Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Inspiration

Sjöstadsskolan på studieresa i Hongkong och Brunei- Learning study

Postat den 6 december, 2010 av Gunilla Pettersson-Berggren

Sjöstadsskolan är nu inne på sitt tredje år med arbete inom Learning study, LS. För att öka kunskapen och fördjupa förståelsen för LS åker en grupp bestående av Lena Lindblad Petersen, rektor, Bert Johansson, biträdande rektor, Gunilla Pettersson Berggren, arbetslagsledare, utvecklingsansvarig och handledare för LS samt Mait Adegård, utvecklingsansvarig på utbildningsförvaltningen på en studieresa till Hongkong och Brunei.

I Hongkong har man utvecklat och arbetat med LS sedan 2003 och i Brunei hålls den årliga världskonferensen för nätverket i Learning study. Här följer rapporter från studieresan.

Bakgrund:

Ur kvalitetsredovisningen 2010

Vi startade projekt inom Learning study där speciell fortbildning erbjuds lärargrupper hos oss under professionell handledning. I studien arbetar man med att i undervisningen hitta de kritiska aspekterna för lärandet av ett nytt område och med följande frågeställningar: Vad behöver eleven veta för att lära sig nästa steg i kunskapsutvecklingen? Vad är det som i området är det svåra och som måste förklaras och bearbetas av eleven för att eleven ska nå förståelse?

Syftet med projektet är att öka måluppfyllelsen i alla ämnen och för oss med särskilt fokus på ökad måluppfyllelse i matematik både för att öka resultaten inom vår verksamhet och för att det pågår en nationell satsning på att höja måluppfyllelsen för elever i matematik.

Lärare som ingått i studier inom Sjöstadsskolans Learning study-projekt har upplevt att studien inneburit ett ökat fokus på undervisningen. Vikten av att noga planera sin undervisning, ta reda på vad eleverna kan före och efter, presentera mål med lektionen och vara uppmärksam på elevernas frågor och svar är erfarenheter som lärare tar med sig. Det har också medfört en större arbetsglädje och tillfredsställelse att tillsammans med andra få ägna sig åt undervisningens kärna samt en medvetenhet om vikten av att ägna lektionen åt det planerade innehållet utan avbrott och störande inslag.

För övriga lärare har diskussionerna i samband med redovisning av studien, väckt frågor och riktat uppmärksamhet mot undervisningens innehåll. För eleverna har studierna gjort att allas förkunskaper blivit synliga och undervisningen har inriktats på förståelse för alla. Elevernas resultat har förbättrats under studiens gång och det kan skönja att förståelsen har fördjupats.

Kristina Björkegren Linder rapporterar direkt från Grangeton ”Vi britter har dessutom en tradition av att göra uppror mot auktoriteter och överhet”

 

 Welcome to Grangeton

Klockan är nio och barnen väller in över gårdsplanen. De hoppar och skuttar, stojar och skrattar. Några flickor är klädda i brudklänning med slöja, några pojkar bär hög hatt och frack. Ett helt bröllopssällskap i miniatyr är på väg att invadera skolan.

”Vi utlyser den nya borgmästaren i Grangeton i eftermiddag och då tar vi tillfället i akt att låta några gifta sig”, säger Mike Hannon, rektor på Grange School Primary i Nottingham skrattande.

”På fredagar bryter vi läroplanen. Barnen får istället välja att gå på någon av ett trettiotal workshops. I eftermiddag samlas alla i gymnastiksalen. Då har vi fest.”

För bara några år sedan var Grange School nedläggningshotad. Den rankades bland de sämsta i Storbritannien.  Då tog visionären Richard Gerver över ledarskapet med mottot att ”det skall vara lika roligt att gå till skolan som att vara på Disneyworld”. Tillsammans med personalen byggde han upp en verksamhet utifrån ledorden ”living, laughing, learning” med kreativitet och entreprenörskap som bas.

