Visar alla blogginlägg med kategorin:
Förskola

Storyline utvecklar många förmågor

glasgow

Vad kan en konferensresa innehålla? För oss: mingel med storylinenestorn Steve Bell och alla deltagare på den högtidliga öppningsceremonin i vackra Town Hall (tänk stadshuset i Stockholm), skotskt afternoon tea, konferensmiddag på Barony (en ombyggd gammal kyrka), promenad upp och ner på Glasgows tidvis regnvåta gator förbi blommande påskliljor till fascinerande The Mackintosh House, skotska flöjter och säckblåsare, kex och kakor i fikapauserna, alla i skotskrutiga förpackningar, och trängsel med kiltklädda fotbollsfans på järnvägsstationen…

Presenterade en unik matematikstoryline

För snart ett år sedan, den 27-29 mars, hade vi båda förmånen att få delta på den sjätte Internationella Storyline-konferensen i Glasgow. Konferenserna hålls vart tredje år och i år kom deltagare från 16 länder, flest från Skottland, USA, Sverige och Island. Vårt huvudsyfte med resan var att tillsammans med Matilda Östman och Margareta Oscarsson berätta om den matematikstoryline de planerat och genomfört i Matildas två klasser i årskurs 4. Gallerian, eller The Shopping Center, som den fick heta i Glasgow, var ett resultat av att vi fick ett stipendium från Gudrun Malmers stiftelse 2011. Vår storyline är tämligen unik i storyline-världen, eftersom den har ett tydligt matematikfokus.
Storyline som idé är att det är ett ämnesövergripande arbetssätt och vår egen samlade erfarenhet visar att det ofta är matematiken som hamnar i bakvattnet i förhållande till svenska, bild och samhällsorienterade eller naturorienterade ämnen. Tyvärr fanns inte heller några andra ”matematikstoryline” att ta del av på konferensen. Att intresset finns var tydligt när vi gjorde vår presentation i en fullsatt sal. Vi har också efteråt fått mejl från deltagare i Ungern och Tyskland som velat veta mer.

Barnens bok inspirerade till lekpark

På Laxens förskola utanför Luleå har man arbetat med storyline i 10-15 år även med de allra yngsta och våra svenska kollegor från Östersund berättade om hur de i en årskurs två arbetat med storyline och lärplattor. Med fokus på NO och teknik har man i Backatorpsskolan i Göteborg arbetat med en storyline, Parken, som också givits ut som bok. Nu har kommunen byggt en ny lekpark i närheten av deras skola, och även om den inte blev precis som i elevernas storyline så uppskattar eleverna hur deras skolarbete kunde vara med och påverka verkligheten.
Att storyline inte bara passar skolbarn och de yngre berättade bland andra Ann Udén och Margaretha Häggström från Göteborgs universitet där de genomför en storyline med sina studenter som en del i början av lärarutbildningen.

Kortare föreläsningar och workshops varvades med gemensamma storföreläsningar. Jag fastnade för två föreläsningar som presenterade hur man kan använda böcker som utgångspunkt för en storyline. På en isländsk skola för elever från sex till sexton år utgick man från den norska boken om Klas Klättermus och djuren i Hackebackeskogen. Samtliga elever genomförde en storyline där man använde familjehistorien för att diskutera såväl etiska aspekter som miljömässiga. Några exempel för er som kan historien: Varför är det pappa Björn som gör reglerna och inte mamma Björn? Var kommer vår mat ifrån i skogen? Är det någonsin okej att stjäla?

Nyanserad bild av historien

Hundra år efter första världskrigets utbrott var det för många skolor på kontinenten i fjol ännu mer omskrivet än i Sverige. Det gick inte att hålla barn i några åldrar utanför och på en belgisk skola valde man att arbeta med lågstadiebarn utifrån två barnböcker. Syftet var bland annat att ge en mer nyanserad bild av vad krig kan innebära, hur vardagen kan se ut för barnen. Dåtid, men hur aktuellt som helst.

Mait gick på ytterligare två inspirerande föreläsningar med fokus på historieundervisningen.
Den ena, ”When Mrs Greaves was a girl”, startar med att eleverna i åk 3-4 hittar en handväska utanför sin skola, Pirie Park Primary School i Glasgow. För att kunna lämna tillbaka väskan till rätt person blir de engagerade historiedeckare. I väskan hittar de en plånbok och ett id-kort med namnet Mrs Greaves. De ser snabbt att hon är en äldre dam eftersom hon är född år 1914. Detta leder till många spännande frågeställningar. Vem är hon? Hur såg livet ut då hon levde och växte upp? Hur bodde man? Vad lekte man med? Hur var det i skolan? Vilken musik spelades? Efterkrigstid och matransonering – Vad betydde det? Hälsoaspekten – en jämförelse med maten då och idag? Hur såg barns rättigheter 1914 ut i jämförelse med idag? Vilka tekniska uppfinningar har genomförts under Mrs Greaves livstid?

