Klimatforskning norr om polcirkeln med Blackan-gänget

Abisko forskningsstation.Abisko forskningsstation. Foto: Philipp Theuring

Fem år i rad har några elever från Blackebergs Gymnasium fått äran att resa över polcirkeln upp till Abisko naturvetenskapliga station för att ta del av Sveriges natur samt utföra sitt fältarbete i sina gymnasiearbeten i samarbete med forskare på Stockholms universitet.

Vi som bloggar på denna resa heter Sara Björk och Gabriella Algotson och går linjen Natur med inriktning samhälle. Vi är sex personer från vår klass och två killar från linjen Natur-Natur.

Fältarbetet sker på Stordalsmyren där man kan mäta den globala uppvärmningens påverkan på vegetationen, permafrosten och utsläppen av växthusgaserna koldioxid och metangas.
De som ska guida oss igenom detta äventyr är Professor Patrick Crill, doktoranderna Joachim Jensen och Christoffer Hemmingsson samt våra lärare Camilla Bredberg, biologi- och naturkunskapslärare, och Sven Björkman, geografilärare. Vi ska dela denna upplevelse med elever och lärare från skolan “Skrapan” i Uppsala.

Fredagen den 29 september

Hela gänget från Blackebergs gymnasium på Kiruna station.Hela Blackan-gänget vid Kiruna station där vi tog ett snabbt stopp på väg till vår slutdestination.

Just nu sitter vi trötta men förväntansfulla på tåget. Efter 20h tågresa och många förseningar är vi snart framme i Abisko. Låt äventyret börja!

Lördagen den 30 september

På väg på Stordalsmyren.På väg mot första uppgiften på den vackra Stordalsmyren.

Dagen började tidigt och samtliga elever stod påklädda och redo klockan 8. Efter cirka tio minuters bilfärd och ytterligare tio minuters promenad var vi framme vid myren. På myren hade en doktorand tidigare markerat ut tre platser där hon hade placerat ut ”kragar” till metangas-kammare. Vi använde oss av dessa tre platser för att göra våra undersökningar. På varje plats mätte vi markens metangas-flux, koldioxid-flux och växtlighet. Vi spenderade dagen i tre grupper om fem respektive sex personer. Varje grupp fick göra en mätning på varje område.

Mätningar av växtlighet på myren.Här mäter vi växtlighet på myren med hjälp av ett rutnät.

Vår grupp började på den plats som kallas Avni C, där mätte vi växtligheten. Det gick till på det sätt att vi la ett kvadratiskt nät med arean en kvadratmeter på marken, nätet hade 100 lika stora rutor. Vårt jobb var att uppskatta ungefär hur många procent att nätet som täcktes av olika typer av växter, till exempel gräs, mossa eller lavar. Detta upprepade vi på tre olika platser, en plats med palsa, en med mossa samt en med kärr.

Nästa stopp var Avni B, där mätte vi metangas-flux i marken, alltså markens gasutbyte med luften. Vi använde oss av metangas kammare som fick stå i kragarna under 15 minuter, var femte minut tog vi ett gasprov ur kammaren med hjälp av en spruta. Detta upprepade vi på tre ställen igen, en med palsa, en med mossa och en med kärr.

Efter en lunchpaus fortsatte vi till sista uppgiften för dagen- att undersöka koldioxid-fluxen. Detta gjorde vi på Avni A. Vi använde oss av en maskin som har en kupol som fick stå på marken i 3 minuter. Under dessa 3 minuter mätte maskinen koldioxidkoncentrationen i kupolen. Så det var inte så mycket jobb för oss men vi fick lära oss hur man använde maskinen så att vi kunde ta proverna. Precis som tidigare tog vi prover på tre olika typer av mark.

Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.

Vid klockan två på eftermiddagen var alla grupper klara med sina uppgifter då var de dags att åka tillbaka till forskningsstationen för att undersöka våra metangas-prover. Vi hade den stora lyckan att få den bästa tiden i labbet. Alla tre grupper skulle nämligen testa alla sina metangas-sprutor vilket tog ca 3 timmar per grupp. Vår grupp hade fått tiden efter middag så vi var klara vid klockan 21 på kvällen.

Den natten var det ett superfint norrsken, men vi sov, så vi missade det!

