Visar alla blogginlägg med kategorin:
Språkutveckling

Att lära vuxna knäcka läskoden på SFI

Mer utbildning. Längre utbildning. Snabbare utbildning. Kraven på utbildningsnivån är hög idag. Krav som kan te sig oöverstigliga ibland men som jag är övertygad om går att nå med rätt pedagogiskt tänk, smarta metoder och kreativitet.

I migrationens spår kommer många människor till Sverige och till Stockholm i behov av skydd, trygghet och med drömmar om en bättre framtid, långt från krig, fattigdom och osäkerhet. Dessa människor möter vi i skolan. Barn och unga, vuxna och äldre, alla behöver de utbildning i någon form och det är nu vi börjar snacka utmaningar. För nu gäller det att skapa en utbildning som gynnar språkutveckling, som ger sammanhang och begriplighet till allt i det nya samhället. Att arbeta med nyanlända är många lärares nya fokus och antalet artiklar, böcker och Facebook-inlägg i ämnet är enormt! Det finns så mycket kompetens och klokhet i lärarkåren för att möta utmaningen på allra bästa sätt.

Inom arbetsmarknadsförvaltningen i Stockholms stad arbetar vi med de utbildningsfrågor som rör vuxenutbildningen. Där möts vi av samma utmaningar men med skillnaden att våra elever är just vuxna. Det är föräldrarna till grund- och gymnasieskolans elever. Och många av dem kommer till skolan för första gången. Någonsin.

Att lära sig läsa och skriva som vuxen är något som åtminstone jag inte kan föreställa mig. Jag lärde mig läsa i 5-årsåldern och kan naturligtvis inte riktigt komma ihåg hur det gick till. En dag fanns det bara där. Lika självklart och automatiskt som att andas. Att möta elever som i vuxen ålder gör den där resan, helt oförstående inför bokstäver och läsning till fullt funktionellt litterat, det är stort. Att se glädjen i någons ögon som knäcker koden är häftigt, oavsett om ögonen är 5, 17 eller 59 år gamla. Det tror jag alla håller med om.

Men det som ofta är avgörande för att resan överhuvudtaget ska bli av är att någon leder den. Någon som visar vägen, förser med verktyg, tipsar om knepen, peppar och motiverar. Väldigt ofta är den personen en lärare.

Jag arbetar nu i ett uppdrag som går under benämningen Ledande SFI. Inte illa, tänker du och jag kan inte annat än att hålla med. Det är inget blygsamt mål, men klart är att vi ska bli bäst på att utbilda kortutbildade i Stockholms stad. Och det är professionen som ska göra jobbet, lärarna. Därför är det där vi börjar.

Det vi ska göra först är att utmana lärarna att bli intra-entreprenörer, börja reflektera över sin praktik och våga pröva nya saker för att driva utveckling på sin enhet. Vårt första steg är att utbilda lärarna som undervisar på studieväg 1 i grundläggande litteracitet. Under ett år kommer lärarna att få läsa, snacka om, testa och utvärdera sin undervisning. Utgångspunkten är det stödmaterial som sedan december förra året finns på Skolverkets webbplats om grundläggande litteracitet för vuxna men också moduler för nyanlända elever i andra skolformer. Till stödmaterialet kommer det i höst finnas en studiehandledning så att den som vill kan gå igenom materialet och själv pröva de tankar och metoder som beskrivs. Du hittar materialet på www.skolverket.se/alfabetisering. Läs det gärna!

Vi ska hitta arbetsformer, metoder, skapa nätverk, arbeta kollegialt, läsa på universitetet och testa nya grejer så att vi verkligen förändrar och utvecklar i grunden. Vi ska arbeta med grundläggande litteracitet, fortbilda lärare och digitalisera SFI. Vi ska läsa forskning och teori, arbeta praktiskt och konkret och hitta nya samarbeten där människor får utvecklas, hitta meningsfullhet och bli självständiga och demokratiska medborgare i Stockholm. Nu kör vi!
Har du tankar eller frågor kring vuxnas lärande eller litteracitet så bollar jag gärna! Ju mer vi kan dela och driva tillsammans, desto bättre!

Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI. Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI.

Camilla Berner, utvecklingsledare i uppdraget Ledande sfi på studieväg 1,  Arbetsmarknadsförvaltningen
camilla.berner@stockholm.se

Twitter @BernerCamilla

”Min resa till Sverige” integrerar nyanlända på ESS-gymnasiet

klassenESS-gymnasiet deltar sedan i höstas i ett Erasmus+ projekt som heter MIGRATION. I projektet samarbetar åtta skolor från Tyskland, Rumänien, Kroatien, Italien, Spanien, Österrike och Turkiet tillsammans. I projektet arbetar skolorna med frågeställningar som: Hur kan vi integrera våra nyanlända än bättre på våra skolor och i våra länder? Hur kan vi kollegialt lära av varandra?

Nu har en grupp lärare från ESS-gymnasiet precis kommit tillbaka från ett projektmöte i östra Kroatien. Under veckan i Kroatien blev de påminda om kriget där 1991-1995. Gruppen fick göra flera studiebesök och ta del av kroaternas arbete med återuppbyggnaden av landet. Flyktingvågen hösten 2015 berättade både Röda korset och polisen om, då passerade drygt 600 000 människor Kroatien.
Lärargruppen har också deltagit i flera workshops som handlat om hur man undervisar om migrationsfrågor på bästa sätt vilket varit mycket lärorikt.

På ESS-gymnasiet arbetade elever på Språkintroduktion med olika aktiviteter i projektet tidigare under terminen. Uppgifterna eleverna fick arbeta med handlade om elevernas resor till Sverige och deras hem i sina hemländer. Elevernas arbeten resulterade i en uppskattad utställningsvecka, migration week.

”För många av våra elever på Språkintroduktion har inte resan hit alltid varit spikrak från punkt A till punkt B. Det har snarare varit en resa som handlat om liv och död, utan givna tidsangivelser för mellanlandningar och slutdestination.
Uppgiften ”Min resa till Sverige” har varit en fortsättning på temat ”Mitt hus”, där eleverna beskrivit varifrån de kommer. Denna gång skulle eleverna skriva en återberättande text om deras resa till Sverige för därefter presentera sin berättelse muntligt för varandra.
Syftet med uppgiften har varit att öka elevernas kunskaper och förståelse om varför människor flyr eller flyttar. Den har också syftat till att synliggöra orsaker till varför människor flyttar och vilka konsekvenser det leder till när människor flyttar frivilligt eller ofrivilligt. Arbetet har också bidragit till att öka elevernas förståelse för varandras situation samt öka integrationen mellan eleverna i klassen och på skolan.

Elevernas berättelser om sin resa till Sverige har visat på stora likheter mellan orsakerna till varför eleverna reste, men också själva resan och konsekvenserna av resan till Sverige. Många av eleverna har tvingats lämna sin familj och sina anhöriga för att på egen hand ta sig till ett land utan krig, konflikt, fattigdom och vardaglig rädsla. En lång och ensam resa som ibland inneburit risker för livet. De har erfarit timslånga nattliga vandringar genom bergen mellan Afghanistan och Pakistan, suttit inträngda i en personbil tillsammans med femton under flera dygn genom Saharas öken utan mat och vatten, rest över Medelhavet i överfulla fiskebåtar, suttit på bussar genom Europas länder utan vetskap om vilket land de befinner sig i och hur långt det är kvar.

Erfarenheterna av att komma som ensamkommande flyktingar till Sverige delas också mellan eleverna. Många bor tillsammans på boenden för ensamkommande flyktingar som alla väntar på besked om att få stanna i Sverige. En väntan på ett besked som kan innebära ett nytt liv med nya möjligheter i Europa eller en ny resa tillbaka till ett land som innebär osäkerhet och rädsla för sitt liv.
”Min resa till Sverige” kommer härnäst att handla om livet i Stockholm och Sverige. Om livet i ett mångkulturellt land där integration och segregation skapar nya livsvillkor och förhoppningsvis möjligheter.”

Läs mer på vår blogg.

