Visar alla blogginlägg från: september 2010

Stefan Danielsson, direkt från Leeds; Vi ska presentera Leedsprojektet vecka 44 på Skolforum. Har ni möjlighet så kom förbi!

Onsdag 29 september 2010

Så var det dags för den sista dagen här i Leeds. Det började som vanligt med att telefonväckningen ringde en halvtimme efter att jag vaknat, men också fina hotell måste väl få ha någon liten skönhetsfläck.

Som avslutning på projektet samlades alla fem skolor med sina partnerskolor i Civic Hall, borgmästarens residens i Leeds, dit vi kom efter en promenad i traditionellt fördomsuppfyllt engelskt väder. Här hade vi en genomgång av projekten och en kort resumé av hur vi haft det. Alla i svenska delegationen är översvallande nöjda och tycker att det varit otroligt lärorikt och nyttigt både att se det engelska skolsystemet på nära håll och att träffa dem man ska samarbeta med personligen. Vad gäller just vårt projekt så är det ju så illa att ni inte har fått höra något om det egentligen, så sent om sider ska ni nu få veta lite mer ingående vad just vårt projekt handlar om.

Huvudmålet är att barnen ska utvecklas i IKT, vilket betyder ungefär datakunskap lite, att kunna maila, bifoga filer, använda digitalkamera och ladda upp bilder med mera. Slutprodukten ska bli en kortare film bestående av stillbilder och speakerröst där man berättar om elevens val, vad man gör, hur ofta och varför man valt det man valt. Båda skolorna gör samma sak, men i England har man något som kallas Smarts groups, vilket är en form av släkting till elevens val. Under resans gång kommer vi att kommunicera via email och förhoppningsvis bloggar, och går allt som det ska så kommer barnen att lära sig mer om hur saker och ting fungerar i England, samt naturligtvis att bli bättre på engelska på köpet. Att vi använder oss av en skola i ett annat land tror vi kommer att sporra barnen att göra ett bra jobb, återstår att se hur det utvecklar sig.

Näst anhalt i projektet blir för oss i Sverige skolmässan som är v.44, där vi ska presentera våra olika projekt. Har ni möjlighet så kom förbi! En kulturell skillnad som blev tydlig i samband med detta är det faktum att man från engelskt håll skickar ”höjdarna” i stället för de som verkligen arbetar med projektet. Vi skulle vilja att Tim och Vanessa, som vi jobbar med, skulle kunna komma över till Sverige för att få en egen bild av hur vi jobbar, men pengar går till exempel istället till att fyra högre uppsatta personer kommer till skolmässan, trots att de inte kan svara på något om de individuella projekten.

Efter att mötet avslutats och vi sagt farväl till våra kollegor i Methley så var det dags för some serious shopping. Affärer finns det ett överflöd av i Leeds om du någon gång har vägarna förbi. Därefter samling vid pumpen och resan hemåt tog sin början.

Efter lite dramatik på tågstationen lyckades vi tillslut få med alla på planet, där man i vanlig ordning kan spara en massa pengar genom att köpa diverse saker(!).

Dagens höjdare får väl bli den fundering som automatiskt dyker upp (borde gälla alla, men det kanske bara är jag?) när man ser alla dessa ”TO LET” skyltar som finns överallt. Finns det folk som faktiskt inte kan motstå frestelsen att skriva in ett I mellan dessa ord? Har inte sett några bevis än, men sanningen finns någonstans där ute.

Därmed avslutas denna blogg, en härlig resa med många härliga upplevelser och erfarenheter. Cirkeln slöts på ett fint sätt när Annika informerade den väntande taxichauffören på Arlanda att ”I’m the last one”. Hem för debriefing med andra ord!

Cheers!

Stefan Danielsson i Leeds; Sedan visade vi den film som våra sexor har gjort, en presentationsfilm om skolan, vilket blev en succé

Tisdag 28 september 2010

Efter en måndagskväll med normal middag och diverse skrämmande/upplyftande historier från våra kollegor och deras respektive besök, följde ännu en natt i en säng som är en smula hård och kräver en mindre brottningsmatch för att få loss det instoppade täcket så att man överhuvudtaget kan komma i säng.

