Visar alla blogginlägg med kategorin:
Trygghet och studiero

Ingen skulle behöva stanna hemma

”Var och en har rätt till utbildning.” Så står det i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det innebär att vi som jobbar med skola har mänskliga skyldigheter att ordna med utbildning för alla. Men lever vi egentligen upp till det? Ger vi varenda elev en riktigt god utbildning?

Nyss hemkommen från en studieresa till Indien och New Delhis slum är det lätt att tänka att vi har det ruskigt bra i svensk skola. För det har vi ju, även om vi inte alltid ser det. I Indien träffade jag barn som tiggde på gatorna. Jag träffade lärare med över 80 elever i klasserna. Jag mötte traffickingoffer, vuxna analfabeter och aidssjuka föräldralösa barn. Det låter sorgligt men så kändes det inte, för eleverna visade en sån tilltro och glädje över skolan. Både barn och vuxna uttryckte stort framtidshopp och tyckte att utbildning är vägen till en bättre framtid. Precis som vi också tycker, fast vi tappar bort det lite mellan stressen över provrättningar och arga föräldramejl.

Här i Sverige får ju alla barn gå i skolan. Men alla tillgodogör sig faktiskt inte skolutbildningen. Trots att det är skolplikt och varken krig eller svält har vi elever som mår så dåligt att de inte ens kommer till skolan. Och de elever som går i skolan men ändå inte når de mest elementära kunskapsmålen – har vi gett dem rätten till utbildning?

Det gör ont i lärarhjärtat när vi misslyckas. Men vems skyldighet är det att se till att eleverna lyckas? Är det elevens egen skyldighet? Föräldrarnas? Skolans? Jag tycker att det är vår skyldighet, vi som jobbar i skolan. För vårt arbete, vår inställning och vårt bemötande av elever och föräldrar är det enda vi själva råder över.

Om alla har rätt till utbildning borde vi faktiskt inte tappa så många elever på vägen. Inte en enda elev skulle behöva stanna hemma för att klasskamraterna mobbar och kränker. Ingen elev skulle behöva misslyckas på grund av våra brister i bemötande, resurser och pedagogik. Ingen elev skulle underprestera, skolka eller strunta i skolan. Det gör mig så upprörd att vi – trots våra goda förutsättningar – ändå inte lyckas bättre.

Många lärare jag träffat brottas med dilemmat hur man möter, stödjer och utmanar varenda elev på rätt nivå, men förvånansvärt lite kompetensutveckling handlar om att utveckla just den kompetensen. Ett kunskapsintensivt yrke som lärare borde kräva långt mer kvalificerad och kontinuerlig fortbildning inom både ämnesinnehåll och metoder. Forskning om vilket slags undervisning som faktiskt skapar bra inlärning borde stärkas. Menar vi allvar med att utbildning för alla är viktigt, behöver vi satsa mycket mer på lärares lärande. Då krävs både mer forskning, ambitiösa mål, adekvata resurser och smarta strategier.annika h f

Men varför är det så svårt då? Ska vi skylla på våra chefer? På politikerna? På föräldrarna, eleverna, tidsbristen, läroplansmålen eller vädret? Jag tror att vi har större möjlighet att förändra än vi ibland ser. Det är liksom vår mänskliga skyldighet, vi som jobbar med skola. Som Nobelpristagaren Malala Yousafzai säger: ”Let us remember: One book, one pen, one child and one teacher can change the world.”

 

 
Annika Hedås Falk
projektledare på utbildningsförvaltningen

Boxning och mindfulness ökar studielusten på Smedshagsskolan

Jag gör många skolbesök i det område jag arbetar i – Hässelby, Vällingby och Kungsholmen. Tillsammans med min kollega, grundskolechef Gunnar Wohlin, tittar vi på lokaler, träffar skolledning, blandade personalgrupper och elever. Oftast är det samtal och rundvandring som gäller vid besöken – att delta aktivt hinns liksom inte med. Jag funderar på ibland på hur det känns när vi kommer från utbildningsförvaltningen och ”tittar” på verksamheten….

På Smedshagsskolan finns det elever som har kämpigt i skolan – ibland är orsaken svårigheter med koncentration och överaktivitet, ibland blir påverkan på skolarbetet negativ på grund av elevernas tid utanför skolan är jobbig på olika sätt. Nu har skolan ordnat så att de elever som vill och behöver, får gå och ”rasa av sig” två morgnar i veckan mellan klockan 7 och 8.30. Efter det blir de bjudna på frukost. Resultatet är lugnare och mer studiemotiverade elever.

Dulle och Jonas tränar boxning och basket med eleverna. Till sin hjälp har de också en boxare som kör stenhårt med eleverna.

