Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska som andraspråk

Att lära vuxna knäcka läskoden på SFI

Mer utbildning. Längre utbildning. Snabbare utbildning. Kraven på utbildningsnivån är hög idag. Krav som kan te sig oöverstigliga ibland men som jag är övertygad om går att nå med rätt pedagogiskt tänk, smarta metoder och kreativitet.

I migrationens spår kommer många människor till Sverige och till Stockholm i behov av skydd, trygghet och med drömmar om en bättre framtid, långt från krig, fattigdom och osäkerhet. Dessa människor möter vi i skolan. Barn och unga, vuxna och äldre, alla behöver de utbildning i någon form och det är nu vi börjar snacka utmaningar. För nu gäller det att skapa en utbildning som gynnar språkutveckling, som ger sammanhang och begriplighet till allt i det nya samhället. Att arbeta med nyanlända är många lärares nya fokus och antalet artiklar, böcker och Facebook-inlägg i ämnet är enormt! Det finns så mycket kompetens och klokhet i lärarkåren för att möta utmaningen på allra bästa sätt.

Inom arbetsmarknadsförvaltningen i Stockholms stad arbetar vi med de utbildningsfrågor som rör vuxenutbildningen. Där möts vi av samma utmaningar men med skillnaden att våra elever är just vuxna. Det är föräldrarna till grund- och gymnasieskolans elever. Och många av dem kommer till skolan för första gången. Någonsin.

Att lära sig läsa och skriva som vuxen är något som åtminstone jag inte kan föreställa mig. Jag lärde mig läsa i 5-årsåldern och kan naturligtvis inte riktigt komma ihåg hur det gick till. En dag fanns det bara där. Lika självklart och automatiskt som att andas. Att möta elever som i vuxen ålder gör den där resan, helt oförstående inför bokstäver och läsning till fullt funktionellt litterat, det är stort. Att se glädjen i någons ögon som knäcker koden är häftigt, oavsett om ögonen är 5, 17 eller 59 år gamla. Det tror jag alla håller med om.

Men det som ofta är avgörande för att resan överhuvudtaget ska bli av är att någon leder den. Någon som visar vägen, förser med verktyg, tipsar om knepen, peppar och motiverar. Väldigt ofta är den personen en lärare.

Jag arbetar nu i ett uppdrag som går under benämningen Ledande SFI. Inte illa, tänker du och jag kan inte annat än att hålla med. Det är inget blygsamt mål, men klart är att vi ska bli bäst på att utbilda kortutbildade i Stockholms stad. Och det är professionen som ska göra jobbet, lärarna. Därför är det där vi börjar.

Det vi ska göra först är att utmana lärarna att bli intra-entreprenörer, börja reflektera över sin praktik och våga pröva nya saker för att driva utveckling på sin enhet. Vårt första steg är att utbilda lärarna som undervisar på studieväg 1 i grundläggande litteracitet. Under ett år kommer lärarna att få läsa, snacka om, testa och utvärdera sin undervisning. Utgångspunkten är det stödmaterial som sedan december förra året finns på Skolverkets webbplats om grundläggande litteracitet för vuxna men också moduler för nyanlända elever i andra skolformer. Till stödmaterialet kommer det i höst finnas en studiehandledning så att den som vill kan gå igenom materialet och själv pröva de tankar och metoder som beskrivs. Du hittar materialet på www.skolverket.se/alfabetisering. Läs det gärna!

Vi ska hitta arbetsformer, metoder, skapa nätverk, arbeta kollegialt, läsa på universitetet och testa nya grejer så att vi verkligen förändrar och utvecklar i grunden. Vi ska arbeta med grundläggande litteracitet, fortbilda lärare och digitalisera SFI. Vi ska läsa forskning och teori, arbeta praktiskt och konkret och hitta nya samarbeten där människor får utvecklas, hitta meningsfullhet och bli självständiga och demokratiska medborgare i Stockholm. Nu kör vi!
Har du tankar eller frågor kring vuxnas lärande eller litteracitet så bollar jag gärna! Ju mer vi kan dela och driva tillsammans, desto bättre!

Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI. Camilla Berner undervisar nyanlända vuxna på SFI.

