Visar alla blogginlägg med kategorin:
Elever i behov av särskilt stöd

Krävande föräldrar är undervärderade hjältar

Svan med två ungar på ryggenEtt av mina ledord i arbetet är att alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan. Det var något som någon av mina metodiklärare på Lärarhögskolan sa och det fastnade hos mig. Innebörden är att alla föräldrar gör så gott de kan och i deras ögon, är deras barn det bästa som finns. Vi ser ibland otillräcklighet hos föräldrar och vissa lärare kan till och med prata illa om föräldrar som inte riktigt klarar av att skapa struktur för sina barn. Men jag väljer hellre att se föräldern som kämpar och försöker men ändå kanske inte når ända fram. Det synsättet skapar en mjukare relation till både förälder och barn. Jag dömer inte, vi gör alla så gott vi kan. Utifrån det förhållningssättet kan det vara lättare att både ta och ge råd och tips och skapa de bästa förutsättningarna för varje elev.

Alla föräldrar skickar det finaste de har till skolan.

Från okänd metodiklärare på LHS

Sedan finns det föräldrarna som faktiskt är kompetenta föräldrar och kräver att även vi i skolan ska vara kompetenta pedagoger. Ibland uppfattas de här föräldrarna som krävande och jobbiga. Även de här föräldrarna kan det pratas illa om i personalrum. Men även här måste vi se att de bara gör det som varje förälder borde göra, nämligen säkerställa att skolan fungerar för deras barn. Jag får också mail som jag tycker är jobbiga och jag kan också gnälla lite om detta till mina kollegor. Samtidigt som jag vet att det ofta ligger något korn av sanning i förälderns sätt att se saken också. De här mailen och samtalen ska sporra oss att bli bättre, inte få oss att skriva gnälliga inlägg i sociala medier. Det är möjligt att det här är konflikter som har ökat på grund av friskolereformen som gjort skolan till en marknad.

Språkstörning är en okänd diagnos för många pedagoger

Språkstörning är en diagnos som dyker upp allt oftare i våra klassrum. I alla fall på papperet för antagligen har det alltid funnits barn med språkstörning, men då har vi klassat dem som”svaga”. Här har jag varit en av de okunniga pedagogerna som inte ens vetat om att denna diagnos fanns. När man vill veta mer om språkstörning så är texterna på nätet fyllda av termer och begrepp som inte är självklara för någon som inte är insatt. En av de bästa sidorna jag hittar är faktiskt skapad av just en sådan här förälder som kämpar för sitt barns rätt. En sida som är tydlig och upplysande och som ger konkreta tips och råd. Dessutom finns källor angivna och det är lätt att kolla att denna förälder vet vad hon pratar om. Det här är en av skolans hjältar. Här finns en förälder som är kunnig och påläst och som vet vilka svårigheter barnet har och det ska vi ta hjälp av i skolan. Vi måste i högre grad se föräldrarna som experter på sina barn.

Föräldrarna är våra vardagshjältar

Jag beundrar de föräldrar som kämpar i vardagen med att fostra sina barn och som dessutom ibland får kämpa mot en oförstående skola. Jag var nog själv en sådan förälder som tyckte att skolan inte alltid kunde se de svårigheter som jag kunde se att mina barn hade. Med en envishet som heter duga så kunde jag dock se till att mina barn fick det stöd de behövde. Idag har jag en syster som kämpar med samma envishet. Ett av min systers barn fick en infektion i samband med förlossningen och den infektionen ledde till hjärninflammation. Något som nu har visat sig ha gett efterverkningar i form av en språkstörning.

Min syster är en av dessa hjältar som skolan behöver. Kunnig och tålmodig skapar hon de rätta förutsättningarna för sina barn och bäddar för att skolan ska göra sitt. Hon är kreativ och hittar hela tiden på nya sätt att locka fram lärandet och struktur hemma. Hon kämpar med att få tiden att räcka till för hela familjen och tillsammans med sin man sätter hon alltid barnens bästa först. Det kan handla om att tacka nej till sammankomster för att barnet inte orkar med för mycket intryck eller att hoppa över löprundan för att läsa en godnattsaga. Ändå så är hon full av värme, trygghet, knäpp humor och har nära till både skratt och gråt. Precis en sån syster man vill ha.

