Visar alla blogginlägg med kategorin:

Okategoriserade

Onsdag 7 oktober

Skolbesök! fyra skolbesök hann vi med i dag. Två privata skolor och två allmänna:

• Nura-Diin Girls Secondary School. (Private).
• 26 June Secondary School (Public)
• Alif-doon Primary School (Public)
• 
  Golden Primary School (Private)

Nura Diin Girls Secondary School – en privat flickskola – med mycket bra och välutrustade lokaler, välutbildade lärare/professorer, böcker, bibliotek, laboratorium etc. Avgiften/barn uppgavs till 250 dollar per månad. Skolan tar emot cirka 1 500 elever.

26 June Secondary School – en allmän skola – som tar emot både flickor och pojkar. Litet trångt i klassrummen, så eleverna satt ofta fyra vid samma bord/bänk, fast borden var avsedda för tre elever. Eleverna hade tillgång till böcker. På skolan finns för närvarande 12 döva elever. Andra elever hjälper dem under skoldagen. Inga speciallärare finns.

Alif-doon Primary School – en allmän skola – tar emot cirka 1 000 elever, uppdelat på för- och eftermiddagar.Skolan tar emot både flickor och pojkar. Skolan har ett stort behov av reparationer, faciliteter, material med mera. Barnens säkerhet är ett stort orosmoment för rektor och skolpersonal eftersom det finns trasiga fönster, det rasar från fasaderna etc. Brist på utbildade/”kurser” lärare är ett stort bekymmer. Det finns inga utbildade lärare på skolan. 2002 fick några lärare ”fortbildning” (training) men nu går 5-6 lärare ”kurser”.

Golden Primary School – en privat skola – tar emot både flickor och pojkar. Vi besökte några klasser bland annat femåringar, som sjöng och sjöng om hur viktigt det är med utbildning! I en annan klass frågade vi om barnens drömmar, vad vill du bli etc. och svaren var till exempel doktor, pilot och polis!

De slutsatser vi drar efter dessa skolbesök är att de privata skolorna har mer pengar, är välskötta, har bättre utbildad personal och elevernas tillgång till böcker är betydligt bättre än när det gäller de allmänna skolorna.

Kicki och Monica

Egen skolsång skapar vi-känsla

Elinsborgsskolan i Tensta har en alldeles egen skolsång. I det här inlägget berättar biträdande rektor Terhi Sörensen och musikprofilansvarig Anders Enkvist hur det gick till när sången kom till  för 20 år sedan och varför den fortfarande är lika populär bland skolans elever.

Elever på Elinsborgsskolan har alltid fått skriva avslutningslåtar till kända melodier. Dessa sånger framförs fortfarande på avslutningen. 1993 skrev tre elever texten till ”Plugget och jag”. Melodin skriver vi alltid ”traditionell” eftersom vi inte vet vem som skrivit den. Skolans musiklärare Anders Enkvist har till och med kontaktat Stim för att höra med dem om de har någon information om melodin. Tyvärr har vi gått bet där, men enligt de elever som skrev texten var det svenska längdskidlandslaget som sjöng originalversionen. Det har dock inte gått att få bekräftat.

Alla  på vår skola kan den sången – personalen sjunger den för eleverna vid läsårsstart och vi sjunger den på alla gemensamma samlingar och fester. Eleverna känner en enorm samhörighet när de sjunger den och de älskar den verkligen. När gamla elever besöker skolan, till exempel vid Elinsborgsskolans dag, trallar de glatt med i sången när den spelas. Ibland har gamla elever helt spontant börjat sjunga på ”Plugget och jag” då de besökt skolan. Härligt! Vid jul- eller sommaravslutningar framför våra musikprofilslärare den för sina kollegor, och ibland för eleverna, i ett lugnare mer soft tempo.

Just nu har sången fått ett nytt lyft i och med Fritidshemmens event den 20 maj 2014, då fritidshemspersonalen fick tillfälle att visa upp goda exempel ur sin verksamhet. Elinsborgsskolan var en av de utvalda. Fritidshemspersonalen tyckte att ”Plugget och jag” passade som bakgrundsmusik till filmen om fritidshemmets verksamhet. Bilderna visar sitt tydliga språk och sångens text är lika aktuell nu som då, när sången skrevs.

Sången ger oss alla en vi-känsla som vi är stolta över. Vi får tacka de elever som skrev texten till denna sång. Inte trodde de väl att den skulle sjungas på skolan 21 år efter att den skrevs!

Med vänliga hälsningar

Terhi Sörensen, biträdande rektor, och Anders Enkvist, musikprofilansvarig

Deepalaya

Namaste,

Today we travelled about 6 miles north of Delhi up in the country on serpentine roads until we reached a school called Deepalaya. This is a school that holds up to 1000 students. It’s a boarding school for runaways, homeless and orphans.  It is a huge estate that also includes a hospital, opened to the villagers. They are looking for doctors to come work on a volunteer basis, so if you know anyone who would be interested let them know. We were greeted by the school orchestra and then taken on a tour into different classrooms. The students started early in the morning , they we awoke at 5.30 am doing their morning prayer and went to bed at ten with an hour of watching TV, maybe that is something we need to encourage our parents to take after.  We had a great lunch prepared in the school kitchen and afterwards we met a group of very inspiring women who were part of the microcredit system that started in Bangladesh and is helping women becoming more independent.  The women that we met were all Muslim women who had not been allowed outside their home before but through this microcredit were now the head of the household. Some of them told their own personal story and it just showed me how strong they were. I was deeply impressed and touched by their stories.  We all had brought gifts with us from Sweden to be handed out to the students. Things needed for schoolwork such as stationeries and papers. Mr. Matthew, founder of the school, his life work made me humble towards the work and the love for life and people especially children that he give every day.  I would gladly go back and volunteer a couple of weeks this summer.

Welcomed by the students

 Students classroom

Taj Mahal and Agra

Namaste,

Today we went to TAJ MAHAL and AGRA.  This trip meant 6 hours there and 5 hours back. The roads were not always in the condition that we are used to. For me personally this felt like real India, with elephants, monkeys and cows along the way. Once there it was breathtaking and very overwhelming. It is that trip you want to make at least once in your lifetime. I’m so happy and feel so fulfilled that I was able to do it and experience with people that I’m able to talk to every day. It’s unforgettable.

Taj Mahal

Agra

Akshardam

Namaste,

We went to see the temple Akshardam. If you never heard of it, you are probably not alone. Now this temple is huge and as I thought before entering it, very old but I was dead wrong, this temple and the surroundings were finished in 2006. It is a tourist place with about 8 million followers. Coming from Sweden, I think we mostly saw it as a gigantic amusement park. It’s put together by more than 7000 volunteers. It was an interesting experience.

Akshardam. You were not allowed to take pictures once on the premisies.