”Mindfulness lär oss hantera ilskan”

Jag gillar träning och tänkte att det här kunde vara ett ypperligt tillfälle att få delta istället för att ”betitta” en verksamhet i skolan. Jag börjar närma mig sextioårsstrecket och gillar träning. Jag kanske i någon mån kunde få bli en liten förebild för någon – att orka och berätta vad träning betytt i mitt liv.

Jag frågade killarna om det var svårt att hålla tillbaka när man hamnar i situationer i sin vardag där näven hänger i luften. Svaret jag fick var ”nej, vi tränar ju mindfulness också – vi lär oss att hantera ilskan.”

Kul var det! Tack för att jag fick delta!

Ingela Brimberg
grundskolesamordnare för Hässelby, Vällingby och Kungsholmen 

Kockeliten lagade festlunch i Akalla

 

Nobel_dessert

Köket på Akalla grundskola fick på Nobeldagen den 10 december förstärkning av Fredrik Larsson, tidigare lagkapten i det svenska kocklandslaget och Robert Sigmund, flerfaldigt belönad bagarmästare samt flera av deras kollegor.

Kock spritsar Nobel_morot

Kockarna ställde upp på sin fritid och lagade mat till Akalla grundskolas Nobellunch, som eleverna äter efter prisutdelningen i skolans årliga novell- och uppfinnartävling. Eleverna serverades under nobellunchen en trerätters meny bestående av en liten laxhamburgare till förrätt, gårdskyckling med rostad potatis och blomkålspuré till varmrätt och en nobelöverraskning till efterrätt.

lärare serverar Eleverna åt vid långbord med vita dukar och tända ljus medan lärarna serverade.

Satsar på skolmaten

Akalla grundskolas restaurangchef Tobias Häggstrand tycker det är viktigt att utveckla mathållningen i skolan.
– Bra och god mat är en bas för allt skolarbete. Min förhoppning är att kocklagets bidrag kan inspirera andra skolor andra i restaurangbranschen till samarbete och erfarenhetsutbyte.

Akalla grundskolas restaurang är KRAV-certifierad och har även varit framgångsrik i arbetet med att minska matsvinnet,
– Att det här förnämliga kocklaget vill komma till oss är en stor sak. Vi här i köket blir inspirerade till fortsatta krafttag. På sätt och vis är det kanske också ett kvitto på att vi själva är på rätt väg, säger Tobias Häggstrand.

Skolköket vid Akalla grundskola är också nominerat till januari månads klimatsmarta exempel, Pingvinpriset, som delas ut till verksamheter inom Stockholms stad som arbetar aktivt för att minska stadens energianvändning och klimatpåverkan.

Akalla grundskola serverar varje dag två huvudrätter och sju sorters sallad omfattande 600 portioner. Till maten serveras nybakat surdegsbröd. All mat är näringsberäknad.

/Mikael Lindberg

Egen skolsång skapar vi-känsla

Elinsborgsskolan i Tensta har en alldeles egen skolsång. I det här inlägget berättar biträdande rektor Terhi Sörensen och musikprofilansvarig Anders Enkvist hur det gick till när sången kom till  för 20 år sedan och varför den fortfarande är lika populär bland skolans elever.

Elever på Elinsborgsskolan har alltid fått skriva avslutningslåtar till kända melodier. Dessa sånger framförs fortfarande på avslutningen. 1993 skrev tre elever texten till ”Plugget och jag”. Melodin skriver vi alltid ”traditionell” eftersom vi inte vet vem som skrivit den. Skolans musiklärare Anders Enkvist har till och med kontaktat Stim för att höra med dem om de har någon information om melodin. Tyvärr har vi gått bet där, men enligt de elever som skrev texten var det svenska längdskidlandslaget som sjöng originalversionen. Det har dock inte gått att få bekräftat.

Alla  på vår skola kan den sången – personalen sjunger den för eleverna vid läsårsstart och vi sjunger den på alla gemensamma samlingar och fester. Eleverna känner en enorm samhörighet när de sjunger den och de älskar den verkligen. När gamla elever besöker skolan, till exempel vid Elinsborgsskolans dag, trallar de glatt med i sången när den spelas. Ibland har gamla elever helt spontant börjat sjunga på ”Plugget och jag” då de besökt skolan. Härligt! Vid jul- eller sommaravslutningar framför våra musikprofilslärare den för sina kollegor, och ibland för eleverna, i ett lugnare mer soft tempo.

