Visar alla blogginlägg med kategorin:
Ämnesövergripande undervisning

Årets majblomma på Katarina Södra

majblommaNu har årets majblomma offentliggjorts!
Katarina Södra skola stod som värdar för majblomman i år igen. Årets blomma är i guldgult och svart med en pärlemor i mitten.majjblomman Det är Elina Hall, 13 år från Göteborg, som är vinnare av årets designtävling. I samband med avtäckningen av majblomman presenterades även årets majblommeaffisch, målad av talangen Maximilian Svensson, 13 år.

Louise Karlsson, rektor Katarina Södra skola

Storyline utvecklar många förmågor

glasgow

Vad kan en konferensresa innehålla? För oss: mingel med storylinenestorn Steve Bell och alla deltagare på den högtidliga öppningsceremonin i vackra Town Hall (tänk stadshuset i Stockholm), skotskt afternoon tea, konferensmiddag på Barony (en ombyggd gammal kyrka), promenad upp och ner på Glasgows tidvis regnvåta gator förbi blommande påskliljor till fascinerande The Mackintosh House, skotska flöjter och säckblåsare, kex och kakor i fikapauserna, alla i skotskrutiga förpackningar, och trängsel med kiltklädda fotbollsfans på järnvägsstationen…

Presenterade en unik matematikstoryline

För snart ett år sedan, den 27-29 mars, hade vi båda förmånen att få delta på den sjätte Internationella Storyline-konferensen i Glasgow. Konferenserna hålls vart tredje år och i år kom deltagare från 16 länder, flest från Skottland, USA, Sverige och Island. Vårt huvudsyfte med resan var att tillsammans med Matilda Östman och Margareta Oscarsson berätta om den matematikstoryline de planerat och genomfört i Matildas två klasser i årskurs 4. Gallerian, eller The Shopping Center, som den fick heta i Glasgow, var ett resultat av att vi fick ett stipendium från Gudrun Malmers stiftelse 2011. Vår storyline är tämligen unik i storyline-världen, eftersom den har ett tydligt matematikfokus.
Storyline som idé är att det är ett ämnesövergripande arbetssätt och vår egen samlade erfarenhet visar att det ofta är matematiken som hamnar i bakvattnet i förhållande till svenska, bild och samhällsorienterade eller naturorienterade ämnen. Tyvärr fanns inte heller några andra ”matematikstoryline” att ta del av på konferensen. Att intresset finns var tydligt när vi gjorde vår presentation i en fullsatt sal. Vi har också efteråt fått mejl från deltagare i Ungern och Tyskland som velat veta mer.

Barnens bok inspirerade till lekpark

På Laxens förskola utanför Luleå har man arbetat med storyline i 10-15 år även med de allra yngsta och våra svenska kollegor från Östersund berättade om hur de i en årskurs två arbetat med storyline och lärplattor. Med fokus på NO och teknik har man i Backatorpsskolan i Göteborg arbetat med en storyline, Parken, som också givits ut som bok. Nu har kommunen byggt en ny lekpark i närheten av deras skola, och även om den inte blev precis som i elevernas storyline så uppskattar eleverna hur deras skolarbete kunde vara med och påverka verkligheten.
Att storyline inte bara passar skolbarn och de yngre berättade bland andra Ann Udén och Margaretha Häggström från Göteborgs universitet där de genomför en storyline med sina studenter som en del i början av lärarutbildningen.

Kortare föreläsningar och workshops varvades med gemensamma storföreläsningar. Jag fastnade för två föreläsningar som presenterade hur man kan använda böcker som utgångspunkt för en storyline. På en isländsk skola för elever från sex till sexton år utgick man från den norska boken om Klas Klättermus och djuren i Hackebackeskogen. Samtliga elever genomförde en storyline där man använde familjehistorien för att diskutera såväl etiska aspekter som miljömässiga. Några exempel för er som kan historien: Varför är det pappa Björn som gör reglerna och inte mamma Björn? Var kommer vår mat ifrån i skogen? Är det någonsin okej att stjäla?

