För dig som missade Geografdagarna på Stockholms universitet 2016

Foto av logotypen för Geografdagarna 2016, Mind the GapVeckan efter höstlovet var så intensiv att jag aldrig hann skriva något om hur otroligt givande det var att få delta på Geografdagarna. De anordnades av Institutionen för naturgeografi och Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet tillsammans med Geografilärarnas riksförening. Programmet var så välfyllt att vi var många som kände att vi gärna hade velat klona oss själva och gått på flera spår.

David Lambert huvudtalare

Den första dagen var David Lambert, professor i Geography Education, Institute of Education, University College London, huvudtalare. Han har varit en drivande kraft till en förnyelse av geografiämnet i England och han arbetar oavbrutet och passionerat för att synliggöra och stärka ämnets roll. Det var verkligen inspirerande att få höra honom tala om ”GeoCapabilities” och vilka förmågor som är viktiga i geografiämnet. I den här korta videon här kan du själv höra honom tala om vikten av god geografiundervisning och om geografiämnets roll för framtiden.

Undersöka världen från klassrummet med GIS

Efter Lamberts föredrag så delade konferensen upp sig i tre olika spår med olika sessioner och workshops. Hela programmet hittar du här. Själv deltog jag i spår B med Geografiska informationssystem och det digitala klassrummet. Där höll jag ett föredrag om GIS i undervisningen med några praktiska exempel. Min presentation finns här nedan. Det kanske inte är så tydligt utan pratet till, men här finns en hel del matnyttiga länkar.

Ökad förståelse för kartprojektion med appen World Map Golf

På samma spår fick vi lyssna på Pontus Hennerdal som är forskare på Kulturgeografiska institutionen, SU, och skapare av appen World Map Golf. I sin forskning fann han att många elever har svårt att veta vad som händer med ett flygplan som åker över Nord- eller Sydpolen om de tittar på en platt världskart. De tänker sig att planet kommer fram i motsatt kant, precis som om det skulle åka ut vid sidan på kartan. Testa Pontus app tillsammans med dina elever och träna förmågan att förstå kartprojektion samtidigt. Avslutade vårt spår gjorde Gustaf Wiberg som är gymnasielärare i Huddinge. Även han pratade om GIS i undervisningen utifrån de förutsättningar många lärare har. Lite tid för ett stort innehåll och svårt att hitta lämpliga program.Bild på appen world map golf på en iphone

Hållbarhet och sårbarhet som en röd tråd i geografiämnet

Den andra dagen var två gymnasielärare från Stockholm stad huvudtalare, Göran Dessen och Lotta Dessen Jankell. De gav exempel från sina skolor, Norra Real och Globala gymnasiet, på hur de arbetar med hållbar utveckling och samhällets sårbarhet. Samtidigt betonade de att de aldrig släpper geografins rumsliga frågor. De samarbetar med kollegor i andra ämnen för att kunna genomföra en tvärvetenskaplig undervisning. En otroligt givande föreläsning som gav både inspiration och nya funderingar. Vi kunde fortsätta diskussionen i ett av spåren. Även den andra dagens program var välfyllt.

Exkursion i ett regnkallt Stockholm

Efter lunch gav vi oss ut på exkursion i Stockholm ledda av Lennart Tonell, universitetslektor, Kulturgeografiska institutionen, SU, och Christina Schaffer,utbildningsadministratör, Institutionen för naturgeografi, SU, och stadsodlare. Molnen hade redan börjat hopa sig och det skymde trots att klockan bara var 13.00. Som tur var tillbringade vi den mesta tiden i bussen och vi var ganska rejält klädda för våra korta promenader i Stockholms omgivningar. Det var en intressant rundtur i Stockholm med många vinklar på vad som styr vilken stadsplanering som genomförs.

Geografdagarna 2018 i Karlstad

Trots den kalla och blöta avslutningen på dagen så var Geografdagarna en av de mest givande konferenser jag varit på under de senaste åren. Jag ser verkligen fram emot 2018 då Geografdagarna kommer anordnas av Karlstads Universitet och vi får hoppas på att solen visar sig då.

