Visar alla blogginlägg från: oktober 2014

Het diskussion om nyanländas rätt till utbildning

Annnika Hedås Falk_1

Annika Hedås Falk, rektor på Sofia skola, reagerade starkt på DN:s ledare som resonerade om ”tiggarklasser”. DN framförde åsikten att barnen till de EU-migranter som tigger på gatorna inte ska erbjudas skolgång i Sverige, trots att de vistas här längre tidsperioder.

Alla barn ska ha rätt till utbildning, menar Annika Hedås Falk i en debattartikel som publicerades hos Dagens Samhälle.

Bättre låta barnen gå i skolan än att tigga

I DN:s ledare med rubriken ”Plågsam dissonans” i går onsdag den 22 oktober förs ett resonemang runt barnen till de EU-migranter som tigger på gatorna. Ska de barnen erbjudas skolgång i Sverige? Här avslöjas en pinsam okunskap om hur svensk skola i dag tar emot nyanlända elever. Och en riktigt obehaglig ton genomsyrar artikeln – nu blåser man liv i den gamla välfärdsturismdebatten igen.

För mig som rektor är det helt självklart att barn ska gå i skolan. Barns utbildning är i min mening något mer än det DN kallar ”en meningsfull sysselsättning den tid de är här”. Att vår utbildningsminister är tydlig i frågan är en stor tröst men snälla DN, vad menar ni egentligen?

I skollagens kapitel 7 och 29 klargörs att barn som är bosatta eller vistas i Sverige har rätt att gå i skola. För de flesta av oss som jobbar i skolan är detta så självklart att det inte borde behöva sägas. Mottagandet av nyanlända elever i skolan fungerar inte alltid optimalt och visst har vi rektorer organisatoriska svårigheter att ordna det. Skolor i vissa områden blir enormt hårt belastade och eleverna flyttar in och ut när som helst under skolåret eftersom familjernas livssituation ser ut på det viset.

I ledartexten i DN står ”Ska barnen placeras i vanliga klasser utifrån sin ålder, trots att de inte kan språket, trots att deras kunskapsnivå sannolikt är mycket lägre än jämnåriga svenska barns? Eller ska 12-åringar sättas i årskurs ett?”

De elever vi tar emot från jordens alla hörn har väldigt skiftande skolbakgrund. Några av våra nyanlända trettonåringar har varit barnsoldater, andra har mattekunskaper på gymnasienivå. Självklart sätter vi inte en tolvåring i årskurs ett. Vi lär dem svenska genom att arbeta med skolämnena och vi lär analfabeter att läsa, oavsett ålder.

Jag har själv sett apatiska flyktingbarn återvända till livet genom att få delta i undervisningen. Därför är jag är stolt över svensk skolas förmåga, även om det finns betydande svårigheter. Men betyder svårigheterna att man ska låta vissa nioåringar tigga på trottoaren med sina föräldrar?

DN frågar, förhoppningsvis som en ren provokation: ”Ska det rentav inrättas särskilda tiggarklasser, specialanpassade för elever som plötsligt försvinner och kanske, kanske inte, kommer tillbaka några veckor eller månader senare?” Vi som jobbar med nyanlända elever är vana vid att eleverna flyttar in och ut ur skolan vid helt obekväma tidpunkter på året. För mig är det självklart att de alltid är välkomna till skolan, oavsett när de kommer. Att ens introducera begreppet ”tiggarklasser” om än som en provokation, gör mig rädd. Vilken människosyn företräder DN här egentligen?

Jag tror fortfarande på alla barns rätt till utbildning. Gör ni?

Annika Hedås Falk, rektor på Sofia skola i Stockholm

Så jobbar Stockholm med nyanlända

Annika skriver i sin artikel på Dagens Samhälle att artikelförfattaren på DN saknar kunskap om hur Stockholms stad arbetar med mottagandet och undervisning av nyanlända. Nedan finns information om vårt arbete.

Pedagog Stockholms samlingssida om nyanlända.

Reportage från Sofia skola där Annika är rektor. Sofia skola föregår med välkomnande exempel.

Våra bloggar som skriver om nyanlända

Miss Åsa är förstelärare och arbetar i en förberedelsegrupp på Grimstaskolan i Vällingby. Hon skriver om vardagsnära pedagogik och konkreta tips och exempel gällande undervisning av nyanlända.

Ett språkhus för nyanlända. Susanne Stenlund är förstelärare i svenska som andraspråk på enheten Björnbodaskolan/
Sörgårdsskolan och skriver om det dagliga arbetet med nyanlända elever.

Språkforskningsinstitutet består av en grupp utvecklingslärare och doktorander som arbetar på Utbildningsförvaltningen i Stockholm. Uppdraget är att i samarbete med skolorna i Stockholms stad sprida kunskap och forskningen kring språk och lärande ur ett flerspråkighetsperspektiv.

Reportage från SPRINT-gymnasiet

SPRINT-gymnasiet i Stockholm tar emot elever från hela världen.

Let´s exploreEU med fokus på hållbar utveckling, utomhuspedagogik och matematik

Ja, nu var det dags att summera intrycken från ännu ett projektmöte i projektet Let´s explorEU! Vi har nu precis kommit hem från Tyskland. Från ESS-gymnasiet var det fyra lärare och två elever som deltog.

