Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
bilder

Det geniala är ofta skenbart enkelt


Kommer inte dina elever tycka att du förminskar dem om du läser en pekbok för dem? Kvinnan i sätet framför tilltalar mig med stark skepsis i tonen när jag, uppfylld av den argentinska barnbokskonstnären Isols bok, visar den för några bibliotekarier jag träffat på tåget hem från Göteborg. Jag förstår först inte frågan. Sen tänker jag överseende ”hon är inte lärare”, ler mitt vänligaste och säger att gymnasister är tillräckligt stora för att kunna befria sig från tanken att ett litet format inte kan erbjuda stora insikter. Fast det tror den skeptiska kvinnan inte alls. Hon är nämligen också gymnasielärare, och hennes elever skulle aldrig kunna intressera sig för en pekbok.

Jag är helt såld på böcker. Som svensklärare blir man lätt det – eller i alla fall förväntas man vara det. Bäst tycker jag om berättartekniskt avancerad litteratur där författaren medvetet arbetar med fiktionens kraft att skapa synvändor och ge nya perspektiv. I år fick jag alltså åka till bokmässan och fröjda runt bland seminarierna, lyssna på lärda utläggningar om realismens fokus på detaljer och höra bekymrade paneldebatter om läsning på fallrepet. Jag njöt helhjärtat. Och så letade jag böcker. Vad kan mina gymnasister månne gripas av?

Det mesta gick jag förbi, blädderprovade här och var men fann inget riktigt omtumlande – förrän jag såg den: Isols magiska ”En anka är bra att ha”. Eller om den nu heter ”En pojke är bra att ha”. Det beror lite på hur man ser på det hela. Eller på boken. Och det är just det som är så magiskt med den, att den på ett enkelt och genialt – det geniala är ofta skenbart enkelt – sätt visar vad ett perspektivbyte för med sig. Från och med nu är den boken mitt bästa arbetsredskap i klassrumsdiskussioner kring begreppen berättarperspektiv och intrig. En pekbok.

Min medpassagerare trodde inte på den boken för sina elever. Det gör jag. Jag tror att hennes elever, och alla andras också, absolut kan intressera sig för ett koncept som visuellt förtydligar något så abstrakt som berättarperspektiv i pekbokens form. Jag tror att de skulle kunna uppskatta Isols humor och egensinniga tecknarstil. Jag tror att de skulle kunna förstå något om berättandets villkor och de fällor en försåtlig författare gillrar; att valet av perspektiv är högst medvetet och att en nyfiken och engagerad läsare kan komma långt med att ifrågasätta och vända på det som skrivs för att utvinna ny förståelse av ett skeende. Och jag tror att de, i bästa fall, ännu är så pass oförstörda av en litterär kanons bestämmande tyngd att de inte värderar en litterär upplevelse utifrån vare sig antalet ord eller tjockleken på pärmarna. I bästa fall.

Jag tycker att vi ska sätta riktigt svåra böcker i händerna på våra gymnasister. Vi ska läsa och tala om läsningen med dem. Vi ska utmana med Shaun Tans bilderböcker, eller Isols, eller Pija Lindenbaums. Sen kan vi blanda upp med lite Dostojevskij, Munro och andra favoriter – bara vi utmanar och öppnar för nya perspektiv. Och aldrig, aldrig ska vi förminska dem så att vi tror att de inte kan se det stora i det lilla.

/Katarina Lycken Rüter, förstelärare i svenska på Östra Real

Vem där?

Vad är en fördom? Är det något vi alla bär på? Om det är så, hur blir man i sådana fall medveten om vilka fördomar man bär på? Under 2010 och 2011 genomgick Stockholms stadsbibliotek tillsammans med Adolf Fredriks musikklasser och Husbygårdsskolan ett projekt som vi valde att kalla Lånad fördom. Målet med projektet var att synliggöra olika fördomar, både i samhället men också hos eleverna.

Projektet testades i två olika varianter. Den första omgången fick eleverna träffa människor som  representerade något man kunde ha en fördom om. Andra omgången fick eleverna titta på bilder av olika människor och fundera över vem det var de såg. Båda omgångarna syftade till att få eleverna att fundera över om deras åsikter om människor stämde med verkligheten. Förändringen i projektet gjordes för att vi ville testa projektet på yngre elever och då upplevde vi att vi behövde förenkla projektet något. En fördel med andra omgången av projektet var att två skolor fick mötas. Vad hade eleverna för fördomar om varandra? Även lärarna från de olika skolorna fick mötas och ta del av varandras olika skolmiljöer och arbetssätt. Bibliotekets syfte med att initiera projektet är tron på kunskapens makt som kan förändra en människa och skapa insikt. Kunskap kan inhämtas på många olika sätt, genom böcker och andra medier men även genom möten med andra människor. Även det kritiska tänkandet är en viktig ingrediens när det kommer till kunskapsinhämtning som biblioteket ser som sin uppgift.

I efterhand kan man fundera på vilka som påverkades mest av projektet, vi som vuxna eller eleverna? Själv har jag fått tänka till flera gånger och reflektera över mina egna fördomar. Vem är det som styr vilken bild jag har av andra människor? Hur medveten är jag om mina egna tankar? Är det så att vi omedvetet matas med åsikter från människor runt omkring oss, makthavare, kändisar, vad media skriver? Vem väljer vi att lyssna på? Kan man lära sig att tänka kritiskt och ifrågasätta sina egna invanda bilder av människor? Kan vi som vuxna hjälpa och styra barn och ungdomar mot ett öppnare sinne där man är mer medveten om sina egna tankar och mer ifrågasättande mot de bilder av människor som samhället kan förmedla?

När det kommer till projektets påverkan på eleverna tror jag att det var väldigt varierande resultat. En del elever visade tydligt att de ändrade åsikter under projektets gång andra kanske har förändrat sitt synsätt utan att vara medveten om det själva och några har inte förändrat sitt tankesätt alls. Det som kan konstateras är dock att det är viktigt att våga prata om fördomar och förutfattade meningar. Kanske inte bara vid ett speciellt tillfälle utan låta det få genomsyra undervisningen. Att få ett nytt tankesätt som kan följa med genom livet. Kanske vill du som pedagog prova att arbeta med fördomar på samma sätt som i projektet Lånad fördom? Läs gärna rapporten ”Vem där?”. Kanske blir du inspirerad till att prova projektet? Eller varför inte komma på din egen idé.

/Frida Christoffersson

Bibliotekspedagog, Stockholms stadsbibliotek
08-508 310 21, frida.christoffersson@stockholm.se
(föräldraledig
aug 2012-aug 2013)

 Om du önskar kontakt med Stadsbiblioteket när Frida är föräldraledig kontakta:

Petra Dahlström
Enhetschef LÄRA, Stockholms stadsbibliotek
08-508 312 73, petra.dahlstrom@stockholm.se