Nyanserad bild av historien

Hundra år efter första världskrigets utbrott var det för många skolor på kontinenten i fjol ännu mer omskrivet än i Sverige. Det gick inte att hålla barn i några åldrar utanför och på en belgisk skola valde man att arbeta med lågstadiebarn utifrån två barnböcker. Syftet var bland annat att ge en mer nyanserad bild av vad krig kan innebära, hur vardagen kan se ut för barnen. Dåtid, men hur aktuellt som helst.

Mait gick på ytterligare två inspirerande föreläsningar med fokus på historieundervisningen.
Den ena, ”When Mrs Greaves was a girl”, startar med att eleverna i åk 3-4 hittar en handväska utanför sin skola, Pirie Park Primary School i Glasgow. För att kunna lämna tillbaka väskan till rätt person blir de engagerade historiedeckare. I väskan hittar de en plånbok och ett id-kort med namnet Mrs Greaves. De ser snabbt att hon är en äldre dam eftersom hon är född år 1914. Detta leder till många spännande frågeställningar. Vem är hon? Hur såg livet ut då hon levde och växte upp? Hur bodde man? Vad lekte man med? Hur var det i skolan? Vilken musik spelades? Efterkrigstid och matransonering – Vad betydde det? Hälsoaspekten – en jämförelse med maten då och idag? Hur såg barns rättigheter 1914 ut i jämförelse med idag? Vilka tekniska uppfinningar har genomförts under Mrs Greaves livstid?

Föräldrarna bjöds in till öppningen av museet

Lärarna utgick i sin planering från vilka ämnesmål man ville inkludera och vilka förmågor som eleverna skulle arbeta med. Eleverna ritade en tidslinje från år 1900-2000 och lade in viktiga händelser. Hela arbetet tog flera veckor i anspråk och som avslutning gjorde eleverna ett museum över tidsperioden i klassrummet. Eftersom man nu hittat Mrs Greaves bjöds hon in tillsammans med föräldrarna till öppningen av muséet där eleverna guidade alla runt.

Den andra inspirerande föreläsningen handlade om länken mellan historiska teman i undervisningen till dagens barn, Historieundervisningens relevans för barn i vår värld, och föreläsare var Rebecca Plaskitt, lärare vid American Cobham International School.
Rebecca är en lärare som reflekterar kring hur lärare kan designa en undervisning som är relevant för dagens barn och deras framtid:

  • Hur kan vi skapa en kontext för lärande, med öppna frågeställningar och med möjlighet för eleverna att utforska olika svar där de även får träna sig i att värdera relevans och värde av olika lösningar?
  • Hur skapar vi en kontext för lärandet med en vision för framtiden?
  • På vilket sätt inkluderar lärandet en aktiv handling?
  • Hur ändrar vi lärmiljön för att skapa möjlighet till ett kunskapande tillsammans med andra?
  • Hur kan vi främja och stimulera till samarbete och socialt nätverkande som ett sätt att lära?

Storyline utvecklar många förmågor

För Rebecca Plaskitt är storyline en metod som hon ofta använder i undervisningen eftersom den svarar på många av hennes frågeställningar. Storyline ger till exempel lärare möjligheten att levandegöra historiska nedslag där eleverna blir aktiva kunskapare och samtidigt utvecklar förmågor som kreativitet, samarbete och beslutsfattande. Rebecca är övertygad om att elevernas framtid gynnas genom att deras fantasi utvecklas, genom att de får stöd och många möjligheter att samarbeta med andra elever och genom att de får många relevanta verktyg som exempelvis att få testa sina idéer och få återkoppling som leder till effektiva beslut. Genom att utveckla elevernas kreativitet kan de ta sina egna idéer vidare och se nya möjligheter i nya situationer.

Detta är en del av Rebeccas lärarfilosofi som finns med vid planering och genomförande av all undervisning. I sin föreläsning exemplifierade hon detta med att visa hur eleverna arbetat med en storyline som handlar om den viktorianska epoken, vilket innebär att eleverna tillägnar sig både fakta och en djupare förståelse om den tiden och alla uppfinningar som då utvecklades. Arbetet avslutades med att eleverna agerade som uppfinnare av idag. När de presenterade sina uppfinningar inför en jury skulle de berätta vilken nytta man kan ha av uppfinningen och även ingående förklara hela arbetsprocessen såväl muntligt som skriftligt.
För Rebecca Plaskitt är Storyline är fantastisk metod som hon så ofta använder i undervisningen eftersom metoden svarar på många av de frågeställningar hon tog upp i början. Storyline ger till exempel lärare möjligheten att levandegöra historiska nedslag där eleverna blir aktiva kunskapare och samtidigt utvecklar förmågor som kreativitet, samarbete och beslutsfattande.