Kristina Strand
lärare, EU-skolambassadör och internationaliseringsansvarig på ESS-gymnasiet

Böcker öppnar världar på flera språk

panel3_webPanelsamtal med Agneta Edwards, Karin Wallin, Louise Mehdipoor och Anette Nordman.

Flerspråkighet och läsning i förskolan engagerar starkt. När Studieförbundet Vuxenskolan bjöd in till inspirationsträff för pedagoger, bibliotekarier och anhöriga var det fullt till sista av 140 platser och en lång kö till återbud.

Vuxenskolans roll som samhällsaktör blir tydlig när integrationsfrågan får allt större utrymme på den politiska agendan.

– Alla måste vi ta vårt ansvar, läsningen är nyckeln till både integration och mångfald. Det är helt enkelt en demokratifråga som vi inte kan bortse från, säger Annika Estassy Lovén, chef för Vuxenskolan i Stockholm.

Putte i blåbärsskogen

Profilerade bokförlag och bibliotek visade sina pedagogiska verktyg i pauser mellan föredrag och panelsamtal och det surrade av engagemang över kaffekopparna. Men i salen var det tyst och fokuserat när litteraturpedagogen Agneta Edwards föreläste om bilderboken som språkutvecklare. Liksom när Louise Mehdipoor, förskolepedagog, höll föredrag om hur de arbetade med ”Putte i blåbärsskogen” i Rinkeby:louise_mehdipoor2

– Att läsa med barn som har ett annat modersmål än svenska handlar inte bara om att sätta sig med en bok, utan om hur man får barnen att ta till sig innehållet. Att lära i ett sammanhang är viktigt för flerspråkiga barn; läser man om att åka skridskor ska man ut och åka skridskor – och prata om det.

Och hon åkte hem till förskolan Norrgården med huvudet fullt av nya idéer:

– Det var en otroligt positiv energi här idag! Vi som deltagit knyter ihop våra verksamheter så bra. Och det är viktigt att få inspiration från andra, att vidga vyerna.

Karin från Språkforskninginstitutet

Anette Nordman, barnbibliotekarie i Hallunda, berättade om samarbete med förskolor i en kommun med 160 olika modersmål. Och i det avslutande panelsamtalet deltog också Karin Wallin, språkutvecklare, som poängterade att vi måste se Sverige som ett mångspråkigt land, inte ett enspråkigt. Att det är viktigt att lyfta frågan och se flerspråkighet som en rikedom. Annika Estassy Lovén, Vuxenskolan, håller med:

– Jag fick bekräftat idag det jag länge känt intuitivt. Att ha med sig flera språk är en resurs, en enorm tillgång!

Fotnot: Inspirationsträffen arrangerades den 29 januari av Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm i samarbete med Bokspindeln, en plattform för läsfrämjande projekt med specialisering på mångfald och flerspråkighet, och bokförlaget En bok för alla. Hela inspirationsträffen finns att se på: http://www.sv.se/stockholm/SVLive

Sara Kristensson

 

Rörd Modiano hyllad av Rinkebyelever

Det var en rörd och glad Nobelpristagare i litteratur som hyllades med ett stämningsfullt luciatåg från Askebyskolan. Lite senare välkomnades han på flera olika språk av Rinkebyskolans klass 8 C som fortsatte med presentationer av författaren själv och hans verk.

Patrick Modiano berättade att han var jättelycklig över att ta del av allt arbete som eleverna gjort och att han ville lära känna varenda en av dem och till och med brevväxla med dem. Det lyste i många ögon när hans ord översattes och fotograferna flockades kring litteraturpristagaren mitt bland de stolta eleverna.

Modiano 4

Detta var det tjugosjätte året för Nobel i Rinkeby – ett samarbete mellan författaren Gunilla Lundgren, Rinkebyskolan, Askebyskolan, Rinkeby bibliotek och Nobelbiblioteket.

Eleverna har arbetat med presentationen och utställningen som också innehöll tittskåp och ett häfte sedan tillkännagivandet av litteraturpristagaren i oktober.
– Hela processen fram till och med idag har varit väldigt språkutvecklande, sa svenskläraren Calle Zetterlund som berättade att eleverna har träffat både konstnärer och författare under arbetet. De har också besökt Nobelbiblioteket, Vinterviken och var med under tillkännagivandet av pristagaren i Börssalen. Under arbetet har de läst och illustrerat romanen Dora Bruder.