Måndagen började med ännu en taxiresa till Methley Primary. Dagens chaufför måste på något sätt snappat upp att vi kom från Sverige, med resultatet att värmen var på max och ett konstaterande om att man aldrig får vara helt nöjd.

 Dagens program för oss skulle innebära en arbetsinsats av oss i form av en oförberedd lektion i svenska, samt en lika oförberedd lektion om Sverige med barnen i år fem. Låt vara att vårt projekt handlar om kommunikation, men vi får väl skylla på att det är i sin linda hitintills. Nåväl, vad vill man lära barnen att säga på svenska? Efter en snabb överläggning enades vi om klassikerna ”Jag heter…”, ”Hej-hej då”, siffrorna 1-10, lite prat om å-ä-ö, ord som är liknande på båda språken (typ katt, regn och Björn Borg). Detta gick förhållandevis bra, och som avslutning med barnen var det dags för ”the hot spot”, där vi svenskar fick besvara barnens frågor om Sverige och om oss själva. Varför är svenska flaggan gul och blå? Vanliga namn? Vad skulle du ändra på om du hade chansen och varför? Det var intressanta frågor som fick oss att tänka efter både en och två gånger.

Sedan visade vi den film som våra sexor har gjort, en presentationsfilm om skolan, vilket blev en succé. Barnen i Methley ville genast börja med att göra en svarsfilm upplagd på samma sätt.

Efter detta följde ett möte med skolans specialpedagog och en insikt i hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Intressant nog så visade det sig att vi jobbar på i stort samma sätt med detta, så vi gjorde high fives och hurrade lite på både svenska och engelska.

Avslutningsvis hade vi ett möte med alla inblandade i vårt projekt och pratade tillsammans egentligen för första gången om detta. Nu insåg vi att den stress vi kände i början av projektet verkar finnas även hos dem. Det var ganska skönt att inse och vi enades om att göra om programmet lite grann, dels att dels passa in i de olika arbetssätten, och dels för att göra det hela lite mer hanterligt. Vår allra första arbetsplan var nog lite väl ambitiös när man ser den i backspegeln.

Som seden bjuder överlämnade vi några presenter till våra värdar, tre cd-skivor med svenska artister (varav en där alla talar svenska!), och som back up ifall de inte skulle uppskatta musiken, två påsar Ahlgrens bilar.

Fler olikheter vi har märkt som kan vara värda att nämna är:

Ett smart användande av små flexibla whiteboard skivor som man ofta använder istället för papper.

Ett flitigt nyttjande av klockor och tid, ”Ni får tre minuter på er”, klockan startas och ringer när tiden är slut. Väldigt ofta nämns hur mycket tid som är kvar, kändes lite stressande för oss.

Sist men inte minst en hederlig gammal klocka som ringde några gånger under dagen. Det roliga (!?) med den var att signalen var så kraftig så att om man stod i närheten av en klocka när det var dags reagerade vi svenskar instinktivt och slängde oss under ett bord direkt.

Dagens höjdare var när ett barn undrade vad ”fish and chips” heter på svenska. Vi började med att säga att vi inte har det i Sverige, varpå ett kollektivt ”aaaaah…” hördes, sagt i en inandning och med hakan kvar i nersläppt position ett tag efter, i sann skräckfilmsanda. Om inte annat så har vi i alla fall lyckats skaka det brittiska imperiet något i sina grundvalar i samband med vår vistelse här.

Mina kollegor Annika och Sini vill dessutom lägga till att shoppingen här är fantastisk.

Din röst från Leeds, Stefan Danielsson

 Måndag 27 september 2010

Så var det dags för den första dagen i Leeds. Jag drog bort gardinerna för att mötas av en grådaskig dag med regn i luften, och det första jag ser är en man som cyklar… i t-shirt!

Efter frukost blev det en taxitur till Methley High Primary School, som ligger en bit utanför själva centrum. Taxichauffören valde att denna gråkalla dag använda sig av korsdrag för att få en behaglig temperatur i bilen, och man kan väl konstatera att den värme-gen som engelsmän besitter, förmodligen inte skulle vara så svår att hitta med några få forskaranslag.