Läroplan för livslångt lärande

I Finland är man nu på gång att arbeta fram en ny läroplan. Ann-Catherine Henriksson från Åbo talade under rubriken ”Storyline and the new Finnish science curriculum” och påvisade hur den nya läroplanen växer fram i samma anda som storylinefilosofin och nyckelprinciperna i storylinemetoden. Vi känner igen en del från de svenska diskussionerna: formativ undervisning, återkoppling, undersökande och utforskande, samarbete, kommunikation och nyckelkompetenser som i vår läroplan benämns förmågor. Finland verkar vara på väg mot de kompetenser man inom EU presenterat som önskvärda i ett livslångt lärande: kommunikation på modersmål och främmande språk, matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens, digital kompetens, lära att lära, social och medborgerlig kompetens, initiativförmåga och företagaranda samt kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Karin Andrén och Mait Adegård

En mycket användbar länk för er som vill veta mer, bli inspirerade eller bara är nyfikna är hemsidan för svenska storyline: http://storyline.se/
Rapporten om Gallerian finns att hämta på http://www.mah.se/ls/nms/gms
Vill du ha kontakt med Julie O´Donell på Pirie Park Primary School i Glasgow eller med Rebecca Plaskitt så är deras mailadresser:
julieod@yahoo.com , rebplas@gmail.com

http://www.storyline-scotland.com/wp-content/uploads/2015/05/glasgow-2015-conference-005.jpg

ESS-lärare till Malta på IKT-projektet Let´s explore ICT

ICT 1Nu är arbetet i gång inom Erasmus+ projektet: Let´s explore ICT. Två lärargrupper med sammanlagt åtta lärare har deltagit under hösten i kursen ”ICT for Collaborative, Project-Based, Teaching and Learning” på Malta. Arbetet i projektet fortsätter nu i skolan med workshops i lärargruppen. Nästa höst kommer ytterligare tre lärargrupper att delta i ”Smart solutions” kurs på Malta.

De åtta som har varit i väg på kursen  hittills på Malta är Christer Willborg, Ewa Antonovic, Lena Rudström-Steinmo, Kristina Berg, Kristina Strand, Stefan Lindgren, Monica Algeborg och (sittande) Åke Näslund. Sammanlagt ska 20 kollegor delta i projektet.

Följ gärna projektet i bloggen: https://digitaliseringblog.wordpress.com/

Kristina Strand
lärare på ESS-gymnasiet

Elprogrammet på Thorildsplan avslutade sitt projekt i Slovakien

Med en resa till Poltar i Slovakien avslutade lärare och elever på elprogrammet vid Thorildsplans gymnasiums ett tvåårigt projekt med medel från Comenius.  Det har varit skolor från Nederländerna, Italien, Tyskland, Norge och Slovakien som deltagit i samarbetsprojektet ”Europe under one sun” – solen som tema ur olika perspektiv såväl tekniskt som kulturellt. I Poltar var temat solen i musiken och eleverna komponerade musik till texter de skrivit under terminen. Här är några bilder från besöket under påskveckan 2014.DSC_1975

På väg till seminarium vid skolan i Poltar, Slovakien.DSC_1847Våra elever från Thorildsplans gymnasium redovisar olika effekter av att exponeras av solen.

DSC_1976Förberedelser inför musikinspelning.

DSC_1934På utflykt till Kosice, Slovakien.

DSC_2021Gulaschlunch.

Läs mer här om Comeniusprojektet på Thorildsplans gymnasium.

Rickard Himmerlid, lärare på Thorildsplans gymnasium

 

”Change agent” – med rätt att utveckla

På engelska används titeln ”Change agent” inom en del branscher för människor som arbetar som förändringsledare. Tänk att efter 14 år som lärare äntligen få vara agent. I januari 2012 axlade jag uppdraget som förändringsledare i Stockholms grundskolor. Den bästa beskrivningen jag hittills har hittat, som stämmer bäst överens med min roll som förändringsledare, är nog beskrivningen av en katalysator: ”Ett ämne som tillsätts, utan att själv förbrukas, ändrar och öppnar en alternativ reaktionsväg så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera”.

