Visar alla blogginlägg från: april 2015

Sluta med -handuppräckning!

Denna krönika av Alice Härdin är tidigare publicerad i tidningen LÄRA Stockholm. Alice råder att sluta med handuppräckning. Vi på Pedagog Stockholm har också gjort en film om metoden No hands up.

Det sägs att fysikern Max Planck blev avrådd från att studera fysik av sin lärare. Han tyckte nämligen att det mesta redan var upptäckt. Planck bestämde sig detta till trots för att vända upp och ned på de etablerade teorierna om fysik och gick sedan till historien som en av upphovspersonerna bakom kvantteorin.

Jag funderar på hur jag ska locka fram fler Plancks i min klass. Hur får jag dem att tro på idéer som ingen annan tror på? Hur får jag dem att fundera över sådant som står utanför min egen fantasi?

Kanske handlar det om inställningen till att inte veta. I skolan är detta nästan alltid något dåligt, kan man inte svaret så går frågan vidare till någon annan. Vi ska självklart förmedla vedertagen kunskap, men att inte veta behöver inte vara ett misslyckande. Det kan också vara något som väcker nyfikenhet och ger nya idéer, som att se en karta med vita fläckar eller höra om en outforskad planet.

Ett bra exempel på hur man kan väcka elevernas nyfikenhet på resonemang snarare än rätt svar är att sluta med handuppräckning. Skaffa en burk med namnlappar för dragning eller använd en slumpgenerator på datorn. På det sättet får alla vara med i diskussionen, inte bara de som vet svaret.

Det kan verka hjärtlöst att elever som inte vet ska behöva svara på frågan, men det är bara hjärtlöst om det är det som är poängen. Om vi i stället lägger fokus på resonemang kommer även elever som inte vet Rätt Svar att kunna vara stolta över sina svar. Lyckas man med detta så ger det spännande diskussioner där eleverna resonerar sig fram och kommenterar varandras idéer samtidigt som det inte blir lika obehagligt att ha fel.

Ett annat sätt är att ta med eleverna i sin egen process. Allting behöver inte vara elevnära eller ens relevant. Dina elever kanske vill lära sig om något helt annat, kanske något som inte ens du har en aning om! Så låt dem. Gör en utflykt till ett ämne som varken du eller dina elever känner till. Hur ska ni gå till väga? Var ska ni börja? Vilka ord och begrepp behöver ni lära er innan? Förhoppningsvis kommer dina elever med egna sätt att hitta lösningen. Om vi ska ge oss i kast med att undersöka Sverige på 1930-talet vill vi lärare oftast slå upp det på nätet, men en elev kanske snarare frågar sin farmor.

I matematiken är det naturligt att lära eleverna att resonera sig fram och öva genom till exempel problemlösning. Ett liknande arbetssätt kan användas i fler ämnen och är möjligen det närmaste vi kommer verkligheten. Det är ytterst sällan vi i vardagslivet ställs inför så konkreta och oflexibla frågor som i skolan.

Om vi på allvar vill att eleverna ska utvecklas så mycket som möjligt räcker inte det som vi lärare vet, och mycket kommer antagligen inte ens att vara sant om tio år. Därför måste vi lära ut hur man inte vet – fast på rätt sätt.

Max Planck belönades 1918 med Nobel-priset i fysik för sina banbrytande idéer. Hans lärare blir framför allt ihågkommen genom anekdoter som denna.

 

Alice Härdin är nybliven politices kandidat och lågstadielärare