Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Inspiration

Vem där?

Vad är en fördom? Är det något vi alla bär på? Om det är så, hur blir man i sådana fall medveten om vilka fördomar man bär på? Under 2010 och 2011 genomgick Stockholms stadsbibliotek tillsammans med Adolf Fredriks musikklasser och Husbygårdsskolan ett projekt som vi valde att kalla Lånad fördom. Målet med projektet var att synliggöra olika fördomar, både i samhället men också hos eleverna.

Projektet testades i två olika varianter. Den första omgången fick eleverna träffa människor som  representerade något man kunde ha en fördom om. Andra omgången fick eleverna titta på bilder av olika människor och fundera över vem det var de såg. Båda omgångarna syftade till att få eleverna att fundera över om deras åsikter om människor stämde med verkligheten. Förändringen i projektet gjordes för att vi ville testa projektet på yngre elever och då upplevde vi att vi behövde förenkla projektet något. En fördel med andra omgången av projektet var att två skolor fick mötas. Vad hade eleverna för fördomar om varandra? Även lärarna från de olika skolorna fick mötas och ta del av varandras olika skolmiljöer och arbetssätt. Bibliotekets syfte med att initiera projektet är tron på kunskapens makt som kan förändra en människa och skapa insikt. Kunskap kan inhämtas på många olika sätt, genom böcker och andra medier men även genom möten med andra människor. Även det kritiska tänkandet är en viktig ingrediens när det kommer till kunskapsinhämtning som biblioteket ser som sin uppgift.

I efterhand kan man fundera på vilka som påverkades mest av projektet, vi som vuxna eller eleverna? Själv har jag fått tänka till flera gånger och reflektera över mina egna fördomar. Vem är det som styr vilken bild jag har av andra människor? Hur medveten är jag om mina egna tankar? Är det så att vi omedvetet matas med åsikter från människor runt omkring oss, makthavare, kändisar, vad media skriver? Vem väljer vi att lyssna på? Kan man lära sig att tänka kritiskt och ifrågasätta sina egna invanda bilder av människor? Kan vi som vuxna hjälpa och styra barn och ungdomar mot ett öppnare sinne där man är mer medveten om sina egna tankar och mer ifrågasättande mot de bilder av människor som samhället kan förmedla?

När det kommer till projektets påverkan på eleverna tror jag att det var väldigt varierande resultat. En del elever visade tydligt att de ändrade åsikter under projektets gång andra kanske har förändrat sitt synsätt utan att vara medveten om det själva och några har inte förändrat sitt tankesätt alls. Det som kan konstateras är dock att det är viktigt att våga prata om fördomar och förutfattade meningar. Kanske inte bara vid ett speciellt tillfälle utan låta det få genomsyra undervisningen. Att få ett nytt tankesätt som kan följa med genom livet. Kanske vill du som pedagog prova att arbeta med fördomar på samma sätt som i projektet Lånad fördom? Läs gärna rapporten ”Vem där?”. Kanske blir du inspirerad till att prova projektet? Eller varför inte komma på din egen idé.

/Frida Christoffersson

Bibliotekspedagog, Stockholms stadsbibliotek
08-508 310 21, frida.christoffersson@stockholm.se
(föräldraledig
aug 2012-aug 2013)

 Om du önskar kontakt med Stadsbiblioteket när Frida är föräldraledig kontakta:

Petra Dahlström
Enhetschef LÄRA, Stockholms stadsbibliotek
08-508 312 73, petra.dahlstrom@stockholm.se

Jag är lärare och jag har hög status

För några veckor sedan blev jag intervjuad av en nättidning om mitt för läsåret nya jobb som lärarcoach inom Utbildningsförvaltningen i Stockholm. En av frågorna jag fick handlade om status. Kommer du som lärarcoach att få högre status? Det tog ett tag för mig att smälta frågan. Under den tiden fortsatte intervjuaren med att jämföra med rektorsrollen som enligt henne hade betydligt högre status än att bara vara lärare. Bara lärare? Nu snurrade det rejält i mitt huvud.

Jag är enormt stolt över mitt yrkesval. Jag tycker att yrket lärare är ett av de viktigaste som finns. Och trots att det här samtalet nu har snurrat i mitt huvud i flera veckor så kan jag inte dra mig till minnes en enda person jag mött under mina tretton yrkesverksamma år som har sagt emot det. Alla jag känner väl är stolta över mig för att jag arbetar med det jag gör. När jag träffar nya människor och berättar att jag är lärare möts jag alltid av uppmuntran, beundran, respekt och stöd.

Borde inte det signalera att läraryrket har hög status?

Enligt det vi läser och hör i olika medier idag är svaret på den frågan NEJ. Läraryrket har inte hög status. Varför inte? Vad ligger i det egentligen? Argumenten för låg status går runt, runt. Vi har inte hög lön i jämförelse med andra yrken med högskoleexamen. Vi har ingen löneutveckling att tala om. Det finns få karriärvägar. Lärarutbildningarna är under all kritik. Till dessa argument knyts också att elevernas resultat rasar. Lärare bränner ut sig. Lärare lämnar sitt yrke. Det presenteras en skola i kris.

För att rädda en skola i kris behöver vi höja läraryrkets status. Enligt SAOL är status ett tecken på socialt anseende och ställning. Men vad innebär det egentligen? Vad består socialt anseende av? Har ett yrke hög status för att det är populärt eller har ett yrke hög status om det anses som viktigt? Och beroende på hur man svara på den frågan – hur höjer man statusen på ett yrke?

Under rubriken Lärarjakt i den högre skolan kan vi idag (25/4-12) i DN läsa om en ny satsning som hoppas höja statusen på läraryrket. Satsningen innebär att medvetet rekrytera högpresterande studenter från andra utbildningar till att prova på läraryrket i två år. De få läsa in en lärarexamen på sommaren samt under kvällar och helger. Hur ska detta höja statusen på läraryrket? Tusen nya frågor väcks i mig.

Vad säger det om de lärare som redan nu befinner sig i läraryrket, att vi behöver rekrytera högpresterande studenter för att höja statusen? Är inte den befintliga kompetensen nog? Hänger vår låga status på att vi inte är tillräckligt högpresenterande? Vad är det man tror att de här högpresterande studenterna ska kunna åstadkomma som vi inte klarar nu? Kan man ta igen det som jag har lärt mig på 4,5 år på lärarhögskolan och allt jag utvecklat och lärt mig under min tretton år som lärare på en sommar och några kvällar? Det får mig att tänka på andra förändringar som påtvingas skolan nu. Varför ska vi t.ex. införa fler nationella prov? Litar de ansvariga inte på att vi lärare kan bedöma vad våra elever kan? Att kunna bedöma mina elever är en stor del av min professionalitet. Varför ska den ifrågasättas? Och varför känner jag mig alltid ifrågasatt och trampad på när jag läser om satsningar på skolan?

Det enkla svaret är: därför att få av satsningarna som syftar till att höja läraryrkets status bygger på att förändra den nuvarande arbetssituationen för redan verksamma lärare. Få satsningar lyfter de fantastiska lärare som redan finns i den svenska skolan.

Borde inte första steget att höja ett yrkes status vara att kärleksbomba de som faktiskt är verksamma där i? Om vi vill få fler att söka till läraryrket ska vi inte då göra det till ett attraktivt yrke? Vad skulle göra läraryrket mer attraktivt?

Tre enkla vägar:

  1. Börja lyfta positiva exempel på lärare och skolor som gör fantastiska jobb utifrån sina förutsättningar
  2. Presentera satsningar som utgår från att lärare är experter och kompetenta
  3. Presentera satsningar som gör att lärares vardagliga förutsättningar att göra ett bra arbete förändras drastiskt till det positiva

Lärare vill ha möjlighet att undervisa. Lärare vill ha möjlighet att kunna planerar kvalitativa lektioner som når alla elever. Lärare vill ha möjlighet att ta hänsyn till elevers utveckling när de planerar sin nästa lektion. Lärare vill ha möjlighet till pedagogiska samtal med andra lärare. Lärare vill ha möjlighet att hålla sig uppdaterade med aktuell forskning. Lärare vill utvecklas och jobba i en lärande organisation.

Jag vill inte läsa mer om mitt yrkes låga status. Jag är och vill få vara stolt över mitt yrkesval! Varje dag ute i skolan, oavsett om det är som verksam lärare eller som lärarcoach, möter jag lärare som gör mer än sitt bästa. Jag är stolt att vara deras kollega. Kan inte vi få bestämma över vår status?

 Jag heter Janna.

Jag är lärare och jag har hög status.

/Janna Scheéele, lärare och lärarcoach i Stockholms stad

OS-tema på Ekensbergsskolan läsåret 2011-2012

Ekensbergsskolans elever får alltid en sommarläxa som ledtråd till kommande årets tema och inför detta läsår var uppgiften att måla en egen flagga. Uppropsdagen inleddes med ett ”startskott” då personalen introducerade årets tema för alla elever genom en föreställning med spex och dans. Under läsåret har temat integrerats i undervisningen i de olika ämnena som t.ex. på idrotten där alla barn har lärt sig vår OS-dans till låten ”We are all the winners”.

Under särskilda temadagar för hela skolan har vi delat in barnen i grupper med barn i olika åldrar i varje. Mottot för temaaktiviteterna har varit ”Det är inte viktigast att vinna utan att delta”.

Exempel på aktiviteter under temadagar är: tillverkning av vackra OS-ringar, en stor gemensam OS-tavla där alla OS-grenar finns med, läspass då vi läst grekiska gudasagor och gjort skuggteater av dem, vi har gjort teatermasker och trojanska hästar i kartong, vi har utifrån OS-städer läst geografi och tillverkat jordglobar i papier mache´ .

Vi har även sytt OS-maskotar, arbetat med skala och klippt siluetter av idrottare. Vi har provat OS-grenar, vi har mätt upp olika världsrekord och arbetat med tabeller och statistik.

På fritids har vi arbetat med idrott och skapande med OS-tema på olika sätt. Under vårterminen har vi haft ett stort Legoprojekt som innebär ett bygge av OS-byn där eleverna får ansöka om bygglov, göra ritningar och inte minst, samarbeta.

På vår senaste gemensamma temadag var barnen indelade i åldersblandade grupper som representerade olika länder. Barnen lärde sig säga hej på sitt lands språk och bar, under dagen, med sig sitt lands flagga. Dessa grupper arbetar ihop även i andra sammanhang.

Rektor Kicki Billing höll ett invigningstal och skolans personal svor vår egen OS-ed.

Därefter tände vi en OS-eld och alla passerade lagvis genom en OS-portal.

Dagens OS-grenar var: samarbetsbana, springskytte, blindboll, ”bockey” (en blandning av hockey och bandy) och att göra OS-ringar av allas avbildade händer. Dagen avslutades med att alla lag sprang i en gemensam stafett.

Ekensbergsskolans OS-ed

Vi lovar och svär,

att göra vårt bästa,

för att ge alla våra elever,

minnesvärda upplevelser och kunskaper

genom os-temat

Vi har hunnit med mycket roligt och med OS som tema är det lätt att fånga alla elevers intresse på olika sätt. Alla exempel får inte plats här men sammanfattningsvis är de gemensamma aktiviteterna och upplevelserna med hela skolan som vi minns mest.

De åldersintegrerade aktiviteterna bidrar till att skapa en känsla av gemenskap en känsla för skolan som en helhet.

Mer om vad vi gjort i de olika arbetslagen och tillsammans finns på vår hemsida.

www.ekensbergsskolan.stockholm.se

/Anneli Rytterlund, Ekensbergsskolan

Här nedanför kan ni läsa Ekensbergsskolans LPP för OS-temat

Ekensbergsskolan/Svanens arbetslag

Lokal Pedagogisk Planering

Tema OS ht.2011

Idrott & Hälsa

Syfte: Röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang.

Innehåll: Grovmotoriska grundformer, t ex springa, hoppa och klättra. Deras sammansatta former i redskapsövningar, lekar, danser och rörelser till musik. Lekar och rörelse i natur- och utemiljö.

Kunskapskrav: Eleven utvecklar sin förmåga att delta i lekar, spel och idrotter som innefattar sammansatta motoriska grundformer i olika miljöer.

Arbetssätt: Läraren tar hänsyn till varje elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Stärka elevens vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan. Ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel. Arbeta med många olika ”motoriska moment”.

Bedömning: Visuell bedömning av enskilda moment under lektion. Skriftlig dokumentation under och efter lektionen av de praktiska momenten och det muntliga samtalet.

Dokumentation: Skriftlig utvärdering och reflektion efter arbetsområdets avslutande.

Legoprojektet OS-byn, feb-2012

Förankring i läroplanen

”skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet… leken har stor betydelse för att elever ska tillägna sig kunskaper” Lgr 11 s.8

”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet”. Lgr.11, sid 8

Varje elev ska utveckla sin förmåga att arbeta i demokratiska former. Lgr11 s.15

Varje elev ska kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. Lgr 11 s.13

Varje elev ska kunna arbeta tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga. Lgr 11 s.13

Mål: Vi vill få fler elever att bygga med Lego än de som brukar. Vi vill få fler tjejer att bygga med Lego. Vi vill få in temat under fritidstiden och ge eleverna möjlighet att genom leken praktiskt befästa de kunskaper de tillägnat sig i skolan, kring temat OS. Vi vill att eleverna ska träna på att samarbeta. Vi vill inspirera eleverna att genomföra en strukturerad lek där man håller sig till givna regler. Vi vill att eleverna ska få förståelse för vad som måste finnas i en stad som anordnar ett OS (t.ex. sjukhus, hotell, restauranger, kommunikation).

Arbetssätt: Vi informerar eleverna om Legoprojektet på stormötet 27/1. Vi pratar om vad som måste finnas i en stad som ska anordna ett OS. Vi sätter upp en lista över det på anslagstavlan. Eleverna lämnar in ansökan om bygglov i postlådan vid kontoret. I ansökan ska det finnas en beskrivning och en skiss på vad de tänkt bygga, samt vilka som är med i gruppen. När/om bygglov beviljas sätts bygglovet upp på anslagstavlan i studiehallen. Gruppen tilldelas en ruta mark att bygga på.

Projektet planeras pågå under hela februari månad. Innan projektet drar igång för vi statistik över vilka elever som deltar i aktiviteter och vilka som bygger med Lego. Vi observerar eleverna i byggandet och i leken för att se hur samarbete och gruppdynamik fungerar samt om projektet har inspirerat till vidare lek på temat (inte bara byggande?).

Utvärdering: På byggloven ser vi vilka elever som deltagit, antal killar respektive tjejer. Det jämför vi med vilka som byggde med Lego innan projektet startade. Vi jämför också med vilka som överhuvudtaget deltar i aktiviteter under fritidstiden. Efter avslutat projekt utvärderar vi projektet muntligt utifrån målen tillsammans med eleverna på ett stormöte. Personalen utvärderar och diskuterar projektet på planeringsmötet den 20 april.

 

Enskede gårds gymnasium/Lindeparkens gymnasiesärskola- We are stronger together

Vi på Enskede gårds gymnasium/Lindeparkens gymnasiesärskola (Medie-handel- och kontors programmet), Hotell och restaurang skolan(särskoleklass) och St Eriks gymnasiesärskola fick möjligheten att åka till Madrid och träffa ungdomar med funktionsnedsättning från Spanien och Grekland för att genomföra projektet ”We are stronger together”.

Genom detta projekt har vi lyckats att visa hur vi känner, tycker och tänker angående vad vi har rätt till i samhället. Huvudtemat för utbytet var mänskliga rättigheter för ungdomar med funktionsnedsättning. Under veckan när vi var i Madrid besökte vi Afanias  Studio 3 särskola, Afanias/Plegar trädgård (daglig verksamhet), Afanias tryckeri (företag för personer med funktionsnedsättning) och vi deltog  i en föreläsning som handlade om mänskliga rättigheter. Föreläsaren var en ung spanjorska med funktionsnedsättning som hade läst en kurs på universitet i Madrid för att bli informatör om mänskliga rättigheter.

Vi upptäckte olikheter och likheter mellan oss som personer och grupp och insåg att det vi vill alla ha är en framtid där vi kan bli inkluderade i samhället, vi vill bygga familj och kunna försörja oss på egen hand utan att bortse från den hjälp vi behöver. Vi lärde oss mycket från spanska och grekiska ungdomar och de berättade att det svenska socialsystemet och LSS är mycket uppskattat och önskad i andra länder. Ytterligare besökte vi El Prado museet, Toledo stad, El Grecos museet, Madrid stad, Flamenco Tablado, ett diskotek och hade mycket roligt tillsammans.  Nu har vi nya vänner och ska fortsätta att jobba tillsammans för att bygga ett nätverk för ungdomar med funktionsnedsättnig.

För att kunna sprida kunskap om vårt projekt har vi redovisat projektets resultat till Duveholmsgymnasiet i Katrineholm (särskola program), St: Eriks gymnasium (särskola program), Arlanda gymnasiesärskola i Sigtuna och Rodengymnasiet i Norrtälje.  Vi hoppas att kunna inspirera andra ungdomar med funktionsnedsättning att ”go international” med mänskliga rättigheter.

Vi hoppas att flera ungdomar får möjlighet att delta i internationella projekt genom programmet Youth in Action (YIA).

Stor tack till vår skola Lindeparkens gymnasiesärskola, Ungdomsstyrelsen och Olof Palmes minnesfond.

Vi alla från ”We are stronger together”

/Elever på Enskede gårds gymnasium/Lindeparkens gymnasiesärskola

 Mer information:

Tillsammans är vi starkare ”Kontaktnätverk om rättigheter för ungdomar med funktionsnedsättning”

36 ungdomar från Sverige, Spanien och Grekland träffades i staden Madrid för att delta i ett ungdomsutbyte ”Tillsammans är vi starkare” under 7 dagar (23 – 30 oktober 2011). Syftet med projektet var att starta och utveckla ett europeiskt kontaktnätverk om rättigheter för ungdomar med funktionsnedsättning. Motivet med att genomföra projektet ”Tillsammans är vi starkare” var att hjälpa ungdomar med utvecklingsstörning att skapa INTERNATIONELL FÖRSTÅELSE för deras livssituation och stärka dem att uppnå självständighet och delaktighet i samhället genom inkludering på arbetsmarknaden, fritids och kulturlivet. Genom workshops, presentationer och grupparbeten jämförde ungdomar metoder, idéer och erfarenheter om deras dagliga liv för att kunna analysera sina livsvillkor och komma med förslag på förbättringar. Analys av och diskussion om dokumentet ”Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning” ökade kunskapen om förståelse för principerna om FRIHET, DEMOKRATI, RESPEKT OCH INTERNATIONELL FÖRSTÅELSE. De unga deltagarna hoppas att nå synlighet och representation i samhället på ett nytt sätt genom att sprida kunskap om deras europeiska kontaktnät. De hoppas att komma med nya förslag som kan påverka politiker, arbetsgivare och samhället.

De organisationer som var partners i detta ungdomsutbyte är Lindeparken Gymnasiesärskola / St. Erik Gymnasiesärskola – Stockholm, Afanias Studio 3 – Madrid och Estia – Aten.

/ Nelly Andersson, Lindeparken Gymnasiesärskola, projektledare Tel: 0768254344 nelly.andersson@stockholm.se

 

Månadens arbetslag februari-Hjärtats arbetslag Katarina Norra Skola

 Hjärtats arbetslag på Katarina Norra skola

På bilden ser ni på övre raden från vänster: Sofie Lennman, Pia Åsing, Chatarina Florin, Petra Östergren, Anders Clarstedt, Cathrin Svedén
Undre raden från vänster: Christina Molander, Mathias Bergsten-Kjellstrlm, Anna Mork-Åslund

På Katarina Norra skola finns vi, Hjärtats arbetslag,
vi kommer till jobbet otroligt glada varje dag!
Här finns inte bara 66 underbara barn att ta hand om,
det finns ju 9 lika underbara kollegor liksom.
Vi skrattar och har kul för det mesta,
men även tårar är okej när man är bland de bästa.
Smått hysteriska men roliga möten har vi varje vecka,
tills någon ”ryter” att nu får det räcka.
Att vara en i detta gäng är verkligen lycka,
det vill vi med detta brev uttrycka.

 

Alviksskolan 4d var med i Hjärnkontoret

Du kan kolla på filmen genom att klicka på bilden!

Under fyra dagar arbetade klass 4d i Alviksskolan intensivt och glädjerikt med skapandet av en Rube Goldberg-maskin. Av Beppe på Hjärnkontoret fick vi två tips: börja med slutet och använd er av saker ni har i klassrummet.

Klassen planerade gemensamt (se bild) och de som ville fick i läxa att rita en skiss över en viss del av banan. En elev gick ett steg längre med den frivilliga läxan då han sammanställde en skiss över allas förslag som sedan ritades upp på tavlan (se bild).

Nu kändes det som att vi hade kommit långt! Hur skulle nu banan byggas? Vilka saker behövde vi? Ett kreativt letande efter saker i klassrummet påbörjades; tejp, pennor, böcker osv. När allt tagits fram byggdes banans olika delar upp gruppvis. Små förändringar gjordes hela tiden och klassen visade en enorm förmåga att lyssna till varandras nya förslag och att ständigt vilja förbättrad banan.

Dagen när filmteamet kom var det nervöst. Skulle banan fungera? Det gjorde den! Se filmen här

Kerstin Dareflod och klass 4D i Alviksskolan

Hur man får elever i 9:an att dansa

Att jobba med dans i skolan är inte alltid det lättaste har jag märkt under de år jag jobbat. Problem jag ofta stött på är hur får man med alla? Men nu tror jag att jag hittat ett optimalt sätt att få in dans och rörelseglädje till musik. Det är ju som tur är, ett innehåll i läroplanen och i det centrala innehållet.

 
Hur jag valt att jobba på min skola

Eleverna får en lektion av introduktion, där jag visar på exempel från tidigare elevers dansframträdanden, dels via en powerpoint presentation och dels via den dokumentation jag gjort genom kameran. Visar dessa exempel på en stor skärm. Här berättar jag för eleverna hur man kan gå tillväga för att komma fram till ett resultat. Vi diskuterar rörelseriktningar, formationer, takt och låtens sammanhang etc.

I samband med denna introduktionslektion ”egen dans” får de ett study-paper innehållande lite tips på hur arbetets gång kan se ut samt kriterier för bedömning (enligt läroplanens kriterier) under rörelser till musik och dans. Det är jätteviktigt att ge eleverna tydlig information om VAD och HUR jag bedömer – därför visar jag även min personliga ”bedömningsmall” för eleverna före arbetsområdets start. Där är det 4 områden jag speciellt tittar på:

1. Deltagandet (som ju är en förutsättning för bedömningen)

2. Taktkänsla

3. Komplexitet i rörelser

4. Anpassning till låtvalet (sammanhanget)

Egna val styr arbetet

De får sedan välja om de vill jobba ensamma eller i grupp om max 5 personer. Eleverna får 200 minuter (4 lektionspass) till att hitta en låt, att komma på rörelser och på annat sätt finna inspiration. Upplever man att den inte kommer att bli klar i tid, blir det som i övriga teoretiska ämnen – läxa. De jobbar mycket i början kring själva låtfinnandet och att söka inspiration till rörelser, tex via You Tube, Google och MTV (eller liknande). Min roll i det hela blir stödjande, kollar av deras tidsram, hjälper och coachar. Under denna period är jag väldigt mobil och går runt till de olika grupperna för att ”kolla läget”. Under denna period upplever jag att hela skolan pratar dans – det verkar smitta av sig och det kan till och med dansas i korridorerna. Jag tror att man som elev är ganska stolt över vad man är på väg att göra… att skapa!! Att få känna kreativitet!

Uppvisning och utlärande som redovisning

När det så är dags för redovisning så sker den inför resten av klassen, efter den kommer vi till utlärandet av dansen för de övriga. Här väljer gruppen, eller den enskilde eleven, en snutt ur sin dans som man vill lära ut. Redovisningen avslutas med att alla dansar tillsammans. Här är det gåshudsvarning på läraren J

Lektionen avslutas sedan med att jag och eleven/eleverna går iväg för att titta på deras framträdande, på det jag filmat. Efter visningen tar vi tillsammans ett samtal kring hur de upplevt arbetet, var de hämtat inspiration, hur de fann och fastnade för just den låten etc. Sist men inte minst blir de då bedömda enligt ovanstående kriterier, vi tar i hand och jag avslutar feedbacksamtalet med ett förhoppningsvis ”Ni har levererat”, ”Du har helt klart visat en ny sida av dig själv”, eller ”imponerande”.

Jag är jättestolt över skolans elever som gör så bra ifrån sig under EGEN DANS ÅR 9! Mer dans i skolan! :-)

 

Fredrik Furtenbach

Lärare idrott och hälsa, Kungsholmens Grundskola 6-9

Sjöstadsskolan- WALS-konferens dag 2

Postat den 10  december, 2010 av Gunilla Pettersson-Berggren

Ännu en intensiv dag, dock med en liten arrangerad rundtur efter lunchen då vi hann se en glimt av regnskog, vattenstaden på pålar och några gyllene kupoler.

Vi har lyssnat till flera Learning studies från HongKong, Brunei, Indonesien och Singapore. Gemensamt är att de söker vägar att förbättra undervisningen och resultaten samtidigt som de strävar efter att eleverna ska bli delaktiga i sitt eget lärande, kunna uttrycka sig, ställa frågor och samarbeta. Det som slår en är hur oerhört effektiva de är i att organisera och strukturera sina lektioner och sitt arbete och hur de med stor självklarhet bygger sitt arbete på teorier och beprövad kunskap. Naturligtvis har dessa länder oerhört föreskrivande kursplaner ända ner på lektionsnivå, men den gängse lärarrollen ifrågasätts och vi har sett många exempel på hur elevers lärande stärks av ett ändrat perspektiv. Den svenska skolan  kanske befinner sig i andra änden av skalan, vi efterfrågar mer samordning och struktur och våra resultat pekar väl också på att en förändring måste ske. Vi kan mötas i  de frågor vi ställer kring vår undervisning och våra elevers lärande, vilket känns mycket inspirerande.  Slående är med vilken entusiasm alla deltagare talar om lärande, undervisning och innehållsfokus. Dagen har också bjudit på många möten, framför allt med skolfolk från HongKong och Sverige, men även Singapore och England. Det vidgar våra perspektiv och stärker vår övertygelse om att delade erfarenheter och kunskap utvecklar våra skolor .

Sjöstadsskolan- WALS-konferens 2010

Postat den 9 december, 2010 av Gunilla Pettersson-Berggren

Vi anlände till Brunei och Bandar Seri Begawan i går kväll. Fuktig värme slog emot oss, mörkret föll på fem minuter, men på hotellet är det kallt av all aircondition. Imorse hämtades vi med buss 6.55 och transporterades till universitetet som i dagarna fyller 25 år. Staden är utspridd, det ligger lite hus här och var efter trafiklederna och det är påfallande stilla när man lämnar köpgatorna.

