Visar alla blogginlägg med kategorin:
Geografi

Klimatforskning norr om polcirkeln med Blackan-gänget

Abisko forskningsstation.Abisko forskningsstation. Foto: Philipp Theuring

Fem år i rad har några elever från Blackebergs Gymnasium fått äran att resa över polcirkeln upp till Abisko naturvetenskapliga station för att ta del av Sveriges natur samt utföra sitt fältarbete i sina gymnasiearbeten i samarbete med forskare på Stockholms universitet.

Vi som bloggar på denna resa heter Sara Björk och Gabriella Algotson och går linjen Natur med inriktning samhälle. Vi är sex personer från vår klass och två killar från linjen Natur-Natur.
Fältarbetet sker på Stordalsmyren där man kan mäta den globala uppvärmningens påverkan på vegetationen, permafrosten och utsläppen av växthusgaserna koldioxid och metangas.
De som ska guida oss igenom detta äventyr är Professor Patrick Crill, doktoranderna Joachim Jensen och Christoffer Hemmingsson samt våra lärare Camilla Bredberg, biologi- och naturkunskapslärare, och Sven Björkman, geografilärare. Vi ska dela denna upplevelse med elever och lärare från skolan “Skrapan” i Uppsala.

Fredagen den 29 september

Hela gänget från Blackebergs gymnasium på Kiruna station.Hela Blackan-gänget vid Kiruna station där vi tog ett snabbt stopp på väg till vår slutdestination.

Just nu sitter vi trötta men förväntansfulla på tåget. Efter 20h tågresa och många förseningar är vi snart framme i Abisko. Låt äventyret börja!

Lördagen den 30 september

På väg på Stordalsmyren.På väg mot första uppgiften på den vackra Stordalsmyren.

Dagen började tidigt och samtliga elever stod påklädda och redo klockan 8. Efter cirka tio minuters bilfärd och ytterligare tio minuters promenad var vi framme vid myren. På myren hade en doktorand tidigare markerat ut tre platser där hon hade placerat ut ”kragar” till metangas-kammare. Vi använde oss av dessa tre platser för att göra våra undersökningar. På varje plats mätte vi markens metangas-flux, koldioxid-flux och växtlighet. Vi spenderade dagen i tre grupper om fem respektive sex personer. Varje grupp fick göra en mätning på varje område.

Mätningar av växtlighet på myren.Här mäter vi växtlighet på myren med hjälp av ett rutnät.

Vår grupp började på den plats som kallas Avni C, där mätte vi växtligheten. Det gick till på det sätt att vi la ett kvadratiskt nät med arean en kvadratmeter på marken, nätet hade 100 lika stora rutor. Vårt jobb var att uppskatta ungefär hur många procent att nätet som täcktes av olika typer av växter, till exempel gräs, mossa eller lavar. Detta upprepade vi på tre olika platser, en plats med palsa, en med mossa samt en med kärr.

Nästa stopp var Avni B, där mätte vi metangas-flux i marken, alltså markens gasutbyte med luften. Vi använde oss av metangas kammare som fick stå i kragarna under 15 minuter, var femte minut tog vi ett gasprov ur kammaren med hjälp av en spruta. Detta upprepade vi på tre ställen igen, en med palsa, en med mossa och en med kärr.

Efter en lunchpaus fortsatte vi till sista uppgiften för dagen- att undersöka koldioxid-fluxen. Detta gjorde vi på Avni A. Vi använde oss av en maskin som har en kupol som fick stå på marken i 3 minuter. Under dessa 3 minuter mätte maskinen koldioxidkoncentrationen i kupolen. Så det var inte så mycket jobb för oss men vi fick lära oss hur man använde maskinen så att vi kunde ta proverna. Precis som tidigare tog vi prover på tre olika typer av mark.

Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.