En oförglömlig resa till Auschwitz-Birkenau

Den här veckan har varit tung men viktig. Vårt ämneslag har varit i Auschwitz-Birkenau och med våra egna ögon sett den förödelse som nazisterna orsakade mänskligheten. Det här är inte en fullständig resedagbok utan mer början på en process. En process och ett försök att förstå det ofattbara. En början på att försöka återge och förhindra att något liknande någonsin sker igen. Jag förstod inte innan. Jag förstår inte siffror. Men jag förstod när jag såg hur stora lägrena var. Jag förstod när jag såg mängden av de insamlade föremålen. Jag förstod när jag kände kylan i luften och såg hur lite skydd mot den som människorna här hade. Att förstå är det minsta jag kan göra för de människor som miste livet här.

Jag tror att både jag och mina kollegor kommer vara bättre på att undervisa om Förintelsen efter den här resan. Vi tog mängder av bilder och här visar jag några av de bilder som ett försök att återge vår upplevelse.

Att själv få se och uppleva detta var viktigt för mig och det borde vara en obligatorisk del av lärarutbildningen. Vi var sex SO-lärare som åkte och jag är så tacksam för att vi var denna lagom stora grupp med människor som jag tycker så mycket om. Det är en ynnest att ha sådana varma, drivande och inspirerande kollegor som jag har. Tack vare stipendier från stadens stiftelser var det ekonomiskt möjligt för oss att åka.

En droppe i taget

14555597_898485473618339_1161526849_nEfter mycket vånda så valde jag att ställa upp i debattprogrammet SVT Opinion Live för att debattera mediebilden av skolan. Trots att programmet utger sig för att vara ett program där frågor fördjupas och där aktuella samhällsfrågor ges nya perspektiv, så förstärker de ofta den rådande mediebilden av viktiga frågor. Exakt vad redaktionen valde att göra med bilden av skolan. Inför programmet hade redaktören intervjuat mig över telefon under cirka 30 minuter. Varje förklaring jag gav följdes av en följdfråga och en fördjupning och breddning av frågan. Jag fick förtydliga min syn på orsakerna till skolans problem samt vilka lösningar jag förespråkade. De verkade uppriktigt intresserade av det jag ville förmedla.

Under torsdagen hade jag fantastiska, elevledda utvecklingssamtal med mina fina mentorselever. Det fick mig att tänka på annat och det var först vid det sista samtalet som det slog mig att jag senare under kvällen skulle stå i TV och debattera. Efter en ovanligt nervös tunnelbaneresa in till stan fick jag springa till tåget. Verkligen springa. Andfådd lyckades jag hinna till min plats precis innan tåget mot Göteborg började rulla. Under tågresan så försökte jag strukturera mina tankar genom att skriva ned argument. Jag bad även om input från andra lärare i sociala medier och kände att jag nu hade en viktig roll i att försöka representera alla goda insatser som görs på skolor runt om i landet. Det blev tre tättskrivna A4.

Väl framme i Göteborg var det lite strul att hitta rätt plats till taxin och när jag kom fram till TV-huset fick jag direkt gå in till sminket. När jag är färdig så förde redaktören mig till ett hörn av rummet så att jag inte ska få möjlighet att prata med Per Kedland innan sändningen. Samtidigt som ljudkillen satte fast myggan på mig, så gick en av redaktörerna igenom mina frågor. Hon var inte så intresserad av mina anteckningar utan framhöll hur viktigt det var att jag målade upp bilden av en bra skola och undervisning. Jag fick inte reda på några frågor i förväg.

För en samhällskunskapslärare så var det en nyttig erfarenhet att få se media från insidan. Jag var medveten om att jag inte är medietränad. Det var SVT Opinion Live också. De ställde inte de frågor som de ställt till mig innan och som jag hade velat besvara. Vad är orsaken till att det är sådan skillnad mellan skolor? Hur kan vi komma tillrätta med sjunkande resultat? Jag blev istället avbruten och fick frågor som inte kom åt grundproblemet i svensk skola. Inte heller fick jag möjlighet att beskriva den positiva utvecklingen av kollegialt lärande som sker inom och mellan skolor. En skolutveckling som sker genom samplanering och observation av varandras lektioner, genom reflekterande blogginlägg som blir lästa av tusentals lärare och genom samarbete i sociala medier.