Efter en pampig ceremoniell invigning av konferensen, med alla högheter inom utbildning och universitet närvarande, förbön och diverse artigheter utbytta, tog ett gediget program vid.

 Här är många människor  från Asien; Japan  som har hållit på i hundra år med kollektivt lärararbete för att förbättra undervisningen ; Vietnam, Indonesien, Singapore, Brunei som bestämt sig för att satsa nationellt på Lesson Study med blickarna vända mot den japanska modellen. Man bevakar resultat i framgångsrika länder, tar intryck av läroplaner och kursplaner runt om i världen och designar lektioner och upplägg där samarbete, elevaktiva arbetssätt, olika lärstilar och individuell uppmärksamhet finns med som viktiga utvecklingsområden.

Här är också folk från USA, England, Schweiz och Sverige  som också vittnar om behovet av förbättring av undervisningen och ser vinster med det kollektiva lärararbetet. Naturligtvis är våra skolsystem olika, men att det är bra många frågeställningar som är gemensamma och att vi närmar oss varandra, är vi övertygade om efter dagens program.  Vi lyssnade på två föredrag om Public lessons, ett från Hong Kong, ett från Singapore.  Intresserade föräldrar, lärare och andra bjuds in att observera en öppen lektion, välplanerad förstås och kanske på stor scen! Efteråt diskuterar en panel med åhörarna om vad man sett, frågar, föreslår förbättringar  och utvärderar vad eleverna lärt sig. Slut på det stängda klassrummet alltså…

Flera presentationer vittnar om Learning study som professionell utveckling för lärare. De svenska forskarna Ulla Runesson, Angelika Kullberg och Ingrid Carlgren undersöker hur man kan utveckla Learning study genom att använda resultat från andra LS. En grupp svenska lärare tog avstamp i resultat från studier i Hongkong i sin granskning av elevers förståelse av det som ska läras. Det är spännande att se hur vi kan använda och dra nytta av varandras erfarenheter och kunskaper.

Sjöstadsskolan- Skolbesök i Hongkong

Postat den 7 december, 2010 av Gunilla Pettersson-Berggren

Idag har vi varit på besök hos rektor Teddy CK Tang på The Hong Kong Management Association K S LO College. Detta är en secondary school i ett barnrikt område i utkanten av staden, tätt bebyggt med 40-våningshus. Skolan har ca 1100 elever, alla i skoluniform  och 40 st i varje klassrum!  Mattelektionen som vi besökte var på engelska och handlade om vinklar och gick i ett rasande tempo med alla elevers fulla uppmärksamhet!  Klassrummet var stort och kalt med dålig akustik, men tekniskt välutrustat med datorkanon och mikrofon. Eleverna var aktiva med att finna lösningar på de uppgifter de fick, läraren gav ledtrådar och några lösningar lyftes fram.

De första uppgifterna var lätta men blev svårare och mer abstrakta efterhand. De elever som hade goda resultat kunde få undervisning på engelska i andra ämnen, annars var all undervisning på kinesiska som var elevernas modersmål.Man hade en ”Open Classroom-policy” , eleverna var vana vid besökare, uppträdde obekymrat och frimodigt och  brydde sig inte särskilt mycket om att vi var närvarande eller att vi filmade.

Vi var imponerade av elevernas koncentration trots att de var så många i rummet. Vi fick också höra om deras pågående arbete med Learning study som var mycket gediget och genomtänkt. Skolan gjorde flera studier varje år och hade sett att undervisningen och elevresultaten höjts påtagligt.

Vi blev oerhört väl mottagna, hann prata mycket om skola, skolsystem, Learning Study , Hong Kong versus Kina,  och blev också bjudna på Dim Sum innan vi utväxlade visitkort, gåvor och adresser. Fyllda av intryck lämnar vi denna denna lilla jättestad!