Visar alla blogginlägg med kategorin:
Debatt och skolpolitik

Måste alla göra lika i Skolplattformen?

ipad-820272_960_720I Stockholms stad införs nu en ny plattform som har mött stor kritik från många olika håll. Förutom att den är rekorddyr så är det många funktioner som inte fungerar eller är påkopplade ännu. Dessutom är det svårt att veta vart man ska vända sig för support eftersom staden har köpt in olika ”moduler” från olika plattformar. Samtidigt som Skolplattformen infördes så kastades alla fungerande verktyg som vi använde åt sidan, innan vi visste om detta fungerade eller ej. Det har inneburit svåra informationsproblem med vårdnadshavare och elever när våra årskursbloggar som var väl inarbetade togs bort. Allt det här har IT-direktören Johanna Engman försökt bemöta i ett hela sex stycken sidor långt öppet brev: Öppet-brev-om-skolplattformen_20181010_2_60026

På kurs för utbildningsansvariga

I dagarna har jag deltagit i en kurs riktad till Utbildningsansvariga för Skolplattformen. Bättre sent än aldrig…  Så istället för att först utbilda ansvariga så låter Utbildningsförvaltningen det gå ca tre månader in på terminen innan vi fick gå denna kurs. Därefter ska vi nu i vår tur utbilda våra kollegor i något som vi alla redan förväntas använda. Ibland känns det lite bakvänt. Frustrationen märks i alla led i kedjan från chefer och ansvariga till lärare, elever och vårdnadshavare. Bara en sån sak som att man förväntas ladda ned åtta appar för att verkligen kunna använda alla funktioner från sin mobila enhet. Suck.

Olika behov kräver olika lösningar

Nu skulle detta inlägg dock inte handla om min egen frustration. För min fasta övertygelse är att skolplattformen kommer att bli riktigt bra när vi kommit över vissa barnsjukdomar. Jag ville istället diskutera frågan om vi alla nu måste göra lika? Skolplattformen erbjuder nämligen oändligt många möjligheter (så känns det i alla fall) att kommunicera, skapa, lagra dokument eller att dela på. Vilket sätt ska vår skola använda? Varför pekar inte Utbildningsförvaltningen med hela handen och säger hur vi ska göra? En viktig anledning till det är såklart att alla skolor är olika och har därmed olika behov.

Mall för planering i grundskolan

I Stockholm stad har Utbildningsförvaltningen lagt in en väldigt tydlig mall för hur en pedagogisk planering kan se ut i verktyget Planering och bedömning (en del av Unikum). Genom att gå in i Skolbanken och söka på ”Planering i grundskolan” så hittar vi lärare den mallen. Vissa delar är såklart övertydligt förklarade men det är bra när man är osäker. Jag vet heller inte vad min kollega kan eller inte kan alla gånger. Bättre då att vara övertydlig.

Skolbanken

Många har blivit lärare för att det är ett fritt och kreativt yrke. Nu kan det kännas som om man vallas in i ett led som alla måste följa. Till viss del är det så om vi vill att skolan ska vara likvärdig. Det är även en fördel om våra pedagogiska planeringar har en liknande struktur så att elever och vårdnadshavare lätt ska kunna förstå dem. Läraren är dock den som leder arbetet i klassrummet och ska självklart sätta sin personliga prägel på både planering och undervisning.

Hur delar man bäst en uppgift i Skolplattformen?

Det finns flera fördelar med att alla gör lika men det finns även nackdelar. Om vi tar tre olika exempel på hur man digitalt kan dela en uppgift till eleverna i skolplattformen (jag har här försökt åskådliggöra det i en tabell).

Sätt att dela

Kan ses av

Möjlighet att organisera

Feedback

1. Office 365
Du delar en uppgift i Office 365 med elevereller låta eleverna dela det dokument de skriver sin uppgift i. Lärare och elev Går ej att samla klassens dokument i mappar på ett smidigt sätt Lätt att ge feedback under tiden som eleven skriver. Går inte att koppla matris.
2. Planering och bedömning
Du lägger uppgiften i PoB Lärare, elev och vårdnadshavare Du får hela gruppens inlämnade uppgifter samlade Svårt att ge feedback under tiden. Summativ bedömning kopplas till matris eller som kommentarer.
3. Teams
Du delar uppgiften i Teams Lärare och elev Du får hela gruppens inlämnade uppgifter samlade Lätt att ge feedback under tiden som eleven skriver. Går att koppla matris.

Struktur krockar med frihet

En fördel med att alla gör lika är att elever och vårdnadshavare då har möjlighet att veta hur man hittar till uppgiften. En nackdel är att lärarens självbestämmande minskar. Det är även så att beroende på typ av uppgift så kan en lärare göra olika från gång till gång.

Önskan att få tydliga direktiv och bra stödstrukturer är givetvis störst när man inte ännu behärskar verktygen eller har den kunskap som behövs. Vartefter som vi lär oss så kommer vi våga pröva olika vägar och förhoppningsvis lära av varandra och de bästa exemplen. Var och en får göra efter sin förmåga. Om vi har det i minnet när vi nu ska lära oss ”alla” funktioner i Skolplattformen så kommer det här gå toppen.

Raster och pauser i skolan

received_305219153603826I veckan hade jag den stora förmånen att få delta i konferensen Leda lärande som Stockholm stad anordnade för sina förstelärare och skolledare.

