Visar alla blogginlägg med kategorin:
Hållbar utveckling

Hållbara skolmåltider – mer än bara skolmat

I Sverige är maten i skola och förskola gratis för barn och elever. Det är en förmån vi ska värna om men vi ska också ta vara på möjligheten att se skolmåltiden som något mer än maten på tallriken. Skolmåltiden är en viktig del av den pedagogiska verksamheten och en förutsättning för att barn och elever ska orka med hela skoldagen.

Maten på tallriken är förstås jätteviktig. Den ska vara näringsriktig, vällagad och välkomponerad, men hållbara skolmåltider tar också sikte på det som sker runt maten. Måltiden är en stund av social samvaro och en möjlighet för förskolan och skolan att visa på goda matvanor och bra livsmedelsval.

Den hållbara skolmåltiden ger oss möjlighet att knyta ihop flera viktiga delar för skolan, förskolan och samhället. Det handlar om rätt råvaror och hälsosamma val. Hög kvalitet, rätt använda resurser och minskad klimatpåverkan. Det innebär att vi arbetar med bra upphandlingar och att vi utvecklar bemötandet mellan varandra i samband med måltiden. Det handlar om arbetsmiljö och att inte slänga mat i onödan. Det handlar om frågor som påverkar dagens elever och kommande generationer.

I centrum för skolmåltiderna står en yrkesgrupp som ofta för en undanskymd tillvaro i förskola och skola, måltidspersonalen. Det är en yrkesgrupp som varje dag arbetar för att hela tiden utveckla måltiderna, för elevernas bästa. Och intresset för fortsatt utveckling är stort. När kommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge och Stockholm bjuder in till en gemensam inspirationsdag för hållbarare måltider är de 415 tillgängliga platserna upptagna och över fyrtio personer står på väntelistan.

Vi hoppas att måltidspersonalen får inspiration att fortsätta utveckla hållbara måltider på skolan och förskolan och kan inspirera barnen, eleverna, skolans personal och föräldrar att utveckla alla de viktiga delar som möts i skolmåltiden.

Nathalie Noboa
Kostkonsulent
Huddinge kommun

Annika Wensing Stjerngren
Enhetschef för kostenheten
Huddinge kommun

Catarina Heilborn
Koststrateg
Haninge kommun

Kerstin Dahlbäck
Koststrateg
Botkyrka kommun

Linn- Linn Thun
Kostchef
Utbildningsförvaltningen Stockholm

Anneli Celinder
Bitr. kostchef
Utbildningsförvaltningen Stockholm

Klimatforskning norr om polcirkeln med Blackan-gänget

Abisko forskningsstation.Abisko forskningsstation. Foto: Philipp Theuring

Fem år i rad har några elever från Blackebergs Gymnasium fått äran att resa över polcirkeln upp till Abisko naturvetenskapliga station för att ta del av Sveriges natur samt utföra sitt fältarbete i sina gymnasiearbeten i samarbete med forskare på Stockholms universitet.

Vi som bloggar på denna resa heter Sara Björk och Gabriella Algotson och går linjen Natur med inriktning samhälle. Vi är sex personer från vår klass och två killar från linjen Natur-Natur.
Fältarbetet sker på Stordalsmyren där man kan mäta den globala uppvärmningens påverkan på vegetationen, permafrosten och utsläppen av växthusgaserna koldioxid och metangas.
De som ska guida oss igenom detta äventyr är Professor Patrick Crill, doktoranderna Joachim Jensen och Christoffer Hemmingsson samt våra lärare Camilla Bredberg, biologi- och naturkunskapslärare, och Sven Björkman, geografilärare. Vi ska dela denna upplevelse med elever och lärare från skolan “Skrapan” i Uppsala.

Fredagen den 29 september

Hela gänget från Blackebergs gymnasium på Kiruna station.Hela Blackan-gänget vid Kiruna station där vi tog ett snabbt stopp på väg till vår slutdestination.

Just nu sitter vi trötta men förväntansfulla på tåget. Efter 20h tågresa och många förseningar är vi snart framme i Abisko. Låt äventyret börja!

Lördagen den 30 september

På väg på Stordalsmyren.På väg mot första uppgiften på den vackra Stordalsmyren.