För att komma tillrätta med grundproblemen i svensk skola så måste vi revidera det fria skolvalet och skolpengssystemet (bra förslag för det kan ni hitta här och här). Då både OECD och Skolkommisionen har lyft fram att det är den ojämlika skolan som är det största problemet inom svensk skola, så undrar jag om krafter som vill bevara ett privat företagande med stora vinstuttag, försöker sända ut dimridåer. Känner dessa börsnoterade företag att snaran är på väg att dras åt i och med att Skolkommissionens förre ordförande nu är en medlem i regeringen? Är det anledningen till att Svenska Dagbladet marknadsför bilden av en misslyckad pedagogik så hårt? Ska frågan istället handla om att lärarna är oskickliga? Något som inte stämmer och en bild som jag vill förändra. Det gick kanske inte att göra genom deltagandet i ett ”uppgjort” debattprogram. Jag har ingen hink att släcka branden med, men jag har en tesked. Med denna tesked så får jag släcka branden med en droppe i taget. Om vi är många lärare som tillsammans deltar i debatten så finns möjligheten att vi kan lyfta det positiva i svensk skola och starta positiva, uppåtgående spiraler.

Foto: Josefina Garcia Hultqvist

Stämmer verkligen mediebilden av skolan?

SkärmklippÄven jag blev chockad när jag läste gårdagens debattartikel i Svenska Dagbladet av läraren Per Kedland. Är det så här det går till i svensk skola?! Texten lämnade mig inte och när jag på kvällen läste ett tweet av Max Entin så kände jag att jag måste säga ifrån. Det här stämmer inte alls med min egen bild av skolan. Jag har besökt många skolor genom åren och ingenstans går det till så här som det beskrivs i debattartikeln.

Vi läser om media med våra sjuor och då pratar vi om mediebilder och avsändarens syfte. Här är det inte bara artikelförfattaren som har ett syfte. Här har även tidningen som tagit in artikeln ett syfte, en vilja att måla upp en nidbild av svensk skola utifrån en anekdotisk erfarenhet. Jag säger inte att det inte stämmer i vissa enskilda skolor under någon enskild period. Men arbetsklimatet som beskrivs är så långt ifrån min egen verklighet som man kan komma. Precis vad andra i twitterflödet ansåg. Annika Larsson svarar Max Entin:

Verklighetsbilden. Det är möjligt att det finns enskilda skolor som den som beskrivs, men det utmålas som en bild av alla skolor.Skärmklipp2

Därför vill jag nu ge min bild. En verklighet lika sann som någon annans. Denna bild är för alla er som har lämnat skolan och inte möter den dagligen längre och kanske tror att den bild som Kedland ger stämmer.

Innan lektionen börjar ställer våra klasser upp sig utanför klassrummet på ett led. Ja det fungerar även på högstadiet. Vi har gemensamt kommit fram till detta i kollegiet och genom att vi alla lärare har samma regler så blir det lättare för eleverna att veta vad som förväntas av dem. När det är tyst och alla är beredda på att gå in, det vill säga har stängt av sina mobiler och har material med sig, så välkomnar vi eleverna in i klassrummet. Personligen så hälsar jag på eleverna genom att ta varje elev i hand. Eleverna går in och lägger sina mobiler i mobildagiset längst bak i klassrummet och sätter sig sedan i sina bänkar. Vi använder många strategier för att få det att funka. En är att variera undervisningen och bädda för att alla elever ska lyckas med uppgifterna, samtidigt som alla möter en utmaning på sin egen nivå. När lektionen är slut plockar alla undan, på lärarens uppmaning, och ställer sig sedan bakom sin stol. Sedan avslutar läraren lektionen. På lektionen har vi haft arbetsro och utmaningar, lyssnat på varandra och visat respekt. Precis som de flesta ungdomar ni känner gör.

Jag kan förstå vad vissa menar med  ”den svenska modellen”, men en kravlös skola har alltid varit en fälla för de svagaste barnen. Tyvärr så kan mycket av det som beskrivs i artikeln snarare förklaras med det fria skolvalet. Är det kanske ett bakomliggande syfte till att denna artikel får den framträdande plats som den får? Vill man sopa undan den verkliga anledningen till skolans sjunkande resultat, där forskningen tydligt visar att det är den segregerade skolan som är orsaken till mycket? Inte pedagogiken som Kedland hävdar. Redan när jag gick på lärarhögskolan så diskuterade vi faran med att inte ha regler eller att inte vara tydliga med vilka mål vi förväntade oss att eleverna skulle uppnå. Då tog jag ändå examen 1996. Lyckligtvis hade jag två lärare där som betonade hur viktigt det var att synliggöra tänkandet för eleverna, mina lärare var Ove Hartzell och Göran Svanelid. De har bägge betytt mycket för mig i min utveckling till var jag är idag. En viktig sak som jag bär med mig är att vi genom att ställa krav på våra elever hjälper dem bäst.