 ”Med lätta steg till jobbet”

Ingen dag är den andra lik i mitt förändringsledaruppdrag, men jag går oftast med lätta steg till jobbet. Att vara med och forma utvecklingsarbete tillsammans med andra är alltid spännande, utmanande och intressant. Jag har förmånen att knyta många nya kontakter inom Stockholms skolvärld. Tillsammans skapar vi utveckling av gemensamma möten och konferenser, som leder till mer kvalitativ tid för kollegialt samarbete, samplanering och sambedömning samt analys och konkret arbete framåt.

Allt utifrån det som såväl nationellt som internationellt visat sig vara framgångsfaktorer i skolor och skolsystem som höjt sina elevers resultat.

Jag möter många lärare och skolledare som är glada och tacksamma för att vi förändringsledare är med och hjälper till samt sprider goda exempel på utveckling från andra skolor och skolsystem. Mitt månadskort används flitigt på bussar, pendeltåg och t-banor, i de fall det inte är cykelavstånd till de skolor jag arbetar på som förändringsledare för tillfället. Vissa terminer kan det vara långt hemifrån till jobbet, vissa terminer närmare.

 Tid för reflektion och analys

Trots att jag är född och uppvuxen i Stockholm finns det fortfarande många nya platser och sammanhang jag hamnar i som förändringsledare. Ibland inträffar dock en ”social trötthet” då man som förändringsledare just behöver knyta många kontakter. Det är därför viktigt att se till att lägga in pass av analys och reflektion i sitt arbete. Det behövde jag göra som lärare och det behöver även en förändringsledare göra.

Den svåraste tiden för alla i en förändringsprocess är när teori ska omvandlas till praktik, när alla vackra nya tankar faktiskt ska ersätta gamla beprövade arbetssätt och metoder, som visat sig behöva utvecklas. Inte alltför sällan möter jag en rädsla och skepsis för nya arbetssätt och hur man som lärare själv ska klara av att navigera i de nya öppnare arbetsformerna tillsammans. Även om jag som person finner det kittlande och spännande att som lärare ifrågasätta min egen undervisning och lära av min egen och andras praktik inser och förstår jag så klart att det för andra personer istället kan kännas skrämmande. Här gäller det att som förändringsledare följa med och vägleda alla.

Förändringsarbete är inte lätt

Det är inte alltid lätt, men med en viss portion envishet och något lite hårdare skinn på näsan går det att hantera uppdraget som förändringsledare även då det blåser hårt. Som förändringsledare är jag den som behöver sätta ambitionsnivån för en skola och även vara den som får ta många av de svåra samtal som ibland uppkommer från personal som tycker att förändring i sig är svår. Det är inte alltid lätt, men tricket är att ändå i första hand ha fokus på de många goda och positiva krafter som finns inom en skola.

Ann Goliath Pillola”Om alla lärare inser att de måste förbättra sin metodik för att de ständigt kan bli ännu bättre, och inte för att de inte är bra nog, och fokusera på de saker som enligt forskningen innebär störst skillnad för eleverna, då kan vi förbereda våra unga att utvecklas framgångsrikt i 2000-talets oerhört komplexa och oförutsägbara värld”.
Dylan William

Jag är stolt och glad att vara en del i den utveckling Stockholms och Sveriges skolor står inför och jag bär med mig ett hopp och en tro på att de där skolresultaten för våra elever snart vänder uppåt genom utökat kollegialt lärande såväl i globalt som lokalt perspektiv.

 

Ann Goliath-Pillóla,  förändringsledare i Stockholms grundskolor inom PRIO Stockholm sedan januari 2012.

Läs mer här hur PRIO blev på Mälarhöjdens skola.

När jag säger Google – vad tänker du på då?

När jag säger Google kanske du tänker på en sökmotor. Men vad säger egentligen ordet sökmotor om det amerikanska internetföretag som bland sina tjänster erbjuder en söktjänst? Många av oss använder verbformen att googla i utvidgad form som ett verb för att söka på webben. Googles söktjänst är så självklar att vi slutar se den för vad den är: en tjänst som erbjuds av ett kommersiellt företag vars affärsidé är att erbjuda annonser och annonsplats kopplat till vårt sökbeteende.