Dagen började tidigt och samtliga elever stod påklädda och redo klockan 8. Efter cirka tio minuters bilfärd och ytterligare tio minuters promenad var vi framme vid myren. På myren hade en doktorand tidigare markerat ut tre platser där hon hade placerat ut ”kragar” till metangas-kammare. Vi använde oss av dessa tre platser för att göra våra undersökningar. På varje plats mätte vi markens metangas-flux, koldioxid-flux och växtlighet. Vi spenderade dagen i tre grupper om fem respektive sex personer. Varje grupp fick göra en mätning på varje område.

Mätningar av växtlighet på myren.Här mäter vi växtlighet på myren med hjälp av ett rutnät.

Vår grupp började på den plats som kallas Avni C, där mätte vi växtligheten. Det gick till på det sätt att vi la ett kvadratiskt nät med arean en kvadratmeter på marken, nätet hade 100 lika stora rutor. Vårt jobb var att uppskatta ungefär hur många procent att nätet som täcktes av olika typer av växter, till exempel gräs, mossa eller lavar. Detta upprepade vi på tre olika platser, en plats med palsa, en med mossa samt en med kärr.

Nästa stopp var Avni B, där mätte vi metangas-flux i marken, alltså markens gasutbyte med luften. Vi använde oss av metangas kammare som fick stå i kragarna under 15 minuter, var femte minut tog vi ett gasprov ur kammaren med hjälp av en spruta. Detta upprepade vi på tre ställen igen, en med palsa, en med mossa och en med kärr.

Efter en lunchpaus fortsatte vi till sista uppgiften för dagen- att undersöka koldioxid-fluxen. Detta gjorde vi på Avni A. Vi använde oss av en maskin som har en kupol som fick stå på marken i 3 minuter. Under dessa 3 minuter mätte maskinen koldioxidkoncentrationen i kupolen. Så det var inte så mycket jobb för oss men vi fick lära oss hur man använde maskinen så att vi kunde ta proverna. Precis som tidigare tog vi prover på tre olika typer av mark.

Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.Sara mäter koldioxidutsläpp i kärret.

Vid klockan två på eftermiddagen var alla grupper klara med sina uppgifter då var de dags att åka tillbaka till forskningsstationen för att undersöka våra metangas-prover. Vi hade den stora lyckan att få den bästa tiden i labbet. Alla tre grupper skulle nämligen testa alla sina metangas-sprutor vilket tog ca 3 timmar per grupp. Vår grupp hade fått tiden efter middag så vi var klara vid klockan 21 på kvällen.

Den natten var det ett superfint norrsken, men vi sov, så vi missade det!

Söndagen 1 september

Nästa dag var vi uppe tidigt igen. Klockan 8 påbörjade vi en vandring uppför det 1 100 meter höga berget Njulla. Matsäcken var packad och humören var på topp! Det var en lång och svår vandring med allt mer frekventa vilopauser. Utsikten var fantastisk och vädret var på vår sida, några av oss gick till och med upp i bara t-shirt. När vattenflaskorna tömdes på vägen kunde vi fylla på dem i en rinnande bäck. Det tog tre timmar att gå upp för berget men bara en timme att springa ner.

En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.En bit upp på berget Njulla med utsikt över Torneträsk.
När vi kom ner hann vi precis duscha och fräscha till oss innan det var dags för dagens lektion. Eftermiddagen var uppbokad med en excel-lektion styrd av doktoranden Chris. Där fick vi lära oss att hantera den data vi hade samlat dagen innan. Detta var svårare än vad vi hade trott. Men lektionen blev lite lättare när vi fick en rast då våra lärare bjöd oss på äppelpaj. Lektionen började 14.30 och klockan 19 på kvällen var vi färdiga.

Denna kväll var det vår tur att laga middag. Vi hade delat upp oss i tre matlag så alla fick laga middag en dag. Så vi ställde oss direkt efter lektionen och stekte pannkakor – detta var början på en lång kväll. Denna kväll satt vi uppe med våra klasskompisar för att få uppleva det norrsken vi missat kvällen innan. Vi poppade popcorn och kokade te för vi visste redan nu att vi inte skulle gå och lägga oss innan klockan två den natten. För att fördriva tiden berättade vi spökhistorier samt roliga historier och vid klockan 24 gick vi ut för att kolla om något syntes på himlen. Precis då lyses hela himlen upp av ett rosa ljus, men de försvann snabbt. Under en timme var vi ute och tittade, ibland såg man bara ett svagt vitt ljus och ibland ser man jätte tydliga gröna vågor på himlen. När vi senare gick och la oss den kvällen kunde vi inte släppa det faktum att vi hade sett norrsken.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Det vackra norrskenet syntes mitt i natten och hänförde oss alla.

