Visar alla blogginlägg från: maj 2012

Lillholmsskolan kliver in i konsten


Selevea Al-Ton i Frukostdags av Hanna Pauli.

Ord och bild är två språkformer som trivs alldeles ypperligt i varandras sällskap. I Kliv in i konsten har eleverna i årskurs 7 i Lillholmsskolan i Skärholmen låtit dem mötas. Resultatet finns att se på Nationalmuseums bottenvåning i Minigalleriet mellan den 4 juni och 28 oktober.

Tusentals bilder virvlar förbi våra medvetanden varje dag. I Kliv in i konsten har vi velat att varje elev skulle stanna upp i stillhet, reflektion och kreativt arbete inför en enda konstbild. Vid ett besök på Nationalmuseum valde var och en av de 62 eleverna  ut en målning som på något sätt talade till dem. 12 målningar tilltalade eleverna  och vi fick via Nationalmuseum tillgång till dem i en utmärkt digital kvalitet. Museet kunde därmed flytta till förorten och målningarna kom att finnas med oss under flera månader. Tyst talande med oss har de nästan blivit som våra vänner.

Eleverna har bearbetat sina konstverk i ord och bild. De har först i en text skrivit de spontana intryck och tankar de fick vid sitt första möte med målningen. De har sedan fått ett fiktivt, men mycket konkret, uppdrag: att med hjälp av en kamera göra en digital tidsresa in i sitt konstverk. Efter att ha funderat över vilken roll de ville spela i sin målning har de fotograferats. Med digital bildbehandling har de sedan placerat in den fotografiska bilden av sig själva i konstverket, som en observatör eller deltagare i bildens handling. I detta hantverk har de under en längre tid funnits intensivt närvarande i sina bilder, och därmed förvärvat en förtrogenhet med dem, som de har kunnat utnyttja när de under svensklektionerna parallellt skrivit sina texter, sina rapporter från tidsresans äventyr.

Den andra bilduppgiften har varit att bjuda in en av figurerna från sin målning till en omvänd tidsresa, ett besök i vår egen tids Skärholmen eller Vårberg. På Nationalmuseum kan man nu se se Valdemar Atterdag ta igen sig på torget i Skärholmen, eller Chardins Tvätterska från 1700-talet skrubba manschetter i Familjebostäders tvättstuga i Vårberg!

Läs och se mer, allt material finns tillgängligt på Lillholmsskolans bildämnes hemsida. Bläddra till exempel i elevernas illustrerade berättelser här eller se den karolinske officeren från Karl den XII´s likfärd på tunnelbaneperrongen i Vårberg här

Ett urval av elevernas arbeten finns också på Nationalmuseums sida
Här finns nio elevers tidsresebilder, fria att publicera, att ladda ned.

Allt detta finns alltså att se på Nationalmuseum mellan den 4 juni och 28 oktober. Dessutom sker ett mycket ovanligt evenemang på måndag den 4 juni: eleverna från årskurs 7 disponerar hela Nationalmuseum för en dag, och redovisar sitt arbete inför alla sina 600 skolkamrater från Lillholmsskolan och deras lärare. Efter en inledning i hörsalen vandrar eleverna, från förskoleklassen till årskurs 9, runt i museet. Vid originalverken väntar elever från årskurs 7, berättar fakta om målningarna och läser upp sina tidsreseberättelser.

Sten Canevall och Elin Christensen,
Bild- respektive svensklärare, Lillholmsskolan
Sten tel 076-1224793, sten.canevall@stockholm.se
Elin tel 076-1224679 elin.christensen@stockholm.se

Bongi Jarne McDermott
Nationalmuseet
Intendent pedagogik
telefon 08-5195 4300, e-post Bongi.MacDermott@nationalmuseum.se


 Kim Melo Parra i En hjältes död av Nils Forsberg

Jag är lärare och jag har hög status

För några veckor sedan blev jag intervjuad av en nättidning om mitt för läsåret nya jobb som lärarcoach inom Utbildningsförvaltningen i Stockholm. En av frågorna jag fick handlade om status. Kommer du som lärarcoach att få högre status? Det tog ett tag för mig att smälta frågan. Under den tiden fortsatte intervjuaren med att jämföra med rektorsrollen som enligt henne hade betydligt högre status än att bara vara lärare. Bara lärare? Nu snurrade det rejält i mitt huvud.

