Visar alla blogginlägg från: januari 2015

Synd och skam att vi inte lärt oss mer

Annnika Hedås Falk_1Skolans verksamhet ska enligt lag vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Hur hade skolan sett ut i dag om vi hade tillämpat det i större utsträckning de senaste hundra åren?

Om du tittar in i ett klassrum 2015 och jämför med ett klassrum 1915 så finns det några uppenbara skillnader. Rottingen är borta och datorn är här. Någon liten skillnad finns det även i pedagogiken, människosynen och förutsättningarna – men i stort är allt sig likt.

Man behöver inte ha snöat in på science fiction för att fundera över hur vi kunde ha haft framtidens skola redan nu om vi hade satsat mer på forskning om lärande, skolmiljö, ledarskap i klassrummet, IT, specialpedagogiska verktyg och ämnesdidaktik. Och tänk om vi förmått omsätta forskningsrönen i skolans vardag. Hur hade skolan sett ut då?

Utbildningen kanske hade varit designad för att möta, motivera, inkludera och stimulera varenda elev oavsett bakgrund, diagnos, arbetstempo eller hemförhållanden. Redan i dag ska samtliga elever enligt skollagen ges ”den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling”, men den skrivningen är svensk skola så långt ifrån att uppnå att det faktiskt är synd och skam.

En jämförelse med läkaryrket ger lite perspektiv. Vad har skett på hundra år inom medicinsk forskning och hur har det påverkat läkarnas yrkespraktik? Är det samma metoder, samma utrustning och samma resultat som 1915? Knappast. Men i skolan plockar vi fortfarande fram sågen och amputerar benen på eleverna.

Eller okej, inte riktigt. Men nog borde vi kunna kompensera för elevers svårigheter i större utsträckning än vad som sker i dag. Med bättre tillämpning av forskning, en inkluderande pedagogik, riktade och välgrundade metoder, adekvata resurser och moderna verktyg borde vi faktiskt kunna lyfta varenda elev.

Tiden är ett ständigt dilemma. Hur ska jag som rektor balansera lärarnas uppdrag så att det blir rimligt? Jag lyckas inget vidare med det just nu. Ambitionerna är alldeles för höga för verkligheten och många blir stressade. Den situationen tror jag inte är unik för min skola; skolpersonalens arbetsmiljö, villkor och arbetsbelastning är en nationell angelägenhet som måste lösas. Framför allt om man på allvar vill höja skolresultaten och få fler att vilja bli lärare, förskollärare och fritidspedagoger.

Om forskningsresultat ska få fäste i skolans vardag måste pedagogerna ha tid, lust och möjlighet att läsa in sig mer, ta till sig resultaten och förmå omsätta dem i praktiken. I dag är kompetensutvecklingstiden intecknad av många måsten. Visst har vi peppande föreläsningar om formativ bedömning, läslyft, mattelyft och utbildningar om digitala verktyg. Men räknas verkligen uppackning av nya läroböcker eller schemaläggning ihop med fritidshemmet som kompetensutveckling?

Vi måste komma på bättre sätt att verkligen få forskningsrönen att landa i skolans vardag. Annars kommer vi att stå och amputera benen på några av eleverna i hundra år till.

Annika Hedås Falk är rektor på Sofia skola

Exempel på hur man kan arbeta med barnkonventionen

Det kan kännas svårt att börja arbete med barnkonventionen. Inte bara för att den är så omfattande men också för att man ska försöka nå fram till barnen. Hur kan man göra detta på ett bra sätt? Det finns många sätt att arbeta med barnkonventionen på och mycket bra material att använda sig av men här kommer ett konkret exempel.

En av Stockholms stads många grundskolor är Mälarhöjdens skola som är placerad ca 20 minuter utanför Stockholms innerstad. Området är socioekonomiskt ett rikt område och de flesta boende i området bor i villor. Skolan har en anrik historia och har legat i Hägerstens kommun sedan 1905. Skolan är en F-9 skola och består av 1145 elever och 445 barn inskrivna i barnomsorgen. På skolans hemsida kan man läsa att skolan arbetar ”utifrån de styrdokument, där skolans formella uppdrag formuleras i Skollagen, LGR 11, FN:s barnkonvention och ”Allmänna råd för fritidshem” samt Utbildningsförvaltningens Verksamhetsplan och i ”En skola i världsklass- strategi för Stockholms stads skolor”.” Redan här kan vi tydligt se att skolan profilerar sig som väl medveten om FN:s barnkonvention och att deras arbete skall utgå ifrån denna.

Ann-Charlotte Stjernberg som arbetar på lågstadiet på Mälarhöjdens skola berättar för mig om deras arbete med barnkonventionen.

– Vi börjar redan i årskurs 1 med att dela ut ett häfte som tar upp 10 punkter från barnkonventionen. Detta häfte får de sedan ta med sig hem.