Bygga strategier för lärande

UnderbyggaAtt lära känna nya elever tar både tid och energi. I år fick jag tre nya grupper och bara att lära sig alla namnen har tagit kraft. Därför kommer terminens första blogginlägg inte förrän nu. Den här terminen har vi SO-lärare på skolan planerat en gemensam uppstart med en tvåveckors metodkurs.

Idén föddes när vi satt och sambedömde de nationella proven i samhällskunskap. Vi upptäckte att våra elever ibland hade svarat på mer än vad som frågats efter. Deras långa svar ledde inte alltid fram till det relevanta svaret och därför kände vi att vi behövde gå igenom begreppet relevans med dem. När vi sedan satte oss för att planera så delade vi in kursen i två större block, att läsa/lyssna och att tala/skriva. Utifrån det byggde vi sedan upp några gemensamma övningar.

Jag började med övningen i att jämföra. I en klass jämförde vi sushi och hamburgare och i en annan klass jämförde vi e-sport med traditionell sport. Det var ett medvetet val att inte ta något inom ämnet, då vi ville ha fokus på hur man kan visa att man kan jämföra. Efter att ha fyllt i ett Venn-diagram, eget, par och alla, så fick de nu instruktionen att skriva en jämförande text. Här är det oerhört viktig att visa eleverna hur språket är verktyget för att visa vad man kan. Vi diskuterade olika hjälpfraser som, större än, fler som gillar…än.., till skillnad från, precis som och så vidareEn lärare hittade en bra samling med sambandsord som vi delade ut till eleverna.

Vi vill även avdramatisera användandet av inlästa läromedel. Genom att alla våra elever har tillgång till Inläsningstjänst.se så kan vi låta alla testa. Under en lektion fick de lyssna på en del av läroboken samtidigt som de hade boken framför sig. Efteråt fick de säga vilka fördelar de upplevde med att lyssna och även vilka nackdelarna var. Det gjorde att flera av eleverna som inte har några läs-och skrivsvårigheter nu själva föreslår att de kan lyssna på boken. En fördel eleverna upplevde var att de kan anteckna lättare samtidigt som de lyssnar. En annan var att de kan lyssna samtidigt som de går till eller från skolan. På det här sättet pekas inte elever med speciella svårigheter ut och det blir naturligt att vi lär oss på olika sätt beroende på vad vi ska lära oss.

education-1580143_960_720Vi övade även på studieteknik och att sammanfatta en längre text genom att bara plocka ut det viktigaste. Några påpekade att det viktigaste oftast stod först och sist i de olika styckena i samhällskunskapsboken. Att sammanfatta kräver dock en del träning och kunskap inom ämnet för att behärska på ett bra sätt.

En övning gick ut på att utveckla resonemang. Till det använde vi en sambandsjakt kring ekonomi. Då blev det tydligt att de många orden och begreppen som vi har i SO gör att eleverna får väldigt svårt att förklara samband, orsak och verkan när de saknar förförståelse. Det här får vi träna mer på.

När eleverna hade utvecklat olika resonemang så fick de även träna på att underbygga dem. De fick tio påståenden som de skulle underbygga med hjälp av fakta, exempel eller logik. De skulle även försöka urskilja om påståendet var en åsikt eller ett faktapåstående. Att börja terminen så här var väldigt givande. Speciellt för mig som hade nya elever. Det blev verkligen ett sätt för mig att lära känna dem och eleverna fick pröva på många av de arbetssätt och förmågor som vi jobbar med inom SO:

Bilden med språkstöd för att underbygga resonemang har jag gjort i Piktochart och ni hittar den här.