Vilket samhälle vill vi egentligen ha? Ett samhälle där de ”starka” föräldrarna får igenom anpassningar för sina barn medan de andra barnen får klara sig så gott de kan. Välutbildade och engagerade föräldrar, som drivs av en kärlek till sina barn, som gör dem starkare än de skulle varit utan den, kan påverka skolan medan ensamstående föräldern utan titel har högre trösklar. Dessutom kan det vara så att de själva har liknande svårigheter som sina barn, då barnen troligen har ärvt både styrkor och svagheter av sina föräldrar. Men även dessa föräldrar är experter på sina barn och det måste vi i skolan ha tillit till. Läs gärna hur den här föräldern beskriver hur hon har mött två olika bemötanden från skolan och hur det har upplevts. Vi måste se till att alla elever får det stöd de har behov av och att kunskapen kring olika funktionsnedsättningar ökar. Klimatet i samhället måste vara så att bägge parter ser varandras kompetens och respekterar denna.

Följ Hjärnfonden på twitter och ge en gåva till den forskning som sker på hjärnan.

Lugn och ro-lådan

17474890_1385742538139042_35544861_nJag och flera av mina kollegor tycker att många barn idag har svårare att koncentrera sig. Vi upplever att de har kortare uppmärksamhetsspann och att lektionerna behöver vara varierade och underhållande för att hålla kvar elevernas fokus.

Har vi fler barn med koncentrationssvårigheter idag än för 20 år sedan? Både ja och nej skulle jag svara. Barn idag tränar inte på att ha tråkigt. De barn som är sårbara för koncentrationssvårigheter har det svårare idag, då både samhället kräver mer och barn får träna koncentrationen mindre.

Istället för att klaga på dagens ungdom eller samhället av idag, har vi funderat på hur vi ska möta situationen. Vi har samlat på oss lite olika saker som kan hjälpa eleverna att hålla fokus under genomgångar. Jag hittade även en undersökning som visade att vissa barn har ett behov av att få pilla med något för att kunna hålla fokus. I mitt klassrum står nu en ”Lugn och ro-låda”.

Innehållet i Lugn och ro-lådan

  • Hörselkåpor som främst används när det ska vara tyst arbete. Då blir nämligen vissa ljudkänsliga personer störda av pennrasp eller att någon snörvlar.
  • Lera av play doh-typ.
  • Anti-stressbollar
  • Gyroskop som vi har skrivit ut med 3D-skrivaren
  • Labyrinter av fleece med en kula inuti.
  • Rubiks twist som går att forma i olika figurer17439498_1385742564805706_537633660_n

Så tycker eleverna om lådan

Hörselkåporna har vi haft längst och det är bara några få elever som använder dem. Här är ett av de stora missförstånden i skoldebatten, att barn behöver hörselkåpor för att det är för hög ljudnivå när det i själva verket är när det blir för tyst som de kan behövas. Ibland när vi ska ha tyst skrivning sätter vi istället på yoga-musik. Då finns det ett fåtal elever som får kryp i kroppen av musiken och därför sätter på sig kåporna.

Vad gäller leran så är den väldigt populär just nu. Vissa elever sitter och knådar leran lite planlöst medan andra elever sugs in i ett kreativt flöde som kanske inte alltid gynnar koncentrationen på skolarbetet. Några blir störda av doften på den köpta leran medan andra tycker att det doftar jättegott.

Bollar är alltid lite svårt och lockar gärna till att kastas runt. Ändå är det vissa elever som föredrar dessa och kan hantera dem utan att det stör andra. Gyroskopen är också populära och vissa blir jättelugna av dem. Andra föredrar den mjuka labyrinten i fleece.

Det viktiga är ändå samtalet om dessa saker i Lugn och ro-lådan och i veckan hade vi en längre utvärdering och diskussion av den i klassen. Eleverna tyckte väldigt olika och de kunde även se att för vissa elever så tog ”saken” överhanden istället för att hjälpa eleven att fokusera på skolarbetet. Eftersom alla är olika så är det viktigt att alla får pröva sig fram och själva utvärdera vad som fungerar för dem. På så sätt ger vi dem verktygen för fokus i många andra situationer också.

Andra tips för att öka koncentrationen

Att sitta stilla alltför länge fungerar inte bra för unga hjärnor. Om det är en lång lektion kan man därför lägga in ett kort pass av rörelse. En kollega till mig brukar göra några yoga-övningar med eleverna innan viktiga uppgifter. Andra kör Just Dance som får igång pulsen.