Jag är enormt stolt över mitt yrkesval. Jag tycker att yrket lärare är ett av de viktigaste som finns. Och trots att det här samtalet nu har snurrat i mitt huvud i flera veckor så kan jag inte dra mig till minnes en enda person jag mött under mina tretton yrkesverksamma år som har sagt emot det. Alla jag känner väl är stolta över mig för att jag arbetar med det jag gör. När jag träffar nya människor och berättar att jag är lärare möts jag alltid av uppmuntran, beundran, respekt och stöd.

Borde inte det signalera att läraryrket har hög status?

Enligt det vi läser och hör i olika medier idag är svaret på den frågan NEJ. Läraryrket har inte hög status. Varför inte? Vad ligger i det egentligen? Argumenten för låg status går runt, runt. Vi har inte hög lön i jämförelse med andra yrken med högskoleexamen. Vi har ingen löneutveckling att tala om. Det finns få karriärvägar. Lärarutbildningarna är under all kritik. Till dessa argument knyts också att elevernas resultat rasar. Lärare bränner ut sig. Lärare lämnar sitt yrke. Det presenteras en skola i kris.

För att rädda en skola i kris behöver vi höja läraryrkets status. Enligt SAOL är status ett tecken på socialt anseende och ställning. Men vad innebär det egentligen? Vad består socialt anseende av? Har ett yrke hög status för att det är populärt eller har ett yrke hög status om det anses som viktigt? Och beroende på hur man svara på den frågan – hur höjer man statusen på ett yrke?

Under rubriken Lärarjakt i den högre skolan kan vi idag (25/4-12) i DN läsa om en ny satsning som hoppas höja statusen på läraryrket. Satsningen innebär att medvetet rekrytera högpresterande studenter från andra utbildningar till att prova på läraryrket i två år. De få läsa in en lärarexamen på sommaren samt under kvällar och helger. Hur ska detta höja statusen på läraryrket? Tusen nya frågor väcks i mig.

Vad säger det om de lärare som redan nu befinner sig i läraryrket, att vi behöver rekrytera högpresterande studenter för att höja statusen? Är inte den befintliga kompetensen nog? Hänger vår låga status på att vi inte är tillräckligt högpresenterande? Vad är det man tror att de här högpresterande studenterna ska kunna åstadkomma som vi inte klarar nu? Kan man ta igen det som jag har lärt mig på 4,5 år på lärarhögskolan och allt jag utvecklat och lärt mig under min tretton år som lärare på en sommar och några kvällar? Det får mig att tänka på andra förändringar som påtvingas skolan nu. Varför ska vi t.ex. införa fler nationella prov? Litar de ansvariga inte på att vi lärare kan bedöma vad våra elever kan? Att kunna bedöma mina elever är en stor del av min professionalitet. Varför ska den ifrågasättas? Och varför känner jag mig alltid ifrågasatt och trampad på när jag läser om satsningar på skolan?

Det enkla svaret är: därför att få av satsningarna som syftar till att höja läraryrkets status bygger på att förändra den nuvarande arbetssituationen för redan verksamma lärare. Få satsningar lyfter de fantastiska lärare som redan finns i den svenska skolan.

Borde inte första steget att höja ett yrkes status vara att kärleksbomba de som faktiskt är verksamma där i? Om vi vill få fler att söka till läraryrket ska vi inte då göra det till ett attraktivt yrke? Vad skulle göra läraryrket mer attraktivt?

Tre enkla vägar:

  1. Börja lyfta positiva exempel på lärare och skolor som gör fantastiska jobb utifrån sina förutsättningar
  2. Presentera satsningar som utgår från att lärare är experter och kompetenta
  3. Presentera satsningar som gör att lärares vardagliga förutsättningar att göra ett bra arbete förändras drastiskt till det positiva

Lärare vill ha möjlighet att undervisa. Lärare vill ha möjlighet att kunna planerar kvalitativa lektioner som når alla elever. Lärare vill ha möjlighet att ta hänsyn till elevers utveckling när de planerar sin nästa lektion. Lärare vill ha möjlighet till pedagogiska samtal med andra lärare. Lärare vill ha möjlighet att hålla sig uppdaterade med aktuell forskning. Lärare vill utvecklas och jobba i en lärande organisation.

Jag vill inte läsa mer om mitt yrkes låga status. Jag är och vill få vara stolt över mitt yrkesval! Varje dag ute i skolan, oavsett om det är som verksam lärare eller som lärarcoach, möter jag lärare som gör mer än sitt bästa. Jag är stolt att vara deras kollega. Kan inte vi få bestämma över vår status?

 Jag heter Janna.

Jag är lärare och jag har hög status.

/Janna Scheéele, lärare och lärarcoach i Stockholms stad