Vid klockan två på eftermiddagen var alla grupper klara med sina uppgifter då var de dags att åka tillbaka till forskningsstationen för att undersöka våra metangas-prover. Vi hade den stora lyckan att få den bästa tiden i labbet. Alla tre grupper skulle nämligen testa alla sina metangas-sprutor vilket tog ca 3 timmar per grupp. Vår grupp hade fått tiden efter middag så vi var klara vid klockan 21 på kvällen.

Den natten var det ett superfint norrsken, men vi sov, så vi missade det!

Söndagen 1 september

Nästa dag var vi uppe tidigt igen. Klockan 8 påbörjade vi en vandring uppför det 1 100 meter höga berget Njulla. Matsäcken var packad och humören var på topp! Det var en lång och svår vandring med allt mer frekventa vilopauser. Utsikten var fantastisk och vädret var på vår sida, några av oss gick till och med upp i bara t-shirt. När vattenflaskorna tömdes på vägen kunde vi fylla på dem i en rinnande bäck. Det tog tre timmar att gå upp för berget men bara en timme att springa ner.

En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.
När vi kom ner hann vi precis duscha och fräscha till oss innan det var dags för dagens lektion. Eftermiddagen var uppbokad med en excel-lektion styrd av doktoranden Chris. Där fick vi lära oss att hantera den data vi hade samlat dagen innan. Detta var svårare än vad vi hade trott. Men lektionen blev lite lättare när vi fick en rast då våra lärare bjöd oss på äppelpaj. Lektionen började 14.30 och klockan 19 på kvällen var vi färdiga.

Denna kväll var det vår tur att laga middag. Vi hade delat upp oss i tre matlag så alla fick laga middag en dag. Så vi ställde oss direkt efter lektionen och stekte pannkakor – detta var början på en lång kväll. Denna kväll satt vi uppe med våra klasskompisar för att få uppleva det norrsken vi missat kvällen innan. Vi poppade popcorn och kokade te för vi visste redan nu att vi inte skulle gå och lägga oss innan klockan två den natten. För att fördriva tiden berättade vi spökhistorier samt roliga historier och vid klockan 24 gick vi ut för att kolla om något syntes på himlen. Precis då lyses hela himlen upp av ett rosa ljus, men de försvann snabbt. Under en timme var vi ute och tittade, ibland såg man bara ett svagt vitt ljus och ibland ser man jätte tydliga gröna vågor på himlen. När vi senare gick och la oss den kvällen kunde vi inte släppa det faktum att vi hade sett norrsken.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Christoffer gick från hav till fjäll

Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.

Sista eftermiddagen i Abisko satte vi oss ned med doktoranden Christoffer Hemmingson för att få veta mer om hur livet kan se ut efter gymnasiet om man har gått natur-linjen. Christoffer gick naturvetenskapligt program med inriktning på marinbiologi i Lysekil.

– Det var helt fantastiskt, det var en fantastisk skola. Vi gjorde mycket sånt som ni har gjort här i Abisko, det vill säga besöka forskningsstationer, träffa forskare och utföra studier. Vi hade en undervisning på en ganska hög nivå i marinbiologi där vi bland annat gick igenom artlära, anatomi av marina djur och botanik där vi studerade alger. Utöver det gick vi även igenom klimatförändringar, havsströmmar, ekosystemen och fiskerier. Det var en mycket bred utbildning.

Vad var det som var intressant med havet?
– När jag växte upp bland fjällen i Åretrakten så kunde jag inte uppleva havet. Jag hade aldrig simmat i havet, jag hade ingen aning om vad havet riktigt innebar utan det var bara något okänt jag såg på TV. Havet har en viss mystik och det är mycket som vi fortfarande inte vet om haven på vår planet, vilket jag tycker lockar oerhört. Det kan vara lätt att tänka på biologi när man tänker hav, som hajar, valar och korallrev, vilket jag inte jobbar med idag även om jag fortfarande är intresserad av och jobbar med havet.