En av talarna sa inför en av konferensens pauser: ”Vi har så mycket rast i skolan”. Ja, det stämmer kanske, för eleverna. Vi lärare är inte så bortskämda med pauser i skolan. Så att vara på konferens är ett välbehövligt avbrott i arbetet. I pauserna mellan konferensens inspirerande föredrag och diskussioner så händer något. Då hinner vi verkligen tala till punkt, reflektera och lyssna på varandra.

Pauser är viktiga för lärandet av flera anledningar.

  • De ger oss möjlighet att reflektera.
  • Vi får energi genom att röra oss.
  • Vi kan fylla på med energi genom att äta.
  • Vi får gemenskap med kollegor och kamrater.

Pauser i en digital tid

Leda lärande hade digitalisering som tema och frågan är om skolan måste se likadan ut om 15 år? Flera talare talade om att skolors organisation har många inlåsningseffekter i uppdelningen av ämnen, gruppstorlekar och lektionslängd. Varje vecka kanske inte måste se likadan ut? Olika elever kan behöva olika långa pauser. Vi lärare kan också behöva fler pauser.

I Stockholm så står vi inför införandet av en ny skolplattform. En fara i det införandet kan innebära en ökad arbetsbelastning för många lärare. De få pauserna vi har kan komma att ätas upp. Här spelar vårt nya skolavtal och våra fackliga organisationer en viktig roll. Digitaliseringen ska självklart bidra till en minskad arbetsbelastning och ett ökat lärande.

När staten stigmatiserar och diskriminerar

stamp-2114884_960_720Då och då blir jag kontaktad av media som vill göra reportage om mig utifrån att jag har gått ut öppet med min adhd. Andra lärare har också kontaktat mig och i förtroende berättat att de också har en diagnos och medicinerar men att de inte vågat säga något på arbetsplatsen. Varför är det så?

Själv har jag börjat tveka när det gäller att rekommendera föräldrar och elever att begära utredningar för NPF. I skolan så ger vi ändå det stöd och gör de anpassningar som eleven behöver oavsett om det finns en  diagnos på papper eller inte. En diagnos kan nämligen innebära stora svårigheter i vuxenlivet. Inte för att man har ett funktionshinder, utan för att staten stigmatiserar och diskriminerar personer med en NPF-diagnos.

Svårigheter att få körkortstillstånd

Det är svårt att få körkort och det krävs att man kontinuerligt skickar in läkarintyg. Eftersom jag fick min diagnos som vuxen då jag redan hade körkort så har jag aldrig behövt lämna in något läkarintyg på min lämplighet som bilförare. Ingen läkare har heller anmält min olämplighet eftersom läkare i allmänhet inte anser att adhd diskvalificerar en som bilförare. Men staten i form av Transportstyrelsen anser att just personer med adhd har tvivelaktig förmåga att köra bil.

Du får inte bli polis

41026203_992415674251764_3098414958094843904_nDu kan inte bli polis om du har adhd. Något som är väldigt underligt då personer med adhd ofta har snabb reaktionsförmåga och fungerar utmärkt under press. Det är rutinen som blir tråkig och kan vara svår att hantera. Troligen är det precis som med mitt körkort, att det finns en hel del personer inom poliskåren som faktiskt var hyperaktiva och spänningssökande som barn, som är poliser. Hade de vuxit upp idag kanske de hade fått en diagnos och därmed diskvalificerat sig till sitt drömjobb.

”Om du har ADHD eller annan neuropsykiatrisk diagnos kan du inte bli polis. Polisarbetet innebär många speciella och oförutsägbara situationer, i många olika miljöer, där det ställs höga krav på vilka beslut som ska fattas och hur man agerar. Poliser får därför inte ha medicinska hälsotillstånd eller sjukdomar som kan utlösas eller förvärras av arbetet, till exempel på grund av att man behöver ta mediciner regelbundet. Poliser får inte heller ha någon sjukdom eller något medicinskt tillstånd som kan utgöra en fara för personen själv, för kollegor eller allmänheten.” 

Från Polisens webbplats

Polisens information förklarar att adhd är ett medicinskt hälsotillstånd som kan utlösas eller förvärras av polisarbetet. Du anses inte kunna fatta beslut i en oförutsägbar situation och underförstått så utgör man även en fara för kollegor och allmänhet. Det är obegripligt att dessa förlegade och stigmatiserande formuleringar står kvar. Är det något som människor med adhd är kända för, så är det sin förmåga att tänka utanför boxen och en snabb reaktionsförmåga. Det verkar som Polisen tror att adhd på något sätt skulle vara en nedsättning av intelligensen.

Omöjligt att göra lumpen

Detsamma gäller om du vill bli militär. Om du har haft eller har en NPF-diagnos så är du utesluten från det militära. Det görs ingen personlig prövning, utan staten har på ett diskriminerande sätt bestämt att du inte duger. Det här är inte bara jag kritisk till, utan det är både experter och intresseorganisationer som har protesterat mot denna bortsortering av människor. Människor som vi behöver och som troligen skulle göra ett utmärkt jobb.

De här tre olika exemplen på hur staten diskriminerar personer med NPF-diagnoser är anledningen till att jag numera tvekar till att rekommendera utredning. Trots att jag anser att en utredning är ett otroligt värdefullt redskap i förståelsen av sig själv och formandet av sin framtid. Genom dessa förlegade regler så bidrar staten till att stigmatisera adhd och vi som är öppna med våra funktionsnedsättningar blir till en nyhet att göra reportage om.