Camilla Berner, utvecklingsledare i uppdraget Ledande sfi på studieväg 1,  Arbetsmarknadsförvaltningen
camilla.berner@stockholm.se

Twitter @BernerCamilla

Böcker öppnar världar på flera språk

panel3_webPanelsamtal med Agneta Edwards, Karin Wallin, Louise Mehdipoor och Anette Nordman.

Flerspråkighet och läsning i förskolan engagerar starkt. När Studieförbundet Vuxenskolan bjöd in till inspirationsträff för pedagoger, bibliotekarier och anhöriga var det fullt till sista av 140 platser och en lång kö till återbud.

Vuxenskolans roll som samhällsaktör blir tydlig när integrationsfrågan får allt större utrymme på den politiska agendan.

– Alla måste vi ta vårt ansvar, läsningen är nyckeln till både integration och mångfald. Det är helt enkelt en demokratifråga som vi inte kan bortse från, säger Annika Estassy Lovén, chef för Vuxenskolan i Stockholm.

Putte i blåbärsskogen

Profilerade bokförlag och bibliotek visade sina pedagogiska verktyg i pauser mellan föredrag och panelsamtal och det surrade av engagemang över kaffekopparna. Men i salen var det tyst och fokuserat när litteraturpedagogen Agneta Edwards föreläste om bilderboken som språkutvecklare. Liksom när Louise Mehdipoor, förskolepedagog, höll föredrag om hur de arbetade med ”Putte i blåbärsskogen” i Rinkeby:louise_mehdipoor2

– Att läsa med barn som har ett annat modersmål än svenska handlar inte bara om att sätta sig med en bok, utan om hur man får barnen att ta till sig innehållet. Att lära i ett sammanhang är viktigt för flerspråkiga barn; läser man om att åka skridskor ska man ut och åka skridskor – och prata om det.

Och hon åkte hem till förskolan Norrgården med huvudet fullt av nya idéer:

– Det var en otroligt positiv energi här idag! Vi som deltagit knyter ihop våra verksamheter så bra. Och det är viktigt att få inspiration från andra, att vidga vyerna.

Karin från Språkforskninginstitutet

Anette Nordman, barnbibliotekarie i Hallunda, berättade om samarbete med förskolor i en kommun med 160 olika modersmål. Och i det avslutande panelsamtalet deltog också Karin Wallin, språkutvecklare, som poängterade att vi måste se Sverige som ett mångspråkigt land, inte ett enspråkigt. Att det är viktigt att lyfta frågan och se flerspråkighet som en rikedom. Annika Estassy Lovén, Vuxenskolan, håller med:

– Jag fick bekräftat idag det jag länge känt intuitivt. Att ha med sig flera språk är en resurs, en enorm tillgång!

Fotnot: Inspirationsträffen arrangerades den 29 januari av Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm i samarbete med Bokspindeln, en plattform för läsfrämjande projekt med specialisering på mångfald och flerspråkighet, och bokförlaget En bok för alla. Hela inspirationsträffen finns att se på: http://www.sv.se/stockholm/SVLive

Sara Kristensson

 

Rörd Modiano hyllad av Rinkebyelever

Det var en rörd och glad Nobelpristagare i litteratur som hyllades med ett stämningsfullt luciatåg från Askebyskolan. Lite senare välkomnades han på flera olika språk av Rinkebyskolans klass 8 C som fortsatte med presentationer av författaren själv och hans verk.

Patrick Modiano berättade att han var jättelycklig över att ta del av allt arbete som eleverna gjort och att han ville lära känna varenda en av dem och till och med brevväxla med dem. Det lyste i många ögon när hans ord översattes och fotograferna flockades kring litteraturpristagaren mitt bland de stolta eleverna.

Modiano 4

Detta var det tjugosjätte året för Nobel i Rinkeby – ett samarbete mellan författaren Gunilla Lundgren, Rinkebyskolan, Askebyskolan, Rinkeby bibliotek och Nobelbiblioteket.