När jag googlar ”java” är Google det självklara valet. Tjänsten har som ambition ”att organisera världens information och göra den tillgänglig och användbar för alla”. De säger vidare att ”även om du inte vet exakt vad du letar efter så är det vår uppgift att hitta svaret åt dig”. De vill organisera världens information och erbjuda en söktjänst som vet vad jag söker efter innan jag ens formulerat det för dig själv. Det är fantastiskt!

Men för att Google ska kunna erbjuda en sådan söktjänst måste jag och Google vara överens om deras beskrivning av mig och av mina intressen. Hur vet Google om jag söker efter javakaffe, Javahalvön eller javaskript? När jag googlar ”java” får jag träffar på programmering och skript, trots att det kanske är en resa jag tänker på. Det beror på att Google organiserar informationen på webben utifrån mitt tidigare sökbeteende, för att jag enkelt ska kunna hitta den information som är relevant för mig och mina intressen.

Risken är stor att jag inte får tillgång till alternativa perspektiv utan hamnar i en ekokammare, som gör att jag inte ifrågasätter det som jag redan känner till och är bekväm med. Googles tjänst bygger på att förstärka de föreställningar som vi redan har och göra dem än mer förankrade och på så sätt stärka vår världsbild. När jag googlar får jag ta del av det som jag redan känner till och tidigare varit intresserad av.

I min värld är det en fara. Tjänstens enkelhet och vilja att veta vad jag söker innan jag ens har sökt, kan göra att jag tror på de svar Google ger mig utan att ställa frågor om vad som styr urvalet och vilka värderingar som finns bakom sökresultatet.

En viktig del av en demokrati är tillgången till många perspektiv. Hur ska vi och våra elever utmanas i vår världsbild om vi aldrig möter andra perspektiv och föreställningar än de som redan stämmer överens med det som vi redan har googlat efter? Hur vet vi om de svar som Google ger stämmer överens med våra demokratiska värderingar? Hur lär vi elever att hantera en tjänst vars algoritm stärker det som de redan tycker och vars syfte är att vi ska klicka på annonser som ska leda till ett köp?

Kristina Alexanderson

Kristina Alexanderson är chef för Internet i skolan på Stiftelsen för internetinfrastruktur.

Lägerveckan med nyanlända ungdomar satte fart på språkutvecklingen

Det var redan tre veckor in på höstterminen. Jag hade börjat på en ny arbetsplats i augusti. Mitt uppdrag på nya skolan är att starta upp ett nytt program, nämligen språkintroduktionsprogrammet, SI. Jag kan det väl efter några år på ett annat gymnasium men att starta upp på en ny skola kändes som en spännande utmaning.
Att den nya skolan dessutom har en något annorlunda inriktning och samarbetspartners än övriga gymnasieskolor i staden, spädde på utmaningen.

Litade på magkänslan

Skolans tradition är att avsluta de fyra första veckorna på terminen med en friluftsvecka i Stockholms skärgård. Hela skolan flyttar ut på en skärgårdsö under sju dagar. Frågan var nu om eleverna på skolans nya program skulle följa med på hela veckan, på del av veckan eller inte alls? Till slut gick jag på magkänslan som sa mig att en vecka i den svenska naturen tillsammans med skolkamrater med svenska som sitt modersmål är bättre än att sitta själva i en öde skola i innerstan. Min närmaste kollega P och
jag bestämde oss för att det rätta var att eleverna skulle med och sammanlagt 14 av 17 SI-elever följde med.

På bussresan var jag ändå nervös. Hur skulle elever från Afghanistan och andra krigshärjade områden klara av att bära försvarets kläder? Att se skolans personal iklädd försvarets uniform? Hur skulle det gå för dessa nyanlända elever att samarbeta med eleverna på samhällsprogrammet när flera av dem inte pratade många ord svenska. Hur skulle de klara att vara ute i skärgårdsnaturen oavsett väder? Ett helt dygn i skogen förväntades de klara i slutet av veckan! Hur skulle jag själv klara av att få på mig och bära M90-uniformen? Jag som aldrig varit i kontakt med försvarsmakten tidigare. Förväntningarna, frågorna och farhågorna var många.