Fritidshemsevent

Just nu har sången fått ett nytt lyft i och med Fritidshemmens event den 20 maj 2014, då fritidshemspersonalen fick tillfälle att visa upp goda exempel ur sin verksamhet. Elinsborgsskolan var en av de utvalda. Fritidshemspersonalen tyckte att ”Plugget och jag” passade som bakgrundsmusik till filmen om fritidshemmets verksamhet. Bilderna visar sitt tydliga språk och sångens text är lika aktuell nu som då, när sången skrevs.

Sången ger oss alla en vi-känsla som vi är stolta över. Vi får tacka de elever som skrev texten till denna sång. Inte trodde de väl att den skulle sjungas på skolan 21 år efter att den skrevs!

Med vänliga hälsningar

Terhi Sörensen, biträdande rektor, och Anders Enkvist, musikprofilansvarig

Kolloveckan för ungdomar med hög skolfrånvaro fortsätter nästa år

Nu är kolloveckan för ”hemmasittare” över för den här gången. Lika lyckat som vanligt.

”När jag frågade alla deltagare och ledare under vår ”sista-kvälls-brasa” vem som skulle vilja komma tillbaks till kollot nästa år, gick allas händer upp. Då gör vi så: det blir kollo igen även 2014″, skriver bland annat  initiativtagaren Matthias Rowe i sitt blogginlägg.

Se bilder och läs Matthias berättelse från lägerveckan ute på Värmdö!

Sommarkollo för ”hemmasittare”

”Om exakt en månad öppnar vi våra portar till en till omgång ”Sommarkollo4me”, ett kollo för ungdomar med hög skolfrånvaro. Det som började som en dröm om ett eget kollo i Sverige finns nu på riktigt. Idén att arrangera ett kollo just för skolfrånvarande ungdomar kom när jag satt hemma hos en familj vars son vägrade att gå i skolan. Det var många som hade kopplats in till pojkens hjälp. Socialtjänsten, BUP, mellanvården, elevhälsan på skolan – ingenting förmådde nå honom.

”Om man skulle lyckas locka dessa ungdomar på kollo?” tänkte jag då.  Några månader senare hade jag fått ett stipendium på över 60 000 kronor av stiftelsen Idéer för livet. Genom att massivt mejlutskick till Stockholms skolor, BUP- och ungdomsmottagningar, samt socialtjänsten och till olika kurators-nätverk fick vi till slut tag i 21 killar och tjejer som ville åka på kollo med oss.

Alla ville hjälpa till

I början var vi jätteoroliga om någon skulle anmäla sig över huvud taget. Det ingår ju i bilden av en ”hemmasittare” att den inte vill lämna rummet. Vi blev gladeligen överraskade över responsen vi fick. Det var flera som hörde av sig, några ville hjälpa till på kollot som ledare, andra undrade om det fanns platser kvar. Karl Lindqvist, grundaren till insamlingsstiftelsen Polstjärna, ville stödja oss genom att samla in pengar till vårt projekt. Inom några veckor hade han samlat in 17 600 kronor för att täcka våra matkostnader. Harley Davidson Owner group (HOG) överförde 8 000 kronor till oss – som tillskott till våra kollotröjor. Jag blev överväldigad över alla dessa människors vilja att bidra till finansieringen av vår kollovecka. Jag tror att  människor finner en mening i att bidra till andra människors hälsa och välmående. Tack vare det fortsatta stödet från både Ideer för livet och Polstjärna blir det även kollo under sommaren 2013. Anmälningslistan är fulltecknad. Gården är bokad, personalen har rekryterats och årets kollotröjor är beställda.

Ett alternativ till isoleringen

Den 18 juni träffade vi våra deltagare till en bowlingkväll samtidigt som vi mötte föräldrarna till en dialog kring barnens behov och livssituation. Detta för att ge barnen ett första tillfälle att lära känna varandra och föräldrarna möjlighet att bakgrunds-informera oss om deras barn. Ibland finns det ”knep kring ens barn” som är bra att känna till när vi är på kollo.

Vårt kollo vill vara motvikt och alternativ till den isolering och det utanförskap som skolfrånvaron ofta för med sig för den enskilde. Främsta målet  med kollot är inte att deltagarna ska återvända till skolbänken. Främsta målet är att ungdomarna ska få uppleva trygghet, gemenskap och en samhörighet som väcker lusten till att skapa sig det liv man drömmer om att leva.

Vår ambition är att ungdomarna ska kunna lita på att de accepteras och ges plats i vår gemenskap – oavsett hur de är eller vad de visar av sig själva. Med den tryggheten i hjärtat blir det lättare att öppna sig för världen omkring, tror vi.”

Matthias Rowe, initiativtagare till sommarkollot

Länk till Sommarkollo4me

Läs också Matthias rapport från sommarkollot 2012.

 

Jag fick hjälp att skrämma bort ett äckel

Kom ihåg barns och ungdomars trygghet i kollektivtrafiken!