Eleverna har arbetat med presentationen och utställningen som också innehöll tittskåp och ett häfte sedan tillkännagivandet av litteraturpristagaren i oktober.
– Hela processen fram till och med idag har varit väldigt språkutvecklande, sa svenskläraren Calle Zetterlund som berättade att eleverna har träffat både konstnärer och författare under arbetet. De har också besökt Nobelbiblioteket, Vinterviken och var med under tillkännagivandet av pristagaren i Börssalen. Under arbetet har de läst och illustrerat romanen Dora Bruder.

Modiano 5 – Jag kollade in i hans ögon när jag pratade och han kollade in i mina, sa Bengu, en av åttondeklassarna efter presentationen. Eleverna läste också en dikt om Rinkeby på sex språk och berättade om Alfred Nobel för en imponerad publik.

Patrick Modiano bjöds på te och kakor och bläddrade förtjust i det häfte som eleverna skänkt honom. Han var märkbart glad och rörd och hela tiden i centrum bland eleverna som visade honom sina egna bidrag i häftet.
– Jag lever i en dröm, sa litteraturpristagaren.

Läs mer om besöket på Rinkebyskolans hemsida.

/Monika Sidén

Het diskussion om nyanländas rätt till utbildning

Annnika Hedås Falk_1

Annika Hedås Falk, rektor på Sofia skola, reagerade starkt på DN:s ledare som resonerade om ”tiggarklasser”. DN framförde åsikten att barnen till de EU-migranter som tigger på gatorna inte ska erbjudas skolgång i Sverige, trots att de vistas här längre tidsperioder.

Alla barn ska ha rätt till utbildning, menar Annika Hedås Falk i en debattartikel som publicerades hos Dagens Samhälle.

Bättre låta barnen gå i skolan än att tigga

I DN:s ledare med rubriken ”Plågsam dissonans” i går onsdag den 22 oktober förs ett resonemang runt barnen till de EU-migranter som tigger på gatorna. Ska de barnen erbjudas skolgång i Sverige? Här avslöjas en pinsam okunskap om hur svensk skola i dag tar emot nyanlända elever. Och en riktigt obehaglig ton genomsyrar artikeln – nu blåser man liv i den gamla välfärdsturismdebatten igen.

För mig som rektor är det helt självklart att barn ska gå i skolan. Barns utbildning är i min mening något mer än det DN kallar ”en meningsfull sysselsättning den tid de är här”. Att vår utbildningsminister är tydlig i frågan är en stor tröst men snälla DN, vad menar ni egentligen?

I skollagens kapitel 7 och 29 klargörs att barn som är bosatta eller vistas i Sverige har rätt att gå i skola. För de flesta av oss som jobbar i skolan är detta så självklart att det inte borde behöva sägas. Mottagandet av nyanlända elever i skolan fungerar inte alltid optimalt och visst har vi rektorer organisatoriska svårigheter att ordna det. Skolor i vissa områden blir enormt hårt belastade och eleverna flyttar in och ut när som helst under skolåret eftersom familjernas livssituation ser ut på det viset.

I ledartexten i DN står ”Ska barnen placeras i vanliga klasser utifrån sin ålder, trots att de inte kan språket, trots att deras kunskapsnivå sannolikt är mycket lägre än jämnåriga svenska barns? Eller ska 12-åringar sättas i årskurs ett?”

De elever vi tar emot från jordens alla hörn har väldigt skiftande skolbakgrund. Några av våra nyanlända trettonåringar har varit barnsoldater, andra har mattekunskaper på gymnasienivå. Självklart sätter vi inte en tolvåring i årskurs ett. Vi lär dem svenska genom att arbeta med skolämnena och vi lär analfabeter att läsa, oavsett ålder.

Jag har själv sett apatiska flyktingbarn återvända till livet genom att få delta i undervisningen. Därför är jag är stolt över svensk skolas förmåga, även om det finns betydande svårigheter. Men betyder svårigheterna att man ska låta vissa nioåringar tigga på trottoaren med sina föräldrar?

DN frågar, förhoppningsvis som en ren provokation: ”Ska det rentav inrättas särskilda tiggarklasser, specialanpassade för elever som plötsligt försvinner och kanske, kanske inte, kommer tillbaka några veckor eller månader senare?” Vi som jobbar med nyanlända elever är vana vid att eleverna flyttar in och ut ur skolan vid helt obekväma tidpunkter på året. För mig är det självklart att de alltid är välkomna till skolan, oavsett när de kommer. Att ens introducera begreppet ”tiggarklasser” om än som en provokation, gör mig rädd. Vilken människosyn företräder DN här egentligen?