Christoffer gick från hav till fjäll

Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.Doktoranden Christoffer Hemmingson på berget Njulla.

Sista eftermiddagen i Abisko satte vi oss ned med doktoranden Christoffer Hemmingson för att få veta mer om hur livet kan se ut efter gymnasiet om man har gått natur-linjen. Christoffer gick naturvetenskapligt program med inriktning på marinbiologi i Lysekil.

– Det var helt fantastiskt, det var en fantastisk skola. Vi gjorde mycket sånt som ni har gjort här i Abisko, det vill säga besöka forskningsstationer, träffa forskare och utföra studier. Vi hade en undervisning på en ganska hög nivå i marinbiologi där vi bland annat gick igenom artlära, anatomi av marina djur och botanik där vi studerade alger. Utöver det gick vi även igenom klimatförändringar, havsströmmar, ekosystemen och fiskerier. Det var en mycket bred utbildning.

Vad var det som var intressant med havet?
– När jag växte upp bland fjällen i Åretrakten så kunde jag inte uppleva havet. Jag hade aldrig simmat i havet, jag hade ingen aning om vad havet riktigt innebar utan det var bara något okänt jag såg på TV. Havet har en viss mystik och det är mycket som vi fortfarande inte vet om haven på vår planet, vilket jag tycker lockar oerhört. Det kan vara lätt att tänka på biologi när man tänker hav, som hajar, valar och korallrev, vilket jag inte jobbar med idag även om jag fortfarande är intresserad av och jobbar med havet.

Hur kommer det sig att du gick från marinbiologi till det du gör nu?
– Även om marinbiologi är väldigt kul, så har jag försökt att välja en utbildning som är så kompletterande som möjligt. Då jag har varit intresserad av forskning under en ganska lång tid och vill arbeta med bland annat livets ursprung och tidiga utveckling, valde jag att inrikta mig på kurser som gav så bred kunskap som möjligt. Till slut råkade jag hamna på Stockholms Universitet. Det hela började efter ett sabbatsår när jag var bosatt i Stockholm, och kände att jag ville påbörja mina studier igen och satte mig ned med den tjocka utbildningskatalogen från Stockholms universitet.

Måndagen 2 september

Måndagen blev en tidig morgon precis som de andra. Klockan halv tio hade vi ätit frukost, städat våra rum och lämnat ifrån oss nyckeln. Förmiddagen spenderade vi i forskningsstationens huvudbyggnad och fördrev tiden med att plugga, kolla på Ice Age och spela pingis. Så småning om blev det dags att bege sig mot tågstationen och vi sa hejdå till Chris och Patrick. Det var åtta slitna men glada elever som satte sig på tåget tillbaka till Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Hela gruppen är samlad för en sista bild innan vi åker tillbaka mot Uppsala och Stockholm.

Blackebergs gymnasieelever forskar vid Askölaboratoriet

Camilla och andersBiologi- och naturkunskapslärarna Camilla Bredberg och Anders Nordlöf på väg ut mot Askölaboratoriet i Trosas skärgård tillsammans med elever från Blackebergs gymnasium.

Ett gymnasiearbete tar sin början – en klimatresa 12 000 år bakåt i tiden

Sedan fem år tillbaka har Blackebergs gymnasium ett samarbete med geologiska institutionen på Stockholms universitet. Via samarbetet får eleverna en unik möjlighet att besöka forskningsstationer och följa med forskare ut i fält som en del i sitt gymnasiearbete. Samarbetena har möjliggjort fältarbeten på spännande platser så som den vindpinande ön Islay i Skottland, på Gotlands vackra stränder och norr om polcirkeln på Abisko naturvetenskapliga station.

I denna blogg kommer vi två lärare från skolan, Anders Nordlöf och Camilla Bredberg, att skriva om elevernas arbete i fält i Trosas skärgård och på Stockholms universitets marina forskningsstation Askölaboratoriet samt om några av de olika personerna som de mötte under sitt arbete.

