Visar alla blogginlägg med kategorin:
Likabehandling

Exempel på hur man kan arbeta med barnkonventionen

Det kan kännas svårt att börja arbete med barnkonventionen. Inte bara för att den är så omfattande men också för att man ska försöka nå fram till barnen. Hur kan man göra detta på ett bra sätt? Det finns många sätt att arbeta med barnkonventionen på och mycket bra material att använda sig av men här kommer ett konkret exempel.

En av Stockholms stads många grundskolor är Mälarhöjdens skola som är placerad ca 20 minuter utanför Stockholms innerstad. Området är socioekonomiskt ett rikt område och de flesta boende i området bor i villor. Skolan har en anrik historia och har legat i Hägerstens kommun sedan 1905. Skolan är en F-9 skola och består av 1145 elever och 445 barn inskrivna i barnomsorgen. På skolans hemsida kan man läsa att skolan arbetar ”utifrån de styrdokument, där skolans formella uppdrag formuleras i Skollagen, LGR 11, FN:s barnkonvention och ”Allmänna råd för fritidshem” samt Utbildningsförvaltningens Verksamhetsplan och i ”En skola i världsklass- strategi för Stockholms stads skolor”.” Redan här kan vi tydligt se att skolan profilerar sig som väl medveten om FN:s barnkonvention och att deras arbete skall utgå ifrån denna.

Ann-Charlotte Stjernberg som arbetar på lågstadiet på Mälarhöjdens skola berättar för mig om deras arbete med barnkonventionen.

– Vi börjar redan i årskurs 1 med att dela ut ett häfte som tar upp 10 punkter från barnkonventionen. Detta häfte får de sedan ta med sig hem.

Häftet kommer inte Ann-Charlotte ihåg varifrån det kommer men det ser ut såhär på framsidan:

IMG_3812b

Första sidan i häftet tar upp alla barns lika värde. Det är en liten text och en bild på barn som står runt jorden.

– Vi pratar om bilden och att människor kan se olika ut men att alla är lika mycket värda. Sen får barnen färglägga bilden. Berättar Ann-Charlotte.

Ann-Charlotte talar om att alla bilderna i häftet finns laminerade och färglagda och när barnen arbetar/arbetat med en bild sätts den bilden upp i klassrummet så att barnen kan se den. Alla bilderna sätts upp och sitter uppe en termin eller ibland ett helt år. På så vis kan bilderna användas som exempel i diskussioner som kommer upp under läsårets gång.

– Bilderna gör att barnen blir påminda om det som vi arbetat med tidigare. Säger Ann-Charlotte.

För ett par år sedan gjorde skolan en satsning och köpte in ett material från Barnombudsmannen. Alla lärare fick var sitt handledningshäfte som tar upp barnkonventionen. Materialet sträcker sig från förskoleklass upp till år 9.

– Under första året arbetade hela skolan med materialet. Nu är det upp till varje lärare att själv arbeta med det om man vill. Berättar Ann-Charlotte.

Till materialet som Ann-Charlotte visar skickades det med varsin liten bok om barnkonventionen till alla låg-och mellanstadieelever. Alla elever på högstadiet fick en serietidning istället för den lilla boken som var lite ”tuffare”. Böckerna och tidningarna fick eleverna med sig hem. Det medskickade materialet från barnombudsmannen var fint tyckte Ann-Charlotte men samtidigt var det lite tråkigt för det var redan färdigt. Deras egna häften i vilka barnen kan färglägga menar Ann-Charlotte är bättre då barnen stannar kvar länge i bilderna. Däremot är handledningen från barnombudsmannen väldigt bra, berättar Ann-Charlotte.   Materialet ser ut såhär;

IMG_3810b

I handledningshäftet finns diskussionsfrågor om barns rättigheter och det finns även kopplingar till Lpo94 och Lpo98.

Allt som står i handledningshäftet går inte att göra med alla åldrar så det är upp till varje lärare att välja ut det material som passar till deras klass och den ålder som eleverna har.

Eftersom det är ett stort material kan det vara bra att tänka igenom vilka delar som man vill fokusera på så att man hinner med dessa. Det kan vara svårt att hinna med alla delar som ensam lärare och därför måste man ta ut de delar som man anser att barnen har bäst nytta av. I lågstadiet där Ann-Charlotte arbetar fokuserar lärarna på de delar som knyter an till deras egna lilla häfte och de 10 rättigheter som man tar upp där.

Som komplement har Ann-Charlott valt att använda sig av ett material som hon själv har hittat från Rädda Barnen.

– Det är inte ett material som direkt behandlar barnkonventionen men det är ett material som tar upp människors olikheter. Säger Ann-Charlotte.

IMG_3811bMaterialet är uppbyggt med bilder och frågor. Bilderna har Ann-Charlotte valt att göra till overheadbilder för att alla barn ska kunna se dem när klassen diskuterar frågorna.

Frågorna är funderingar kring hur det exempelvis skulle bli i världen om alla flickor såg likadana ut och alla hette ”Lisa”. Barnen får möjlighet att fundera kring detta och hur det skulle bli om någon ropade på ”Lisa”. Då skulle ju alla ”Lisa” komma springandes för ingen skulle veta vilken ”Lisa” som man ropade på.

Genom att diskutera olikheter mellan människor och varför olikheter är bra kan barnen få en förståelse för allas lika värde.