Den häftigaste resan någonsin

Nu med facit i hand och lite distans till veckan måste jag säga att det är en av de häftigaste resor jag någonsin har gjort. Dels att få vara på en av mina absoluta favoritplatser i världen, Stockholms skärgård, och dels den absolut största behållningen som det blev att tillsammans med eleverna kämpa genom deras svårigheter under veckan. Dessa svårigheter innebar bland annat att klara samarbetet med jämnåriga elever som talar svenska som sitt modersmål, att vakna halv sex på morgonen för att äta frukost och fysträna. Och efter det ha dagen fullspikad med både teoretiska och praktiska övningar så som att orientera och lära sig karttecken, tillverka vindskydd, delta i
samarbetsövningar. Att tillaga och äta lunch och middag utomhus i ösregn, att bli riktigt ordentligt trött av alla intryck och aktiviteter och att sedan sova i ett logement med många främmande människor.

Språket utvecklades avsevärt snabbt

Väl tillbaka i skolan har vi nu många gemensamma minnen. Både vi lärare och eleverna själva, liksom familj och personal på de olika boendena de bor på, märker att svenska språket utvecklats avsevärt. Jag har under mina snart 25 år som lärare i svenska och engelska aldrig sett en sådan häftig språkutveckling under så kort tid. Jag har hunnit pröva flera olika metoder och arbetat på skolor och i områden som satsat särskilt på språkutvecklande arbetssätt men aldrig sett likande resultat under så kort tid.

En annan upptäckt är att flera av mina elever blivit intresserade av att röra på sig och äta ordentlig frukost. En elev som tidigare inte ätit någon frukost frågar hur man lagar den där konstiga rätten de åt på morgonen. Hon upptäckte under veckan hur mycket mer hon orkade om hon hade laddat med en ordentlig frukost.  Jag lämnar ut receptet på havregrynsgröt. Många elever i klassen är ensamkommande och är på väg ut till egna boenden så småningom.

En helt annan motivation

Några av mina klaraste minnen från veckan är när klockan börjar närma sig 22 och eleverna står upp kring ett runt bord och skriver i sina loggböcker. Stolarna står tomma bakom dem. De frågar varandra hur ord stavas och de hjälps åt med översättningar av ord. Det liknar vanligt klassrumsarbete men med en helt annan intensitet och motivation. De vill inte sluta skriva fast de varit igång sedan klockan 05.30! Till slut avbryter P och jag. När jag läser en av pojkarnas böcker står där längst ned på
sidan följande ”Idag jättebra för mig. Jag är glad och pigg. Jag har en kompis. Han heter Isak. Han är jättesnäll. Vi sover tillsammans i ett rum.” Skrivet av en kille som varit i Sverige två år. Som aldrig har gått i skolan i sitt hemland och var analfabet då han kom till Sverige. Tre veckor innan skrev han efter mycket möda sammanlagt två meningar i samma loggbok och de flesta orden var avskrivna från tavlan.

Ett annat minne är när en annan av pojkarna vill åka hem efter tre dagar. Han är trött och har fått nog av exercis, mat från konservburkar och svensk natur. Rektor kommer fram, sätter sig på knä framför honom och pratar. Frågar om han ätit och druckit ordentligt, hur han sovit osv. Ber honom sedan sätta sig uppe på berget med mig och titta på utsikten. Dricka mycket och njuta av naturen. Vi sitter där och tar bilder av varandra med våra telefoner. Pratar om livet. Äter några havtornsbär. Det är ca 20 grader varmt och himlen är klarblå en söndag eftermiddag i september. Han bestämmer sig för att stanna en dag till och åker sedan tillbaka, nöjd med att han ändå följde med och fått minnen att dela med sina skolkamrater.

Kamouflagefärgad hijab

Fyra flickor har vi med oss från Språkintroduktionsprogrammet. De flesta täcker sitt hår med sjal. Första dagarna var de färgglada eller diskret enfärgade. Efter några dagar har en av flickorna plockat fram en grön, kamouflagefärgad. Jag hör flera av eleverna på samhällsprogrammet tycka det är häftigt.