Föräldrarna bjöds in till öppningen av museet

Lärarna utgick i sin planering från vilka ämnesmål man ville inkludera och vilka förmågor som eleverna skulle arbeta med. Eleverna ritade en tidslinje från år 1900-2000 och lade in viktiga händelser. Hela arbetet tog flera veckor i anspråk och som avslutning gjorde eleverna ett museum över tidsperioden i klassrummet. Eftersom man nu hittat Mrs Greaves bjöds hon in tillsammans med föräldrarna till öppningen av muséet där eleverna guidade alla runt.

Den andra inspirerande föreläsningen handlade om länken mellan historiska teman i undervisningen till dagens barn, Historieundervisningens relevans för barn i vår värld, och föreläsare var Rebecca Plaskitt, lärare vid American Cobham International School.
Rebecca är en lärare som reflekterar kring hur lärare kan designa en undervisning som är relevant för dagens barn och deras framtid:

  • Hur kan vi skapa en kontext för lärande, med öppna frågeställningar och med möjlighet för eleverna att utforska olika svar där de även får träna sig i att värdera relevans och värde av olika lösningar?
  • Hur skapar vi en kontext för lärandet med en vision för framtiden?
  • På vilket sätt inkluderar lärandet en aktiv handling?
  • Hur ändrar vi lärmiljön för att skapa möjlighet till ett kunskapande tillsammans med andra?
  • Hur kan vi främja och stimulera till samarbete och socialt nätverkande som ett sätt att lära?

Storyline utvecklar många förmågor

För Rebecca Plaskitt är storyline en metod som hon ofta använder i undervisningen eftersom den svarar på många av hennes frågeställningar. Storyline ger till exempel lärare möjligheten att levandegöra historiska nedslag där eleverna blir aktiva kunskapare och samtidigt utvecklar förmågor som kreativitet, samarbete och beslutsfattande. Rebecca är övertygad om att elevernas framtid gynnas genom att deras fantasi utvecklas, genom att de får stöd och många möjligheter att samarbeta med andra elever och genom att de får många relevanta verktyg som exempelvis att få testa sina idéer och få återkoppling som leder till effektiva beslut. Genom att utveckla elevernas kreativitet kan de ta sina egna idéer vidare och se nya möjligheter i nya situationer.

Detta är en del av Rebeccas lärarfilosofi som finns med vid planering och genomförande av all undervisning. I sin föreläsning exemplifierade hon detta med att visa hur eleverna arbetat med en storyline som handlar om den viktorianska epoken, vilket innebär att eleverna tillägnar sig både fakta och en djupare förståelse om den tiden och alla uppfinningar som då utvecklades. Arbetet avslutades med att eleverna agerade som uppfinnare av idag. När de presenterade sina uppfinningar inför en jury skulle de berätta vilken nytta man kan ha av uppfinningen och även ingående förklara hela arbetsprocessen såväl muntligt som skriftligt.
För Rebecca Plaskitt är Storyline är fantastisk metod som hon så ofta använder i undervisningen eftersom metoden svarar på många av de frågeställningar hon tog upp i början. Storyline ger till exempel lärare möjligheten att levandegöra historiska nedslag där eleverna blir aktiva kunskapare och samtidigt utvecklar förmågor som kreativitet, samarbete och beslutsfattande.

Läroplan för livslångt lärande

I Finland är man nu på gång att arbeta fram en ny läroplan. Ann-Catherine Henriksson från Åbo talade under rubriken ”Storyline and the new Finnish science curriculum” och påvisade hur den nya läroplanen växer fram i samma anda som storylinefilosofin och nyckelprinciperna i storylinemetoden. Vi känner igen en del från de svenska diskussionerna: formativ undervisning, återkoppling, undersökande och utforskande, samarbete, kommunikation och nyckelkompetenser som i vår läroplan benämns förmågor. Finland verkar vara på väg mot de kompetenser man inom EU presenterat som önskvärda i ett livslångt lärande: kommunikation på modersmål och främmande språk, matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens, digital kompetens, lära att lära, social och medborgerlig kompetens, initiativförmåga och företagaranda samt kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Karin Andrén och Mait Adegård

En mycket användbar länk för er som vill veta mer, bli inspirerade eller bara är nyfikna är hemsidan för svenska storyline: http://storyline.se/
Rapporten om Gallerian finns att hämta på http://www.mah.se/ls/nms/gms
Vill du ha kontakt med Julie O´Donell på Pirie Park Primary School i Glasgow eller med Rebecca Plaskitt så är deras mailadresser:
julieod@yahoo.com , rebplas@gmail.com

http://www.storyline-scotland.com/wp-content/uploads/2015/05/glasgow-2015-conference-005.jpg

Böcker öppnar världar på flera språk

panel3_webPanelsamtal med Agneta Edwards, Karin Wallin, Louise Mehdipoor och Anette Nordman.