Bilder skapar lust och nyfikenhet för historia

13072131_1098750900171542_1127879479_oDet var så givande att låta eleverna para ihop sig och samtala kring bilder att jag fortsatte på samma tema. Denna gång med en tidslinje. Vid uppstarten av arbetsområdet Kalla kriget så hämtade jag bilder från wikipedia som jag kopierade och laminerade. Eleverna fick sedan tillsammans, i sina grupper, försöka skapa någon sorts tidslinje av bilderna. En tidslinje är ett bra skelett för att hänga upp fakta kring olika händelser och på så sätt stärka den historiska referensramen. Precis som jag trodde så väckte bilderna stort engagemang och vissa bilder kände de genast igen och placerade på rätt plats. Andra bilder väckte frågor och under tiden som de själva försökte klura ut vad de symboliserade för händelse, gick jag runt och hjälpte de grupper som kört fast med någon bild.

Till stöd för sina diskussioner hade eleverna några frågor som stod på tavlan: Vad ser du på bilden? Finns det några tidsmarkörer, som 13078155_1098750946838204_1718141371_okläder eller fordon? Några elever kunde känna igen sina bilder som de haft när grupperna skapades, men till slut kommer man inte längre om man inte får ta hjälp utifrån. Efter 15 minuter var mobiler tillåtna och de kunde börja söka efter bilderna. Det intressanta var att de inte bara var ute efter att snabbt placera bilden på rätt plats, utan att de samtidigt läste lite om händelsen för att försöka förstå vad som hänt. Nu blev det ännu intensivare diskussioner och olika tolkningar förekom.

En grupp vidareutvecklade min idé om tidslinje och skrev små lappar med årtal som de lade ut på bordet. Några andra elever gjorde, på eget initiativ, en tidslinje i boken som de sedan la ut bilderna kring.

13078273_1098750880171544_642136697_o 13120412_1100646063315359_833728870_oDäremot var det svårt för mig att hinna se om alla bilderna kom i ungefärlig rätt ordning hos alla grupper. Vi hade lektion i nästan 60 minuter, och all tid gick åt till diskussioner i grupperna. Någon genomgång hanns inte riktigt med för det blev aldrig läge att bryta elevernas intensiva arbete.

Så trots att lektionen kändes lyckad och att eleverna var nöjda och själva kände att de nu hade bättre koll, så var inte jag nöjd. Jag visste ju att alla hade inte full koll. Att ämnesområdet ”Kalla kriget” är både omfattande och komplicerat. Att många av händelserna som utspelades då, räknas som allmänbildning. Jag vill ju att mina elever ska vara allmänbildade. Jag vill att alla mina elever ska vara allmänbildade, inte bara ett fåtal historieintresserade.

Min plan blev därför att fördjupa kunnandet utan att fastna i någon specifik händelse. Dels gjorde jag ett kort quiz i Socrative (klistra in koden SOC-22062530). Då kunde jag se vilka missförstånd som rådde och hur mycket de hade snappat upp. Dels gjorde jag en egen tidslinje, som jag själv kunde utgå från när jag berättade under nästa lektion, men som även skulle fungera för eleverna att utforska på egen hand. Den är inte komplett, men ett försök i alla fall.

Så jag lade den på vår årskursblogg tillsammans med en text från SO-rummet och deras uppgift, att intervjua någon som upplevde Kalla kriget. Det kunskapskrav vi kommer jobba med är att jämföra tidsperioder. Eleverna ska få skriva en text i skolan utifrån sina intervjuer. I texten får de jämföra perioden ”kalla kriget” med den vi lever i nu. De kommer givetvis få resonera om sina källors trovärdighet och användbarhet i samband med det. Så det ska vi försöka hinna med innan år nio är slut, samtidigt som vi förbereder oss för att skriva nationellt prov i Samhällskunskap. Tur att det inte är enformigt att vara lärare.

,

Att våga välja bort det digitala

13059468_1094348523945113_106280947_nI mitt klassrum, och på vår skola, har vi bestämda platser i klassrummet och läraren bestämmer. Att läraren bestämmer placeringen i klassrummet kommer ur ett förhållningssätt där vi ser till alla elevers behov. Att komma in i klassrummet och börja med att leta efter en plats att sitta på är inte en optimal start på ett nytt lärandetillfälle. Hos många elever skapar sådana tillfällen oro. En oro som vi kan undvika med ett tydligt förhållningssätt hos pedagogerna på skolan. Nytt arbetsområde innebär nya grupper och därmed nya platser.