Anders och eleverStina Svensson, Wilma Sohlén och Michela Sandin från Blackebergs gymnasium har precis ankommit till Askö laboratoriet.

Eleverna som gör gymnasiearbetet

Namn: Stina Svensson, Wilma Sohlén och Michaela Sandin
Årskurs: tredje året på Natur-Natur och Natur–Sam på Blackebergs gymnasium
Vilka är era förväntningar på dagarna här ute på Askölaboratoriet?
– Det ska bli kul att åka båt och det känns som en unik möjlighet att få göra sitt arbete med en forskare från universitetet. Men jag tror att det kommer att bli svårt eftersom det är ett nytt ämne säger Wilma Sohlén.
– Ja, det tror jag också, fyller Stina i. Men det känns ändå skönt att få ett ämne från början som är intressant.
– Ja, och det ska bli coolt att kunna se så långt bak i tiden som 12000 år i en borrkärna från Östersjönshavsbotten, tycker Michala. Och det är häftigt att det är anknutet till riktig forskning och en fördel att kunna be om hjälp av en expert på plats.

Richard GMaringeologen Richard Gyllencreutz på forskningsfartyget Limanda.

Forskaren i fält

Namn: Richard Gyllencruetz, lektor
Forskningsområde: Studerar paleooceanografi och bland annat klimatförändringar i Arktis. Han försöker bland annat förstå sambandet mellan havsisarna och havsströmmarna med hjälp av bottensediment och geofysik.
Hur väcktes ditt intresse för geologi?
– Jag samlade på stenar redan som liten och fick en stenbok av min farmor som jag läste från pärm till pärm. Då tyckte jag främst att stenarna var vackra och samla på och visste inte att man kunde jobba med det.
När jag sen gått ut gymnasiet visste jag att jag ville hålla på med något inom naturvetenskap. Jag sökte till utbildningar som läkarlinjen, molekylärbiologlinjen och geologiutbildning. Av en slump startade geovetarlinjen först och jag gick dit fast jag egentligen hade bestämt mig för att gå molekylärbiologilinjen som startade en vecka senare. Men jag blev fast redan på första föreläsning.
Vad är det bästa med jobbet som forskare?
– Friheten att planera sin egen arbetstid och att undersöka och gå till botten med hur saker och ting hänger ihop.
Vad är det sämsta med jobbet som forskare?
– Friheten, det är lätt att jobba för mycket eftersom man aldrig är riktigt ledig. Det går inte att skylla på någon annan. Det är ditt eget ansvar att projektet rors iland.
Varför ska våra gymnasieelever satsa på att plugga geologi?
– Det finns en mycket stark arbetsmarknad och de flesta som går färdigt utbildningen får ett jobb som de trivs med. Arbetsuppgifterna omfattas ofta av båda praktiska som teoretiska moment.
Vilka typer av branscher kan man jobba inom?
– Framför allt olika typer av geologiska kartläggningsarbeten tex när nya bostadsområden ska byggas, väg, tunnel, prospektering i gruvindustrin, järnvägsprojekt och olika typer av mätningar inom miljöområdet.

Fältarbete och bearbetning av material

Tillsammans med maringeologen Richard Gyllencreutz testar eleverna olika typer av bottenprovtagning och får lära sig hur man kan beskriva Östersjöns historiska miljöförändringar med hjälp av en sedimentkärna. Kärnorna fungerar som ett arkiv där man exempelvis kan se vid vilka perioder det har varit syrefria bottenförhållanden eller stormhändelser.
Anders elever på brygga på båtenelever jobbarbåtenElever, lärare och forskare under provtagning och bearbetning av material.

Skeppare och tekniker på Askö

mattias mMattias Murphy skeppare och tekniker på Askölaboratoriet.