 Så fort vi kommit fram bar det av till skolans samlingssal/matsal/gympasal där hela skolan hade samlats för Assembly. Detta gör man en gång i veckan för att repetera lite av vad man jobbar med och ska tänka på. Det första man märkte var att alla barnen satt ner på golvet, och all personal var vid sidan om. När vi har liknande samlingar så brukar personalen sprida ut sig bland barnen för att bibehålla ett visst lugn, något som inte behövdes det minsta här. Alla barn, inklusive treåringarna, satt och lyssnade fokuserat när deras rektor pratade!

Sedan slussades vi ut i verksamheten och fick vara med på diverse lektioner från de allra minsta till de äldsta eleverna på skolan.

Vad man reagerar på först och främst är de olika systemen för bestraffning och belöning som man använder sig väldigt mycket av. Bestraffningar utdelas i form av varningar, från en till fyra, där ettan inte är mer än just en varning. Blir det fler får man allt ifrån sitta vid sidan om i fem minuter eller bli hämtad av sina föräldrar. Belöningar delas ut både gruppvis och individuellt för gott beteende, alltifrån stickers och stjärnor till kakor när gruppen har gjort bra ifrån sig.

Det andra man tänker på är användandet av Smartboard och datorer. Det finns en Smartboard i varje klassrum, även de minsta har en, och även ett gäng datorer till förfogande. Det verkar ofta vara samling och avslutning framför tavlan (man sitter i ring på golvet), och det går väldigt snabbt att få alla på plats. Vid en av våra pratstunder med rektor Tracy Dell berättade hon dock att de har funderat lite kring användandet, det är lätt att gå lite vilse och tro att man löser allt med en Smartboard, men det gäller att fokusera på vad man lär sig och hur man kan ha den som hjälpmedel.

Lunchen kan sammanfattas med pasta och potatis (vi förföljs alltså av detta märkliga matfenomen).

Under eftermiddagen blev det fler lektioner, väldigt trevliga och nyfikna barn, och duktig personal som tar hand om dessa barn. Avslutningsvis blev det en pratstund om morgondagen, då vi ska lära barnen lite svenska, och dessutom prata mer ingående om projektet vi har tillsammans. Nöjda men trötta åkte vi sedan tillbaka till hotellet för att invänta kvällen och vad den har att erbjuda.

Dagens höjdare var när jag förklarade för en femåring att jag heter Stefan och kommer från Sverige, som är ett annat land och ligger långt härifrån.

Hans svar var ”Transformers come from another planet…”

Så har ni vikariebehov för de lägre åldrarna kan det vara läge att önska Optimus Prime!

Bilden kommer från Flikr.com AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by Virtual Learning Center

Läs det första inlägget och presentationen av Stefan och Leedsprojektet här!

Din Röst från Leeds, Stefan Danielsson

Söndag 26 september 2010

The eagle has landed! Så har vi fått brittisk mark under våra svenska fötter. Efter att mött befolkningen kan man konstatera att de är otroligt bra på engelska, gammal som ung! Ett gott betyg till språkundervisnngen i landet, det är nästan så att man har svårt att hänga med själv bitvis.

Efter en tågresa från Manchester till Leeds drogs vi genast till hotellets meny för att stilla vår reshunger. Efter diverse beställningskrångel med en något förvirrad tremänning till Basil Fawlty verkade allt lugnt och vi kunde sitta tryggt och vänta på kvällens sista resmål. Det vill säga tills beställningen uppenbarade sig. En ”toast with cheese”, låg nu serverad som två skivor rostat bröd på en tallrik, och vad som verkade vara en vanlig sallad visade sig vara en skål med broccoli. Språkförbistring eller kulturkrock, oavsett vilket hoppas vi på färre överraskningar av denna kaliber inför morgondagen. Därmed dags att släcka lyset på ett hotell som för övrigt är riktigt trevligt med fina rum.

Bilden kommer från Flikr.com AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by rofanator

Läs det fösta inlägget och presentationen av Leedsprojektet här!