För er som inte känner till vårt projekt  sedan tidigare så är Let´s explorEU ett Comenius partnerskapsprojekt inom ”Lifelong Learning Programme”. I just det här projektet är vi fem länder som samarbetar: Norge, Wales, Tyskland, Frankrike och så vi – Sverige!

Tiden för projektet är två år och nu har redan mer än halva tiden gått. Vi har redan varit på projektmöten till alla länder förutom Norge. I mitten av mars 2015 ska vi åka dit och norrmännen har lovat ett program med härliga utomhusaktiviteter.

Syftet med det här projektet är att deltagarna ska få mer kunskap om EU genom framförallt utomhuspedagogik, matematik och hållbar utveckling.Kerstin Strand ESS-gymnasiet

Läs mer i bloggen Let´s explore EU om besöket i Tyskland den 13- 18 oktober och de andra besöken i Wales och Frankrike.

Kristina Strand
lärare på ESS-gymnasiet

 

 

Förskolorna där normkritik och genuspedagogik genomsyrar vardagen

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.” så står det i Läroplan för förskolan som först kom ut 1998. Detta har sedan dess varit en ledstjärna i det genuspedagogiska arbete på Nicolaigården. I första hand har pedagogerna konfronterat egna förutfattade meningar och på så sätt tillämpat ett normkritisk arbetssätt.

Genuspedagogiken genomsyrar vardagen

2011 HBT-certifierades Nicolaigården och systerförskolan Egalia av RFSL. Genom certifieringen har pedagogerna ytterligare fördjupat arbetet kring jämställdhet och normkritik i förskoleverksamheten likväl som jämtemot familjer och vårdnadshavare. Nu genomsyrar  genuspedagogiken alla delar av den dagliga verksamheten på förskolorna likaväl som den övergripande förhållningssätt.

Samtidigt blev det tydligt att vår metodik både provocerade och förvirrade. Stort fokus lades till exempel på användandet av ordet ’hen’. Så under våren 2014 beslutade Lotta Rajalin, förskolechef i Maria Gamla Stans förskolenhet, Frida Wikström, filmare och samordnare  i enheten, tillsammans med pedagogerna att skapa en film för att förtydliga och förklara både förskolornas metodik och tanke.

Förskolorna tar emot många studiebesök

Filmen sammanfattar och levandegör vårt skrivna material och riktar sig främst till vårdnadshavare, pedagoger och studenter. Förskolenheten tar även emot många externa besök både från Sverige och internationellt, allt från myndigheter, journalister och lärare till författare och forskare. Filmen har varit en bra introduktion till verksamheten och bemött förutfattade meningar.

Pedagogerna har gemensamt tagit fram en lathund att använda som stöd och verktyg i det dagliga arbetet. Denna har används som grund till filmen.

Frida Wikström, samordnare
Maria Gamla Stans Förskolor,  Södermalms stadsdelsförvaltning

Pedagogik för ett helt livsutrymme

  • Vi pratar med, ser, bemöter och bekräftar varje barn uppmärksamt och med uppskattning och lyhördhet. Vi rör oss nära barnen och i deras ögonhöjd, vi uppmuntrar till ögonkontakt och närhet.
  • Vi säger kompisar, barnen eller barngruppens namn (t ex Trollen) samt använder barnens egennamn i stället för att säga t ex flickor, pojkar, tjejer, killar eller grabbar.
  • Vi uppmuntrar alla barn till allsidighet i sina val av lek, teman, kompisar, platser, och material. Vi vuxna engagerar oss i lek, skapande och dialog. Vi är förebilder.
  • Vi förutsätter varken att barn eller vuxna är på ett visst sätt utifrån kön, ålder, härkomst eller klädsel. Till exempel lugn, vild, busig, försiktig, söt, cool, glad, arg, omtänksam, bestämd etc. Alla har rätt till olika känslor och uttryck.
  • Vi varierar vårt språkbruk i dagligt tal, lek, sånger, berättande, sagoläsning och dramatiserande. Hon, han, gumman, gubben eller liknande kan ofta utelämnas eller benämnas som den, hen, personen, figuren etc.
  • Vår barnlitteratur och vårt lekmaterial ska innehålla och möjliggöra en rik variation av roller, lekar, fantasier och egenskaper. Öppna och normbrytande huvudroller och biroller etableras och en mångfald av familjekonstellationer syns genom lek och samtal och medvetna val av litteratur och material.
  • Vi främjar samlärande, vänskap och perspektivtagande. Vi hänvisar barnen till varandra för att söka stöd, idéer, lösningar, tröst etc. Vi vuxna ställer öppna frågor och bekräftar barnens olika tankar och tillvägagångssätt.
  • Vi skapar starka relationer och växande genom omsorg och ansvarstagande. De äldre förskolebarnen hälsar på hos de yngre kompisarna och/eller hos sina småsyskon för att hjälpa till. Både barn och vuxna hjälps åt med olika sysslor.
  • Vi månar om allas talutrymme. Varje individ är viktig och ska bli synliggjord och både få komma till tals och bli lyssnad på.
  • I våra dokumentationer, filmer, fotografier och andra återkopplingar rörande barnen strävar vi efter att ge en allsidig och positiv bild av barnet och barnen.