Jag tror fortfarande på alla barns rätt till utbildning. Gör ni?

Annika Hedås Falk, rektor på Sofia skola i Stockholm

Så jobbar Stockholm med nyanlända

Annika skriver i sin artikel på Dagens Samhälle att artikelförfattaren på DN saknar kunskap om hur Stockholms stad arbetar med mottagandet och undervisning av nyanlända. Nedan finns information om vårt arbete.

Pedagog Stockholms samlingssida om nyanlända.

Reportage från Sofia skola där Annika är rektor. Sofia skola föregår med välkomnande exempel.

Våra bloggar som skriver om nyanlända

Miss Åsa är förstelärare och arbetar i en förberedelsegrupp på Grimstaskolan i Vällingby. Hon skriver om vardagsnära pedagogik och konkreta tips och exempel gällande undervisning av nyanlända.

Ett språkhus för nyanlända. Susanne Stenlund är förstelärare i svenska som andraspråk på enheten Björnbodaskolan/
Sörgårdsskolan och skriver om det dagliga arbetet med nyanlända elever.

Språkforskningsinstitutet består av en grupp utvecklingslärare och doktorander som arbetar på Utbildningsförvaltningen i Stockholm. Uppdraget är att i samarbete med skolorna i Stockholms stad sprida kunskap och forskningen kring språk och lärande ur ett flerspråkighetsperspektiv.

Reportage från SPRINT-gymnasiet

SPRINT-gymnasiet i Stockholm tar emot elever från hela världen.

Lägerveckan med nyanlända ungdomar satte fart på språkutvecklingen

Det var redan tre veckor in på höstterminen. Jag hade börjat på en ny arbetsplats i augusti. Mitt uppdrag på nya skolan är att starta upp ett nytt program, nämligen språkintroduktionsprogrammet, SI. Jag kan det väl efter några år på ett annat gymnasium men att starta upp på en ny skola kändes som en spännande utmaning.
Att den nya skolan dessutom har en något annorlunda inriktning och samarbetspartners än övriga gymnasieskolor i staden, spädde på utmaningen.

Litade på magkänslan

Skolans tradition är att avsluta de fyra första veckorna på terminen med en friluftsvecka i Stockholms skärgård. Hela skolan flyttar ut på en skärgårdsö under sju dagar. Frågan var nu om eleverna på skolans nya program skulle följa med på hela veckan, på del av veckan eller inte alls? Till slut gick jag på magkänslan som sa mig att en vecka i den svenska naturen tillsammans med skolkamrater med svenska som sitt modersmål är bättre än att sitta själva i en öde skola i innerstan. Min närmaste kollega P och
jag bestämde oss för att det rätta var att eleverna skulle med och sammanlagt 14 av 17 SI-elever följde med.

På bussresan var jag ändå nervös. Hur skulle elever från Afghanistan och andra krigshärjade områden klara av att bära försvarets kläder? Att se skolans personal iklädd försvarets uniform? Hur skulle det gå för dessa nyanlända elever att samarbeta med eleverna på samhällsprogrammet när flera av dem inte pratade många ord svenska. Hur skulle de klara att vara ute i skärgårdsnaturen oavsett väder? Ett helt dygn i skogen förväntades de klara i slutet av veckan! Hur skulle jag själv klara av att få på mig och bära M90-uniformen? Jag som aldrig varit i kontakt med försvarsmakten tidigare. Förväntningarna, frågorna och farhågorna var många.

Den häftigaste resan någonsin

Nu med facit i hand och lite distans till veckan måste jag säga att det är en av de häftigaste resor jag någonsin har gjort. Dels att få vara på en av mina absoluta favoritplatser i världen, Stockholms skärgård, och dels den absolut största behållningen som det blev att tillsammans med eleverna kämpa genom deras svårigheter under veckan. Dessa svårigheter innebar bland annat att klara samarbetet med jämnåriga elever som talar svenska som sitt modersmål, att vakna halv sex på morgonen för att äta frukost och fysträna. Och efter det ha dagen fullspikad med både teoretiska och praktiska övningar så som att orientera och lära sig karttecken, tillverka vindskydd, delta i
samarbetsövningar. Att tillaga och äta lunch och middag utomhus i ösregn, att bli riktigt ordentligt trött av alla intryck och aktiviteter och att sedan sova i ett logement med många främmande människor.

