Visar alla blogginlägg från: april 2014

”Och som vanligt med programmering handlar det om att öva, öva, öva…”

Mitt temporära formativa omdömessystem i programmering

När jag undervisar programmering så är min pedagogiska idé att använda ”learning by do-ing”, det vill säga att det är först genom att arbeta med ett större antal uppgifter och övningar som eleven får en korrekt känsla för hur man programmerar. I programmering gäller definitivt ordspråket ”Övning ger färdighet”. Genom att arbeta med många uppgifter en efter en lyckas varje elev komma över alla de trösklar han/hon träffar på i sin inlärning.

Eleverna i programmering måste lära sig att kompilera ett program och åtgärda eventuella kompileringsfel. Efter det att kompileringsfelen är åtgärdade skall eleverna exekvera programmet och lära sig att åtgärda eventuella exekveringsfel och logiska fel. För att bli bra på detta måste man öva och åter öva. Ingvar Gratte som är en av Sveriges mest kända författare för programmeringskurser skriver i inledningen i många av hans böcker följande: ”Och som vanligt i samband med programmering handlar det om att öva, öva, öva…!”  Jag har själv läst många programmeringsböcker och när jag övar på uppgifterna som finns i böckerna får jag en mycket bättre förståelse än om jag enbart läser boken utan att praktisera det som står i den.

Omdömessystemet inspirerar eleverna

Nästan varje uppgift som finns i programmeringsböckerna tar upp en ny funktion, metod eller tankesätt på hur man skall lösa ett problem. Därför är det ganska uppenbart för en person som har ett utvecklat pedagogisk sinnelag att ju mer olika programmeringsuppgifter man gör desto bättre blir man i programmering.
Eftersom jag vill betona för eleverna hur viktigt det är för dem att konstant göra olika övningar och uppgifter har jag använt mig av ett temporärt omdömessystem som är kopplat till hur många övningar de har gjort. Med detta temporära omdömessystem försöker jag pusha och inspirera eleverna att göra ännu mer övningar så att de får ännu bättre programmeringskunskaper.

Denna process där jag ger en återkoppling till eleverna beroende på hur bra de löser sina uppgifter är en formativ bedömningsprocess som kännetecknas av att målet för undervisningen är att närma sig så mycket som möjligt att göra alla efterfrågade uppgifter. I denna formativa bedömningsprocess tydliggörs och synliggörs var eleven befinner sig i förhållande till målet och att återkoppling ges som talar om hur eleven ska komma vidare mot målet (han kan se i omdömessystemet vilka uppgifter han inte har gjort).

Positiva kriterier

Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande enligt Skolverket.
Jag delar upp uppgifterna i olika delar där varje del behandlar ett specifikt område i kursen. I detta exempel har vi tre delar där varje del består av tolv uppgifter. Jag har valt följande kriterium för att generera automatiskt det temporära omdömet i varje del:
 Omdömet ”Bättre kan du!” om eleven har gjort färre än 6 uppgifter.
 Omdömet ”Bra!” om eleven har gjort 6 eller 7 uppgifter.
 Omdömet ”Mycket bra!” om eleven har gjort 8 eller 9 uppgifter.
 Omdömet ”Utmärkt!” om eleven har gjort 10 eller 11 uppgifter.
 Omdömet ”Enastående” om eleven har gjort alla uppgifterna.

Se bedömningsformuläret här.

För att åstadkomma detta använder jag till exempel i cell B3 formeln =ANTAL.OM(H3:S3;”x”). Med hjälp av denna formel beräknar jag på ett automatiskt sätt hur många uppgifter Elev1 har gjort i del1.
För att beräkna automatiskt elevens temporära omdöme använder jag följande formel i cell C3 =OM(B3<6;”Bättre kan du!”;OM(B3<8;”Bra!”;OM(B3<10;”Mycket bra!”;OM(B3<12;”Utmärkt!”;”Enastående!”)))). Därefter kan man med hjälp av autofyll-funktionen se till att övriga rader får motsvarande formel.

Kan användas i andra ämnen

Med hjälp av detta temporära omdömessystem använder man IT som ett pedagogiskt verktyg i en formativ bedömningsprocess och gör eleverna ännu mer medvetna om de möjligheter man har när man använder sig av IT verktyg. Detta omdömessystem kan användas i alla olika ämnen där det är viktigt att eleverna gör många och varierande uppgifter. Om jag vore rektor skulle jag rekommendera mina lärare att använda detta temporära omdömessystem som ett pedagogiskt verktyg i den formativa bedömningsprocessen.

Till sist vill jag betona att vid programmeringskurserna så får eleverna göra också ett skriftligt prov (och omprov om det skulle behövas). Det är detta prov som i kombination med hur bra eleven har klarat sina olika uppgifter som avgör elevens betyg i kursen.

Peter Semiotakis, lärare på St Eriks gymnasium

När jag säger Google – vad tänker du på då?

När jag säger Google kanske du tänker på en sökmotor. Men vad säger egentligen ordet sökmotor om det amerikanska internetföretag som bland sina tjänster erbjuder en söktjänst? Många av oss använder verbformen att googla i utvidgad form som ett verb för att söka på webben. Googles söktjänst är så självklar att vi slutar se den för vad den är: en tjänst som erbjuds av ett kommersiellt företag vars affärsidé är att erbjuda annonser och annonsplats kopplat till vårt sökbeteende.

När jag googlar ”java” är Google det självklara valet. Tjänsten har som ambition ”att organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar för alla”. De säger vidare att ”även om du inte vet exakt vad du letar efter så är det vår uppgift att hitta svaret åt dig”. De vill organisera världens information och erbjuda en söktjänst som vet vad jag söker efter innan jag ens formulerat det för dig själv. Det är fantastiskt!

Men för att Google ska kunna erbjuda en sådan söktjänst måste jag och Google vara överens om deras beskrivning av mig och av mina intressen. Hur vet Google om jag söker efter javakaffe, Javahalvön eller javaskript? När jag googlar ”java” får jag träffar på programmering och skript, trots att det kanske är en resa jag tänker på. Det beror på att Google organiserar informationen på webben utifrån mitt tidigare sökbeteende, för att jag enkelt ska kunna hitta den information som är relevant för mig och mina intressen.

Risken är stor att jag inte får tillgång till alternativa perspektiv utan hamnar i en ekokammare, som gör att jag inte ifrågasätter det som jag redan känner till och är bekväm med. Googles tjänst bygger på att förstärka de föreställningar som vi redan har och göra dem än mer förankrade och på så sätt stärka vår världsbild. När jag googlar får jag ta del av det som jag redan känner till och tidigare varit intresserad av.

I min värld är det en fara. Tjänstens enkelhet och vilja att veta vad jag söker innan jag ens har sökt, kan göra att jag tror på de svar Google ger mig utan att ställa frågor om vad som styr urvalet och vilka värderingar som finns bakom sökresultatet.

En viktig del av en demokrati är tillgången till många perspektiv. Hur ska vi och våra elever utmanas i vår världsbild om vi aldrig möter andra perspektiv och föreställningar än de som redan stämmer överens med det som vi redan har googlat efter? Hur vet vi om de svar som Google ger stämmer överens med våra demokratiska värderingar? Hur lär vi elever att hantera en tjänst vars algoritm stärker det som de redan tycker och vars syfte är att vi ska klicka på annonser som ska leda till ett köp?

Kristina Alexanderson

Kristina Alexanderson är chef för Internet i skolan på Stiftelsen för internetinfrastruktur.