Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Debatt

Jag är lärare och jag har hög status

För några veckor sedan blev jag intervjuad av en nättidning om mitt för läsåret nya jobb som lärarcoach inom Utbildningsförvaltningen i Stockholm. En av frågorna jag fick handlade om status. Kommer du som lärarcoach att få högre status? Det tog ett tag för mig att smälta frågan. Under den tiden fortsatte intervjuaren med att jämföra med rektorsrollen som enligt henne hade betydligt högre status än att bara vara lärare. Bara lärare? Nu snurrade det rejält i mitt huvud.

Jag är enormt stolt över mitt yrkesval. Jag tycker att yrket lärare är ett av de viktigaste som finns. Och trots att det här samtalet nu har snurrat i mitt huvud i flera veckor så kan jag inte dra mig till minnes en enda person jag mött under mina tretton yrkesverksamma år som har sagt emot det. Alla jag känner väl är stolta över mig för att jag arbetar med det jag gör. När jag träffar nya människor och berättar att jag är lärare möts jag alltid av uppmuntran, beundran, respekt och stöd.

Borde inte det signalera att läraryrket har hög status?

Enligt det vi läser och hör i olika medier idag är svaret på den frågan NEJ. Läraryrket har inte hög status. Varför inte? Vad ligger i det egentligen? Argumenten för låg status går runt, runt. Vi har inte hög lön i jämförelse med andra yrken med högskoleexamen. Vi har ingen löneutveckling att tala om. Det finns få karriärvägar. Lärarutbildningarna är under all kritik. Till dessa argument knyts också att elevernas resultat rasar. Lärare bränner ut sig. Lärare lämnar sitt yrke. Det presenteras en skola i kris.

För att rädda en skola i kris behöver vi höja läraryrkets status. Enligt SAOL är status ett tecken på socialt anseende och ställning. Men vad innebär det egentligen? Vad består socialt anseende av? Har ett yrke hög status för att det är populärt eller har ett yrke hög status om det anses som viktigt? Och beroende på hur man svara på den frågan – hur höjer man statusen på ett yrke?

Under rubriken Lärarjakt i den högre skolan kan vi idag (25/4-12) i DN läsa om en ny satsning som hoppas höja statusen på läraryrket. Satsningen innebär att medvetet rekrytera högpresterande studenter från andra utbildningar till att prova på läraryrket i två år. De få läsa in en lärarexamen på sommaren samt under kvällar och helger. Hur ska detta höja statusen på läraryrket? Tusen nya frågor väcks i mig.

Vad säger det om de lärare som redan nu befinner sig i läraryrket, att vi behöver rekrytera högpresterande studenter för att höja statusen? Är inte den befintliga kompetensen nog? Hänger vår låga status på att vi inte är tillräckligt högpresenterande? Vad är det man tror att de här högpresterande studenterna ska kunna åstadkomma som vi inte klarar nu? Kan man ta igen det som jag har lärt mig på 4,5 år på lärarhögskolan och allt jag utvecklat och lärt mig under min tretton år som lärare på en sommar och några kvällar? Det får mig att tänka på andra förändringar som påtvingas skolan nu. Varför ska vi t.ex. införa fler nationella prov? Litar de ansvariga inte på att vi lärare kan bedöma vad våra elever kan? Att kunna bedöma mina elever är en stor del av min professionalitet. Varför ska den ifrågasättas? Och varför känner jag mig alltid ifrågasatt och trampad på när jag läser om satsningar på skolan?

Det enkla svaret är: därför att få av satsningarna som syftar till att höja läraryrkets status bygger på att förändra den nuvarande arbetssituationen för redan verksamma lärare. Få satsningar lyfter de fantastiska lärare som redan finns i den svenska skolan.

Borde inte första steget att höja ett yrkes status vara att kärleksbomba de som faktiskt är verksamma där i? Om vi vill få fler att söka till läraryrket ska vi inte då göra det till ett attraktivt yrke? Vad skulle göra läraryrket mer attraktivt?