Söndagen 1 september

Nästa dag var vi uppe tidigt igen. Klockan 8 påbörjade vi en vandring uppför det 1 100 meter höga berget Njulla. Matsäcken var packad och humören var på topp! Det var en lång och svår vandring med allt mer frekventa vilopauser. Utsikten var fantastisk och vädret var på vår sida, några av oss gick till och med upp i bara t-shirt. När vattenflaskorna tömdes på vägen kunde vi fylla på dem i en rinnande bäck. Det tog tre timmar att gå upp för berget men bara en timme att springa ner.

En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.
När vi kom ner hann vi precis duscha och fräscha till oss innan det var dags för dagens lektion. Eftermiddagen var uppbokad med en excel-lektion styrd av doktoranden Chris. Där fick vi lära oss att hantera den data vi hade samlat dagen innan. Detta var svårare än vad vi hade trott. Men lektionen blev lite lättare när vi fick en rast då våra lärare bjöd oss på äppelpaj. Lektionen började 14.30 och klockan 19 på kvällen var vi färdiga.

Denna kväll var det vår tur att laga middag. Vi hade delat upp oss i tre matlag så alla fick laga middag en dag. Så vi ställde oss direkt efter lektionen och stekte pannkakor – detta var början på en lång kväll. Denna kväll satt vi uppe med våra klasskompisar för att få uppleva det norrsken vi missat kvällen innan. Vi poppade popcorn och kokade te för vi visste redan nu att vi inte skulle gå och lägga oss innan klockan två den natten. För att fördriva tiden berättade vi spökhistorier samt roliga historier och vid klockan 24 gick vi ut för att kolla om något syntes på himlen. Precis då lyses hela himlen upp av ett rosa ljus, men de försvann snabbt. Under en timme var vi ute och tittade, ibland såg man bara ett svagt vitt ljus och ibland ser man jätte tydliga gröna vågor på himlen. När vi senare gick och la oss den kvällen kunde vi inte släppa det faktum att vi hade sett norrsken.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Christoffer gick från hav till fjäll

Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.

Sista eftermiddagen i Abisko satte vi oss ned med doktoranden Christoffer Hemmingson för att få veta mer om hur livet kan se ut efter gymnasiet om man har gått natur-linjen. Christoffer gick naturvetenskapligt program med inriktning på marinbiologi i Lysekil.

– Det var helt fantastiskt, det var en fantastisk skola. Vi gjorde mycket sånt som ni har gjort här i Abisko, det vill säga besöka forskningsstationer, träffa forskare och utföra studier. Vi hade en undervisning på en ganska hög nivå i marinbiologi där vi bland annat gick igenom artlära, anatomi av marina djur och botanik där vi studerade alger. Utöver det gick vi även igenom klimatförändringar, havsströmmar, ekosystemen och fiskerier. Det var en mycket bred utbildning.

Vad var det som var intressant med havet?
– När jag växte upp bland fjällen i Åretrakten så kunde jag inte uppleva havet. Jag hade aldrig simmat i havet, jag hade ingen aning om vad havet riktigt innebar utan det var bara något okänt jag såg på TV. Havet har en viss mystik och det är mycket som vi fortfarande inte vet om haven på vår planet, vilket jag tycker lockar oerhört. Det kan vara lätt att tänka på biologi när man tänker hav, som hajar, valar och korallrev, vilket jag inte jobbar med idag även om jag fortfarande är intresserad av och jobbar med havet.

Hur kommer det sig att du gick från marinbiologi till det du gör nu?
– Även om marinbiologi är väldigt kul, så har jag försökt att välja en utbildning som är så kompletterande som möjligt. Då jag har varit intresserad av forskning under en ganska lång tid och vill arbeta med bland annat livets ursprung och tidiga utveckling, valde jag att inrikta mig på kurser som gav så bred kunskap som möjligt. Till slut råkade jag hamna på Stockholms Universitet. Det hela började efter ett sabbatsår när jag var bosatt i Stockholm, och kände att jag ville påbörja mina studier igen och satte mig ned med den tjocka utbildningskatalogen från Stockholms universitet.

Måndagen 2 september

Måndagen blev en tidig morgon precis som de andra. Klockan halv tio hade vi ätit frukost, städat våra rum och lämnat ifrån oss nyckeln. Förmiddagen spenderade vi i forskningsstationens huvudbyggnad och fördrev tiden med att plugga, kolla på Ice Age och spela pingis. Så småning om blev det dags att bege sig mot tågstationen och vi sa hejdå till Chris och Patrick. Det var åtta slitna men glada elever som satte sig på tåget tillbaka till Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.