Att variera undervisningen är givet om man vill behålla elevernas fokus. Dessutom använder jag glasspinnar eller mini-witheboards när jag ställer frågor till klassen så att alla är alerta. Att få diskutera frågor i par under en genomgång fungerar också bra föra att aktivera eleverna och därmed bibehålla deras uppmärksamhet.

Genom alla de här olika sätten att möta svårigheter inom koncentration och uppmärksamhet så underlättar vi skolan för alla barn, utan att göra avkall på lärandet. På så sätt kan barn med dessa svårigheter inkluderas i klassen på ett naturligt sätt.

Elevinflytande under bedömningstillfället

JerusalemVi har försökt att läsa  de abrahamitiska religionerna på fyra veckor. Det är givetvis en omöjlighet för elever i sjuan att försöka lära sig ”alla” viktiga fakta om judendom, kristendom och islam på den korta tiden. Vi förutsatte att de redan hade kunskaper om de tre religionerna från mellanstadiet och satte igång med att jobba med några myter från det gamla testamentet. Vi hade några genomgångar om de olika religionerna och lite om hur några myter skiljer sig åt.

Jämförelser av religioner

Det blev många jämförelser under dessa veckor. Bland annat tittade vi hur religionerna ser på Jerusalem utifrån en artikel i DN som jag gjorde om till en Prezi.

Eleverna får välja frågor

Sedan delades eleverna in i tre grupper som läste om varsin religion. Men hur skulle detta kunna bedömas? Vi hade valt ut tre kunskapskrav som vi jobbar mot i sjuan och dessa skulle nu prövas.

Eleven har  kunskaper om de centrala tankegångarna och urkunderna kopplade till konkreta handlingar och uttryck i de olika religionerna.

Eleven kan  föra resonemang om likheter och skillnader inom och mellan religionerna.

Eleven kan föra resonemang om hur religioner kan påverka vad som sker i samhället och hur det som sker i samhället kan påverka en religion.

Det kluriga var bara att hitta frågor som gav eleverna möjlighet att visa dessa förmågor utifrån att de faktiskt hade lärt sig så många olika fakta och om tre olika religioner. Istället för att skapa ett prov med ett antal frågor så gjorde jag diskussionslappar kring olika teman. I varje tema hittade jag på en fråga som svarade mot ett av de tre kunskapskraven. Sedan var det upp till eleverna att välja frågor och teman. Varje elev fick välja vilka tre frågor som hen ville besvara. Frågorna kunde handla om samma tema eller vara valda från olika teman. Det viktiga var såklart att eleverna kunde visa sina förmågor utifrån alla tre kunskapskraven.

Presentation

Här kan ni hitta alla frågorna: OneDriveAbrahamitiska religioner Bedömningsfrågor

Eleverna väljer redovisningsform

Vi frågade i alla klasser om eleverna ville göra bedömningsuppgiften skriftligt eller muntligt. Det blev en liten övervikt för de som ville göra uppgiften muntligt. Det enkla skulle då vara att låta ett majoritetsbeslut gälla och låta alla få göra uppgiften muntligt. Istället valde vi att låta de elever som ville göra den muntligt sitta i grupper om två-tre personer och diskutera frågorna tillsammans. Genom att de spelade in sitt samtal kan vi lärare i efterhand bedöma vilket kunnande eleven har uppvisat.

Samtidigt hade vi det alldeles tyst i klassrummet där de som ville skriva ned sina tankar kunde göra detta. Vi är alla olika och för vissa så fungerar det bäst när de får strukturera sina tankar som ett skriftligt svar. För andra passar det bättre att utveckla sina tankar i ett samtal i samspel med andra.

Bildstöd hjälper språksvaga

För att göra det tydligt vilket av de tre kunskapskraven som varje fråga rörde sig om så tog jag en clip art-figur och satte framför frågan. På det sättet så tydliggörs kunskapskraven att det första handlade om vad människan gör i relation till vad som står skrivet i de heliga skrifterna. Vi har jobbat med Venn-diagram i vår metodkurs vid uppstarten och därför blev det naturligt att ta ett Venn-diagram som symbol för kunskapskravet att jämföra. Den tredje bilden fick bli en jordglob som symbol för samhället och med religiösa symboler kring som en påminnelse om att de påverkar varandra.