Modiano 5 – Jag kollade in i hans ögon när jag pratade och han kollade in i mina, sa Bengu, en av åttondeklassarna efter presentationen. Eleverna läste också en dikt om Rinkeby på sex språk och berättade om Alfred Nobel för en imponerad publik.

Patrick Modiano bjöds på te och kakor och bläddrade förtjust i det häfte som eleverna skänkt honom. Han var märkbart glad och rörd och hela tiden i centrum bland eleverna som visade honom sina egna bidrag i häftet.
– Jag lever i en dröm, sa litteraturpristagaren.

Läs mer om besöket på Rinkebyskolans hemsida.

/Monika Sidén

Det geniala är ofta skenbart enkelt


Kommer inte dina elever tycka att du förminskar dem om du läser en pekbok för dem? Kvinnan i sätet framför tilltalar mig med stark skepsis i tonen när jag, uppfylld av den argentinska barnbokskonstnären Isols bok, visar den för några bibliotekarier jag träffat på tåget hem från Göteborg. Jag förstår först inte frågan. Sen tänker jag överseende ”hon är inte lärare”, ler mitt vänligaste och säger att gymnasister är tillräckligt stora för att kunna befria sig från tanken att ett litet format inte kan erbjuda stora insikter. Fast det tror den skeptiska kvinnan inte alls. Hon är nämligen också gymnasielärare, och hennes elever skulle aldrig kunna intressera sig för en pekbok.

Jag är helt såld på böcker. Som svensklärare blir man lätt det – eller i alla fall förväntas man vara det. Bäst tycker jag om berättartekniskt avancerad litteratur där författaren medvetet arbetar med fiktionens kraft att skapa synvändor och ge nya perspektiv. I år fick jag alltså åka till bokmässan och fröjda runt bland seminarierna, lyssna på lärda utläggningar om realismens fokus på detaljer och höra bekymrade paneldebatter om läsning på fallrepet. Jag njöt helhjärtat. Och så letade jag böcker. Vad kan mina gymnasister månne gripas av?

Det mesta gick jag förbi, blädderprovade här och var men fann inget riktigt omtumlande – förrän jag såg den: Isols magiska ”En anka är bra att ha”. Eller om den nu heter ”En pojke är bra att ha”. Det beror lite på hur man ser på det hela. Eller på boken. Och det är just det som är så magiskt med den, att den på ett enkelt och genialt – det geniala är ofta skenbart enkelt – sätt visar vad ett perspektivbyte för med sig. Från och med nu är den boken mitt bästa arbetsredskap i klassrumsdiskussioner kring begreppen berättarperspektiv och intrig. En pekbok.

Min medpassagerare trodde inte på den boken för sina elever. Det gör jag. Jag tror att hennes elever, och alla andras också, absolut kan intressera sig för ett koncept som visuellt förtydligar något så abstrakt som berättarperspektiv i pekbokens form. Jag tror att de skulle kunna uppskatta Isols humor och egensinniga tecknarstil. Jag tror att de skulle kunna förstå något om berättandets villkor och de fällor en försåtlig författare gillrar; att valet av perspektiv är högst medvetet och att en nyfiken och engagerad läsare kan komma långt med att ifrågasätta och vända på det som skrivs för att utvinna ny förståelse av ett skeende. Och jag tror att de, i bästa fall, ännu är så pass oförstörda av en litterär kanons bestämmande tyngd att de inte värderar en litterär upplevelse utifrån vare sig antalet ord eller tjockleken på pärmarna. I bästa fall.

Jag tycker att vi ska sätta riktigt svåra böcker i händerna på våra gymnasister. Vi ska läsa och tala om läsningen med dem. Vi ska utmana med Shaun Tans bilderböcker, eller Isols, eller Pija Lindenbaums. Sen kan vi blanda upp med lite Dostojevskij, Munro och andra favoriter – bara vi utmanar och öppnar för nya perspektiv. Och aldrig, aldrig ska vi förminska dem så att vi tror att de inte kan se det stora i det lilla.