Hur kommer det sig att du gick från marinbiologi till det du gör nu?
– Även om marinbiologi är väldigt kul, så har jag försökt att välja en utbildning som är så kompletterande som möjligt. Då jag har varit intresserad av forskning under en ganska lång tid och vill arbeta med bland annat livets ursprung och tidiga utveckling, valde jag att inrikta mig på kurser som gav så bred kunskap som möjligt. Till slut råkade jag hamna på Stockholms Universitet. Det hela började efter ett sabbatsår när jag var bosatt i Stockholm, och kände att jag ville påbörja mina studier igen och satte mig ned med den tjocka utbildningskatalogen från Stockholms universitet.

Måndagen 2 september

Måndagen blev en tidig morgon precis som de andra. Klockan halv tio hade vi ätit frukost, städat våra rum och lämnat ifrån oss nyckeln. Förmiddagen spenderade vi i forskningsstationens huvudbyggnad och fördrev tiden med att plugga, kolla på Ice Age och spela pingis. Så småning om blev det dags att bege sig mot tågstationen och vi sa hejdå till Chris och Patrick. Det var åtta slitna men glada elever som satte sig på tåget tillbaka till Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Envis kamp gav resultat

EDBOSKOLAN 6A O 6B

I mars skrev vi om 6A och 6B på Edboskolan i Trångsund och deras kamp för UR:s nedläggningshotade program Geografens testamente. Nu fick vi ett nytt mail från skolan och nu har deras envisa kamp gett resultat.

Kampen har pågått i nästan ett år. Vi har varit med i ett tiotal tidningar, vi har varit med på tv många gånger, vi har fått insändare publicerade, vi har skrivit flera debattartiklar i bland annat Aftonbladet, vi har fått med oss en rad kändisar (däribland Stefan Löfvén och Maria Montazami) i kampen, vi har debatterat mot Filip och Fredrik i direktsänd tv, vi har engagerat över 700 andra skolor i kampen och vi har träffat UR:s chefer i tung debatt i tv-huset. Vi fick ett helt uppslag i tidningen Södra sidan där vi fick skriva om demokrati. Vi har också vunnit Huddinge demokratipris på 25 000 kronor. I motiveringen till priset stod det att vi har varit innovativa, bångstyriga och målmedvetna.

I slutet på november blev vi inbjudna till Gomorron Sverige. I direktsänd tv fick vi då träffa UR:s programchef Ami Malmros som berättade för oss att vår kamp lyckades. UR har bestämt att det blir en till säsong av vårt bästa geografiprogram. Vi klarade det!

Nu känner vi oss väldigt stolta. Vi gav aldrig upp utan fortsatte bara att kämpa. Vi har nu visat att man kan göra skillnad och att barn kan göra skillnad. Nu kanske vi kan inspirera andra barn till att skapa egna kamper! Vi vet också nu att det faktiskt går att göra skillnad på riktigt. Det känns bra att visa att bara för att man får ett nej så är det inte över. Man måste bara bestämma sig och sedan fortsätta att kämpa.

Nu vet vi att vi kan förändra. Vi vet också att vi lever i en värld som på många sätt behöver förändras. Därför har vi nu startat nya projekt, nya viktiga saker att kämpa för. Just nu har 6B skrivit en tidning om barnsoldater som ska säljas. Alla pengar går till Röda korset. 6A spelar in filmer för att sprida kunskapen om vattenbrist i världen. De kommer att samla in pengar till Unicef. Vill ni följa vårt fortsatta påverkansarbete så finns vi på denna hemsida:  https://tillsammansovergranser.webbstjarnan.nu/

Tack för ordet!

/ 6A och 6B, Edboskolan

Elevernas engagemang skapar debatt i medierna

5A och 5BHär är de driftiga eleverna i klass 5A och 5B på Edboskolan som ligger mellan Skogås och Trångsund i Huddinge kommun.

När redaktionen på Pedagog Stockholm var på pedagogsajtkonferens i Karlstad pratade vi om elevinflytande och barnrättsperspektiv. I går fick vi ett mail från två femteklassare som verkligen belyser detta. Läs själva om deras kamp och erfarenheter från att ha försökt påverka.