Namn: Mattias Murphy
Titel: Skeppare/tekniker (Laboratorieutrustning och etiska tillstånd)
Arbetsuppgifter: Skeppare på de båtar som är knutna till Askö forskningslaboratorium samt ansvarig för bräckvattenförsörjningen. Samt att sköta runtverksamheten på forskningstationen.
Erfarenhetsbakgrund: Mattias är uppvuxen i närheten av Askö och är sedan barnsben båt- och teknikintresserad. Han arbetade som pianist i olika band fram till 30-års åldern men tröttnade på villkoren och hoppade på en ettårig marinbiologiskkurs på folkhögskola och vidareutbildade sig senare till sjöbefäl. Mattias har arbetat som skeppare på Askö sedan 2002.
Fördelar med arbetet: Jag får arbeta i en miljö som jag trivs väldigt bra i och har ständigt möjlighet att lära mig nytt som såväl skeppare som tekniker. Eftersom att jag arbetar på en ö måste jag ständigt lösa olika praktiska problem med den utrustning som man har. Det är utmanande och kräver kreativitet. Jag uppskattar också kontakten med forskare och studenter som periodvis är här.
Nackdelar med arbetet: Det är framför allt allt pappersarbetet, att sköta all administration av olika tillstånd som krävs för verksamheten är tidkrävande. Det kan också bli rätt ensamt under vinterhalvåret då det är lite forskningsaktivitet.

Bearbetning av data och skrivande av rapport

elever till sjössNu återstår bearbetning av materialet.

Nu återstår bearbetning av materialet, labarbete och skrivande av rapport. Kanske kommer Michala, Wilma och Stina delta med sin rappport på Unga forskares utställning i vår.

Vi önskar lycka till!

Anders Nordlöf och Camilla Bredberg, Blackebergs gymnasium

Klimatforskning i Abisko med Blackebergs gymnasium

äntligen framme
mäter stavargill elever

skylt

Fredag 30 september

Efter 22 timmar på ett gungande nattåg är vi framme på ANS (Abisko Naturvetenskapliga Station). Nu har eleverna lagat middag och laddar i för morgondagens mätningar av växthusgaser på Stordalsmyren.

Hälsar,
Sven och Camilla

Lördagen den 1 oktober

10.00 ankom vi påpälsade till Stordalsmyren i molnigt väder men utan regn. Klimatforskaren Patrick Crill introducerade dagens arbete. Forskningen har visat att på grund av den globala uppvärmningen har myren förändrats under de senaste åren. Detta har lett till att större mängder av växthusgaserna metan och koldioxid har avgetts från myren.

Eleverna delades in i tre grupper för att mäta fyra olika parametrar. Två av de fyra parametrar som eleverna mätte var utsläppen av koldioxid och metangas från myren. De andra två var vilken typ av växtlighet och om permafrost fanns eller ej vilket mättes med hjälp av en metallstav som stacks ner i marken. Klimatforskarna Mathilda Nyzell och Joachim Jensen bistod med analysutrustning och hjälpte till med fältarbetet.

Efter en lång dag i fält analyserades metanproverna i ANS-laboratorium av eleverna under ledning av forskarna. Den sista gruppen var klar vid midnatt och fick se norrsken på vägen hem!

rutnätsnöigt

Söndag den 2 oktober

På morgonen åkte vi till Björkliden för att få utsikt över Torneträsk och Lapporten. Regnbåge och vackra moln lyfte vyn. Vi blev alla hänförda. På eftermiddagen fick vi en föreläsning av klimatforskaren Andreas Persson.

äåppelpaj

Därefter kort paus med äppelkaka och glass. Kvällen avslutades med gemensam databearbetning med hjälp av Christoffer Hemmingsson. Det gällde att få in alla uträkningar rätt i excel.

Läs tidigare inlägg.

Hälsningar

Camilla Bredberg och Sven Björkman, Blackebergs gymnasium

Kockeliten lagade festlunch i Akalla

 

Nobel_dessert

Köket på Akalla grundskola fick på Nobeldagen den 10 december förstärkning av Fredrik Larsson, tidigare lagkapten i det svenska kocklandslaget och Robert Sigmund, flerfaldigt belönad bagarmästare samt flera av deras kollegor.

Kock spritsar Nobel_morot

Kockarna ställde upp på sin fritid och lagade mat till Akalla grundskolas Nobellunch, som eleverna äter efter prisutdelningen i skolans årliga novell- och uppfinnartävling. Eleverna serverades under nobellunchen en trerätters meny bestående av en liten laxhamburgare till förrätt, gårdskyckling med rostad potatis och blomkålspuré till varmrätt och en nobelöverraskning till efterrätt.

lärare serverar Eleverna åt vid långbord med vita dukar och tända ljus medan lärarna serverade.

Satsar på skolmaten

Akalla grundskolas restaurangchef Tobias Häggstrand tycker det är viktigt att utveckla mathållningen i skolan.
– Bra och god mat är en bas för allt skolarbete. Min förhoppning är att kocklagets bidrag kan inspirera andra skolor andra i restaurangbranschen till samarbete och erfarenhetsutbyte.