Din röst i Leeds, Stefan Danielsson bloggar från en studieresa i Leeds

Stefan Danielsson bloggar en smula från ett besök i Leeds, i samband med ett Comenius Regio projekt (EU projekt) som involverar fem skolor i Stockholm och fem skolor i Leeds. Projektens grundsten är IKT, men med lite olika utformning beroende på de respektive skolornas olika mål med projektet. Här finns lite tankar från ett tredagars besök i England, där vi ska träffa vår (Tullgårdsskolans) partnerskola i Leeds.

Jag arbetar som fritidspedagog på Tullgårdsskolan, för närvarande med sexåringar, men har tidigare jobbat med nuvarande åk 4 som är involverade i ett projekt tillsammans med en skola i Leeds. Förutom mig själv jobbar även Sini Lento och Annika Hedlund (båda lärare) med detta projekt. 

Staden Leeds nedåtgående trend har vänts till framgång genom tydlighet kring förväntan och lärarkarriärer. Men även genom stöd i form av coachning från äldre lärare och instruktioner för lektionerna. Kristina Björkegren Linder (08-508 33 890) på grundskoleavdelningen, utbildningsförvaltningen. Se även www.educationleeds.co.uk eller www.thepacificinstitute.co.uk

Tullgårdsskolans webbplats www.tullgardsskolan.stockholm.se 

Hej medarbetare i utbildningsförvaltningen!

Tack för mejl!

Mitt ” välkommen tillbaka-brev” som gav upphov till ett intensivt mass-mejlande under en dryg vecka har gett upphov till många tankar och några vill jag dela med er.

På det sätt som brevet skickades skapades möjlighet att använda ”svara alla”-funktionen och kommunicera med hela utbildningsförvaltningen. Drygt 1 procent av utbildningsförvaltningens medarbetare använde sig av denna möjlighet och skickade ca 400 mejl till förvaltningens ca 16 000 medarbetare.

Jag vill passa på att tacka för de tips som kommit om hur jag på ett smartare sätt kan skicka mina mejl till förvaltningens medarbetare i framtiden. Jag vill också klargöra att jag även framöver kommer att masskommunicera med förvaltningens medarbetare – det finns ingen möjlighet att bli struken från listan.

Jag kan inte ta ansvar för att personer väljer att använda den möjlighet att kommunicera som uppstod. Det är ett beslut som fattas av den enskilde och som också får vara beredd att ta ansvar för sin egen handling. En fråga som uppstår är om en del mejlare tillräckligt noga övervägt om ”svara alla” är rätt beslut eller inte. Omdöme behövs även när det är lätt att masskommunicera.

Det var tråkigt att läsa en del inlägg från medarbetare som inte riktigt tycks förstå hur man normalt bemöter varandra i en kommunikation – även om mediet är mejl. Men alla får helt enkelt stå för det de själva skrivit. Det är frustrerande att läsa mejlen från de som inte förstår att ”svara alla” betyder just svara alla, men också de som inte vill respektera dem som inte vill delta i diskussionen.

Jag måste också medge att en del mejl fick mig att le. Några av de mejlande har helt klart en humoristisk ådra.

Som arbetsgivare undrar jag hur mycket arbetstid som använts för negativa tankar, raderande av oönskade mejl och liknande. Det vet bara ni. Jag kan förvisso göra kalkyler, men finner inte det meningsfullt. Gjort är gjort.

Samtidigt är det min bild att ett antal medarbetare upplevt denna internkommunikation som något nytt, frigörande och tankeväckande. Pedagog Stockholm www.pedagogstockholm.se  är vårt verktyg och forum för intern diskussion om olika teman. Flera har visat att det också finns behov av en chatfunktion där man kan uttrycka sina tankar och känslor. Viktigt är att komma ihåg att sociala medier bygger på frivillighet. Diskutera gärna viktiga frågor och pedagogiska utmaningar på Pedagog Stockholms facebooksida www.facebook.com/PedagogStockholm

Jag kommer att fortsätta gästblogga på Pedagog Stockholm och ni är varmt välkomna att kommentera här.

Många erfarenheter och kunskaper rikare har jag blivit!

Thomas Persson