”Hej Pedagog Stockholm!

Vi går i 5A och 5B på Edboskolan i Huddinge kommun. Vi jobbar med entreprenöriellt lärande och vi har startat en kampanj som heter ”Rädda Geografens testamente”.  Geografens testamente är en jättebra utbildningsserie som går på UR och som tyvärr är nedläggningshotad. Vi brukade kolla på den på geografin förut.

Vi har sålt kakor och pantat burkar för att få ihop pengar till att trycka flygblad för att rädda Geografens testamente. Flygbladen har vi skickat till UR:s chefer, till regeringen och till olika kändisar. Idag fick vi svar från kulturminister Alice Bah Kuhnke och hon gillar vår kamp!

Vi har verkligen lyckats nå ut till svenska folket! Vi har över 1200 följare på Facebook: www.facebook.com/geografens.testamente Tack vare facebook har vi också fått över 60 andra skolor ute i Sverige med oss i kampen. Vi har också varit på P4 och pratat om vår sak! Men UR har ändå inte ändrat sig!!!

Barn kan också påverka

Vi vill visa att barn också kan påverka och att det vi gör i skolan har betydelse nu idag! Vi har varit med på Lilla Aktuellt två gånger (http://www.svt.se/barnkanalen/lilla-aktuellt/article2615802.svt) och vi har varit med i några lokaltidningar. Snart kommer vi också att vara med i Lyckoslanten och 8 sidor. Vi har också varit med i Blondin-Bellas blogg och hon stödjer oss (http://blondinbella.se/2015/02/det-kom-ett-brev/) Förra veckan var vi också med i Katrin Zytomierskas blogg: http://katrinz.se/katrins-snapshots-1564

Förförra veckan hade vi med en debattartikel på Aftonbladets debattsida: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article20373972.ab Ur svarade en dag senare på debattsidan: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article20386937.ab

Vi hörs!”

Med vänliga hälsningar
Eleverna i 5A och 5B, Edboskolan

 

”När det är roligt så lär sig barnen”

Deras lärare Maria Wiman bifogar några texter om vad eleverna gillar med programmet och skapat deras engagemang:

”Jag tycker att det bästa sättet att lära yngre människor är att göra det roligt. Om det är roligt så lär sig barnen utan att ens tänka på det! I samhället är det politiker och partiledare som bestämmer, men nästan aldrig barn. Vi jobbar ju för en tredje säsong av Geografens testamente men också för respekt och demokrati för oss barn i samhället. Vi började kampen för en tredje säsong i december 2014 när vi skickade ett mail till UR och frågade varför det inte skulle komma en tredje säsong. De svarade att de inte hade tillräckligt med pengar i sin budget. Vi säger att då måste de prioritera annorlunda! Geografens testamente är det bästa sättet att lära sig på. Man lär sig om geografi utan att ens tänka på det själv! Det är spännande och roligt!”
Ingemar Sandén i 5B

”Geografens testamente handlar om två killar som reser runt jorden och blir jagade av svartklädda geografer som inte vill att de ska hitta skatten. Man lär sig jättemycket om geografi. Det är mycket action och humor. UR har sagt att en ny säsong om Europa inte är planerad i dagsläget. Det här beskedet tycker vi inte om!”
Daniel Brattmyr 5A

”Serien handlar om två personer som är ute på ”skattjakt” i Norden och Sverige. Fast hack i hälarna är svartgeograferna som söker efter samma skatt! Vi tycker att det är lärorikt och mycket roligare än att ha en vanlig lektion. Man lär sig mycket! Barns röster räknas också!”
Vickan Fredriksson 5A

Det här förvånade eleverna

Det här säger barnen själva har förvånat dem på när de har jobbat med att rädda Geografens testamente:

  • ”Att Expressen inte ville skriva om oss men ändå tog med Liams insändare.”
  • ”Att vi har fått så många Facebook-vänner så snabbt, http://www.facebook.com/geografens.testamente.”
  • ”Att människor har lyssnat på oss!”
  • ”Att vi ska ha ett möte med Ami Malmros (programchef för UR:s barn- och ungdomsredaktion).”
  • ”Många har varit arga i telefonen.”
  • ”Lilla aktuellt har varit hos oss två gånger.”
  • ”Att skådespelarna har överraskat oss!”
  • ”Att vi ska ha ett möte med näringslivet.”
  • ”Att KP har varit otrevliga och inte bryr sig.”
  • ”Att Geografens testamente är UR:s mest populära program och ändå prioriteras det inte i budgeten.”
  • ”Att vi ibland har blivit dåligt bemötta för att vi är barn.”
  • ”Att andra skolor har blivit engagerade och skickat insändare osv.”
  • ”Att vi har kommit med i så många tidningar.”
  • ”Att vi har varit med i så många bloggar.”
  • ”Att vi fick skriva på Aftonbladets debattsida.”

Med vänlig hälsning
Maria Wiman, lärare på Edboskolan

 

 

Simon Edman, naturkunskapslärare, åkte som volontär till Borneo på sommarlovet

Att resa som volontär kan te sig märkligt för den oinvigde. Man kan rent av få betala för att utföra arbete och boende- och levnadsstandard är trots det ofta lägre än hemma.

Först lite bakgrund och syfte. Jag är naturkunskapslärare och tar ofta upp Borneo som ett viktigt exempel på ett område där den (enorma) biologiska mångfalden är hotad. Min pedagogiska filosofi är att ska man verkligen kunna lära ut nyanserat och intresseväckande, så måste man ha praktisk erfarenhet av det man pratar om. Sagt och gjort, jag bokade mig en resa som volontär på Borneo. Jag är även naturfotograf med stort engagemang i globala frågor, vilket ger resan ytterligare dimensioner. De två första veckorna handlade om att sköta om omhändertagna orangutanger i Kuala Lumpur. Därefter följde tre veckor på Borneo, då jag fotografiskt dokumenterade utrotningshotade djur längs floden Kinabatangan. Detta är ett av få områden i norra Borneo där ett sammanhängande område regnskog finns kvar. I området arbetade jag också med återplantering av skog för att försöka binda samman regnskogsområden som skurits av från varandra på grund av skövling.

Men det finns en andra sida av myntet, en sida som är svår att beskriva med ord. Inte nog med att man upplever ett land, man kommer närmare allting än man någonsin kan göra som turist. Man är närmare naturen (åtminstone om man valt ett naturprojekt), närmare människorna och kulturen. Utöver sitt eget vinnande gör man skillnad för djuren, barnen eller vad man nu valt att arbeta med.

Man upplever, växer som människa och får perspektiv på vårt egna avlånga land såväl som vad och hur vi lär ut i skolan. Vad är det som säger att vi lär ut rätt om vår omvärld? Det är inte konstigt att volontärarbete är ett allt populärare sätt att resa. Jag har nu varit på två volontärprojekt, ett med fokus på lejon i Sydafrika och ett med huvudsakligt fokus på Borneos regnskog och orangutanger.

Jag vet inte om jag kommer hitta tid och pengar för att besöka dessa platser och lokalbefolkningar igen, men oavsett bär jag dem med mig resten av mitt liv. Som naturvetare hade jag en allt starkare längtan till Borneo. Att åka dit, men först även personligen träffa och arbeta med orangutanger på Malaysias fastland, var oerhört speciellt. Mätt på denna form av resande är jag emellertid inte heller nu, det finns mycket kvar att lära.

//Simon Edman, lärare i naturkunskap och naturfotograf

P.s För att läsa mer och boka volontärprojekt finns ett flertal arrangörer, som kommer upp genom en enkel sökning på internet. Själv kan jag varmt rekommendera t.ex. Good Travel (www.goodtravel.se), som jag bokade min resa till Borneo igenom.

Här kan du se fler bilder och filmer från Simons resa www.edmanphoto.se