Akalla grundskolas restaurang är KRAV-certifierad och har även varit framgångsrik i arbetet med att minska matsvinnet,
– Att det här förnämliga kocklaget vill komma till oss är en stor sak. Vi här i köket blir inspirerade till fortsatta krafttag. På sätt och vis är det kanske också ett kvitto på att vi själva är på rätt väg, säger Tobias Häggstrand.

Skolköket vid Akalla grundskola är också nominerat till januari månads klimatsmarta exempel, Pingvinpriset, som delas ut till verksamheter inom Stockholms stad som arbetar aktivt för att minska stadens energianvändning och klimatpåverkan.

Akalla grundskola serverar varje dag två huvudrätter och sju sorters sallad omfattande 600 portioner. Till maten serveras nybakat surdegsbröd. All mat är näringsberäknad.

/Mikael Lindberg

Let´s exploreEU med fokus på hållbar utveckling, utomhuspedagogik och matematik

Ja, nu var det dags att summera intrycken från ännu ett projektmöte i projektet Let´s explorEU! Vi har nu precis kommit hem från Tyskland. Från ESS-gymnasiet var det fyra lärare och två elever som deltog.

För er som inte känner till vårt projekt  sedan tidigare så är Let´s explorEU ett Comenius partnerskapsprojekt inom ”Lifelong Learning Programme”. I just det här projektet är vi fem länder som samarbetar: Norge, Wales, Tyskland, Frankrike och så vi – Sverige!

Tiden för projektet är två år och nu har redan mer än halva tiden gått. Vi har redan varit på projektmöten till alla länder förutom Norge. I mitten av mars 2015 ska vi åka dit och norrmännen har lovat ett program med härliga utomhusaktiviteter.

Syftet med det här projektet är att deltagarna ska få mer kunskap om EU genom framförallt utomhuspedagogik, matematik och hållbar utveckling.Kerstin Strand ESS-gymnasiet

Läs mer i bloggen Let´s explore EU om besöket i Tyskland den 13- 18 oktober och de andra besöken i Wales och Frankrike.

Kristina Strand
lärare på ESS-gymnasiet

 

 

Sjöängsskolan köpte regnskog för pengarna

Klass 7 b på Sjöängsskolan har samlat in 12 000 kronor och köpt regnskog motsvarande 30 fotbollsplaner. Vi vill med detta inspirera, uppmana och utmana andra skolklasser att göra som oss. Det är ett viktigt, kreativt, lärorikt och roligt projekt som vi kommer fortsätta med på vår skola. Målet är att vi varje år tillsammans med
åk 7 ska samla in pengar och på så vis tillsammans rädda en liten bit av världen varje år. Vi vill tillsammans med
organisationen Barnens regnskog väcka liv i denna fråga, då den är viktigare än någonsin.

 En liten insats kan göra stor skillnad

Avverkningen av regnskog går tyvärr snabbt. Under de senaste hundra åren har hälften av all regnskog försvunnit. Om utvecklingen fortsätteri samma takt som idag kommer det inte att finnas någon regnskog alls om 100 år. Om skogsskövlingen helt kunde stoppas skulle de total  växthusgaserna minska med 20 procent. Det skulle betyda mer än om all biltrafik i hela världen upphörde.

Det finns flera saker man kan göra för att rädda regnskogen. Men det allra bästa är att plantera träd och rädda gammal skog. Det går att förändra världen, man måste bara börja någonstans. En liten insats kan göra stor skillnad.

Så här gjorde vi

Vi började med att klassen på SO:n läste om regnskogen  och dess vikt för jordklotet och alla dess levande varelsers överlevnad. Då föddes idéen om att klassen skulle samla in pengar för att rädda åtminstone en del av den snabbt krympande regnskogen. Organisationen Barnens regnskog kontaktades och kom på besök.

Bildämnet hakade på projektet för att eleverna med så många sinnen som möjligt skulle kunna uppleva vad en regnskog verkligen är.