Tre enkla vägar:

  1. Börja lyfta positiva exempel på lärare och skolor som gör fantastiska jobb utifrån sina förutsättningar
  2. Presentera satsningar som utgår från att lärare är experter och kompetenta
  3. Presentera satsningar som gör att lärares vardagliga förutsättningar att göra ett bra arbete förändras drastiskt till det positiva

Lärare vill ha möjlighet att undervisa. Lärare vill ha möjlighet att kunna planerar kvalitativa lektioner som når alla elever. Lärare vill ha möjlighet att ta hänsyn till elevers utveckling när de planerar sin nästa lektion. Lärare vill ha möjlighet till pedagogiska samtal med andra lärare. Lärare vill ha möjlighet att hålla sig uppdaterade med aktuell forskning. Lärare vill utvecklas och jobba i en lärande organisation.

Jag vill inte läsa mer om mitt yrkes låga status. Jag är och vill få vara stolt över mitt yrkesval! Varje dag ute i skolan, oavsett om det är som verksam lärare eller som lärarcoach, möter jag lärare som gör mer än sitt bästa. Jag är stolt att vara deras kollega. Kan inte vi få bestämma över vår status?

 Jag heter Janna.

Jag är lärare och jag har hög status.

/Janna Scheéele, lärare och lärarcoach i Stockholms stad

Nej, jag ger inte ledigt för semester

– Din glädjedödare! Tror du att skolan har patent på kunskap? Min son sitter ju ändå bara av lektionerna och väntar på att de andra ska fatta, tror du verkligen att han skulle ta skada av en lärorik resa på några veckor? Och vad är det för gammaldags skola där det inte går att sköta undervisningen via arbetsuppgifter och mejl?

Ja, du tror rätt, det handlar om elevers ledigheter. Eller ska vi kanske kalla det föräldrars semesterplanering? Ämnet engagerar många och jag får både ris och ros för min något kompromisslösa hållning. På Sofia skola ger vi nämligen inte ledigt för semester fastän jag som rektor kan om jag vill, enligt gällande lagstiftning. Och det retar upp en del föräldrar.

Men varför tycker jag att det är så himla viktigt att eleverna är i skolan? En del klarar ju bevisligen av att vara borta några veckor och ändå hämta in allt de missat? Vi har skolplikt av den enkla anledningen att alla barns rättigheter ska garanteras. Ska jag ge ledigt åt mellanstadiesonen som når målen i alla ämnen men inte åt tonårsdottern i samma familj som kämpar med sina åtgärdsprogram? Är det verkligen okej att missa skogsutflykten som skapade den där magin i klassen, utflykten som alla refererar till resten av skoltiden? Går det bra att ge ledigt från hela starten av ”Tema vatten” som präglar sex veckor av terminen i fyra olika ämnen?

Nej, jag ger inte ledigt.

Men ibland åker ju familjerna ändå. Jag kedjar inte fast mig framför flygplanet, för föräldrar bestämmer trots allt över sina barn. En del elever fixar det som sagt alldeles utmärkt. Andra kommer tillbaka och har jättesvårt att komma ikapp. Ska vi pedagoger då säga till föräldrarna: ”Skyll er själva, nu såg du att hon halkade efter!”?

Nej, aldrig! Föräldrarnas beslut får aldrig någonsin drabba våra elever. Oavsett av vilken anledning en elev behöver hjälp, ska vi hjälpa eleven. Så trots att skolan och föräldrarna ibland tycker olika, ska vi alltid värna om elevens rätt till optimal utveckling och bjuda till med allt vi kan åstadkomma.

Fler skolor kommer att bli mer restriktiva med ledigheter eftersom nya nationella riktlinjer är på väg. Men enligt skollagen är beslutet delegerat till rektor och därför har vi stora möjligheter att agera. På Sofia skola är lärarna glada över att föräldrarna nu börjat åka på semester på skolloven i stället. Det är ju faktiskt sexton veckors lov från skolan varje år.

Annika Hedås Falk, rektor vid Sofia skola

PS. Till och med på min skola kan man få ledigt någon enstaka gång, både för roliga och mindre roliga ändamål. För när man får en barnroll i julkalendern, när mormor ska begravas i Österrike eller när man ska spela slutspel i ungdoms-SM – ja, då behövs det ju faktiskt.

Krönikan är skriven för tidningen LÄRA du kan läsa krönikan i sitt ursprungsformat och bläddra i hela LÄRA här.

Kommentera gärna krönikan här nedanför och gå in och rösta på Pedagog Stockholms Facebooksida här!