När man haft eleverna i flera år så har man som lärare redan testat en mängd olika gruppkons12992980_1094348560611776_2140574117_ntellationer. Ibland har kompisar fått arbeta tillsammans och ibland har jag parat ihop elever som inte brukar prata så mycket med varandra. Vissa gånger har jag delat in dem i rena tjej- och killgrupper. Oftast är det blandade grupper. Så hur ska man då tänka när man ska dela in eleverna för sjuttioelfte gången? Eller måste jag verkligen tänka? Oftast så brukar jag tänka noga, men ibland låter jag slumpen avgöra. Det var vad jag ville göra denna gång.

Även om jag ville låta slumpen avgöra, så vill jag inte lotta in dem i grupper på något ”traditionellt” sätt eller genom att använda någon grupperingsapp. Utan istället tänkte jag göra gruppindelningen till ett lärtillfälle och ett sätt att skapa intresse och nyfikenhet för arbetsområdet Kalla kriget.

Det är inte alltid som det passar bäst att använda digitala verktyg, utan ibland måste våga välja bort det. I förra veckan ordnade vi en studiedag i IKT för våra kollegor och själv förberedde jag för en analog uppstart av vårt nya arbetsområde. Så jag har jobbat intensivt med kopieringsapparaten och lamineringsmaskinen.

Eleverna kommer att få ta varsin lapp, med antingen en bild, en karta eller ett ord (ett som börjar med stor bokstav och ett som börjar med liten) som sedan ska paras ihop. För mig blir det samtidigt ett sätt att undersöka deras förförståelse. Har de koll på några av de stora händelserna under Kalla kriget? Kommer de para ihop orden rätt? Kommer de i så fall hitta de elever som har bilden och kartan som hör till? Förutom att det blir ett tillfälle för eleverna att samtala och försöka lösa en gåta, så blir det ett lustfyllt sätt att starta ett område på.

12966608_1094348537278445_652165341_nOm du själv vill använda mina kluringar så hittar du word-dokumentet här: Gruppindelning Kalla kriget. När arbetsområdet är slut så kan det vara kul att se om det går lättare att para ihop korten rätt.

För eleverna blir detta i vilket fall som helst, en lektion då vi väljer bort det digitala arbetssättet till förmån för ett där samtalet står i fokus. Det är endast genom att prata med och ta hjälp av sina klasskamrater som de tillsammans kan hitta fram till sina rätta grupper.

IKT-dagen med samplanering

ped planNär vi först började bolla tankarna om att ha en studiedag i IKT på vår skola, så såddes ett frö om att även försöka få tid till att samplanera ett ämnesövergripande arbetsområde. Även om fokus skulle ligga på digitala verktyg i undervisningen, är det ändå alltid innehållet i undervisningen som ska spela den största rollen.

I läroplanen står det tydligt att att lärarna ska samarbeta om elevens kunskapsutveckling och arbeta ämnesövergripande. I Skolverkets förslag till förändringar för läroplanen så betonas det till och med att det måste ske flera gånger under elevens skolgång.

Läraren ska (…) organisera och genomföra arbetet så att eleven

  • utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
  • upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt – får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
  • får använda digitala verktyg på ett sätt som främjar kunskapsutveckling,
  • successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
  • får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
  • får möjligheter att arbeta ämnesövergripande.

Ur Skolverkets förslag till Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, kap 2.2, där förslagen till ändringar/tillägg är fetmarkerade.

En anledning till att vi måste samarbeta bättre är för att minska stressen hos eleverna. Genom att skapa breda uppgifter som kan bedömas av flera ämneslärare så kan elevernas arbetsbörda minska. Samtidigt skulle lärarnas stress över att hinna med det centrala innehållet och alla förmågor minska om fler ämnen jobbade med samma innehåll samtidigt. När man läser kursplanerna i andra ämnen än sina egna, så upptäcker man att mycket återkommer i olika ämnen.

För att skapa någon sorts stödstrukturer för våra kollegor, så tog jag på mig att göra en mall med vad som var viktigt att tänka på vid planeringen av ett gemensamt arbetsområde. Eller egentligen vad som är viktigt att tänka på vid all planering av undervisning.

