Visar alla blogginlägg från: oktober 2013

Vi måste hitta bra sätt att öka datoranvändningen i matematikundervisningen

En T-shirt fick jag av min kontaktklass på avslutningen. Vit och enkel, men omsorgsfullt handdekorerad. På baksidan en inledande observation, korrekt noterad inom måsvingeparenteser, som sig bör: ”[1] {Nv12b är bäst ⋏ Nv12b har läst (Ma1c ⋏ Ma2c)} Nv12b kan lösa en andragradsekvation”. Därefter en prydligt noterad lösning av just en sådan, helt enligt principerna för strukturerad härledning (structured derivation). På framsidan över hela bröstet: I <3 SD! 

Att säga att jag älskar strukturerad härledning, är kanske att ta i. Ord skall väljas med omsorg. Men glad blev jag. Inte minst som saker och ting knappast gick på räls i början. Stockholm stads slutna och hårt begränsade IT-miljö vållade stora tekniska problem. Vi fick inte använda ens en halvmodern version av Firefox, eleverna hade ingen rätt att skriva till sina hårddiskar, förbindelsen med servern i Finland ströps… Det var rätt jobbigt ett tag.

I år har det tekniska fungerat mycket bättre, efter att vi kämpat oss till en hel del undantag för våra utvalda testelever. Mjukvaruinstallationer med diverse specialgrepp och tillägg för en hel klass tar förstås en del tid för en ensam lärare att administrera och alla får det inte att fungera genast. Men ändå, i år rullar det på.

Den formella logiken i E-Math-projektets system för strukturerade härledningar håller sig på grundläggande nivå och ramverket är tillräckligt flexibelt för att ge utrymme åt alternativa tolkningsmodeller och konventioner. Jag brukar säga till eleverna att de ska se den strukturerade härledningen som ett verktyg de kan använda för att förmedla sina resonemang, inte som ett främmande språk de skall lära sig bemästra för dess egen skull.

Efter ungefär en termin förstår eleverna, i alla fall gjorde förra årskullen det. Den var den första av de två naturvetarettor jag undervisar inom E-Math-projektet. Nu är jag halvvägs in i första terminen med den andra och det vore inte ärligt att säga att alla eleverna entusiastiskt internaliserat varje moment av denna pedagogik. Vissa har det förstås, andra helt klart inte. Den genomsnittliga statusen är väl något slags avvaktande acceptans. Men acceptansen blir mer och mer positivt färgad vad tiden lider, om det råder ingen tvekan.

Sedan är det det här med återkopplingen. Allt eleverna skriver och sparar, kan jag som lärare se och kommentera. Men kommentera allt hinner jag ju inte, långt därifrån. Jag har ett liv utanför E-Math också, som visserligen ofta tycks bestå av föga annat än förberedelser för och rättning av prov i andra kurser – men ändå.

Att få tillgång till en traditionell, portabel, men ack så tung och fyrkantig PC-dator i skolans trögkörda IT-miljö, uppfattas väl ungefär som lika glamoröst som att få en egen dammsugare i julklapp. Många av eleverna visar upp betydligt smäckrare tingestar. Och vanan att använda datorer som arbetsredskap är också mindre än vad jag tror att många IT-entusiaster inom och utom detta forskningsprojekt verkar ha fått för sig. Spela spel har kanske en del av särskilt killarna gjort mycket och sociala medier upptar en stor del av allas vakna tid, men det är inte riktigt samma sak. Samtidigt är det åtminstone för mig uppenbart att vi måste hitta bra sätt att öka datoranvändningen i matematikundervisningen, om vi på ett naturligt sätt ska kunna länka till högre studier och tillämpningar av ämnet. Dessutom krävs det i kursplanerna.

Det känns inte heller helt fel att få komplimanger från fysikläraren, om hur stringenta och lättlästa redovisningar mina gamla elever skriver. Och den där T-shirten tog jag på mig när vi hade ett samnordiskt E-Math-seminarium i Tallinn någon vecka in på sommarlovet. Den satt rätt bra.

Jonas Klingberg
matematiklärare på Södra Latin i Stockholm

 

År 2011 inleddes det EU-stödda forskningsprojektet E-Math, med målet att höja gymnasieelevers kunskaper i matematik. E-Math ville vända den nedåtgående trenden och överbygga svårigheterna att skriva matematik på dator. E-Math har utvecklat en ny undervisningsmetod baserat på interaktiva e-böcker som gör det möjligt att skriva all slags matematik på datorn i kombination med ett nytt presentationsformat kallat strukturerade härledningar. E-Math-projektet har utvecklat matematikböcker som täcker hela det första läsåret i gymnasiet i Sverige, Finland och Estland. Över 1000 elever i 18 skolor har pilottestat E-Math-metoden. Ovan delger Jonas Klingberg sina erfarenheter som E-Maths pilotlärare i Stockholm.


Studiebesök från Singapore imponerades av Stockholms satsning på mentorer för nyexade lärare

Fredagen den 4 oktober gästades Stockholms stad av utbildare från flera yrkeshögskolor i Singapore. Besöket var en del av ett regeringsuppdrag som innebär att man vill titta på och få ta del av erfarenheter av hur man arbetar med mentorskap för nyexade lärare i Finland, Estland och Sverige.