Ge eleverna möjlighet att lyckas

Alla de här valen som jag gjorde som lärare påverkade mina elevers möjligheter att lyckas. En förutsättning för att kunna prestera i skolan är att man har förstått vad man ska visa. Där hjälpte bildstödet till och att eleverna fick frågorna på lektionen innan bedömningstillfället. När varje elev får välja den form som hen känner sig tryggast med så ökar självförtroendet. Att dessutom få utgå från de fakta som man känner sig tryggast med gör att fler vågar sig på att resonera utifrån de högre nivåerna i kunskapskraven. Så med dessa små justeringar av ett bedömningstillfälle så hoppas jag att jag lyckades skapa ett bedömningstillfälle där alla kunde prestera utifrån sin egen potential.

Anpassning av undervisningen för alla är inkluderande

Hos oss försöker vi i allra möjligaste mån anpassa undervisningen så att den ska passa elever med särskilda svårigheter eller med någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Utan att för den delen sänka kraven eller förväntningarna med alltför enkla uppgifter. På så sätt gynnar vi samtliga elever.

Att våga välja bort det digitala

13059468_1094348523945113_106280947_nI mitt klassrum, och på vår skola, har vi bestämda platser i klassrummet och läraren bestämmer. Att läraren bestämmer placeringen i klassrummet kommer ur ett förhållningssätt där vi ser till alla elevers behov. Att komma in i klassrummet och börja med att leta efter en plats att sitta på är inte en optimal start på ett nytt lärandetillfälle. Hos många elever skapar sådana tillfällen oro. En oro som vi kan undvika med ett tydligt förhållningssätt hos pedagogerna på skolan. Nytt arbetsområde innebär nya grupper och därmed nya platser.

När man haft eleverna i flera år så har man som lärare redan testat en mängd olika gruppkons12992980_1094348560611776_2140574117_ntellationer. Ibland har kompisar fått arbeta tillsammans och ibland har jag parat ihop elever som inte brukar prata så mycket med varandra. Vissa gånger har jag delat in dem i rena tjej- och killgrupper. Oftast är det blandade grupper. Så hur ska man då tänka när man ska dela in eleverna för sjuttioelfte gången? Eller måste jag verkligen tänka? Oftast så brukar jag tänka noga, men ibland låter jag slumpen avgöra. Det var vad jag ville göra denna gång.

Även om jag ville låta slumpen avgöra, så vill jag inte lotta in dem i grupper på något ”traditionellt” sätt eller genom att använda någon grupperingsapp. Utan istället tänkte jag göra gruppindelningen till ett lärtillfälle och ett sätt att skapa intresse och nyfikenhet för arbetsområdet Kalla kriget.

Det är inte alltid som det passar bäst att använda digitala verktyg, utan ibland måste våga välja bort det. I förra veckan ordnade vi en studiedag i IKT för våra kollegor och själv förberedde jag för en analog uppstart av vårt nya arbetsområde. Så jag har jobbat intensivt med kopieringsapparaten och lamineringsmaskinen.

Eleverna kommer att få ta varsin lapp, med antingen en bild, en karta eller ett ord (ett som börjar med stor bokstav och ett som börjar med liten) som sedan ska paras ihop. För mig blir det samtidigt ett sätt att undersöka deras förförståelse. Har de koll på några av de stora händelserna under Kalla kriget? Kommer de para ihop orden rätt? Kommer de i så fall hitta de elever som har bilden och kartan som hör till? Förutom att det blir ett tillfälle för eleverna att samtala och försöka lösa en gåta, så blir det ett lustfyllt sätt att starta ett område på.

12966608_1094348537278445_652165341_nOm du själv vill använda mina kluringar så hittar du word-dokumentet här: Gruppindelning Kalla kriget. När arbetsområdet är slut så kan det vara kul att se om det går lättare att para ihop korten rätt.

För eleverna blir detta i vilket fall som helst, en lektion då vi väljer bort det digitala arbetssättet till förmån för ett där samtalet står i fokus. Det är endast genom att prata med och ta hjälp av sina klasskamrater som de tillsammans kan hitta fram till sina rätta grupper.

