Visar alla blogginlägg från: maj 2016

”Att främja hälsa, vad innebär det i idrott och hälsas rörelsepraktik?”

Jag heter Sabina Vesterlund och är antagen vid Gymnastik- och idrottshögskolans forskarskola i ämnet idrott och hälsas didaktik. Jag forskar på halvtid sedan november 2014 och arbetar halvtid som lärare i idrott och hälsa på Ösbyskolan i Värmdö kommun. Hösten 2018 ska jag vara klar med min licentiatuppsats, som har arbetsnamnet ”Att främja hälsa, vad innebär det i idrott och hälsas rörelsepraktik?”

Jag och mina två kollegor Daniel Hamilton, lärare i idrott och hälsa och Anders Lagerqvist, svenska och matematiklärare har nyligen satt igång en Learning Study med lärandeobjektet:

”Innebörden av Känsla av sammanhang (KASAM) vid genomförandet av en dansuppgift.”

KASAM är ett begrepp som jag länge har velat göra till analysredskap för hälsa i rörelseuppgifter.
Hur ska jag och mina kollegor få elever att förstå begreppets innebörd och kunna tillämpa det? Jag vill att elever ska kunna använda KASAM som värderingsverktyg för uppgifter i rörelse, för att sedan att kunna planera rörelseuppgifter som främjar hälsa.

Vi genomför projektet med skolans tre nior. Nedanstående cykel upprepas i de tre klasserna.
Vår Learning Study cykel består av

1. förtest med dans och reflektion,
2. lektion ett med dans och reflektion
3. samt eftertest med reflektion.

Hälsar

Sabina Vesterlund
Ösbyskolan Gustavsberg

(mer…)

Vi måste våga prata om det svåraste

Både jag och min tonårsson jobbar extra som telefonförsäljare på kvällarna. Han säljer postkodlotter, jag säljer livet.

Att sälja livet låter kanske pretentiöst, religiöst och lite oroande – är den där rektorn med i en sekt? Nej då, ingen fara. Jag är volontär på Självmordslinjen. Några kvällar i månaden sitter jag och chattar eller pratar i telefon med människor som av olika anledningar funderar på att ta sitt liv. Mitt jobb är att lyssna och stötta men också att tillsammans med den hjälpsökande försöka hitta ingångar till att livet faktiskt är värt att leva och att självmord inte är någon bra utväg.

På Självmordslinjen finns inget tabu runt självmord. Vi är inte rädda för att trigga hemska tankar genom att använda ordet självmord. De som kontaktar oss vill prata om just det. För mig är det befriande att skippa kallpratet och efter tre minuter kunna fråga en okänd människa: Har du självmordstankar just nu?

”Blir du slagen hemma?”

Det kan ju vara så svårt att prata om känsliga saker. Även när man vet att man måste. Det är svårt att fråga en elev om den blir slagen hemma när man får känslan att det är just det eleven försöker våga berätta. Det är obehagligt för mig som rektor att återkoppla till en lärare efter lektionsbesök där jag sett att läraren inte är snäll mot eleverna. Det är tungt att behöva säga till föräldrar att skolan vill utreda deras barns svårigheter när föräldrarna menar att där inte finns några sådana. Det är läskigt att säga ifrån när ett skränigt tonårsgäng säger rasistiska saker till busschauffören.

Men det är ännu hemskare att komma hem och ha backat ur situationer där man kunde ha agerat utifrån sin övertygelse men inte vågade. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa, rasism, begränsande normer, sexuella övergrepp, näthat, flyktingkrisen, extremism och mobbning.

Det duger inte att arbetet stannar vid skolteaterföreställningar, hashtags, projekt och kampanjer, eller vid studiedagar med post-it-lappar med ord som värdegrund och respekt. Det är i vardagen vi måste våga närma oss de svåra och viktiga frågorna. Både som ett planerat och strukturerat arbete men också för att kunna smasha på volley direkt när situationen uppstår.

Många myter måste bort

Varje år tar ungefär 1 500 människor livet av sig i Sverige och självmorden bland unga ökar igen. Man brukar säga att på ett självmord går det tio självmordsförsök, 100 självmordsplaner och 1 000 självmordstankar. Så oerhört många människor har alltså någon gång självmordstankar. Felaktiga myter florerar fortfarande – som att den som bestämt sig för att ta livet av sig inte går att stoppa eller att man framkallar självmordstankar om man pratar öppet om självmord. Sådana myter måste vi hjälpas åt att få bort genom kloka och förtroendefulla samtal med våra elever.

Det är så lätt att hitta anledningar till att inte prata om svåra och viktiga saker när det faktiskt är läge. Betygsstress, stora elevgrupper, rädsla för att sätta i gång känslor man inte riktigt kan hantera – allt det är fullt begripligt. Men vi har en unik möjlighet, vi som jobbar i skolan. Vi kan faktiskt rädda liv.

Annika Hedås Falk, rektor på Södra Latins gymnasium