Tack vare min magkänsla och min närmaste kollegas iver och ambition att det efter introduktionsperioden inte skulle märkas vilka elever som går på vilket program, övervann jag min tvekan om en veckas samvaro med elever och lärare på samhällsprogrammet skulle vara bra för dessa nyanlända ungdomar. Resultaten i både deras personliga utveckling och framförallt deras språk är häpnadsväckande och tack vare den här veckan är min klass inte en språkintroduktionsklass på Bernadottegymnasiet. De är Bernadotte-elever som alla andra.

 

Anneli Blomberg, speciallärare och lärare i Svenska som andra språk och undervisar nyanlända ungdomar.

Utvecklingsarbete av Fritidshemmen på Igelbäcksskolan

Ta del av vårt utvecklingsarbete på Igelbäcksskolans fritidshem!

Vi har satt fokus på barnets lärande där de själva fått bedöma sitt lärande och pedagogen har kommenterat. Barnsamtal om trivsel och trygghet har också genomförts. Alla föräldrar har getts möjlighet att ta del av sitt barns lärande och barnsamtal. Vårt utvecklingsarbete har sitt ursprung då vi för några år sedan skev ”Fritidshemmets uppdrag på Igelbäcksskolan”. Detta baserades på att vi alla läste Kvalitet i fritidshem– allmänna råd och kommentarer, från Skolverket.

Vi läste och diskuterade ”Fritidshemmet– en samtalsguide om uppdrag, kvalitet och utveckling och reviderade vårt ”Uppdrag”. Pedagogisk planering har skrivits för de olika aktiviteter som sker på fritidshemmen. Vi har genomfört ”Barnsamtal” med varje barn. Förskoleklassens uppdrag har specificerats. Nu har vi tagit ytterligare ett steg genom att barnen får bedöma sitt eget lärande på fritidshemmet; ”Mitt lärande på fritidshemmet”. Vi har i ett dokument samlat de olika aktiviteter vi stimulerar till på fritidshemmet i form av en enkel pedagogisk planering. Barnen har fått rita bilder till aktiviteterna för att göra dem än mer delaktiga och öka förståelsen för att lärande sker även på fritidshemmet. Både barn och pedagog har gjort en bedömning. Vi har också genomfört ”Barnsamtal”.Detta är ett individuellt samtal om trygghet och trivsel mellan barn och pedagog.

Föräldrarna har informerats om att ”Mitt lärande på fritidshemmet” och ”Barnsamtal” genomförts och ombeds boka samtal med en pedagog för att få information om sitt barns utveckling. Fritidshemmets personal har ett tydligt uppdrag både i samverkan med skolan och på fritidshemmet. Vi har en mötes/konferensorganisation och alla har ”Ställtid”. Tid att ställa om mellan skol- och fritidshemstid. Kompetensfortbildning för fritidshemmens personal följer de mål vi har för Igelbäcksskolan och specifika mål utifrån fritidshemmets behov.

Vill du veta mer? Kontakta mig,  Anncatrine von Rothstein, biträdande rektor på Igelbäcksskolan.

 

Lillholmsskolans åttor kliver in i historien

Kliv in i konsten

Under läsåret 2011-2012 genomförde sjuorna i Lillholmsskolan i samarbete med Nationalmuseum projektet Kliv in i konsten. Eleverna arbetade utifrån 12 målningarna från muséets samlingar. Uppgiften var att i bild och ord göra en tidsresa till varsin bild, och att rapportera om sina upplevelser som besökare i målningen och dess tid. Projektet finns beskrivet på Nationalmuseums hemsida: http://www.nationalmuseum.se/klivinikonsten

och på bildämnets: http://lillholmsbild.weebly.com/kliv-in-i-konsten.html

Elevernas texter och bilder visades sedan i en utställning på museet, fram till dess stängning för renovering i februari.

Kliv in i historien

I Kliv in i historien återvänder sjuorna, som nu är åttor, till samma målningar som de arbetade med förra året. Den gången genomförde de en tidsresa och uppträdde, fotograferade i sina vardagskläder, som främmande besökare i sina målningar. I Kliv in i historien, som genomförs i samarbete med Livrustkammaren i Kungliga Slottet, ska de inte tänka sig att de är besökare från vår tid, utan att de faktiskt lever i sin målnings tid. De blir fotograferade i tidstypiska kläder och ska sedan i Photoshop lägga till sig själva i sin målning, så diskret att man vid en hastig blick inte ska märka att de inte är en del av den från början. På svensklektionerna skriver de tillsammans med sina lärare Elin Christensen och Tuva-Stina Lindén berättelser om sina liv i konstverken, i form av inre monologer. Bild möter sedan text i en utställning som visas på Livrustkammaren 5 september – 17 november.