Efter en del funderande så valde jag att kalla de olika faserna i undervisningen för länkar. Jag tänker att alla länkar är lika viktiga och måste vara starka för att undervisningskedjan ska hålla. Presentationen går att se här nedan.

Vi insåg ganska snart att vi i princip hade den mesta av den kompetens  som vi behövde inom vårt eget IKT-lag. De enda föreläsare vi tog in var från grannskolan Sätraskolan, Eva Lindholm och Cecilia Westblad. De jobbar med Att skriva sig till läsning och har ett mycket välfungerande samarbete mellan skolan och fritidshemmet. Det var väldigt givande att lyssna på deras arbete och vi kunde konstatera att våra kontexter skiljer sig åt.

Tänk att det kan vara så stora skillnader trots att det bara är två t-banestationer bort. Våra olika förutsättningar har inneburit att vi har blivit duktiga på olika saker. Det betyder att vi har mycket att lära av varandra och det vore önskvärt med ett tajtare samarbete mellan skolorna i närområdet. Kanske kan det vara dags att Stockholm stad ser över organisationen i grundskoleområden och skapar geografiskt sammanhållna områden. Men det får bli ett helt annat blogginlägg.

Det här var den första studiedagen som vi organiserade och några av framgångsfaktorerna var att lärarna själva fick välja vilka de skulle samarbeta med och med vilket ämnesområde. Arbetslagen fick ansvar för att alla hade någon att samarbeta med. Efter några korta inspirationspass så arbetade grupperna självständigt. Det var många som passade på att lära av varandra och att jobba med några få digitala redskap och se till att alla behärskade dem. Oftast fanns det någon inom gruppen som kunde handleda sina kollegor. Annars fanns även vi till hands för att stötta. Exemplariskt kollegialt lärande.

Visst finns det även lärdomar vi kan dra av detta. Det mest uppenbara var att vi missade att hålla koll på alla grupper som ville redovisa i slutet av dagen så några fick inte möjlighet att visa upp sitt arbete för oss andra. Jättesynd. Nästa IKT-möte kommer vi gå igenom utvärderingarna och se vilka förändringar som ska göras till nästa år. Redan nu kan vi konstatera att det mesta kommer vara kvar. För så nöjda är vi med dagen.

Att tävla för lärande

13016889_1092271564152809_1044740932_o

Det går inte att beskriva den sköna känslan av att vinna, men alla som någon gång har vunnit något, förstår vad jag menar. I onsdags vann eleverna i min klass en av utmaningarna i Future City 2016! Deras film,  som visade ett bygge av en sopsorteringsanläggning i Minecraft, var den bästa av alla de bidrag som hade skickats in. Så när jag kom till jobbet dagen efter och såg mitt röriga och överfulla skrivbord, så såg jag bara en härlig vinst. Motiveringen lyder:

För en mycket pedagogisk och strukturerad minecraftfilm med starkt fokus på både sop- och avfallshantering och hur avfallsmängden kan minskas. Dessutom innovativt om individens roll i ett futuristiskt och IT-baserat perspektiv

image

Förutom att skapa en Minecraftfilm skulle laget även svara på några frågor från juryn. De fick bland annat frågan om hur deras pantsystem skulle finansieras och de kunde givetvis svara på den frågan. Här hade vi övat i klassen tidigare och hela klassen hade fått ställa kluriga frågor till laget. Som en sorts formativ kamratbedömning. För efter klassens frågor så fick killarna i laget och andra frivilliga sätta sig och fundera ut olika lösningar och förklaringar till dessa. Sådant som de inte tänkt på tidigare. Efteråt sa de att juryns frågor hade varit överraskande lätta. Inget mot de svåra frågor som klasskamraterna ställde. Och här kan du se det vinnande bidraget:

Finalen gick av stapeln på Tekniska muséet och var inte klar förrän vid femtiden. Där hade också arbetsdagen kunnat sluta. Istället åkte min mentorskollega Åsa Eriksson och jag tillbaka till skolan för att delta i terminens Föräldraseminarium. Det är ett tillfälle då vi sätter ihop ett program och berättar om hur vi jobbar med olika ämnen och metoder i skolan. Åsa och jag talade gemensamt om hur deltagandet i olika tävlingar kan väcka lusten att lära hos eleverna. Vi har deltagit i flera tävlingar och några av fördelarna vi kunnat se är:

  • I tävlingar möter eleverna riktiga mottagare som ofta kommer från näringslivet. Dessa kan fungera både som mentorer och jury.
  • De får träna på olika förmågor som den kommunikativa förmågan som behövs när de ska presentera sitt bidrag och den problemlösande förmågan som krävs för att lösa uppgiften från början.
  • Tävlingar har ofta lärarhandledningar som ger inspiration till lärare och material som läraren kan använda i andra sammanhang också.
  • Många tävlingar gynnas av att lärare samarbetar och jobbar ämnesövergripande. Detta är en viktig aspekt i Lgr 11 som tyvärr ofta missas.
  • Eleven slipper bli bedömd av sin egen lärare och det blir då naturligt att ta hjälp och samarbeta. Något som gynnar lärandet och minskar pressen på eleven.
  • Samarbetet med myndigheter och näringsliv öppnar upp för studiebesök och en chans att se något annat än skolans miljö. Då blir tävlingen som en praktisk yrkesorientering där vi har fått möta många olika yrken. Det bidrar till att eleven får en mer allsidig bild av vilka möjligheter som bjuds i framtiden.
  • Att delta i tävlingar som bygger på samarbete ökar sammanhållningen i klassen. Även om det i slutändan bara är en mindre del av klassen som får representera klassen i själva tävlingsögonblicket, så känner alla sig delaktiga. Att tillsammans få heja på skolan och klassen bidrar till en känsla av gemenskap.

Så även om vi inte skulle ha vunnit denna gång, så har det absolut varit värt att tävla. Lyckokänslan av att vinna är dock inte att förakta och därför skyltar jag gladeligen med mina elevers vinster och tar åt mig en del av äran.

Varför ska vi vänta till 2022?

computer-1185626_960_720Nu har förslaget kommit. Skolverkets förslag till en nationell IT-strategi. Tyvärr måste jag erkänna att jag är besviken. Visionen är att att nå likvärdiga förhållanden på skolorna år 2022. Det är hela sex år till dess!

För att nå visionen år 2022 föreslår vi insatser för kompetensutveckling, likvärdig tillgång till digitala verktyg och insatser för att bättre kunna utnyttja digitaliseringens möjligheter i undervisning och administration. Skolverket

Under påsklovet var jag i Turkiet och på nyheterna såg jag att de har installerat över 400 000 interaktiva whiteboards i landets klassrum. De var som en större TV och hade tillverkats i landet. Nu finns det ju andra brister i Turkiet, men man väntar inte sex år på att alla elever ska få likvärdig tillgång till digitala verktyg.

The project, one of the most significant educational investments in Turkey, aims at enabling equal opportunities in education and improving technology in schools to transform classrooms into ”Smart Classes,”, Dinçer Ateş, Deputy secretary for the ministry.

Turkiet har även ambitionen att alla elever ska ha sina egna surfplattor. Hittills har man delat ut 1,5 miljon enheter. Även här är det en standard som används över hela landet och som även tillverkats i landet. I projektet, the FATIH Project, så betonar man ändå att det är innehållet i undervisningen som står i centrum och att möjligheterna att dela goda exempel är viktig.

Att vi får ett ”digilyft” verkar troligt. Redan nu är det på gång med ett program för rektorer och det planeras insatser även för lärare och personal inom förskolan. För behovet av kompetensutveckling är stort. Det märks tydligt när man pratar med kollegor i landet. Däremot kan det bli svårt att genomföra om skolorna samtidigt ska genomföra både mattelyft och läslyft samtidigt. Det är något våra skolledare och chefer får klura på.

Det flest kollegor lyfter fram är dock ändå att det är svårt och bökigt att använda datorer om eleverna inte har egna enheter att arbeta med. Som tur är ser planen för genomförande bättre ut där. Skolverket föreslår att alla elever ska ha tillgång till ett eget digitalt verktyg inom tre år.

Fyra bra punkter som föreslås är att man har nationella insatser för att:

  • förenkla inloggning
  • skapa bättre administrativa lösningar
  • söka och dela lärresurser
  • testa och utvärdera metoder och innehåll i undervisningen

Allt det här är egentligen jättebra. Jag vill bara inte vänta till 2022.