När jag frågar Ann-Charlotte om hon märker någon skillnad på barnen efter att de arbetat med materialet berättar hon att arbetet med materialet inte gör så att barnen exempelvis slutar retas eller slåss men att de absolut får en bättre förståelse för rättigheter och de kan ge exempel på händelser när deras eller andras rättigheter blivit kränkta.

– Men, säger Ann-Charlotte, de är fortfarande för små för att förstå det i ett vidare perspektiv.

Hur resten av skolans lärare arbetar med barnkonventionen vet inte Ann-Charlotte men det är utifrån barnombudsmannens handledningshäfte och deras egna kopierade häfte som lärarna på lågstadiet arbetar med barnen på lågstadiet.

Under årets gång, om något händer eller på FN-dagen kan det vara så att de sätter upp bilderna från deras eget häfte igen för att påminna barnen om det arbete som de har gjort. Men oftast är det ett arbete som görs i årskurs 1 och sen är tanken att det på olika sätt ska följa barnen genom årskurserna.

Det är under SO timmarna som arbetet med barnkonventionen görs. Ibland, berättar Ann-Charlotte så arbetar hon vidare med barnkonventionen på svenskatimmarna också för att inte behöva vänta så länge innan arbetet kan fortsätta. Men det är oftast i samband med att barnen så ska skriva en text och att man på så vis kan öva på stavning med hjälp av barnkonventionen.

/Malin Olofsson

Förskolorna där normkritik och genuspedagogik genomsyrar vardagen

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.” så står det i Läroplan för förskolan som först kom ut 1998. Detta har sedan dess varit en ledstjärna i det genuspedagogiska arbete på Nicolaigården. I första hand har pedagogerna konfronterat egna förutfattade meningar och på så sätt tillämpat ett normkritisk arbetssätt.

Genuspedagogiken genomsyrar vardagen

2011 HBT-certifierades Nicolaigården och systerförskolan Egalia av RFSL. Genom certifieringen har pedagogerna ytterligare fördjupat arbetet kring jämställdhet och normkritik i förskoleverksamheten likväl som jämtemot familjer och vårdnadshavare. Nu genomsyrar  genuspedagogiken alla delar av den dagliga verksamheten på förskolorna likaväl som den övergripande förhållningssätt.

Samtidigt blev det tydligt att vår metodik både provocerade och förvirrade. Stort fokus lades till exempel på användandet av ordet ’hen’. Så under våren 2014 beslutade Lotta Rajalin, förskolechef i Maria Gamla Stans förskolenhet, Frida Wikström, filmare och samordnare  i enheten, tillsammans med pedagogerna att skapa en film för att förtydliga och förklara både förskolornas metodik och tanke.

Förskolorna tar emot många studiebesök

Filmen sammanfattar och levandegör vårt skrivna material och riktar sig främst till vårdnadshavare, pedagoger och studenter. Förskolenheten tar även emot många externa besök både från Sverige och internationellt, allt från myndigheter, journalister och lärare till författare och forskare. Filmen har varit en bra introduktion till verksamheten och bemött förutfattade meningar.

Pedagogerna har gemensamt tagit fram en lathund att använda som stöd och verktyg i det dagliga arbetet. Denna har används som grund till filmen.

Frida Wikström, samordnare
Maria Gamla Stans Förskolor,  Södermalms stadsdelsförvaltning

Pedagogik för ett helt livsutrymme

  • Vi pratar med, ser, bemöter och bekräftar varje barn uppmärksamt och med uppskattning och lyhördhet. Vi rör oss nära barnen och i deras ögonhöjd, vi uppmuntrar till ögonkontakt och närhet.
  • Vi säger kompisar, barnen eller barngruppens namn (t ex Trollen) samt använder barnens egennamn i stället för att säga t ex flickor, pojkar, tjejer, killar eller grabbar.
  • Vi uppmuntrar alla barn till allsidighet i sina val av lek, teman, kompisar, platser, och material. Vi vuxna engagerar oss i lek, skapande och dialog. Vi är förebilder.
  • Vi förutsätter varken att barn eller vuxna är på ett visst sätt utifrån kön, ålder, härkomst eller klädsel. Till exempel lugn, vild, busig, försiktig, söt, cool, glad, arg, omtänksam, bestämd etc. Alla har rätt till olika känslor och uttryck.
  • Vi varierar vårt språkbruk i dagligt tal, lek, sånger, berättande, sagoläsning och dramatiserande. Hon, han, gumman, gubben eller liknande kan ofta utelämnas eller benämnas som den, hen, personen, figuren etc.
  • Vår barnlitteratur och vårt lekmaterial ska innehålla och möjliggöra en rik variation av roller, lekar, fantasier och egenskaper. Öppna och normbrytande huvudroller och biroller etableras och en mångfald av familjekonstellationer syns genom lek och samtal och medvetna val av litteratur och material.
  • Vi främjar samlärande, vänskap och perspektivtagande. Vi hänvisar barnen till varandra för att söka stöd, idéer, lösningar, tröst etc. Vi vuxna ställer öppna frågor och bekräftar barnens olika tankar och tillvägagångssätt.
  • Vi skapar starka relationer och växande genom omsorg och ansvarstagande. De äldre förskolebarnen hälsar på hos de yngre kompisarna och/eller hos sina småsyskon för att hjälpa till. Både barn och vuxna hjälps åt med olika sysslor.
  • Vi månar om allas talutrymme. Varje individ är viktig och ska bli synliggjord och både få komma till tals och bli lyssnad på.
  • I våra dokumentationer, filmer, fotografier och andra återkopplingar rörande barnen strävar vi efter att ge en allsidig och positiv bild av barnet och barnen.