”, där eleverna beskrivit varifrån de kommer. Denna gång skulle eleverna skriva en återberättande text om deras resa till Sverige för därefter presentera sin berättelse muntligt för varandra.
Syftet med uppgiften har varit att öka elevernas kunskaper och förståelse om varför människor flyr eller flyttar. Den har också syftat till att synliggöra orsaker till varför människor flyttar och vilka konsekvenser det leder till när människor flyttar frivilligt eller ofrivilligt. Arbetet har också bidragit till att öka elevernas förståelse för varandras situation samt öka integrationen mellan eleverna i klassen och på skolan.

Elevernas berättelser om sin resa till Sverige har visat på stora likheter mellan orsakerna till varför eleverna reste, men också själva resan och konsekvenserna av resan till Sverige. Många av eleverna har tvingats lämna sin familj och sina anhöriga för att på egen hand ta sig till ett land utan krig, konflikt, fattigdom och vardaglig rädsla. En lång och ensam resa som ibland inneburit risker för livet. De har erfarit timslånga nattliga vandringar genom bergen mellan Afghanistan och Pakistan, suttit inträngda i en personbil tillsammans med femton under flera dygn genom Saharas öken utan mat och vatten, rest över Medelhavet i överfulla fiskebåtar, suttit på bussar genom Europas länder utan vetskap om vilket land de befinner sig i och hur långt det är kvar.

Erfarenheterna av att komma som ensamkommande flyktingar till Sverige delas också mellan eleverna. Många bor tillsammans på boenden för ensamkommande flyktingar som alla väntar på besked om att få stanna i Sverige. En väntan på ett besked som kan innebära ett nytt liv med nya möjligheter i Europa eller en ny resa tillbaka till ett land som innebär osäkerhet och rädsla för sitt liv.
”Min resa till Sverige” kommer härnäst att handla om livet i Stockholm och Sverige. Om livet i ett mångkulturellt land där integration och segregation skapar nya livsvillkor och förhoppningsvis möjligheter.”

Läs mer på vår blogg.

Kristina Strand
lärare, EU-skolambassadör och internationaliseringsansvarig på ESS-gymnasiet

Rålambshovsskolans språklärare + IKT= sant

Det kom ett brev till redaktionen:

Hej på er!Vi på Rålambshovsskolan i Stockholm har några internationella projekt. Skolan satsar på att förstärka sina internationella kontakter och att koppla ihop den med vår profil som teknikskola. Det som är mest aktuellt just nu är att vi programmerar appar tillsammans med lärare och elever från fyra andra skolor i Europa (Tyskland, Holland, Spanien och Italien). Projektet är ett så kallat Erasmus+ KA2 och finansieras av Europakommissionen. Ni kan läsa mer om det projektet i vår blogg .Vi har även två andra projekt som vi har startat i år, men dessa kommer vi kunna berätta mer om vid ett senare tillfälle om ni vill: Ett nordiskt projekt med Norge och Danmark som handlar om läsförståelse, nordiska språk och IKT. Projektet är finansierat av Nordplus junior/Nordiska ministerrådet. Ett Erasmus+/KA1-projekt där språklärarna på skolan åker till Malta, Tyskland och Spanien på IKT-kurser. Projektet är finansierat av Europakommissionen.

Här kommer en rapport från spansklärarna.

alla lärare
¡Buenos días Europa!

Rålambshovsskolan är en diplomerad teknikskola som ställer höga krav på att lärarna ska använda modern teknik i klassrummen. Förra året kände vi språklärare att vi ville uppdatera våra kunskaper för att IKT ska kunna integreras bättre i vår undervisning. Men det är mycket som är viktigt i skolans värld och för oss språklärare är det extra betydelsefullt att få input från de länder där målspråket talas.

Därför ville vi slå två flugor i en smäll – vi skulle lära oss mer IKT i våra respektive målspråksländer. Vi beslutade oss för att söka projektpengar genom Erasmus+/KA1 och till vår stora glädje gick ansökan igenom. Vi fick pengar för att fortbilda oss i IKT i våra målspråksländer: spansklärarna i Spanien, fransklärarna i Frankrike, tysklärarna i Tyskland och engelsklärarna på Malta.

Arbete i internationella grupper!Att gå på kurs utomlands ger oss även möjligheter att utöka våra internationella kontakter. Det är viktigt att lärare från olika europeiska länder träffas och arbetar tillsammans. Vi som arbetar med de unga medborgarna i Europa behöver ha en större förståelse för och kunskap om de andra länderna i vår union.

Nu har skolans spansklärare varit i Jaén i Andalusien på IKT-kurs hos en kursarrangör som heter English Matters i samarbete med universiteten i Jaén och Granada. Vi har arbetat med Glogster, Educaplay, PhotoPeach, Youtube, Kahoot, Google drive, Smartbord, sociala medier och andra verktyg att använda i klassrummet. Vi besökte även några städer som är skyddade av UNESCOS världsarv: Úbeda samt Baeza som är kända för sina välbevarade renässansbyggnader.

Sara Frankhammar, Ulrica Svensson, Maria Nyberg och Sofia Sik BookSom grand final på kursen åkte vi till Alhambra i Granada för att få uppleva en plats som vi ofta tar upp i spanskundervisningen, men som några i vår lilla spansklärargrupp aldrig hade besökt tidigare. Vi har även lärt känna några lärare från andra delar i Europa och kanske är detta starten för nya samarbeten. Det kanske blir nya hållplatser på vår internationella skolresa!

Sara Frankhammar, Ulrica Svensson, Maria Nyberg och Sofia Sik Book, Rålambshovsskolan

Har du tid en stund?

Hurra! Ett till byråkratdokument! Ännu en hyllvärmare som ingen läser! Och det är jag som ska skriva den.

När man går genom ett köpcentrum blir man ständigt påhoppad av försäljare som säljer allt ifrån medlemskap i Amnesty till mobilabonnemang. Stannar man hela tiden, glömmer man lätt vad det var man gick dit för att göra. Jag har varit lärare och rektor i Stockholms skolor i över tjugo år, men nu har jag lämnat det dagliga livet i skolan och blivit projektledare, alltså den där påflugna typen man inte riktigt orkar med. Har du tid en stund?

Vi ska nämligen ta fram ett nytt övergripande skolprogram för Stockholms alla skolor och förskolor som ska peka ut färdriktningen på lite längre sikt. ”Vad kul!” ropar du säkert. ”Vi har nämligen ganska mycket dötid på våra konferenser som behöver fyllas av implementering av något nytt spännande styrdokument!” Eller känns det kanske inte så?

Skolprogrammet är det som tidigare kallades kommunal skolplan. Lagkravet att ha en skolplan togs bort för några år sen och nu används den mer som ett sätt för kommunen att formulera vad skola och förskola ska sikta mot på längre sikt, mer strategiskt. Det kommer att ta två år att ta fram Stockholms nya skolprogram och under den här tiden kommer alla som jobbar i Stockholms skolor och förskolor att bjudas in att medverka på olika sätt.

Att jobba på en skola kan vara lite som att stå i en hagelstorm av policyer, lagar, program och planer. Direktiven kommer ofta uppifrån och då blir det lätt att man fäller upp ett mentalt paraply och låter saker studsa förbi. Det är så extremt mycket information, och springer man på alla bollar tappar man lätt riktningen framåt.

Vi kämpar med att hitta bra arbetsformer när det gäller nyanlända, programmering, hedersvåld, matsvinn, formativ bedömning, näthat, specialpedagogiska anpassningar, lärarbrist, hbtq-frågor och så mycket mer. Det är idrottslyft, mattelyft, läslyft, digitalt lyft och lärarlönelyft. Allt med goda föresatser men ibland så splittrande.

Varför ska man då hitta på ännu ett program som de allra flesta inte efterfrågar? Målträngseln i skolan är ju stor redan som den är nu.