Rollfotograferingarna – en förhandstitt

I månadsskiftet april-maj fotograferades eleverna i dräkter och rekvisita från Livrustkammarens förråd. Vi höll till i den vackra Stensalen i Slottet. Här kan du se fyra av bilderna, de övriga 56 finns att se på bildämnets hemsida: http://lillholmsbild.weebly.com/kliv-in-i-historien—rollfotografering.html. Mycket historiskt, och konsthistoriskt, nöje!

Sten Canevall

Bildlärare

Lillholmsskolan

 

Sjöängsskolan köpte regnskog för pengarna

Klass 7 b på Sjöängsskolan har samlat in 12 000 kronor och köpt regnskog motsvarande 30 fotbollsplaner. Vi vill med detta inspirera, uppmana och utmana andra skolklasser att göra som oss. Det är ett viktigt, kreativt, lärorikt och roligt projekt som vi kommer fortsätta med på vår skola. Målet är att vi varje år tillsammans med
åk 7 ska samla in pengar och på så vis tillsammans rädda en liten bit av världen varje år. Vi vill tillsammans med
organisationen Barnens regnskog väcka liv i denna fråga, då den är viktigare än någonsin.

 En liten insats kan göra stor skillnad

Avverkningen av regnskog går tyvärr snabbt. Under de senaste hundra åren har hälften av all regnskog försvunnit. Om utvecklingen fortsätteri samma takt som idag kommer det inte att finnas någon regnskog alls om 100 år. Om skogsskövlingen helt kunde stoppas skulle de total  växthusgaserna minska med 20 procent. Det skulle betyda mer än om all biltrafik i hela världen upphörde.

Det finns flera saker man kan göra för att rädda regnskogen. Men det allra bästa är att plantera träd och rädda gammal skog. Det går att förändra världen, man måste bara börja någonstans. En liten insats kan göra stor skillnad.

Så här gjorde vi

Vi började med att klassen på SO:n läste om regnskogen  och dess vikt för jordklotet och alla dess levande varelsers överlevnad. Då föddes idéen om att klassen skulle samla in pengar för att rädda åtminstone en del av den snabbt krympande regnskogen. Organisationen Barnens regnskog kontaktades och kom på besök.

Bildämnet hakade på projektet för att eleverna med så många sinnen som möjligt skulle kunna uppleva vad en regnskog verkligen är.

Besök på fjärilsmuseet

Ett studiebesök gjordes på fjärilshuset i Haga där eleverna fick teckna av var sin fjäril och varsitt blad, samt fotografera så mycket de ville. Därefter delades klassen upp i fem grupper som fick var sin del av en vägg i ett
grupprum på skolan på sin lott att måla. Uppdraget var att omvandla rummet till en miniregnskog. Under tre månader användes bildlektionerna samt frivillig tid efter skoltid till att färdigställa alla väggarna.De byggde också var sin tredimensionell fjäril samt ett tredimensionellt djur per grupp.

Varmt och fuktigt vernissage

Slutligen färdigställde vi klassföreståndare rummet för utställning och föräldrar och personal på skolan bjöds in. Vår regnskog var då komplett med ett varmt och fuktigt klimat (tre extra element gjorde susen) regnskogsljud från spotify,  skogs- och jorddoft från i höstas insamlade löv som spreds ut på marken samt skolans samtliga växter på plats i vår regnskog.

Under perioden samlade alltså eleverna in pengar genom att till exempel panta tomglas, baka kakor till försäljning osv. Varje elev samlade in 400 kronor som oavkortat gick till att köpa varsin regnskogsbit till ytan lika stor som en fotbollsplan.

Undervisning som väcker lust

Den svenska skolan idag är väldigt fokuserad på att dokumentera, administrera och bedöma. Det här projektet tar oss tillbaka till rötterna, till undervisningens kärna: Att väcka lust, kreativitet, empati, engagemang och kunskap.

Adam Jönsson, SO-lärare
Karen Kihlström, Bildlärare