In med lokalsamhället, boende och entreprenörer i området!  Grangeton är skolans egen stad och den styrs av eleverna. Borgmästaren och rådet väljs på ett år i taget. I staden finns ett bibliotek, en restaurang, en arbetsförmedling, en tevestudio, en radiostation, ett språkcafé och ett museum som speglar skolans historia.

Grangeton har också ett eget universitet där barnen får skriva in sig på kurser eller workshops. Höstterminens utbud ser ut så här:

”Våra universitetsstudier är mycket populära, de gillas av både elever och lärare. Lärarna får undervisa i sånt som de brinner för på sin fritid och eleverna får ta del av de vuxnas passion och engagemang”, berättar Ms Buxton som är biträdande rektor på skolan.

”På fredagar är sjukfrånvaron noll”, kontrar Mike Hannon skrattande.

”Hur kommer ni undan med att bryta den väldigt strama engelska timplanen”, undrar vi.

”Vi levererar väldigt goda skolresultat. Det gör att Offsted – den engelska motsvarigheten till Skolinspektionen – låter oss hållas”, svarar Mike Hannon. ”Vi britter har dessutom en tradition av att göra uppror mot auktoriteter och överhet”, påpekar han vidare.

Jenny Boswell är skolans yngsta och senast anställda lärare. Hon håller kurser i spelkonstruktion. Jenny har en farbror som konstruerar sällskapsspel. Eftersom farbrodern inte hade några egna barn fick Jenny och hennes syster när de var små testa farbroderns olika spelkonstruktioner innan han sålde dem vidare. ”Nu har ju dataspelen tagit över alltmer, men min farbror hann bli omåttligt rik”, berättar Jenny och visar några av hans verk. På Jennys kurs får barnen konstruera sina egna spel; analysera vad som lämpar sig för olika åldrar, fundera över färger, former, intrig och syfte för att vid kursens avslut ha skapat sitt alldeles egna sällskapsspel.

Mr. Seymour är en av skolans tre biträdande rektorer. Han är intresserad av spelandets psykologi. ”Vad är det som får vissa människor att ta stora ekonomiska risker och andra att vara väldigt försiktiga. Hur påverkar man varandra i grupper?” I workshopen ”Money Matters” ger han barnen åtta frågor med fyra olika svarsalternativ. Frågorna kretsar kring företagsekonomi och handel; ”Vad kallas det när man förhandlar om en varas pris?” ”Vad heter det bås där man provar kläder?” ”Vad säger man inte till expediten i en livsmedelsaffär?”.  Barnen får i grupper svara på frågorna, sedan ger han dem 100 fiktiva pund som de får satsa på sina svar. Med rätt svar dubblas insatsen, vid fel svar dras den satsade summan från portmonnän.  Mr Seymour har barnens och vår, totala uppmärksamhet. Spänningen är nästan olidlig och vi har svårt att lämna rummet för att ta oss vidare till workshopen i nästa rum. Men i nästa rum fångas vi av barn i färgsprakande saris. De visar upp en traditionell indisk stavdans……

I Mike Hannons arbetsrum möts vi av papperslösa bordsytor och en helt tom anslagstavla. ”Den tomma anslagstavlan är symbolisk”, säger Mike. ”Jag ägnar väldigt lite tid åt pappersarbete. I vår skola prioriterar vi istället samtal i alla former, och jag försöker att så mycket som möjligt vara närvarande i den dagliga verksamheten. Eftersom jag älskar trädgårdsarbete håller jag på fredagarna i en trädgårdsworkshop. Planen är att nästa år vara med i the Great British Garden Competition.”

Vem blev vald till borgmästare? Liam var en av kandidaterna. Läs mer på:  http://grangeton.com/

Stefan Danielsson, direkt från Leeds; Vi ska presentera Leedsprojektet vecka 44 på Skolforum. Har ni möjlighet så kom förbi!

Onsdag 29 september 2010

Så var det dags för den sista dagen här i Leeds. Det började som vanligt med att telefonväckningen ringde en halvtimme efter att jag vaknat, men också fina hotell måste väl få ha någon liten skönhetsfläck.

Som avslutning på projektet samlades alla fem skolor med sina partnerskolor i Civic Hall, borgmästarens residens i Leeds, dit vi kom efter en promenad i traditionellt fördomsuppfyllt engelskt väder. Här hade vi en genomgång av projekten och en kort resumé av hur vi haft det. Alla i svenska delegationen är översvallande nöjda och tycker att det varit otroligt lärorikt och nyttigt både att se det engelska skolsystemet på nära håll och att träffa dem man ska samarbeta med personligen. Vad gäller just vårt projekt så är det ju så illa att ni inte har fått höra något om det egentligen, så sent om sider ska ni nu få veta lite mer ingående vad just vårt projekt handlar om.

Huvudmålet är att barnen ska utvecklas i IKT, vilket betyder ungefär datakunskap lite, att kunna maila, bifoga filer, använda digitalkamera och ladda upp bilder med mera. Slutprodukten ska bli en kortare film bestående av stillbilder och speakerröst där man berättar om elevens val, vad man gör, hur ofta och varför man valt det man valt. Båda skolorna gör samma sak, men i England har man något som kallas Smarts groups, vilket är en form av släkting till elevens val. Under resans gång kommer vi att kommunicera via email och förhoppningsvis bloggar, och går allt som det ska så kommer barnen att lära sig mer om hur saker och ting fungerar i England, samt naturligtvis att bli bättre på engelska på köpet. Att vi använder oss av en skola i ett annat land tror vi kommer att sporra barnen att göra ett bra jobb, återstår att se hur det utvecklar sig.

Näst anhalt i projektet blir för oss i Sverige skolmässan som är v.44, där vi ska presentera våra olika projekt. Har ni möjlighet så kom förbi! En kulturell skillnad som blev tydlig i samband med detta är det faktum att man från engelskt håll skickar ”höjdarna” i stället för de som verkligen arbetar med projektet. Vi skulle vilja att Tim och Vanessa, som vi jobbar med, skulle kunna komma över till Sverige för att få en egen bild av hur vi jobbar, men pengar går till exempel istället till att fyra högre uppsatta personer kommer till skolmässan, trots att de inte kan svara på något om de individuella projekten.

Efter att mötet avslutats och vi sagt farväl till våra kollegor i Methley så var det dags för some serious shopping. Affärer finns det ett överflöd av i Leeds om du någon gång har vägarna förbi. Därefter samling vid pumpen och resan hemåt tog sin början.

Efter lite dramatik på tågstationen lyckades vi tillslut få med alla på planet, där man i vanlig ordning kan spara en massa pengar genom att köpa diverse saker(!).

Dagens höjdare får väl bli den fundering som automatiskt dyker upp (borde gälla alla, men det kanske bara är jag?) när man ser alla dessa ”TO LET” skyltar som finns överallt. Finns det folk som faktiskt inte kan motstå frestelsen att skriva in ett I mellan dessa ord? Har inte sett några bevis än, men sanningen finns någonstans där ute.

Därmed avslutas denna blogg, en härlig resa med många härliga upplevelser och erfarenheter. Cirkeln slöts på ett fint sätt när Annika informerade den väntande taxichauffören på Arlanda att ”I’m the last one”. Hem för debriefing med andra ord!

Cheers!

Din röst från Leeds, Stefan Danielsson

 Måndag 27 september 2010

Så var det dags för den första dagen i Leeds. Jag drog bort gardinerna för att mötas av en grådaskig dag med regn i luften, och det första jag ser är en man som cyklar… i t-shirt!

Efter frukost blev det en taxitur till Methley High Primary School, som ligger en bit utanför själva centrum. Taxichauffören valde att denna gråkalla dag använda sig av korsdrag för att få en behaglig temperatur i bilen, och man kan väl konstatera att den värme-gen som engelsmän besitter, förmodligen inte skulle vara så svår att hitta med några få forskaranslag.

 Så fort vi kommit fram bar det av till skolans samlingssal/matsal/gympasal där hela skolan hade samlats för Assembly. Detta gör man en gång i veckan för att repetera lite av vad man jobbar med och ska tänka på. Det första man märkte var att alla barnen satt ner på golvet, och all personal var vid sidan om. När vi har liknande samlingar så brukar personalen sprida ut sig bland barnen för att bibehålla ett visst lugn, något som inte behövdes det minsta här. Alla barn, inklusive treåringarna, satt och lyssnade fokuserat när deras rektor pratade!

Sedan slussades vi ut i verksamheten och fick vara med på diverse lektioner från de allra minsta till de äldsta eleverna på skolan.

Vad man reagerar på först och främst är de olika systemen för bestraffning och belöning som man använder sig väldigt mycket av. Bestraffningar utdelas i form av varningar, från en till fyra, där ettan inte är mer än just en varning. Blir det fler får man allt ifrån sitta vid sidan om i fem minuter eller bli hämtad av sina föräldrar. Belöningar delas ut både gruppvis och individuellt för gott beteende, alltifrån stickers och stjärnor till kakor när gruppen har gjort bra ifrån sig.

Det andra man tänker på är användandet av Smartboard och datorer. Det finns en Smartboard i varje klassrum, även de minsta har en, och även ett gäng datorer till förfogande. Det verkar ofta vara samling och avslutning framför tavlan (man sitter i ring på golvet), och det går väldigt snabbt att få alla på plats. Vid en av våra pratstunder med rektor Tracy Dell berättade hon dock att de har funderat lite kring användandet, det är lätt att gå lite vilse och tro att man löser allt med en Smartboard, men det gäller att fokusera på vad man lär sig och hur man kan ha den som hjälpmedel.

Lunchen kan sammanfattas med pasta och potatis (vi förföljs alltså av detta märkliga matfenomen).

Under eftermiddagen blev det fler lektioner, väldigt trevliga och nyfikna barn, och duktig personal som tar hand om dessa barn. Avslutningsvis blev det en pratstund om morgondagen, då vi ska lära barnen lite svenska, och dessutom prata mer ingående om projektet vi har tillsammans. Nöjda men trötta åkte vi sedan tillbaka till hotellet för att invänta kvällen och vad den har att erbjuda.

Dagens höjdare var när jag förklarade för en femåring att jag heter Stefan och kommer från Sverige, som är ett annat land och ligger långt härifrån.

Hans svar var ”Transformers come from another planet…”

Så har ni vikariebehov för de lägre åldrarna kan det vara läge att önska Optimus Prime!

Bilden kommer från Flikr.com AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by Virtual Learning Center

Läs det första inlägget och presentationen av Stefan och Leedsprojektet här!

Din Röst från Leeds, Stefan Danielsson

Söndag 26 september 2010

The eagle has landed! Så har vi fått brittisk mark under våra svenska fötter. Efter att mött befolkningen kan man konstatera att de är otroligt bra på engelska, gammal som ung! Ett gott betyg till språkundervisnngen i landet, det är nästan så att man har svårt att hänga med själv bitvis.

Efter en tågresa från Manchester till Leeds drogs vi genast till hotellets meny för att stilla vår reshunger. Efter diverse beställningskrångel med en något förvirrad tremänning till Basil Fawlty verkade allt lugnt och vi kunde sitta tryggt och vänta på kvällens sista resmål. Det vill säga tills beställningen uppenbarade sig. En ”toast with cheese”, låg nu serverad som två skivor rostat bröd på en tallrik, och vad som verkade vara en vanlig sallad visade sig vara en skål med broccoli. Språkförbistring eller kulturkrock, oavsett vilket hoppas vi på färre överraskningar av denna kaliber inför morgondagen. Därmed dags att släcka lyset på ett hotell som för övrigt är riktigt trevligt med fina rum.

Bilden kommer från Flikr.com AttributionNoncommercialNo Derivative Works Some rights reserved by rofanator

Läs det fösta inlägget och presentationen av Leedsprojektet här!

Kettil Mannerheim: Sparka igång skrivandet med digitala bildnoveller!

Eleverna sitter med mikrofon, hörlurar och dator – men jobbar in i det sista med hederlig gammal textbearbetning – frågan är om de är medvetna om det.

Liksom många svensklärare, hyser jag en närmast osund kärlek till det skrivna ordet. Jag tjusas av träffande ordval, imponeras av sinnrika dispositioner och formligen dyrkar smidiga övergångar mellan stycken. När jag själv skriver blir jag manisk. Det är ett klippande och ett flyttande, en hungrig jakt på vassare ord, ett febrilt sökande efter bättre balans och finare flöde.

Vi som har den här läggningen har ofta litet svårt att förhålla oss till att många människor, däribland en hel del skolelever, inte intresserar sig för text alls och tycker att ”det är tråkigt att skriva”. Några tycker rent utav att det nästan är plågsamt och saknar fullständigt textnördens djuriska drift att fila på kommatering och interpunktion. Hur ska vi skriftfantaster möta ungdomar som inte låter sig hänföras av bokstävernas mystiska dragningskraft? Ja, kanske kan vi börja med att erkänna att de har en poäng.

För vad är väl en stackars ensam text idag? Ståendes mol allena kan den säkert kännas som något mycket sorgligt, trist och färglöst för en person som växer upp i det multimediala samhället. Kanske som något ofärdigt rent utav.

 Med utgångspunkt i dessa 2010-talets realiteter drog vi på Stockholmskällan och Medioteket igång Skapande Skola-projektet Historiska bildnoveller tillsammans med åttorna på Gärdesskolan. Förhoppningen var att Stockholmskällans rika material av gamla foton kombinerat med en multimedial presentationsform skulle vara en så pass rolig och inspirerande mix att eleverna liksom bara av farten intresserade sig för att piffa upp själva berättelsen – texten – i syfte att leverera en häftig slutprodukt.

 Projektet sjösattes på Gärdesskolan med en introduktion av temat Ung i Stockholm 1850-1960, en presentation av webbplatsen Stockholmskällan och några dramaturgiska tips. Sedan var arbetet med att leta historiska bilder och fundera på spännande berättelser igång. Efter några veckor av research och manusarbete i skolan kom ett glatt gäng elever till Medioteket för att färdigställa sina bildnoveller med hjälp av gratisprogrammet Photo Story och Mediotekets IKT-pedagog Andreas Meschke. Datasalarna fylldes till bredden med mikrofoner, hörlurar och fokuserade tonåringar.

 Och där började jag, textnörden, känna igen mig i ungdomarnas arbetssätt. Fotosekvenser ändrades, zoomningseffekter diskuterades och ljudeffekter finjusterades. Men framförallt, all you textlovers out there – runt omkring mig hörde jag det välbekanta och trevliga ljudet av gammal hederlig textbearbetning:

 – Nä, det där låter inget bra. Vi stryker det. Vi börjar direkt med ”Blodet droppade ner på Åke Jonssons skjorta”.

 Att jobba med det som så fint kallas för det vidgade textbegreppet verkar vara en effektiv metod att sätta fart på arbetet med helt vanlig gammal text. Av lärarnas feedback till oss att döma ser det i alla fall ut att vara så: Även de elever som tidigare haft mycket svårt för att skriva levererade bra berättelser. Och dessutom hade de roligt när de gjorde det.

 Kettil Mannerheim

Samordnare och pedagog på Stockholmskällan

Se Biljetten, Nicolas och Ludvigs historiska bildnovell.

Läs mer om Mediotekets och Stockholmskällans Skapande Skola-projekt.