Visar alla blogginlägg med kategorin:
Lärarcoacher

Stora skillnader mellan Stockholms stads och Skolverkets satsningar på coachning

I går skrev flera bloggare en replik på en artikel i SvD om coachningen i skolan. Vi sammanställde inläggen här: Debatt om coachning i skolan. I dag har Ann Öhman Sandberg som forskar på lärarcoachprojektet i Stockholm tillfört mer information.

Som det framgår av SvDs artikel, Coachning av lärare får hård kritik, är coachning av lärare ett relativt svagt beforskat område. Jag har hittat ett fåtal vetenskapliga studier som visar att coachning av lärare ger positiva effekter, men jag har inte hittat någon forskning som visar att coachning av lärare inte skulle ge effekt. Att det saknas mer omfattande vetenskaplig kunskap på området är alltså inte detsamma som att coachning av lärare inte ger positiva effekter.

Jag genomför tillsammans med professor Per-Erik Ellström (Linköpings universitet) en studie av Stockholms stads satsning på lärarcoacher. Jag har gjort intervjuer med rektorer och lärare på åtta skolor som har fått coachning av Stockholms lärarcoacher. Under hösten kommer jag att göra intervjuer på ytterligare några skolor. Vårt forskningsuppdrag avslutas först i vår men det vi har sett hittills indikerar att coachningen av lärarna fokuserar det som sker i klassrummet och att den har gett positiva effekter. Det finns också rektorer som redan har sett effekter på elevresultat.

Skillnad på coachning och coachning

Coachning kan genomföras på olika sätt i olika sammanhang och jag tycker att det är olyckligt som man gör i SvDs artikel, jämför coachning av lärare med jobbcoacher. Jag tycker också att det är viktigt att inte blanda ihop Stockholms stads satsning på Lärarcoacher med Skolverkets satsning på handledning för lärande. Skolverkets satsning syftar i första hand till att ge lärarna handledning. SvDs kritiska artikel blir lite märklig med tanke på att coachningen har haft ett ganska litet utrymme i den satsningen.

Ann Öhman Sandberg
Doktorand i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping

KLiS – hur gör man för att handleda kollegialt lärande?

I tisdags samlades knappt fyrtio av Stockholms lärare på Piperska muren för att samtala om att handleda kollegialt lärande. Detta var det andra tillfället i seminarieserien KLiS, Kollegialt Lärande i Stockholm. KLiS är ett FoU-nätverk som riktar sig till förstelärare och lektorer i  Stockholms stad.

Malin Åkerblom från Essingeskolan inledde med att redogöra för sina erfarenheter av att leda sina egna kolleger. Hon utgick från Helen Timperley och beskrev bland
annat hur viktigt det är att låta själva problemformuleringen ta tid. Malin påminde också om att handledaren själv inte bör ta för mycket talutrymme och hon gav ett par tips på hur man kan få de närvarande lärarna att bli mer delaktiga.

Därefter höll en av Stockholms lärarcoacher, Annica Gärdin, en kort presentation om lärdomar hon dragit av att ha coachat olika lärargrupper. Annica betonade bland
annat att handledarens roll ofta kan vara att sortera bort det som man inte kan förändra. Utvecklande samtal bör handla om det som lärare har makt att påverka.
Annica gav också konkreta exempel på frågor som kan användas för att driva samtalet vidare och framhöll att det kan vara handledarens roll att våga nämna elefanten som ibland står i rummet.

 Vi utgick under eftermiddagen bland annat från duFours och Fullans Cultures Built to Last: Systemic Plcs at Work (2013) som betonar att kollegialt lärande varken bör ledas för hårt eller för löst. Du Four och Fullan kallar detta för the loose-tight dilemma.

”If we know anything about change, it is that ordering people to change doesn’t work, nor does leaving them alone. ”(duFour & Fullan, s. 33)

Hur gör man då? Hur hittar man balansen? Efter fikapausen satt lärarna gruppvis och diskuterade egna erfarenheter av goda samtal om undervisning och lärande. De
sökte tillsammans efter framgångsfaktorer: Vad krävs egentligen för att man som lärare ska få uppleva en riktig tankevända? Vilka frågor och verktyg kan användas för att fördjupa samtalen och se till att de inte bara handlar om ”allmänna skolfrågor” utan verkligen blir analytiska, kritiska och utmanande diskussioner om elevers lärande?

Ett par lärare påpekade att man genom att titta på videoinspelningar av sig själv kan få syn på intressanta detaljer om sin egen undervisning men också om elevers lärande. I en Voto-undersökning där seminariedeltagarna fick svara på frågor bland annat om vilka sorters samtal som förs på deras skolor, visade det sig emellertid att videoinspelningar är ett relativt ovanligt redskap att utgå från när man samtalar om elevers lärande.

På onsdag nästa vecka hålls seminariet om att handleda kollegialt lärande en gång till, för en annan grupp med förstelärare och lektorer. Vi hoppas och tror på lika intressanta diskussioner då!

Tove Mejer och Pernilla Lundgren

Annan, B., Lai, M. K., & Robinson, V. M. J. (2001). Teacher talk to improve teacher practices. SET, 1, 31–35.

DuFour, R. & Fullan, M. (2013). Cultures Built to Last: Systemic Plcs at Work.

Timperley, H. (2011). Realizing the power of professional learning. Maiden head: Open University Press