Dags att hitta lösningar på lärarbristen

Dags att hitta lösningar på lärarbristen

Skolstarten i år var nervigare än på länge. Många klasser och grupper stod utan behöriga lärare och det fanns få behöriga sökanden till alla lediga tjänster. Det cirkulerar skräckhistorier om hur nybakade studenter har anställts för att ta hand om undervisning i kärnämnena utan att alls ha de kunskaper som faktiskt krävs. På min skola är vi lyckligt lottade och har behöriga lärare för i princip alla grupper. I några fall har pensionärer fått hoppa in, men det är bara positivt för alla inblandade. Dock så står vi inför en allt värre brist och varje klass som saknar en behörig lärare är en klass för mycket.

RengöringVisserligen har regeringen lagt mer pengar på skolan, men det är inte tillräckligt. Pengar spelar en viss roll när det kommer till att höja statusen på yrket och att ge de resurser som krävs för att genomföra verksamheten. Men det betyder inte allt. Avgörande är också vad skolan gör för pengarna.

Hur ska alla barn få undervisning av behöriga lärare?

Därför måste även vi i skolan fundera på hur lärarbristen kan lösas. Detta tar Edward Jensinger upp i sin blogg där han även ger några förslag på lösningar. En tanke är att de lärare som finns undervisar mer.

Är jag beredd att ha större undervisningsgrupper? Är jag beredd att ta en extra undervisningsgrupp? Kan jag tänka mig att handleda en ämneskunnig men inte lärarutbildad kollega? Ja, under vissa förutsättningar skulle jag kunna tänka mig det. Precis som sophämtarna så vill inte jag heller ha en högre arbetsbelastning för bibehållen lön. Däremot kan jag tänka mig att bli av med vissa arbetsuppgifter mot att göra andra.

Det här kan vi spara tid på

Några saker som jag gärna slipper är att ställa i ordning klassrum och arbetsrum vid skolstarten, märka upp böcker, torka bänkar och skrivtavlor som inte rengjorts under lovet och att ringa och felanmäla kopiatorer för att tonern är slut.

Dessutom slipper jag gärna att upprätta listor med adresser till föräldrar, frånvaroanmäla elever som sökt och fått ledigt, beställa pennor och papper och att rengöra kaffemaskinen. Jag kan också tänka mig att slippa uppdatera elevernas lösenord eller ”laga” datorer och nätverk. Tänk om vi även slapp att plocka i och ur datorer ur datorskåp eller att hämta papper till kopiatorn. Nätverksfel

Vi hade nyss problem med det trådlösa nätverket och bilden ovan visar alla elever som var tvungna att logga in med hjälp av klassrummets enda nätverkskabel. Sånt skulle vi gärna slippa eftersom det även stjäl värdefull undervisningstid.

Då har vi ännu inte kommit in på de tyngre uppgifterna som mentorskapet och alla de uppgifter och kontakter som det för med sig. Här finns det möjligheter att avlasta lärare och det är dags att börja se över det nu.

Märka böckerDatorskåpGenom att tillföra yrkesroller som supportar skolans verksamhet som It-tekniker, vaktmästare, sociala mentorer eller lärarassistenter så skulle fler lärare kunna få tid över för att ta en extra undervisningsgrupp.

Men till skillnad från sophämtarna så jobbar inte lärare i snitt 29 timmar i veckan utan snarare 45 timmar för ungefär samma eller mindre lön och försök därför inte att lägga på mer arbete utan att ta bort. Risken är väl inte så stor att vi går ut i vild strejk utan snarare att vi går in i väggen.

12 saker en lärare INTE måste göra på sommarlovet

Nu går eleverna på sommarlov och kanske har de fått med sig ett läsbingo som de ska försöka genomföra på sommarlovet. Jag har sett sådana ”lärarbingon” också. Nu är ju en stor del av sommarlovet inarbetad tid och det är viktigt att värna sin ledighet. Det finns annars en risk att man blir en siffra i sjukskrivningsstatistiken. Därför tänkte jag sammanställa en lista med saker som vi inte behöver göra på sommarlovet. Det ska vara tiden då vi släpper alla måsten och bara gör det som vi mår bra av att göra.

ice-cream-1906674_960_720

1. Äta lagad mat till lunch

På sommarlovet så behöver du inte äta någon pedagogisk lunch och vara ett gott föredöme åt barnen. Istället kan du passa på att äta yoghurt med flingor till lunchen eller ersätta lunchen med godis och glass. För att du kan.

2. Vara uppkopplad mot sociala medier och debattera skola

För att kunna varva ned kan det vara nödvändigt att ta en paus från sociala medier. Framförallt så måste man inte diskutera skola och undervisning om man inte vill. Känner du att du blir stressad av det men ändå vill ha kvar Facebook så kan du ändra dina aviseringsinställningar så att du inte ser samma saker som till vardags.

3. Svara på jobbmejl

9be351d3dfcc4bb8d6ab17a762000433Lärares reglerade arbetstid är fördelad på 194 arbetsdagar då en stor del av våra arbetstimmar ska utföras. Men kvar har vi förtroendetiden som kan fördelas över årets alla 365 dagar, det vill säga även på sommarlovet.

Vi lärare har fått ett förtroende av vår arbetsgivare att vi utför förtroendetiden och vi ska själva ansvara för att vi inte jobbar för mycket under den. Under vår förtroendetid kan ingen styra över vad vi ska göra, utan det har vi förtroendet att bestämma över själva. Att svara på jobbmejl är något som vanligtvis bör skötas under den reglerade arbetstiden. Verkar det rörigt så finns det utförligare förklaringar på LR:s eller  Lärarförbundets sida, där man även hittar denna pedagogiska genomgång.

4. Räkna barn vid stranden eller på utflykten

När lärare åker på en utflykt med en klass så räknar hen ständigt barn. Ibland har man sån tur att antalet barn stämmer också. Oftast får man räkna om och räkna om. En lärares stora fasa är att det skulle hända något med något av barnen som man har ansvar för. Utflykter med närhet till vatten innebär en ständig beredskap och anspänning.

Själv har jag både åkt iväg med en halv klass medan den andra halvan blev kvar på perrongen och stått på perrongen med halva klassen när den andra halvan åkt iväg. Otroligt oprofessionellt men som tur var finns mobiltelefoner idag och vi har kunnat lösa sådana situationer rätt smidigt. På sommarlovet så slipper du räkna barnen på stranden eller bussresan.

5. Vara ute i solen

Du får stanna inne trots att solen skiner. Alltför mycket solande är inte hälsosamt och själv så bränner jag mig alltid. För mig som inte blir brun, så kändes varje sommarlov som det lov då jag äntligen skulle bli brun. Orealistiska förväntningar är inte heller hälsosamt och idag har jag släppt den pressen att man måste se så där lagom solbränd ut när sommarlovet är slut.

Istället kan jag stanna inne en solig dag och se en hel säsong av en tv-serie. Varför inte passa på att se SKAM, inte för att kunna använda något avsnitt i undervisningen utan för att den är så himla bra.

6. Planera undervisning

Om du vill så får du läsa skolbloggar och samla idéer till hösten. Du kan ju ha förtroendetid kvar som du kan använda till det. Det troliga är att du ändå har gjort av med läsårets alla timmar och därför kan du gott hoppa över undervisningsplaneringen på sommarlovet. Den blir ändå bäst när du samplanerar med dina kollegor. Lärarjobbet är inte samma ensamjobb som förr i tiden.

7. Bli förbannad på kopieringsapparaten4510409d389fe4a7a4040ca5f514e600

Du slipper ringa support för att de inte har levererat ny toner när den gamla tagit slut. Inte behöver du plocka ut papper som har fastnat heller. Du behöver nämligen inte kopiera något på sommarlovet. Njut av det!

8. Ha en perfekt sommar

Många känner sig stressade över att inte ha perfekta liv eller perfekta somrar. Med åren har jag insett att det finns ingen som har perfekta somrar. Däremot väljer många att visa upp en perfekt fasad via olika sociala medier. Några har en jättemysig midsommar med traditioner, stora släkten och solsken, andra har mysiga middagar med kärleken eller nära vänner, några åker på en solresa medan andra har världens mysigaste sommarstuga.

När man ser alla dessa bilder så är det lätt att tro att man måste ha allt. Men tänk då på att de flesta visar upp de bästa ögonblicken och sommaren består ofta av familjegräl, långa köer, bensinstopp eller dåliga hotell även för dina vänner. Det är dock inget man brukar visa upp och därför är det lätt att tro att alla andra har allt.

Du måste inte ha en perfekt sommar och massor att berätta när du återser kollegorna i höst. Njut istället av dina egna guldkorn och våga att inte visa upp den perfekta fasaden.

9. Vänta på grön gubbe vid övergångsstället

Den här punkten hänger ihop med punkt nummer 1, du måste inte vara det vuxne föredömet för en skolklass barn. Om du vill gå över gatan, trots att det är röd gubbe, så får du. För att du kan.

10. Lära dig något nytt

Många lärare använder sommaren för att lära sig något nytt och bredda eller fördjupa sina ämneskunskaper. Andra läser pedagogisk litteratur och fördjupar sitt didaktiska kunnande. Det kan som sagt vara så att du har någon timme förtroendetid kvar som du vill använda till något. Om du känner att du vill lära dig något nytt så ska du givetvis göra det. Ett tips är att lära sig mindfulness och att ta det lugnt. Se gärna på den här spellistan av TED-talks om just det.

11. Hålla dig alldeles för längef396becfe2b01577f338b7f67f9f55ec

När lärare ska gå på toaletten så dyker det alltid upp något som måste fixas direkt och sedan börjar nästa lektion och tillfället är passerat. Det är bara att hålla sig till efter nästa lektion. Något som har resulterat i att lärare kan hålla sig i en evighet. I sommar kan du njuta av att gå på toaletten precis när du själv vill. Vare sig du behöver eller inte.

12. Klaga på kollegor som vill vara uppkopplade/debattera skola/läsa pedagogiska bloggar…

Tyvärr finns det en grupp lärare som känner sig manade att läxa upp sina kollegor för att de är aktiva i sociala forum under sommarlovet. Låt bli det. De kan vara i en annan fas av livet och ha ett behov av att få umgås med lärarvänner på Twitter eller Facebook. De kanske delar något för att de tycker det är så bra och tänker att någon annan också kan ha nytta av det. Inte för att göra sig märkvärdiga eller jaga likes.

De känner nog själva när de måste ta paus och behöver inte bli tillsagda av någon kollega som om de inte visste sitt eget bästa. Om man ändå skulle få lust att skriva så i någon tråd på Facebook, så kan du själv behöva gå tillbaka till punkt nummer 2. Då är det nämligen dags för dig själv att koppla bort sociala medier och bara ägna dig åt sommarlov

Det här blir läsårets sista blogginlägg men jag återkommer såklart med fler inlägg i höst. I sommar ska jag koppla av och ta dagen som den kommer. Glad sommar och njut som du själv tycker passar bäst.

Krävande föräldrar är undervärderade hjältar

Svan med två ungar på ryggenEtt av mina ledord i arbetet är att alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan. Det var något som någon av mina metodiklärare på Lärarhögskolan sa och det fastnade hos mig. Innebörden är att alla föräldrar gör så gott de kan och i deras ögon, är deras barn det bästa som finns. Vi ser ibland otillräcklighet hos föräldrar och vissa lärare kan till och med prata illa om föräldrar som inte riktigt klarar av att skapa struktur för sina barn. Men jag väljer hellre att se föräldern som kämpar och försöker men ändå kanske inte når ända fram. Det synsättet skapar en mjukare relation till både förälder och barn. Jag dömer inte, vi gör alla så gott vi kan. Utifrån det förhållningssättet kan det vara lättare att både ta och ge råd och tips och skapa de bästa förutsättningarna för varje elev.

Alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan.

Från okänd metodiklärare på LHS

Sedan finns det föräldrarna som faktiskt är kompetenta föräldrar och kräver att även vi i skolan ska vara kompetenta pedagoger. Ibland uppfattas de här föräldrarna som krävande och jobbiga. Även de här föräldrarna kan det pratas illa om i personalrum. Men även här måste vi se att de bara gör det som varje förälder borde göra, nämligen säkerställa att skolan fungerar för deras barn. Jag får också mail som jag tycker är jobbiga och jag kan också gnälla lite om detta till mina kollegor. Samtidigt som jag vet att det ofta ligger något korn av sanning i förälderns sätt att se saken också. De här mailen och samtalen ska sporra oss att bli bättre, inte få oss att skriva gnälliga inlägg i sociala medier. Det är möjligt att det här är konflikter som har ökat på grund av friskolereformen som gjort skolan till en marknad.

Språkstörning är en okänd diagnos för många pedagoger

Språkstörning är en diagnos som dyker upp allt oftare i våra klassrum. I alla fall på papperet för antagligen har det alltid funnits barn med språkstörning, men då har vi klassat dem som”svaga”. Här har jag varit en av de okunniga pedagogerna som inte ens vetat om att denna diagnos fanns. När man vill veta mer om språkstörning så är texterna på nätet fyllda av termer och begrepp som inte är självklara för någon som inte är insatt. En av de bästa sidorna jag hittar är faktiskt skapad av just en sådan här förälder som kämpar för sitt barns rätt. En sida som är tydlig och upplysande och som ger konkreta tips och råd. Dessutom finns källor angivna och det är lätt att kolla att denna förälder vet vad hon pratar om. Det här är en av skolans hjältar. Här finns en förälder som är kunnig och påläst och som vet vilka svårigheter barnet har och det ska vi ta hjälp av i skolan. Vi måste i högre grad se föräldrarna som experter på sina barn.

Föräldrarna är våra vardagshjältar

Jag beundrar de föräldrar som kämpar i vardagen med att fostra sina barn och som dessutom ibland får kämpa mot en oförstående skola. Jag var nog själv en sådan förälder som tyckte att skolan inte alltid kunde se de svårigheter som jag kunde se att mina barn hade. Med en envishet som heter duga så kunde jag dock se till att mina barn fick det stöd de behövde. Idag har jag en syster som kämpar med samma envishet. Ett av min systers barn fick en infektion i samband med förlossningen och den infektionen ledde till hjärninflammation. Något som nu har visat sig ha gett efterverkningar i form av en språkstörning.

Min syster är en av dessa hjältar som skolan behöver. Kunnig och tålmodig skapar hon de rätta förutsättningarna för sina barn och bäddar för att skolan ska göra sitt. Hon är kreativ och hittar hela tiden på nya sätt att locka fram lärandet och struktur hemma. Hon kämpar med att få tiden att räcka till för hela familjen och tillsammans med sin man sätter hon alltid barnens bästa först. Det kan handla om att tacka nej till sammankomster för att barnet inte orkar med för mycket intryck eller att hoppa över löprundan för att läsa en godnattsaga. Ändå så är hon full av värme, trygghet, knäpp humor och har nära till både skratt och gråt. Precis en sån syster man vill ha.

Vilket samhälle vill vi egentligen ha? Ett samhälle där de ”starka” föräldrarna får igenom anpassningar för sina barn medan de andra barnen får klara sig så gott de kan. Välutbildade och engagerade föräldrar, som drivs av en kärlek till sina barn, som gör dem starkare än de skulle varit utan den, kan påverka skolan medan ensamstående föräldern utan titel har högre trösklar. Dessutom kan det vara så att de själva har liknande svårigheter som sina barn, då barnen troligen har ärvt både styrkor och svagheter av sina föräldrar. Men även dessa föräldrar är experter på sina barn och det måste vi i skolan ha tillit till. Läs gärna hur den här föräldern beskriver hur hon har mött två olika bemötanden från skolan och hur det har upplevts. Vi måste se till att alla elever får det stöd de har behov av och att kunskapen kring olika funktionsnedsättningar ökar. Klimatet i samhället måste vara så att bägge parter ser varandras kompetens och respekterar denna.

Följ Hjärnfonden på twitter och ge en gåva till den forskning som sker på hjärnan.

Fem bra sätt att spara tid för lärare

15784764_1296973933682570_1355188666_oEtt nytt år har precis börjat och nyårslöftena är fortfarande i färskt minne. En förutsättning för att vi ska kunna hålla nyårslöften, som att hinna träna och äta hälsosamt, är att vi har orken. Det blir lätt en ond cirkel när man inte orkar träna, för att man är så trött, eftersom man är så otränad. Samtidigt så stoppar man i sig helt fel saker, som godis och snacks, för att man är för hungrig för att orka tänka ut någon middagsmat. Då är det inte så lätt att bara bryta de här onda cirklarna. Vi kan behöva lite hjälp på vägen.

En viktig faktor för hälsan är att hålla sig inom sin arbetstid. Visserligen har vi världens roligaste och givande yrke, men det kan samtidigt vara otroligt krävande. Det finns alltid någonting som man kan lägga lite extra tid på och att avsluta arbetet för dagen kan vara svårt.

Nytt år och ny kalender

Varje år så brukar jag leta efter den optimala kalendern. Trots att de digitala kalendrarna har blivit allt bättre så saknar jag ändå den överblick man får genom en papperskalender. Förhoppningen är att jag även ska bli lite bättre på tidshanteringen med en sprillans ny kalender. Det här året vill jag inte missa när det är min tur att ha fikat heller. Men det räcker inte med en ny kalender för att minska stressen i vardagen. Under ledigheten stötte jag på ett blogginlägg som utlovade fem kraftfulla sätt att spara tid på som lärare. Jag har sammanställt och modifierat tipsen här nedan, men jag kan även rekommendera podcasten från Cult of Pedagogy som är mer utförlig.

1. Ta medvetna raster

Mycket tid försvinner i småpauser som egentligen inte ger så mycket vila. Istället för att jobba medvetet med en uppgift, så kanske man scrollar igenom facebookflödet under några minuter. Det gäller att själv reflektera över vilka småpauser som man egentligen tar varje dag.  Alltför många sådana små pauser kan addera upp till ganska mycket tid i slutändan. Därför är det bättre att vara fokuserad på det man håller på med (inte alltid så lätt när man har adhd). Många små avbrott under en dag kan vara energislukande. Börja med att stänga av alla notifikationer på mobilen och datorn.

2. Gör det viktigaste först

Om man har för många saker på sin lista är det lätt att bli överväldigad av arbetsbördan. Då är det lätt att man gör det som är enklast först och man kommer aldrig till det svåra eller det som kräver mer tid. Därför bör man börja dagen med att prioritera bland sina uppgifter och göra det som är viktigast först. Enklare sagt än gjort. Men genom att börja med det som är viktigast så får man också en uppfattning om hur omfattande arbetet egentligen är. Ibland så skjuter man uppgifter framför sig eftersom man tror att de tar längre tid än de gör, när man arbetar fokuserat.

clock-1702512_960_720

3. Klumpa ihop uppgifter och undvik multitasking

Vissa saker gör man flera gånger om dagen utan att reflektera över det. Om mailboxen är öppen så får man en notifikation varje gång ett mail kommer. Det gör att man blir avbruten med det man håller på med och ens uppmärksamhet dras till mailet, även om det inte alls är viktigt. Genom att inte kolla mailen sju gånger på en dag istället för att bara göra det två gånger dagligen, så slösar man energi under dagen. Att försöka göra fler saker samtidigt fungerar inte för hjärnan, multitasking är inte effektivt. Det fungerar bara med multitasking om den ena saken som du gör, inte kräver hjärnans aktiva inblandning. Lyssna igenom en podcast går att göra när man promenerar till jobbet, men inte när man ska skriva feedback på en uppsats samtidigt. Därför bör man samla ihop liknande uppgifter och göra dem på en avsatt tid.

4. Nöj dig med att vara tillräckligt bra

Många lärare strävar efter perfektion. Visst är det en fördel när man är väl påläst, har välplanerade lektioner och skriver långa kommentarer på elevers uppgifter, men ibland krävs det att man sänker sina krav för att orka. Den formativa bedömningens genomslag i svensk skola har dessutom gjort att många lärare ger kommentarer på elevers arbeten flera gånger under processen. Något som är så mycket mer tidskrävande än den tidigare summativa bedömningen. Vi har börjat begränsa antalet gånger vi ger den formativa bedömningen då vi har märkt att eleverna inte alltid har den nytta av den som det skulle förväntas. Dels så använder vi oftare kamratbedömning, och överlåter uppgiften åt eleverna själva och dels så ger vi oftare formativ bedömning i grupp, än vi gjorde förr.

När vi återkopplar till flera elever samtidigt, så är det däremot väldigt viktigt att påpeka för eleverna att det är det man gör och att man förväntar sig att alla ska ta till sig av de framåtsyftande kommentarerna. Annars är risken att man har en liten grupp elever som inte förstår att det även rör dem. Fundera på om det är någon annan uppgift som slukar tid och hur du kan sänka dina krav utan att det påverkar undervisningen. Är valet av typsnitt och layout på planeringen något som tar lång tid? Kan samplanering och delakulturen vara framgångsrika lösningar? Hur lägger man bäst upp arbetet tillsammans med sina kollegor?

5. Sätt gränser med schemalagd planering

Vi anger en ramtid till våra chefer vid varje läsårsstart. Använd dig av den och håll den. Det vill säga sätt gränser för hur länge du ska jobba, eftersom i läraryrket finns det alltid något som du kan fördjupa dig i och som du kan lägga ned mer tid på. Det kan vara bra att även lägga in förtroendetiden i sin kalender. Själv har bokat in ett träningspass en dag i veckan, som kräver att jag måste gå exakt när min ramtid slutar, om jag ska hinna. Det har hjälpt mig under hösten och det tänker jag fortsätta med i vår också.

Ett annat tips är att när jag sätter mig för att jobba med en uppgift, så brukar jag använda pomodoro-tekniken och har en app på mobilen som hjälper mig. Det finns många appar att välja på men det går lika bra med en äggklocka.

De här tipsen riktar jag först och främst till mig själv. Genom att skriva ner dem så processar jag dem ett extra varv och hoppas på att något ska fastna inför det kommande arbetsåret.

Upp till bevis för årets geografilärare

earth-1706080_960_720Under 2016 förärades jag utmärkelsen som Årets geografilärare av Svenska nationalkommittén för geografi, SSAG och Geografilärarnas Riksförening. Jag är oerhört stolt och glad över detta pris. Inte bara för min egen skull utan för att det är så otroligt viktigt att geografiämnet uppmärksammas. Vi har dock valt att läsa två ämnen per termin i min skola och jag har därför inte ens undervisat geografi detta läsår. Mina elever tycker också att det är roligt att ha fått en prisbelönt lärare, trots att vi ännu inte läst geografi tillsammans. Nu säger de att det är upp till bevis för mig, när vi drar igång terminen med geografi.

Omöjligt att tävla i pedagogik

Många lärare anser att det inte borde finnas några priser för lärare. Att det är ytterligare ett sätt för utomstående att så split inom lärarkåren. Vi delas upp i förstelärare och ”andrelärare” eller till och med ”sistelärare”. Uppdelningen i bättre och sämre lärare leder till en ojämlik kollegial relation som inte gynnar skolutveckling. Dessutom kan ju ingen som inte ens har varit i mitt klassrum veta om jag är en bra lärare. Ännu mindre kan någon priskommitté veta om jag är bättre än någon annan lärare, som de inte heller har besökt. För det är jag troligen inte.

Jag håller inte med om att priser för lärargärningar är onödiga. Det kan aldrig vara fel att uppmärksamma att någon gör ett bra jobb. Vissa gör till och med ett bättre jobb än andra. Det är inte säkert att jag gör ett bättre jobb i klassrummet. Jag brukar heller inte få någon guldstjärna för perfekt frånvarorapportering. Däremot så gör jag ett bättre jobb än många andra med att sprida goda undervisningsexempel i geografiämnet.

Hennes passion för geografi, goda akademiska kunskaper i geografi och pedagogik kombinerat med hennes stora intresse för, digitala verktyg i skolans undervisning och lärande har gjort att Åsa utvecklat, utöver sin egen undervisning, flera former av kollegialt lärande via sociala nätverk och internet. Förutom att vara en viktig resurs för Mälarhöjdens elever och kollegor, är Åsa en viktig tillgång för geografilärare i hela Sverige.

Ur nomineringen till Årets geografilärare

Sociala medier viktiga för kollegialt lärande och delande

I nomineringen så framgår det att jag skriver denna blogg och att jag har startat Nätverk för geografilärare på Facebook, där vi nu är över tusen medlemmar. Där brukar jag dela undervisningstips, filmer och artiklar som kan bidra till geografiundervisningen för fler än mig själv. Det gör jag även på Twitter och Pinterest.

Hennes digitala närvaro har underlättat arbetet för en stor grupp geografilärare, vilket i sin tur gynnar elever på Sveriges grundskolor. Åsas arbete har för många elever (och lärare) tydliggjort geografiämnet och inneburit en ökad förståelse för ämnets innehåll och användningsområden.

Ur nomineringen till Årets geografilärare

Flera av de som är negativa till lärarpriser har också svårt att se nyttan av sociala medier i sin yrkesroll. Det tänker jag bidrar till att man inte är medveten om vilka otroliga eldsjälar det finns i de sociala medierna och som driver skolutvecklingen framåt från gräsrotsnivå. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag tycker att fler lärare borde få priser och beröm, inte färre. Jag är inte ensam om att tycka det, utan Karin Brånebäck har också skrivit om detta och hon föreslår att vi blir bättre på att nominera grundskollärare till priser. De negativa rösterna hörs oftare runt fikabordet än i blogginlägg.

Anna och Philips lärarpodcast

Med priset har även följt en hel del uppmärksamhet. Under hösten blev jag intervjuad av Lantmäteriets tidning Gränssnittet. Jag fick också delta i Anna och Philips lärarpodcast som i mängder av program har lyft fram vad många duktiga lärare det finns i Sverige. Den här terminen kommer fokus ligga på att, tillsammans med mina elever och kollegor, forma geografilektioner som sporrar till massor av lärande i världens ämne.

En oförglömlig resa till Auschwitz-Birkenau

Den här veckan har varit tung men viktig. Vårt ämneslag har varit i Auschwitz-Birkenau och med våra egna ögon sett den förödelse som nazisterna orsakade mänskligheten. Det här är inte en fullständig resedagbok utan mer början på en process. En process och ett försök att förstå det ofattbara. En början på att försöka återge och förhindra att något liknande någonsin sker igen. Jag förstod inte innan. Jag förstår inte siffror. Men jag förstod när jag såg hur stora lägrena var. Jag förstod när jag såg mängden av de insamlade föremålen. Jag förstod när jag kände kylan i luften och såg hur lite skydd mot den som människorna här hade. Att förstå är det minsta jag kan göra för de människor som miste livet här.

Jag tror att både jag och mina kollegor kommer vara bättre på att undervisa om Förintelsen efter den här resan. Vi tog mängder av bilder och här visar jag några av de bilder som ett försök att återge vår upplevelse.

Att själv få se och uppleva detta var viktigt för mig och det borde vara en obligatorisk del av lärarutbildningen. Vi var sex SO-lärare som åkte och jag är så tacksam för att vi var denna lagom stora grupp med människor som jag tycker så mycket om. Det är en ynnest att ha sådana varma, drivande och inspirerande kollegor som jag har. Tack vare stipendier från stadens stiftelser var det ekonomiskt möjligt för oss att åka.

En droppe i taget

14555597_898485473618339_1161526849_nEfter mycket vånda så valde jag att ställa upp i debattprogrammet SVT Opinion Live för att debattera mediebilden av skolan. Trots att programmet utger sig för att vara ett program där frågor fördjupas och där aktuella samhällsfrågor ges nya perspektiv, så förstärker de ofta den rådande mediebilden av viktiga frågor. Exakt vad redaktionen valde att göra med bilden av skolan. Inför programmet hade redaktören intervjuat mig över telefon under cirka 30 minuter. Varje förklaring jag gav följdes av en följdfråga och en fördjupning och breddning av frågan. Jag fick förtydliga min syn på orsakerna till skolans problem samt vilka lösningar jag förespråkade. De verkade uppriktigt intresserade av det jag ville förmedla.

Under torsdagen hade jag fantastiska, elevledda utvecklingssamtal med mina fina mentorselever. Det fick mig att tänka på annat och det var först vid det sista samtalet som det slog mig att jag senare under kvällen skulle stå i TV och debattera. Efter en ovanligt nervös tunnelbaneresa in till stan fick jag springa till tåget. Verkligen springa. Andfådd lyckades jag hinna till min plats precis innan tåget mot Göteborg började rulla. Under tågresan så försökte jag strukturera mina tankar genom att skriva ned argument. Jag bad även om input från andra lärare i sociala medier och kände att jag nu hade en viktig roll i att försöka representera alla goda insatser som görs på skolor runt om i landet. Det blev tre tättskrivna A4.

Väl framme i Göteborg var det lite strul att hitta rätt plats till taxin och när jag kom fram till TV-huset fick jag direkt gå in till sminket. När jag är färdig så förde redaktören mig till ett hörn av rummet så att jag inte ska få möjlighet att prata med Per Kedland innan sändningen. Samtidigt som ljudkillen satte fast myggan på mig, så gick en av redaktörerna igenom mina frågor. Hon var inte så intresserad av mina anteckningar utan framhöll hur viktigt det var att jag målade upp bilden av en bra skola och undervisning. Jag fick inte reda på några frågor i förväg.

För en samhällskunskapslärare så var det en nyttig erfarenhet att få se media från insidan. Jag var medveten om att jag inte är medietränad. Det var SVT Opinion Live också. De ställde inte de frågor som de ställt till mig innan och som jag hade velat besvara. Vad är orsaken till att det är sådan skillnad mellan skolor? Hur kan vi komma tillrätta med sjunkande resultat? Jag blev istället avbruten och fick frågor som inte kom åt grundproblemet i svensk skola. Inte heller fick jag möjlighet att beskriva den positiva utvecklingen av kollegialt lärande som sker inom och mellan skolor. En skolutveckling som sker genom samplanering och observation av varandras lektioner, genom reflekterande blogginlägg som blir lästa av tusentals lärare och genom samarbete i sociala medier.

För att komma tillrätta med grundproblemen i svensk skola så måste vi revidera det fria skolvalet och skolpengssystemet (bra förslag för det kan ni hitta här och här). Då både OECD och Skolkommisionen har lyft fram att det är den ojämlika skolan som är det största problemet inom svensk skola, så undrar jag om krafter som vill bevara ett privat företagande med stora vinstuttag, försöker sända ut dimridåer. Känner dessa börsnoterade företag att snaran är på väg att dras åt i och med att Skolkommissionens förre ordförande nu är en medlem i regeringen? Är det anledningen till att Svenska Dagbladet marknadsför bilden av en misslyckad pedagogik så hårt? Ska frågan istället handla om att lärarna är oskickliga? Något som inte stämmer och en bild som jag vill förändra. Det gick kanske inte att göra genom deltagandet i ett ”uppgjort” debattprogram. Jag har ingen hink att släcka branden med, men jag har en tesked. Med denna tesked så får jag släcka branden med en droppe i taget. Om vi är många lärare som tillsammans deltar i debatten så finns möjligheten att vi kan lyfta det positiva i svensk skola och starta positiva, uppåtgående spiraler.

Foto: Josefina Garcia Hultqvist