Flerspråkighet och läsning i förskolan engagerar starkt. När Studieförbundet Vuxenskolan bjöd in till inspirationsträff för pedagoger, bibliotekarier och anhöriga var det fullt till sista av 140 platser och en lång kö till återbud.

Vuxenskolans roll som samhällsaktör blir tydlig när integrationsfrågan får allt större utrymme på den politiska agendan.

– Alla måste vi ta vårt ansvar, läsningen är nyckeln till både integration och mångfald. Det är helt enkelt en demokratifråga som vi inte kan bortse från, säger Annika Estassy Lovén, chef för Vuxenskolan i Stockholm.

Putte i blåbärsskogen

Profilerade bokförlag och bibliotek visade sina pedagogiska verktyg i pauser mellan föredrag och panelsamtal och det surrade av engagemang över kaffekopparna. Men i salen var det tyst och fokuserat när litteraturpedagogen Agneta Edwards föreläste om bilderboken som språkutvecklare. Liksom när Louise Mehdipoor, förskolepedagog, höll föredrag om hur de arbetade med ”Putte i blåbärsskogen” i Rinkeby:louise_mehdipoor2

– Att läsa med barn som har ett annat modersmål än svenska handlar inte bara om att sätta sig med en bok, utan om hur man får barnen att ta till sig innehållet. Att lära i ett sammanhang är viktigt för flerspråkiga barn; läser man om att åka skridskor ska man ut och åka skridskor – och prata om det.

Och hon åkte hem till förskolan Norrgården med huvudet fullt av nya idéer:

– Det var en otroligt positiv energi här idag! Vi som deltagit knyter ihop våra verksamheter så bra. Och det är viktigt att få inspiration från andra, att vidga vyerna.

Karin från Språkforskninginstitutet

Anette Nordman, barnbibliotekarie i Hallunda, berättade om samarbete med förskolor i en kommun med 160 olika modersmål. Och i det avslutande panelsamtalet deltog också Karin Wallin, språkutvecklare, som poängterade att vi måste se Sverige som ett mångspråkigt land, inte ett enspråkigt. Att det är viktigt att lyfta frågan och se flerspråkighet som en rikedom. Annika Estassy Lovén, Vuxenskolan, håller med:

– Jag fick bekräftat idag det jag länge känt intuitivt. Att ha med sig flera språk är en resurs, en enorm tillgång!

Fotnot: Inspirationsträffen arrangerades den 29 januari av Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm i samarbete med Bokspindeln, en plattform för läsfrämjande projekt med specialisering på mångfald och flerspråkighet, och bokförlaget En bok för alla. Hela inspirationsträffen finns att se på: http://www.sv.se/stockholm/SVLive

Sara Kristensson

 

Förskolorna där normkritik och genuspedagogik genomsyrar vardagen

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.” så står det i Läroplan för förskolan som först kom ut 1998. Detta har sedan dess varit en ledstjärna i det genuspedagogiska arbete på Nicolaigården. I första hand har pedagogerna konfronterat egna förutfattade meningar och på så sätt tillämpat ett normkritisk arbetssätt.

Genuspedagogiken genomsyrar vardagen

2011 HBT-certifierades Nicolaigården och systerförskolan Egalia av RFSL. Genom certifieringen har pedagogerna ytterligare fördjupat arbetet kring jämställdhet och normkritik i förskoleverksamheten likväl som jämtemot familjer och vårdnadshavare. Nu genomsyrar  genuspedagogiken alla delar av den dagliga verksamheten på förskolorna likaväl som den övergripande förhållningssätt.

Samtidigt blev det tydligt att vår metodik både provocerade och förvirrade. Stort fokus lades till exempel på användandet av ordet ’hen’. Så under våren 2014 beslutade Lotta Rajalin, förskolechef i Maria Gamla Stans förskolenhet, Frida Wikström, filmare och samordnare  i enheten, tillsammans med pedagogerna att skapa en film för att förtydliga och förklara både förskolornas metodik och tanke.

