Stora skillnader mellan Stockholms stads och Skolverkets satsningar på coachning
I går skrev flera bloggare en replik på en artikel i SvD om coachningen i skolan. Vi sammanställde inläggen här: Debatt om coachning i skolan. I dag har Ann Öhman Sandberg som forskar på lärarcoachprojektet i Stockholm tillfört mer information.
Som det framgår av SvDs artikel, Coachning av lärare får hård kritik, är coachning av lärare ett relativt svagt beforskat område. Jag har hittat ett fåtal vetenskapliga studier som visar att coachning av lärare ger positiva effekter, men jag har inte hittat någon forskning som visar att coachning av lärare inte skulle ge effekt. Att det saknas mer omfattande vetenskaplig kunskap på området är alltså inte detsamma som att coachning av lärare inte ger positiva effekter.
Jag genomför tillsammans med professor Per-Erik Ellström (Linköpings universitet) en studie av Stockholms stads satsning på lärarcoacher. Jag har gjort intervjuer med rektorer och lärare på åtta skolor som har fått coachning av Stockholms lärarcoacher. Under hösten kommer jag att göra intervjuer på ytterligare några skolor. Vårt forskningsuppdrag avslutas först i vår men det vi har sett hittills indikerar att coachningen av lärarna fokuserar det som sker i klassrummet och att den har gett positiva effekter. Det finns också rektorer som redan har sett effekter på elevresultat.
Skillnad på coachning och coachning
Coachning kan genomföras på olika sätt i olika sammanhang och jag tycker att det är olyckligt som man gör i SvDs artikel, jämför coachning av lärare med jobbcoacher. Jag tycker också att det är viktigt att inte blanda ihop Stockholms stads satsning på Lärarcoacher med Skolverkets satsning på handledning för lärande. Skolverkets satsning syftar i första hand till att ge lärarna handledning. SvDs kritiska artikel blir lite märklig med tanke på att coachningen har haft ett ganska litet utrymme i den satsningen.
Ann Öhman Sandberg
Doktorand i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping