Krävande föräldrar är undervärderade hjältar

Svan med två ungar på ryggenEtt av mina ledord i arbetet är att alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan. Det var något som någon av mina metodiklärare på Lärarhögskolan sa och det fastnade hos mig. Innebörden är att alla föräldrar gör så gott de kan och i deras ögon, är deras barn det bästa som finns. Vi ser ibland otillräcklighet hos föräldrar och vissa lärare kan till och med prata illa om föräldrar som inte riktigt klarar av att skapa struktur för sina barn. Men jag väljer hellre att se föräldern som kämpar och försöker men ändå kanske inte når ända fram. Det synsättet skapar en mjukare relation till både förälder och barn. Jag dömer inte, vi gör alla så gott vi kan. Utifrån det förhållningssättet kan det vara lättare att både ta och ge råd och tips och skapa de bästa förutsättningarna för varje elev.

Alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan.

Från okänd metodiklärare på LHS

Sedan finns det föräldrarna som faktiskt är kompetenta föräldrar och kräver att även vi i skolan ska vara kompetenta pedagoger. Ibland uppfattas de här föräldrarna som krävande och jobbiga. Även de här föräldrarna kan det pratas illa om i personalrum. Men även här måste vi se att de bara gör det som varje förälder borde göra, nämligen säkerställa att skolan fungerar för deras barn. Jag får också mail som jag tycker är jobbiga och jag kan också gnälla lite om detta till mina kollegor. Samtidigt som jag vet att det ofta ligger något korn av sanning i förälderns sätt att se saken också. De här mailen och samtalen ska sporra oss att bli bättre, inte få oss att skriva gnälliga inlägg i sociala medier. Det är möjligt att det här är konflikter som har ökat på grund av friskolereformen som gjort skolan till en marknad.

Språkstörning är en okänd diagnos för många pedagoger

Språkstörning är en diagnos som dyker upp allt oftare i våra klassrum. I alla fall på papperet för antagligen har det alltid funnits barn med språkstörning, men då har vi klassat dem som”svaga”. Här har jag varit en av de okunniga pedagogerna som inte ens vetat om att denna diagnos fanns. När man vill veta mer om språkstörning så är texterna på nätet fyllda av termer och begrepp som inte är självklara för någon som inte är insatt. En av de bästa sidorna jag hittar är faktiskt skapad av just en sådan här förälder som kämpar för sitt barns rätt. En sida som är tydlig och upplysande och som ger konkreta tips och råd. Dessutom finns källor angivna och det är lätt att kolla att denna förälder vet vad hon pratar om. Det här är en av skolans hjältar. Här finns en förälder som är kunnig och påläst och som vet vilka svårigheter barnet har och det ska vi ta hjälp av i skolan. Vi måste i högre grad se föräldrarna som experter på sina barn.

Föräldrarna är våra vardagshjältar

Jag beundrar de föräldrar som kämpar i vardagen med att fostra sina barn och som dessutom ibland får kämpa mot en oförstående skola. Jag var nog själv en sådan förälder som tyckte att skolan inte alltid kunde se de svårigheter som jag kunde se att mina barn hade. Med en envishet som heter duga så kunde jag dock se till att mina barn fick det stöd de behövde. Idag har jag en syster som kämpar med samma envishet. Ett av min systers barn fick en infektion i samband med förlossningen och den infektionen ledde till hjärninflammation. Något som nu har visat sig ha gett efterverkningar i form av en språkstörning.

Min syster är en av dessa hjältar som skolan behöver. Kunnig och tålmodig skapar hon de rätta förutsättningarna för sina barn och bäddar för att skolan ska göra sitt. Hon är kreativ och hittar hela tiden på nya sätt att locka fram lärandet och struktur hemma. Hon kämpar med att få tiden att räcka till för hela familjen och tillsammans med sin man sätter hon alltid barnens bästa först. Det kan handla om att tacka nej till sammankomster för att barnet inte orkar med för mycket intryck eller att hoppa över löprundan för att läsa en godnattsaga. Ändå så är hon full av värme, trygghet, knäpp humor och har nära till både skratt och gråt. Precis en sån syster man vill ha.

Vilket samhälle vill vi egentligen ha? Ett samhälle där de ”starka” föräldrarna får igenom anpassningar för sina barn medan de andra barnen får klara sig så gott de kan. Välutbildade och engagerade föräldrar, som drivs av en kärlek till sina barn, som gör dem starkare än de skulle varit utan den, kan påverka skolan medan ensamstående föräldern utan titel har högre trösklar. Dessutom kan det vara så att de själva har liknande svårigheter som sina barn, då barnen troligen har ärvt både styrkor och svagheter av sina föräldrar. Men även dessa föräldrar är experter på sina barn och det måste vi i skolan ha tillit till. Läs gärna hur den här föräldern beskriver hur hon har mött två olika bemötanden från skolan och hur det har upplevts. Vi måste se till att alla elever får det stöd de har behov av och att kunskapen kring olika funktionsnedsättningar ökar. Klimatet i samhället måste vara så att bägge parter ser varandras kompetens och respekterar denna.

Följ Hjärnfonden på twitter och ge en gåva till den forskning som sker på hjärnan.

15 kommentarer

  1. Stella Jacobson, 30 mars 2017

    Men tack, så fin text! Finns många hjältar i skolan, och samarbete är a och o även om det kan vara svårt.

    • Åsa, 30 mars 2017

      Tack! Vad kul att du tycker det!

  2. Ulla-Britt, 30 mars 2017

    Såå fint. Du borde gå med i vår fb grupp ” Vi som har barn med språkstörning” . Vi har flera pedagogiska eldsjälar med i vår grupp och logopeder och framförallt är vi många många föräldrar till barn med barn som har språkstörningsdiagnos <3

    • Åsa Colliander Celik, 31 mars 2017

      Tack! Jag går gärna med i den gruppen för jag har ju både elever och syskonbarn med språkstörning. Det är en diagnos som fler måste lära sig mer om.

  3. Gunilla, 31 mars 2017

    Oh, vad fint från en lärare. När vi överbryggar grupper och skapar förståelse så kan bra saker börja hända. Tack!
    En kommentar dock:
    Det räcker inte att man har fungerande föräldrar som kämpar. Man får inte alltid hjälp ändå. Att polarisera de som inte orkar/kan kämpa mot de kapabla som kämpar, riskerar att skuld hamnar på de välfungerande. Antingen att de inte får prioritet när de kämpar eller att deras barn får höra att deras föräldrar skämmer bort dem på något sätt. Det är viktigt att de som kämpar får stöd för de plogar för allas barn. Att sedan de svagare inte orkar mer beror av helt andra saker. T.ex. att det inte finns omvänd åtgärdstrappa, vägledning och gratis juridisk hjälp vid behov.
    Att sätta grupper mot varandra må vara ett retoriskt effektivt grepp men riskerar att skada och göra att fokus kommer bort från där det borde vara.

    • Åsa Colliander Celik, 31 mars 2017

      Jag håller helt med dig. Vi ska se de ”jobbiga/kompetenta/krävande” föräldrarna som förtrupper. När vi gör anpassningar efter deras barns behov så kan vi passa på att anpassa för alla andra som behöver det också. Därför är de ”jobbiga” föräldrarna så bra. För vi lärare måste skärpa oss. Jag är bara rädd för att ibland så anpassar man inte undervisningen för de elever som inte har föräldrar som kräver det. Jag ville verkligen inte sätta grupper mot varandra utan menar just att vi behöver de starka föräldrarna som ”bråkar” med oss lärare. Sen ska inte lärare se ner på föräldrar som inte klarar av att kräva anpassningar för sitt barn. De gör säkert sitt bästa de också.

  4. Stojanka, 1 april 2017

    Åsa vilken fantastisk text du skrivit. Jag som mamma, lärare och skolledare blir direkt rörd av det du skriver. Som alltid är du träffsäker i ditt skrivande och i ditt budskap. Tänk om skolan hade haft fler lärare som på reflekterade på denna meta- och mikronivå samtidigt hur fantastisk hade inte den svenska skolan varit.
    Tack för att du skapar den kvalitetsstämpel Stockholm stads skolor behöver i analysen av den egna praktiken!

    • Åsa Colliander Celik, 1 april 2017

      Verkligen roligt att du tycker om texten och att jag bidrar till kommunens kvalitetsstämpel. Det är en styrka att få arbeta med så många bra kollegor och vi reflekterar och analyserar vår undervisning tillsammans. Det är så skönt att ha den tryggheten. Som både förälder och lärare så kan man nog ha lite lättare att leva sig in i hur vårdnadshavare kan uppleva skolan. Det gäller att inte glömma det trots att ens egna barn vuxit upp och är stora nu.

  5. Caroline, 1 april 2017

    Tack för en bra och fin text!

    • Åsa Colliander Celik, 1 april 2017

      Tack!

  6. Annica, 2 april 2017

    Tack för en välskriven och VIKTIG text. Är så trött på dessa texter från förskole- och skolpersonal om krav på föräldrar, som delas vilt på sociala medier. Texter, som utmålar föräldrar som inkompetenta. Att vara lärare är ett så väldigt komplext arbete att vi omöjligen kan behärska alla delar till fullo. Att då få stöd i vad jag skulle behöva utveckla just nu, för att kunna stötta just den här eleven, är också professionsutveckling även om det skulle komma tips och reflektioner från en förälder. För mig handlar det om en elev av kanske 25. Eller en av 250. Eller en av 400. Men för föräldern är det kanske ett barn av tre. Klart hen har massor av kunskaper som jag saknar och som skulle kunna underlätta elevens lärande och sociala välmående.
    Samarbete!

    • Åsa Colliander Celik, 3 april 2017

      Tack Annica, vad fint att du kommenterar så. Jag håller helt med dig att det är tråkigt när vi lägger alltför mycket skuld på föräldrarna och inte ser vår egen del som pedagoger.

  7. Annika Hedås Falk, 4 april 2017

    Vilken bra text! Heja dig. Den här debatten behöver nyanseras och ditt inlägg är jättebra.

    Jag tycker vi behöver mindre polarisering och mer samarbete. Det finns en populistisk ton i vissa inlägg där man förespråkar alltför enkla lösningar, till exempel att föräldrar ska backa undan. Eller att ingen borde få uttala sig om skolan. Det blir ju lite konstigt kan jag tycka.

    Jag skrev en liten text om detta för några år sen som nog håller än. http://www.svt.se/opinion/article2452171.svt

    Föräldrarna skickar ju verkligen det finaste de har till oss. Att känna det i hjärtat gör att man oftare kan förstå att en arg förälder oftast är en orolig och ledsen förälder. Och kan man bemöta varandra med mer förståelse och medkänsla så brukar det vara enklare att samarbeta.

    • Åsa Colliander Celik, 6 april 2017

      Vilken jättebra text du själv har skrivit!Jag håller med om att det är populistiskt att skylla på föräldrar eller på lärarna också för den delen. Det blir lätt ett ställningskrig. Istället borde alla bara göra sitt bästa och lita på att ”de andra” gör det.

  8. marie, 11 april 2017

    Känns fantastiskt när jag läser vad du har skrivit. Känner igen mig i det du skriver att skolan tycker att vi är jobbiga och krävande föräldrar.
    Jättebra skrivet, önskar att alla lärare skulle få läsa det här och kunna ta till sig kunskapen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.