Förskolorna tar emot många studiebesök

Filmen sammanfattar och levandegör vårt skrivna material och riktar sig främst till vårdnadshavare, pedagoger och studenter. Förskolenheten tar även emot många externa besök både från Sverige och internationellt, allt från myndigheter, journalister och lärare till författare och forskare. Filmen har varit en bra introduktion till verksamheten och bemött förutfattade meningar.

Pedagogerna har gemensamt tagit fram en lathund att använda som stöd och verktyg i det dagliga arbetet. Denna har används som grund till filmen.

Frida Wikström, samordnare
Maria Gamla Stans Förskolor,  Södermalms stadsdelsförvaltning

Pedagogik för ett helt livsutrymme

  • Vi pratar med, ser, bemöter och bekräftar varje barn uppmärksamt och med uppskattning och lyhördhet. Vi rör oss nära barnen och i deras ögonhöjd, vi uppmuntrar till ögonkontakt och närhet.
  • Vi säger kompisar, barnen eller barngruppens namn (t ex Trollen) samt använder barnens egennamn i stället för att säga t ex flickor, pojkar, tjejer, killar eller grabbar.
  • Vi uppmuntrar alla barn till allsidighet i sina val av lek, teman, kompisar, platser, och material. Vi vuxna engagerar oss i lek, skapande och dialog. Vi är förebilder.
  • Vi förutsätter varken att barn eller vuxna är på ett visst sätt utifrån kön, ålder, härkomst eller klädsel. Till exempel lugn, vild, busig, försiktig, söt, cool, glad, arg, omtänksam, bestämd etc. Alla har rätt till olika känslor och uttryck.
  • Vi varierar vårt språkbruk i dagligt tal, lek, sånger, berättande, sagoläsning och dramatiserande. Hon, han, gumman, gubben eller liknande kan ofta utelämnas eller benämnas som den, hen, personen, figuren etc.
  • Vår barnlitteratur och vårt lekmaterial ska innehålla och möjliggöra en rik variation av roller, lekar, fantasier och egenskaper. Öppna och normbrytande huvudroller och biroller etableras och en mångfald av familjekonstellationer syns genom lek och samtal och medvetna val av litteratur och material.
  • Vi främjar samlärande, vänskap och perspektivtagande. Vi hänvisar barnen till varandra för att söka stöd, idéer, lösningar, tröst etc. Vi vuxna ställer öppna frågor och bekräftar barnens olika tankar och tillvägagångssätt.
  • Vi skapar starka relationer och växande genom omsorg och ansvarstagande. De äldre förskolebarnen hälsar på hos de yngre kompisarna och/eller hos sina småsyskon för att hjälpa till. Både barn och vuxna hjälps åt med olika sysslor.
  • Vi månar om allas talutrymme. Varje individ är viktig och ska bli synliggjord och både få komma till tals och bli lyssnad på.
  • I våra dokumentationer, filmer, fotografier och andra återkopplingar rörande barnen strävar vi efter att ge en allsidig och positiv bild av barnet och barnen.

 

Projekt Runor på Färgpaletten i Bromma

Allting började med att barnen visade intresse för och upptäckte mönster av olika slag. En dag föreslog en pojke att de skulle göra en utflykt till en sten med mönster som han kände till. De åkte dit och upptäckte en runsten full av mönster och olika tecken. Det uppstod många frågor bland barnen kring stenen: Vem hade gjort mönstret? Betydde det något? Hur hade man gjort mönstret? Och när?

Frågorna följde med tillbaks till förskolan och utmynnade i en projektplan. Barnen utmanades i att prova sina olika teorier och hypoteser bland annat med en mångfald av material.

Filmen är gjord av Carina Wassberg, pedagog på Färgpaletten på Bävervägens förskola i Bromma.

Vad gör traktorn utanför Pärongården?


”En vanlig dag i veckan satt barnen och tittade ut genom fönstret. De såg då att någonting spännande höll på att hända. Några  människor i arbetskläder höll på att sätta upp ett staket runt den stora eken som finns utanför fönstret, och en traktor var på väg.

Barnen var väldig nyfikna på vad som skulle hända, så de satte snabbt på sig kläderna för att gå ut och titta. Väl ute  berättade de som jobbade att hästen som stod vid eken skulle till stallet och de visade en ritning på hur flytten skulle ske.

Barnen fick massa tankar och idéer. De ville in i  rummet som heter Bygg & Konstruktion, för att med hjälp av olika material bygga platser som de trodde traktorn skulle åka till. Barnen var även ute och letade efter återvinningsmaterial som de skulle kunna använda för att slutföra sitt projekt.”

Förskolan Pärongården