/Katarina Lycken Rüter, förstelärare i svenska på Östra Real

8C på Gubbängsskolan pluggar nordiska språk med norska och danska elever med stöd av Nordplus

Klass 8 c på Gubbängsskolan har ett NordPlus-utbyte med en skola i Norge och en i Danmark. Utbytesprojektet är i grunden ett litteraturprojekt, där eleverna får läsa många texter på de nordiska språken och dessutom möta författare från de tre olika länderna i riktiga livet.

Genom det här utbytesprogrammet ökar vi elevernas möjligheter att kommunicera med människor i våra nordiska grannländer. Det kan också göra det lättare för dem att senare i livet studera och arbeta i Norden. Vi vet att hela Europa har en stor ungdomsarbetslöshet och det är viktigt att vi ger dem möjligheter till vidgade vyer. Det här utbytet ger mervärde för eleverna och det ger dem kunskaper som de inte skulle kunna få på annat sätt varken i den vanliga skolundervisningen eller genom vardagslivet.

De två skolorna som Gubbängsskolan samarbetar med är

• Risil Ungdomsskole, Vestby, Norge. Orten ligger ca. 5,5 mil söder om Oslo. Det är en skola med 300 elever.

• Höjmeskolen, Odense, Danmark ligger i en förort till Odense. Skolan har 650 elever fördelat på 10 årskurser.

Under vecka 11 har klassen haft besök av elever från Norge och Danmark och under vecka 20 kommer halva klassen att besöka skolan i Norge. Under vecka 43 kommer resten av klassen att besöka skolan i Danmark. Elever från 8C kommer att rapportera här i bloggen om hur det var att besöka skolorna och eleverna i Danmark och Norge.

Mellan besöken samarbetar eleverna över eTwinning och eleverna har kontakt med varandra på Facebook.

Utbytesprojektet med Norge och Danmark är ett så kallat Nordplus-projekt  och det är finansierat av nordiska ministerrådet. Det är statsministrarna från de nordiska länderna som har det yttersta ansvaret för detta nordiska regeringssamarbete. Ministerrådet arbetar för att främja nordiskt samarbete och vårt utbytesprojekt är den del av detta. Gå gärna in på NordPlus hemsida för att läsa om målen för verksamheten.

Håll gärna utkik efter våra kommande inlägg om du är nyfiken på hur projektet fortskrider. Våra elever kommer att skriva här och berätta mer.

Besök gärna vår hemsida med blogg. Här finns lite mer information om projektet

Gubbängsskolans webbplats

/ Sofia Sik Book, lärare på Gubbängsskolan.

Vem där?

Vad är en fördom? Är det något vi alla bär på? Om det är så, hur blir man i sådana fall medveten om vilka fördomar man bär på? Under 2010 och 2011 genomgick Stockholms stadsbibliotek tillsammans med Adolf Fredriks musikklasser och Husbygårdsskolan ett projekt som vi valde att kalla Lånad fördom. Målet med projektet var att synliggöra olika fördomar, både i samhället men också hos eleverna.

Projektet testades i två olika varianter. Den första omgången fick eleverna träffa människor som  representerade något man kunde ha en fördom om. Andra omgången fick eleverna titta på bilder av olika människor och fundera över vem det var de såg. Båda omgångarna syftade till att få eleverna att fundera över om deras åsikter om människor stämde med verkligheten. Förändringen i projektet gjordes för att vi ville testa projektet på yngre elever och då upplevde vi att vi behövde förenkla projektet något. En fördel med andra omgången av projektet var att två skolor fick mötas. Vad hade eleverna för fördomar om varandra? Även lärarna från de olika skolorna fick mötas och ta del av varandras olika skolmiljöer och arbetssätt. Bibliotekets syfte med att initiera projektet är tron på kunskapens makt som kan förändra en människa och skapa insikt. Kunskap kan inhämtas på många olika sätt, genom böcker och andra medier men även genom möten med andra människor. Även det kritiska tänkandet är en viktig ingrediens när det kommer till kunskapsinhämtning som biblioteket ser som sin uppgift.