Under dagen i Stockholm besöktes Eiraskolan och Tättorpsskolan. Vi diskuterade utbildningsförvaltningens organisation av introduktionsperiod och mentorskapets betydelse för att behålla nyexaminerade lärare i yrket. Skolledare, mentorer och nyexaminerade lärare från grundskola och gymnasieskola bidrog ur olika synvinklar med erfarenheter och reflektioner kring mentorskap och  introduktionsperiod.

Vi diskuterade skillnaden mellan att vara handledare till en student eller som i detta fall att stötta en nybliven kollega. Det gäller att ställa frågor som får läraren att reflektera. Det blir ett givande och tagande för mentor och nyexaminerad. En möjlighet att växa i sin yrkesprofession.

Gästerna från Singapore kunde sammanfatta sitt besök hos oss med att de var mycket imponerade över vårt arbete och att vi fokuserar på utvecklingen av lärarprofessionen. De jämförde med organisationen de hade fått se i Finland. En av skillnaderna är att i Finland träffar de nyutexminerade lärararna sina mentorer i grupp.

Det var en intressant och lärorik dag. Vi hade samstämmiga perspektiv på mentorsrollen och mentorernas behov av  kompetens.

Göran Fransson, från Gävle högskola, initierade besöket.

Här kan du läsa mer om mentorsskap och introduktioneperiod.

/Maria Sturen och Karin Johansson

Här nedanför kan du se bilder från studiebesöken i Eiraskolan och Tättorpsskolan den 4 oktober.

På bilderna kan du se:

Våra gäster från Singapore
Anne-charlott Rangne, mentor
Helena Bergmark, nyexaminerad lärare på Eiraskolan
Johan Erlandsson, mentor på ESS gymnasiet
Måns Boström, nyexaminerad/legitimerad lärare på ESS gymnasiet
Inger Forsmark nätverksledare mentor Tättorpsskolan
Catrin Järnberg, mentor Tättorpsskolan
Seidi Tuomaala, nyexaminerad lärare på Tätorpsskolan
Göran Fransson, Gävle högskola

 

 

 

Det pedagogiska superhjälteuppdraget


Jag är rektor. Det är lite som en blandning mellan att vara revisor, borgmästare, kurator och kravallpolis. Ett av världens bästa jobb!

Jag hade planer på att bli en riktig pedagogisk ledare med vidlyftiga visioner som höll brandtal och transformerade trötta lärare till fantastiska inspiratörer. Jag skulle inte kompromissa med det! Redan från början insåg jag att skolledarjobbet handlade ganska mycket om budgetarbete, brandlarm och mögelevakuering men jag tänkte minsann ändå fokusera på de pedagogiska frågorna och låta någon annan sköta de där tråkiga sakerna. Jag skulle vara ute i klassrummen och föra initierade didaktiska samtal med pedagogerna. I min fantasi skapade vi en totalt nydanande skola som var så glimrande kreativ att folk vallfärdade dit. Men här sitter jag med glasögonen på framför en flimrande datorskärm och trycker ”spara” på den senaste lönerevisionen medan polisen ringer angående ett misshandelsfall och kalendariet snart måste spikas. Ett pedagogiskt ledarskap? Jodå, för tusan!

Mitt fokus är alltid elevernas rätt till världens bästa skola. Men vägen dit handlar ibland om mycket annat än pedagogik och det kan vara frustrerande och se ut som villospår.

Som rektor har man galet mycket makt. För mig innebär den makten att jag kan bestämma att vi kan bestämma tillsammans – jag, personalen, eleverna och föräldrarna. Nästan alla viktiga frågor kan vi snacka om. Vi kommer inte alltid fram till samma slutsats och då måste jag ibland bestämma så att några blir jättearga. Det känns fint att få vara en person som folk kan bli arga på. Jag är en levande människa som man kan prata med och som kan ta emot ilskan och lyssna och förklara. Så klart känns det också fint när folk blir glada av de förändringar man genomför, för att det blir bra på längre sikt är liksom själva idén.

Att vara en person som tar obekväma beslut och säger nej till en massa bra saker – hur kan det vara ett av världens bästa jobb? Ibland känns det trångt inom de ramar som styr vad vi kan och inte kan göra. Men att vara en myndighetsperson som förkroppsligar demokratiskt framtagna uppdrag är en ynnest och ett hedersuppdrag.

De flesta av oss har ibland jättekonstiga, svåra eller tråkiga arbetsuppgifter som ändå måste göras. Om vi hela tiden tänker ”Hur ska vi göra det här så det blir absolut bäst för eleverna på lång sikt?” så har vi alltid elevernas lärande och utveckling i fokus. Då kommer alla märkliga saker vi gör i vardagen att peka åt samma håll och vara en del i det pedagogiska superhjälteuppdraget. För mig känns det viktigt och nästan ärofullt att ta itu med det då.

Som alla vet är det förfärande få som vill bli lärare. Skolledaryrket är inte heller så attraktivt. Det borde vända när folk fattar hur underbara våra jobb är! Att jobba i skolan handlar ju om att förändra framtiden. Vi har världens ansvar och därmed otroliga möjligheter. Låt oss säga det lite oftare!

Annika Hedås Falk
Rektor vid Sofia skola

Annikas krönika publicerades i nummer 5 av LÄRA Stockholm. Du kan läsa hela LÄRA Stockholm nr 5 2013 här. Läs alla nummer av LÄRA här.