Häftet kommer inte Ann-Charlotte ihåg varifrån det kommer men det ser ut såhär på framsidan:

IMG_3812b

Första sidan i häftet tar upp alla barns lika värde. Det är en liten text och en bild på barn som står runt jorden.

– Vi pratar om bilden och att människor kan se olika ut men att alla är lika mycket värda. Sen får barnen färglägga bilden. Berättar Ann-Charlotte.

Ann-Charlotte talar om att alla bilderna i häftet finns laminerade och färglagda och när barnen arbetar/arbetat med en bild sätts den bilden upp i klassrummet så att barnen kan se den. Alla bilderna sätts upp och sitter uppe en termin eller ibland ett helt år. På så vis kan bilderna användas som exempel i diskussioner som kommer upp under läsårets gång.

– Bilderna gör att barnen blir påminda om det som vi arbetat med tidigare. Säger Ann-Charlotte.

För ett par år sedan gjorde skolan en satsning och köpte in ett material från Barnombudsmannen. Alla lärare fick var sitt handledningshäfte som tar upp barnkonventionen. Materialet sträcker sig från förskoleklass upp till år 9.

– Under första året arbetade hela skolan med materialet. Nu är det upp till varje lärare att själv arbeta med det om man vill. Berättar Ann-Charlotte.

Till materialet som Ann-Charlotte visar skickades det med varsin liten bok om barnkonventionen till alla låg-och mellanstadieelever. Alla elever på högstadiet fick en serietidning istället för den lilla boken som var lite ”tuffare”. Böckerna och tidningarna fick eleverna med sig hem. Det medskickade materialet från barnombudsmannen var fint tyckte Ann-Charlotte men samtidigt var det lite tråkigt för det var redan färdigt. Deras egna häften i vilka barnen kan färglägga menar Ann-Charlotte är bättre då barnen stannar kvar länge i bilderna. Däremot är handledningen från barnombudsmannen väldigt bra, berättar Ann-Charlotte.   Materialet ser ut såhär;

IMG_3810b

I handledningshäftet finns diskussionsfrågor om barns rättigheter och det finns även kopplingar till Lpo94 och Lpo98.

Allt som står i handledningshäftet går inte att göra med alla åldrar så det är upp till varje lärare att välja ut det material som passar till deras klass och den ålder som eleverna har.

Eftersom det är ett stort material kan det vara bra att tänka igenom vilka delar som man vill fokusera på så att man hinner med dessa. Det kan vara svårt att hinna med alla delar som ensam lärare och därför måste man ta ut de delar som man anser att barnen har bäst nytta av. I lågstadiet där Ann-Charlotte arbetar fokuserar lärarna på de delar som knyter an till deras egna lilla häfte och de 10 rättigheter som man tar upp där.

Som komplement har Ann-Charlott valt att använda sig av ett material som hon själv har hittat från Rädda Barnen.

– Det är inte ett material som direkt behandlar barnkonventionen men det är ett material som tar upp människors olikheter. Säger Ann-Charlotte.

IMG_3811bMaterialet är uppbyggt med bilder och frågor. Bilderna har Ann-Charlotte valt att göra till overheadbilder för att alla barn ska kunna se dem när klassen diskuterar frågorna.

Frågorna är funderingar kring hur det exempelvis skulle bli i världen om alla flickor såg likadana ut och alla hette ”Lisa”. Barnen får möjlighet att fundera kring detta och hur det skulle bli om någon ropade på ”Lisa”. Då skulle ju alla ”Lisa” komma springandes för ingen skulle veta vilken ”Lisa” som man ropade på.

Genom att diskutera olikheter mellan människor och varför olikheter är bra kan barnen få en förståelse för allas lika värde.

När jag frågar Ann-Charlotte om hon märker någon skillnad på barnen efter att de arbetat med materialet berättar hon att arbetet med materialet inte gör så att barnen exempelvis slutar retas eller slåss men att de absolut får en bättre förståelse för rättigheter och de kan ge exempel på händelser när deras eller andras rättigheter blivit kränkta.

– Men, säger Ann-Charlotte, de är fortfarande för små för att förstå det i ett vidare perspektiv.

Hur resten av skolans lärare arbetar med barnkonventionen vet inte Ann-Charlotte men det är utifrån barnombudsmannens handledningshäfte och deras egna kopierade häfte som lärarna på lågstadiet arbetar med barnen på lågstadiet.

Under årets gång, om något händer eller på FN-dagen kan det vara så att de sätter upp bilderna från deras eget häfte igen för att påminna barnen om det arbete som de har gjort. Men oftast är det ett arbete som görs i årskurs 1 och sen är tanken att det på olika sätt ska följa barnen genom årskurserna.

Det är under SO timmarna som arbetet med barnkonventionen görs. Ibland, berättar Ann-Charlotte så arbetar hon vidare med barnkonventionen på svenskatimmarna också för att inte behöva vänta så länge innan arbetet kan fortsätta. Men det är oftast i samband med att barnen så ska skriva en text och att man på så vis kan öva på stavning med hjälp av barnkonventionen.

/Malin Olofsson