I efterhand kan man fundera på vilka som påverkades mest av projektet, vi som vuxna eller eleverna? Själv har jag fått tänka till flera gånger och reflektera över mina egna fördomar. Vem är det som styr vilken bild jag har av andra människor? Hur medveten är jag om mina egna tankar? Är det så att vi omedvetet matas med åsikter från människor runt omkring oss, makthavare, kändisar, vad media skriver? Vem väljer vi att lyssna på? Kan man lära sig att tänka kritiskt och ifrågasätta sina egna invanda bilder av människor? Kan vi som vuxna hjälpa och styra barn och ungdomar mot ett öppnare sinne där man är mer medveten om sina egna tankar och mer ifrågasättande mot de bilder av människor som samhället kan förmedla?

När det kommer till projektets påverkan på eleverna tror jag att det var väldigt varierande resultat. En del elever visade tydligt att de ändrade åsikter under projektets gång andra kanske har förändrat sitt synsätt utan att vara medveten om det själva och några har inte förändrat sitt tankesätt alls. Det som kan konstateras är dock att det är viktigt att våga prata om fördomar och förutfattade meningar. Kanske inte bara vid ett speciellt tillfälle utan låta det få genomsyra undervisningen. Att få ett nytt tankesätt som kan följa med genom livet. Kanske vill du som pedagog prova att arbeta med fördomar på samma sätt som i projektet Lånad fördom? Läs gärna rapporten ”Vem där?”. Kanske blir du inspirerad till att prova projektet? Eller varför inte komma på din egen idé.

/Frida Christoffersson

Bibliotekspedagog, Stockholms stadsbibliotek
08-508 310 21, frida.christoffersson@stockholm.se
(föräldraledig
aug 2012-aug 2013)

 Om du önskar kontakt med Stadsbiblioteket när Frida är föräldraledig kontakta:

Petra Dahlström
Enhetschef LÄRA, Stockholms stadsbibliotek
08-508 312 73, petra.dahlstrom@stockholm.se

Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan

Såg du rubriken i Dagens Nyheter den 8 januari i år?

Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på debattsidan en artikel om att elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter inte får den hjälp de behöver och är berättigade till. Idag finns teknik som kan ge dessa elever en chans att lyckas i skolan trots svårigheter att läsa.

Författarna pekar på hjälpmedel som dator, bokstavsinlärning på dator, talböcker, Daisyspelare, talsyntes, ljudböcker, etc. och menar att många skolor underlåter att tillhandahålla dessa redskap. De pekar också på att pedagogerna fortfarande saknar kunskap för att kunna hjälpa eleverna med modern teknik.

 Verktyg för lärare

Här i Stockholms stad kan skolan vända sig till Uppdragsavdelningen för att få hjälp med utbildning och handhavande av denna teknik. Vi har kurser flera gånger per termin kring digitala hjälpmedel för läsning. Vi erbjuder också kurser i ”Att skriva sig till läsning”. Cirkulationsbiblioteket lånar ut alla sina titlar som talbok. Skoldatateket har ett nätverk för specialpedagoger där man bl.a informerar om ny teknik. Alla lärare i den kommunala grundskolan har möjlighet att i Skoldatateket få kunskap om kompensatoriska verktyg för elever i behov av särkilt stöd. Vi anordnar visningar och kurser flera gånger per termin.

Kurser och seminarier våren 2011

Alla dessa kurser, seminarier, workshops annonseras och beskrivs i Uppdragsavdelningens vårutbud 2011 och på Mediotekets hemsida. www.stockholm.se/medioteket Observera att det mesta av utbudet är kostnadsfritt för stadens kommunala grundskolor. Vi på Uppdragsavdelningen hoppas nu att debatten får fler pedagoger att ta del av den kunskap vi förmedlar!