Rädda Barnen gjorde till 2011 undersökningen Ung Röst där det kom fram att många barn/ungdomar kände sig otrygga i kollektivtrafiken. Vi tog med oss denna information till SL, Stockholms lokaltrafik, vilket har lett till ett samarbete där vi gemensamt strävar efter att så många barn/ungdomar som vi kan nå ska få information om trygghetsnumret som kan ge barn/ungdomar trygghet i kollektivtrafiken, 020-120 25 25. Att ha tillgång till trygghetsnumret i barns/ungdomars mobil ger barnet/ungdomen möjlighet att få hjälp när de känner rädsla/obehag vid resor med buss, T-bana och spårvagn.

För att stödja skolorna att få ut informationen så finns det material som affischer och broschyrer vilka kan beställas gratis från SL eller laddas ner här. Vi är väldigt tacksamma för hjälp med att nå så många barn/ungdomar som möjligt!

Tipsa gärna dina elever att lägga in trygghetsnumret i sina mobiler 020 120 25 25!

Stort tack!

Hälsningar
Lollo Lindahl
Ordförande, Rädda Barnens Stockholmsdistrikt

Vem där?

Vad är en fördom? Är det något vi alla bär på? Om det är så, hur blir man i sådana fall medveten om vilka fördomar man bär på? Under 2010 och 2011 genomgick Stockholms stadsbibliotek tillsammans med Adolf Fredriks musikklasser och Husbygårdsskolan ett projekt som vi valde att kalla Lånad fördom. Målet med projektet var att synliggöra olika fördomar, både i samhället men också hos eleverna.

Projektet testades i två olika varianter. Den första omgången fick eleverna träffa människor som  representerade något man kunde ha en fördom om. Andra omgången fick eleverna titta på bilder av olika människor och fundera över vem det var de såg. Båda omgångarna syftade till att få eleverna att fundera över om deras åsikter om människor stämde med verkligheten. Förändringen i projektet gjordes för att vi ville testa projektet på yngre elever och då upplevde vi att vi behövde förenkla projektet något. En fördel med andra omgången av projektet var att två skolor fick mötas. Vad hade eleverna för fördomar om varandra? Även lärarna från de olika skolorna fick mötas och ta del av varandras olika skolmiljöer och arbetssätt. Bibliotekets syfte med att initiera projektet är tron på kunskapens makt som kan förändra en människa och skapa insikt. Kunskap kan inhämtas på många olika sätt, genom böcker och andra medier men även genom möten med andra människor. Även det kritiska tänkandet är en viktig ingrediens när det kommer till kunskapsinhämtning som biblioteket ser som sin uppgift.

I efterhand kan man fundera på vilka som påverkades mest av projektet, vi som vuxna eller eleverna? Själv har jag fått tänka till flera gånger och reflektera över mina egna fördomar. Vem är det som styr vilken bild jag har av andra människor? Hur medveten är jag om mina egna tankar? Är det så att vi omedvetet matas med åsikter från människor runt omkring oss, makthavare, kändisar, vad media skriver? Vem väljer vi att lyssna på? Kan man lära sig att tänka kritiskt och ifrågasätta sina egna invanda bilder av människor? Kan vi som vuxna hjälpa och styra barn och ungdomar mot ett öppnare sinne där man är mer medveten om sina egna tankar och mer ifrågasättande mot de bilder av människor som samhället kan förmedla?

När det kommer till projektets påverkan på eleverna tror jag att det var väldigt varierande resultat. En del elever visade tydligt att de ändrade åsikter under projektets gång andra kanske har förändrat sitt synsätt utan att vara medveten om det själva och några har inte förändrat sitt tankesätt alls. Det som kan konstateras är dock att det är viktigt att våga prata om fördomar och förutfattade meningar. Kanske inte bara vid ett speciellt tillfälle utan låta det få genomsyra undervisningen. Att få ett nytt tankesätt som kan följa med genom livet. Kanske vill du som pedagog prova att arbeta med fördomar på samma sätt som i projektet Lånad fördom? Läs gärna rapporten ”Vem där?”. Kanske blir du inspirerad till att prova projektet? Eller varför inte komma på din egen idé.

/Frida Christoffersson

Bibliotekspedagog, Stockholms stadsbibliotek
08-508 310 21, frida.christoffersson@stockholm.se
(föräldraledig
aug 2012-aug 2013)

 Om du önskar kontakt med Stadsbiblioteket när Frida är föräldraledig kontakta:

Petra Dahlström
Enhetschef LÄRA, Stockholms stadsbibliotek
08-508 312 73, petra.dahlstrom@stockholm.se