Besök på fjärilsmuseet

Ett studiebesök gjordes på fjärilshuset i Haga där eleverna fick teckna av var sin fjäril och varsitt blad, samt fotografera så mycket de ville. Därefter delades klassen upp i fem grupper som fick var sin del av en vägg i ett
grupprum på skolan på sin lott att måla. Uppdraget var att omvandla rummet till en miniregnskog. Under tre månader användes bildlektionerna samt frivillig tid efter skoltid till att färdigställa alla väggarna.De byggde också var sin tredimensionell fjäril samt ett tredimensionellt djur per grupp.

Varmt och fuktigt vernissage

Slutligen färdigställde vi klassföreståndare rummet för utställning och föräldrar och personal på skolan bjöds in. Vår regnskog var då komplett med ett varmt och fuktigt klimat (tre extra element gjorde susen) regnskogsljud från spotify,  skogs- och jorddoft från i höstas insamlade löv som spreds ut på marken samt skolans samtliga växter på plats i vår regnskog.

Under perioden samlade alltså eleverna in pengar genom att till exempel panta tomglas, baka kakor till försäljning osv. Varje elev samlade in 400 kronor som oavkortat gick till att köpa varsin regnskogsbit till ytan lika stor som en fotbollsplan.

Undervisning som väcker lust

Den svenska skolan idag är väldigt fokuserad på att dokumentera, administrera och bedöma. Det här projektet tar oss tillbaka till rötterna, till undervisningens kärna: Att väcka lust, kreativitet, empati, engagemang och kunskap.

Adam Jönsson, SO-lärare
Karen Kihlström, Bildlärare

Simon Edman, naturkunskapslärare, åkte som volontär till Borneo på sommarlovet

Att resa som volontär kan te sig märkligt för den oinvigde. Man kan rent av få betala för att utföra arbete och boende- och levnadsstandard är trots det ofta lägre än hemma.

Först lite bakgrund och syfte. Jag är naturkunskapslärare och tar ofta upp Borneo som ett viktigt exempel på ett område där den (enorma) biologiska mångfalden är hotad. Min pedagogiska filosofi är att ska man verkligen kunna lära ut nyanserat och intresseväckande, så måste man ha praktisk erfarenhet av det man pratar om. Sagt och gjort, jag bokade mig en resa som volontär på Borneo. Jag är även naturfotograf med stort engagemang i globala frågor, vilket ger resan ytterligare dimensioner. De två första veckorna handlade om att sköta om omhändertagna orangutanger i Kuala Lumpur. Därefter följde tre veckor på Borneo, då jag fotografiskt dokumenterade utrotningshotade djur längs floden Kinabatangan. Detta är ett av få områden i norra Borneo där ett sammanhängande område regnskog finns kvar. I området arbetade jag också med återplantering av skog för att försöka binda samman regnskogsområden som skurits av från varandra på grund av skövling.

Men det finns en andra sida av myntet, en sida som är svår att beskriva med ord. Inte nog med att man upplever ett land, man kommer närmare allting än man någonsin kan göra som turist. Man är närmare naturen (åtminstone om man valt ett naturprojekt), närmare människorna och kulturen. Utöver sitt eget vinnande gör man skillnad för djuren, barnen eller vad man nu valt att arbeta med.

Man upplever, växer som människa och får perspektiv på vårt egna avlånga land såväl som vad och hur vi lär ut i skolan. Vad är det som säger att vi lär ut rätt om vår omvärld? Det är inte konstigt att volontärarbete är ett allt populärare sätt att resa. Jag har nu varit på två volontärprojekt, ett med fokus på lejon i Sydafrika och ett med huvudsakligt fokus på Borneos regnskog och orangutanger.

Jag vet inte om jag kommer hitta tid och pengar för att besöka dessa platser och lokalbefolkningar igen, men oavsett bär jag dem med mig resten av mitt liv. Som naturvetare hade jag en allt starkare längtan till Borneo. Att åka dit, men först även personligen träffa och arbeta med orangutanger på Malaysias fastland, var oerhört speciellt. Mätt på denna form av resande är jag emellertid inte heller nu, det finns mycket kvar att lära.

//Simon Edman, lärare i naturkunskap och naturfotograf

P.s För att läsa mer och boka volontärprojekt finns ett flertal arrangörer, som kommer upp genom en enkel sökning på internet. Själv kan jag varmt rekommendera t.ex. Good Travel (www.goodtravel.se), som jag bokade min resa till Borneo igenom.

Här kan du se fler bilder och filmer från Simons resa www.edmanphoto.se