Jag tackade ja till det här uppdraget för jag tror att vi alla då och då behöver träna på att själva formulera de grundläggande värderingar som vår verksamhet vilar på, för att sedan i handling visa att vi förmår omsätta värderingarna i praktiken.

annika h fI sämsta fall blir det nya skolprogrammet ännu ett dåligt samvete som ställs in i rektorshyllan intill dammiga, bortglömda kompisar som telefonkatalogen, Lgr 80 och faxmanualen. I bästa fall blir skolprogrammet något som binder samman de olika uppdrag som vi faktiskt har att hålla oss till. Något som innebär att vi tänker till, pratar om grundläggande värderingar och funderar över vad vi kan göra för att våra elever ska få optimala utvecklingsmöjligheter.

Så kan det här ha någon positiv effekt för våra elever och deras lärande? Jag tror det. Att stanna upp och verkligen tänka efter vad som är viktigt på riktigt kan ge ny energi till vardagsarbetet.

Så har du tid en stund?

Annika Hedås Falk är projektledare vid utbildningsförvaltningen

Klimatforskning i Abisko med Blackebergs gymnasium

äntligen framme
mäter stavargill elever

skylt

Fredag 30 september

Efter 22 timmar på ett gungande nattåg är vi framme på ANS (Abisko Naturvetenskapliga Station). Nu har eleverna lagat middag och laddar i för morgondagens mätningar av växthusgaser på Stordalsmyren.

Hälsar,
Sven och Camilla

Lördagen den 1 oktober

10.00 ankom vi påpälsade till Stordalsmyren i molnigt väder men utan regn. Klimatforskaren Patrick Crill introducerade dagens arbete. Forskningen har visat att på grund av den globala uppvärmningen har myren förändrats under de senaste åren. Detta har lett till att större mängder av växthusgaserna metan och koldioxid har avgetts från myren.

Eleverna delades in i tre grupper för att mäta fyra olika parametrar. Två av de fyra parametrar som eleverna mätte var utsläppen av koldioxid och metangas från myren. De andra två var vilken typ av växtlighet och om permafrost fanns eller ej vilket mättes med hjälp av en metallstav som stacks ner i marken. Klimatforskarna Mathilda Nyzell och Joachim Jensen bistod med analysutrustning och hjälpte till med fältarbetet.

Efter en lång dag i fält analyserades metanproverna i ANS-laboratorium av eleverna under ledning av forskarna. Den sista gruppen var klar vid midnatt och fick se norrsken på vägen hem!

rutnätsnöigt

Söndag den 2 oktober

På morgonen åkte vi till Björkliden för att få utsikt över Torneträsk och Lapporten. Regnbåge och vackra moln lyfte vyn. Vi blev alla hänförda. På eftermiddagen fick vi en föreläsning av klimatforskaren Andreas Persson.

äåppelpaj

Därefter kort paus med äppelkaka och glass. Kvällen avslutades med gemensam databearbetning med hjälp av Christoffer Hemmingsson. Det gällde att få in alla uträkningar rätt i excel.

Läs tidigare inlägg.

Hälsningar

Camilla Bredberg och Sven Björkman, Blackebergs gymnasium

Forskare och elever från Blackeberg klimatforskar i Abisko

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Under sin tid i Forskarskolan för lärare initierade Camilla Bredberg vid Blackebergs gymnasium (här på bild med Mats från Kunskapsgymnasiet, resan 2013) ett samarbete mellan forskare på Institutionen för geologiska vetenskaper och gymnasieskolor i Sverige. Det har resulterat i att elever från skolan fått göra sitt fältarbete i kursen gymnasiearbete i samarbete med forskare. Idag den 29 september reste de iväg till Abisko för att genomföra sina studier. Här berättar hon om höstens resa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Doktorand Christoffer Hemmingsson tillsammans med elever mäter metangasutsläppet på myren.

Klimatforskning i Lappland

Fredagen den 30 augusti

Snart är det dags för några av våra elever att sticka ner metallstaven i marken på Stordalsmyren för att känna den frysta permafrosten. Sedan fyra år tillbaka har elever på Blackebergs gymnasium haft den stora förmånen att göra sitt fältarbete i kursen gymnasiearbete i samarbete med forskare från Stockholms universitet. Eleverna har bland annat varit på ön Islay och studerat Snow ball earth, på Gotland och studerat fossil samt mätt partikelhalten på Stockholms gator.
I år är det fjärde året som vi åker upp till Abisko naturvetenskapliga forskningsstation för att studera klimatförändringar tillsammans med professor Patrick Crill och doktoranden Christoffer Hemmingsson. Vi lärare som åker med upp är Sven Björkman, geografilärare och jag Camilla Bredberg, biologi- och naturkunskapslärare och vi kommer här blogga om elevernas förberedelser och fältarbete på myren.