Du kan också hitta informationen i Kalendariet på Pedagog Stockholm www.pedagogstockholm.se

Använd de programvaror som finns i datorerna på skolorna

I skolornas datorer finns datorprogram tillgängliga för att underlätta elevernas lärande, t.ex.  talsyntes, ordlistor, ordböcker på flera språk och rättstavningsprogram. Där finns också ett antal databaser som kan användas av alla elever på olika nivåer.

Kontakta oss

Om du blir intresserad av att veta mer gå in på http://www.stockholm.se/uppdragsavdelningen och kontakta oss på  uppdragsavdelningen på telefon 08 508 33 745.

Anna Engström

Kettil Mannerheim: Sparka igång skrivandet med digitala bildnoveller!

Eleverna sitter med mikrofon, hörlurar och dator – men jobbar in i det sista med hederlig gammal textbearbetning – frågan är om de är medvetna om det.

Liksom många svensklärare, hyser jag en närmast osund kärlek till det skrivna ordet. Jag tjusas av träffande ordval, imponeras av sinnrika dispositioner och formligen dyrkar smidiga övergångar mellan stycken. När jag själv skriver blir jag manisk. Det är ett klippande och ett flyttande, en hungrig jakt på vassare ord, ett febrilt sökande efter bättre balans och finare flöde.

Vi som har den här läggningen har ofta litet svårt att förhålla oss till att många människor, däribland en hel del skolelever, inte intresserar sig för text alls och tycker att ”det är tråkigt att skriva”. Några tycker rent utav att det nästan är plågsamt och saknar fullständigt textnördens djuriska drift att fila på kommatering och interpunktion. Hur ska vi skriftfantaster möta ungdomar som inte låter sig hänföras av bokstävernas mystiska dragningskraft? Ja, kanske kan vi börja med att erkänna att de har en poäng.

För vad är väl en stackars ensam text idag? Ståendes mol allena kan den säkert kännas som något mycket sorgligt, trist och färglöst för en person som växer upp i det multimediala samhället. Kanske som något ofärdigt rent utav.

 Med utgångspunkt i dessa 2010-talets realiteter drog vi på Stockholmskällan och Medioteket igång Skapande Skola-projektet Historiska bildnoveller tillsammans med åttorna på Gärdesskolan. Förhoppningen var att Stockholmskällans rika material av gamla foton kombinerat med en multimedial presentationsform skulle vara en så pass rolig och inspirerande mix att eleverna liksom bara av farten intresserade sig för att piffa upp själva berättelsen – texten – i syfte att leverera en häftig slutprodukt.

 Projektet sjösattes på Gärdesskolan med en introduktion av temat Ung i Stockholm 1850-1960, en presentation av webbplatsen Stockholmskällan och några dramaturgiska tips. Sedan var arbetet med att leta historiska bilder och fundera på spännande berättelser igång. Efter några veckor av research och manusarbete i skolan kom ett glatt gäng elever till Medioteket för att färdigställa sina bildnoveller med hjälp av gratisprogrammet Photo Story och Mediotekets IKT-pedagog Andreas Meschke. Datasalarna fylldes till bredden med mikrofoner, hörlurar och fokuserade tonåringar.

 Och där började jag, textnörden, känna igen mig i ungdomarnas arbetssätt. Fotosekvenser ändrades, zoomningseffekter diskuterades och ljudeffekter finjusterades. Men framförallt, all you textlovers out there – runt omkring mig hörde jag det välbekanta och trevliga ljudet av gammal hederlig textbearbetning:

 – Nä, det där låter inget bra. Vi stryker det. Vi börjar direkt med ”Blodet droppade ner på Åke Jonssons skjorta”.

 Att jobba med det som så fint kallas för det vidgade textbegreppet verkar vara en effektiv metod att sätta fart på arbetet med helt vanlig gammal text. Av lärarnas feedback till oss att döma ser det i alla fall ut att vara så: Även de elever som tidigare haft mycket svårt för att skriva levererade bra berättelser. Och dessutom hade de roligt när de gjorde det.

 Kettil Mannerheim

Samordnare och pedagog på Stockholmskällan

Se Biljetten, Nicolas och Ludvigs historiska bildnovell.

Läs mer om Mediotekets och Stockholmskällans Skapande Skola-projekt.