Språket utvecklades avsevärt snabbt

Väl tillbaka i skolan har vi nu många gemensamma minnen. Både vi lärare och eleverna själva, liksom familj och personal på de olika boendena de bor på, märker att svenska språket utvecklats avsevärt. Jag har under mina snart 25 år som lärare i svenska och engelska aldrig sett en sådan häftig språkutveckling under så kort tid. Jag har hunnit pröva flera olika metoder och arbetat på skolor och i områden som satsat särskilt på språkutvecklande arbetssätt men aldrig sett likande resultat under så kort tid.

En annan upptäckt är att flera av mina elever blivit intresserade av att röra på sig och äta ordentlig frukost. En elev som tidigare inte ätit någon frukost frågar hur man lagar den där konstiga rätten de åt på morgonen. Hon upptäckte under veckan hur mycket mer hon orkade om hon hade laddat med en ordentlig frukost.  Jag lämnar ut receptet på havregrynsgröt. Många elever i klassen är ensamkommande och är på väg ut till egna boenden så småningom.

En helt annan motivation

Några av mina klaraste minnen från veckan är när klockan börjar närma sig 22 och eleverna står upp kring ett runt bord och skriver i sina loggböcker. Stolarna står tomma bakom dem. De frågar varandra hur ord stavas och de hjälps åt med översättningar av ord. Det liknar vanligt klassrumsarbete men med en helt annan intensitet och motivation. De vill inte sluta skriva fast de varit igång sedan klockan 05.30! Till slut avbryter P och jag. När jag läser en av pojkarnas böcker står där längst ned på
sidan följande ”Idag jättebra för mig. Jag är glad och pigg. Jag har en kompis. Han heter Isak. Han är jättesnäll. Vi sover tillsammans i ett rum.” Skrivet av en kille som varit i Sverige två år. Som aldrig har gått i skolan i sitt hemland och var analfabet då han kom till Sverige. Tre veckor innan skrev han efter mycket möda sammanlagt två meningar i samma loggbok och de flesta orden var avskrivna från tavlan.

Ett annat minne är när en annan av pojkarna vill åka hem efter tre dagar. Han är trött och har fått nog av exercis, mat från konservburkar och svensk natur. Rektor kommer fram, sätter sig på knä framför honom och pratar. Frågar om han ätit och druckit ordentligt, hur han sovit osv. Ber honom sedan sätta sig uppe på berget med mig och titta på utsikten. Dricka mycket och njuta av naturen. Vi sitter där och tar bilder av varandra med våra telefoner. Pratar om livet. Äter några havtornsbär. Det är ca 20 grader varmt och himlen är klarblå en söndag eftermiddag i september. Han bestämmer sig för att stanna en dag till och åker sedan tillbaka, nöjd med att han ändå följde med och fått minnen att dela med sina skolkamrater.

Kamouflagefärgad hijab

Fyra flickor har vi med oss från Språkintroduktionsprogrammet. De flesta täcker sitt hår med sjal. Första dagarna var de färgglada eller diskret enfärgade. Efter några dagar har en av flickorna plockat fram en grön, kamouflagefärgad. Jag hör flera av eleverna på samhällsprogrammet tycka det är häftigt.

Tack vare min magkänsla och min närmaste kollegas iver och ambition att det efter introduktionsperioden inte skulle märkas vilka elever som går på vilket program, övervann jag min tvekan om en veckas samvaro med elever och lärare på samhällsprogrammet skulle vara bra för dessa nyanlända ungdomar. Resultaten i både deras personliga utveckling och framförallt deras språk är häpnadsväckande och tack vare den här veckan är min klass inte en språkintroduktionsklass på Bernadottegymnasiet. De är Bernadotte-elever som alla andra.

 

Anneli Blomberg, speciallärare och lärare i Svenska som andra språk och undervisar nyanlända ungdomar.