Sven Björkman läraren som följer med i år. Han har inte varit med tidigare

Geografiläraren Sven Björkman. Här tillsammans med elever från en resa till Gotland.

Tisdagen den 20 september

Från Blackeberg är vi 15 elever och två lärare som är inbjudna till Stockholms universitet, Geologiska institutionen. Vi ska få en inledande föreläsning, praktisk information och genomgång av gaskromatografen inför resan till Abisko Naturvetenskapliga Forskningsstation. Det som eleverna ska undersöka gås igenom och förklaras av Patrick Crill och Christoffer Hemmingsson och problematiken sätts också in i sitt stora sammanhang, den globala uppvärmningen. Vi känner oss väldigt priviligierade att få ta del av deras kunskap, engagemang och avancerade utrustning. De ska ju dessutom handleda eleverna i fält på plats i Abisko.

Elever som hoppar från 2014

Avgångselever från Blackebergs gymnasium resan 2014.

Hälsningar

Camilla Bredberg och Sven Björkman, Blackebergs gymnasium

Inspirerande konferens för alla som jobbar med teknik i skolan

cetisBehöver du inspiration eller bara fräscha upp dina kunskaper i teknikämnet? Då kan du boka upp den 19 oktober för en heldag på KTH. Där bjuds en dag med föreläsningar, seminarier och workshops för lärare från förskola till gymnasium.

Teknikämnet är mer aktuellt än någonsin då regeringen nyligen föreslagit 200 timmar teknik till grundskolan. Då kan en teknikkonferens vara både inspirerande för dig som känner att du behöver komma igång med teknikundervisningen, men också en möjlighet för dig som arbetat mycket med teknik i skolan och vill fördjupa dig och hitta nya infallsvinklar. Här visar skolor och förskolor från hela landet, lärosäten och museér upp vad som är på gång.

Programmet är brett och det finns något för alla oavsett vilka åldersgrupper du arbetar med. Du väljer tre aktiviteter som du vill delta i.

  • Du som jobbar i förskolan kan till exempel välja att lyssna på Jessica Asplund som är förskollärare på Vittra Sjöstadens förskola som berättar om hur hon jobbat med teknik med 4-åringar.
  • För F-6 lärare finns mycket att välja på, från teknik med musik till tekniska system i staden. En workshop som passar alla målgrupper har titeln ”Teknikundervisning på vetenskaplig grund – hur gör man?” och där kommer forskningsresultat med relevans för teknikundervisning att diskuteras.
  • För gymnasielärare kommer till exempel Madeléne Beckman, intendent på ArkDes, att prata om Hållbar samhällsutveckling. PÅ programmet finns olika workshops där du får prova på praktiska saker, som att programmera eller bygga flygplan av pizzakartonger.

Här hittar du hela programmet.

cetis 2Förutom de tre valbara passen inleder vi med en gemensam samling där Skolverket och Nationellt centrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik (NATDID) informerar om sina verksamheter. I inledningen kommer också Anna Finne Wistrand docent i polymerteknologi, KTH att berätta om sin syn på teknik från högstadieelev till forskare. I programmet finns också tid för att besöka våra utställare, mingla och äta och fika tillsammans.

Vartannat år arrangerar CETIS en rikskonferens i Teknik och däremellan regionala konferenser på olika orter. I år kommer vi till Stockholm och vi hoppas att du kommer med och delar dagen med oss! http://www.liu.se/cetis/konferenser/regionala_kon.shtml

Charlotta Nordlöf
Licentiand i teknikens didaktik, TekNaD, institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.
Projektledare på Centrum för tekniken i skolan, CETIS, Linköpings universitet