Excel – ett digitalt verktyg som håller ännu

PersoSkärmklipp excelnligen har jag aldrig varit någon stor anhängare av Excel. Det mesta jag har velat göra, har gått att göra i Word. Men det finns gånger då Excel är överlägset och inte går att ersätta. På Mälarhöjden har vi infört ett system för elevscreening som vissa kallar för ”den röd-gröna röran”. Precis som på många andra skolor så upplevde vi att det var svårt att ha en bra överblick över elevvården. Vår skolledning presenterade då ett förslag att skriva in klasserna i ett gemensamt Exceldokument och att alla undervisande lärare går in i det gemensamma dokumentet och berättar hur det går för eleverna. Till början tyckte vi att det var krångligt och svårt. Många lärare var bara vana att använda Word och kände sig osäkra på Excel. Men när vi väl hade gått igenom det tillsammans så visade det sig att det gav mycket bättre överblick.

Elevvården sker efter ett rullande schema och en lärare i varje arbetslag påminner alla lärare som undervisar i den årskursen att det är dags att fylla i dokumentet. Till varje gång skapas ett nytt dokument genom att kopiera det gamla och sedan döpa om det med nytt datum. I varje dokument så finns årskursens alla klasser med. OSkärmklipp klasserm eleven förväntas nå målen i ämnet så kan läraren markera eleven som grön. Om eleven av någon anledning inte uppfyller målen så ska läraren markera rött. Det var tydligt och enkelt men flera lärare upplevde ändå att det var rätt trubbiga verktyg. Tänk om man kände att eleven var på gång, eller att hen hade klarat sig bra, men nu börjat få stor frånvaro? Efter viss diskussion fick vi därför igenom ett mellanting med gula fält för osäkert om eleven uppfyller målen. Vi bestämde också att varje lärare som markerade en elev som röd eller gul skulle skapa en kommentar i fältet.

Skärmklipp kommentarEn kommentar kan man skapa genom att hålla markören över rutan och högerklicka, då kommer menyfältet upp och man kan välja att skapa en ny kommentar. När elevvården har sitt möte så har förhoppningsvis alla lärare fyllt i sina ämnen och klasser. Elevvårdsgruppen kan då skriva ut varje klass och snabbt få en visuell överblick över läget just nu. Om någon elev är rödmarkerad kan de också gå in och läsa vad som står.

Det är lätt att berätta om nya appar och molntjänster men det får inte innebära att vi glömmer bort våra gamla trotjänare. Word och Excel är två sådana trotjänare. För några dagar sedan delade Carmen Winding en mall i en Facebookgrupp där hon visar hur man gör när man ska referera i Word. Den hittar ni här: HUR man källhänvisar (1) Vi glömmer bort att lära eleverna grunderna i dessa digitala verktyg och tar för givet att de behärskar dem. Egentligen behärskar många elever bara Youtube och sociala medier.

One size passar inte alla

image”Det skulle man aldrig kunna tro , att du som är så lugn har adhd” är en av kommentarerna som jag har mött efter mitt blogginlägg om mina koncentrationssvårigheter. Till viss del kan jag förstå dem. För många har en bild av hur adhd ser ut, men få passar in i den mallen. I själva verket finns det lika många versioner av koncentrationssvårigheter och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som det finns människor som har dem. One size passar inte alla! Flera gånger kan svaghet vändas till styrka beroende på omständigheterna och förmågan att tänka utanför ramarna efterfrågas alltmer. Det finns några vanliga myter som jag gärna skulle vilja slå hål på.

”Adhd finns inte, det är bara läkemedelsbolagen som vill sälja medicin”

Som tur är så möter jag inte den här uppfattningen speciellt ofta och när jag gör det blir jag faktiskt rätt förbannad. Uppfattningen hänger ofta ihop med att adhd går att ”bota” med rätt uppfostran och lite ordning och reda. Tyvärr får föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar möta en del skuldbeläggande från både skolan och övrig omgivning. Den här myten hänger också samman med en misstänksamhet mot att alltfler får diagnos. Många ser det som konstigt att fler får diagnos och anser att det måste bero på att adhd överdiagnostiseras. Själv är jag övertygad om att det i själva verket finns ett mörkertal med framför allt kvinnor som inte är diagnostiserade trots att de uppfyller kriterierna. Men visst finns det yttre orsaker till att fler får diagnos, som att vårt samhälle har blivit mer komplext och därmed kräver mer av olika exekutiva och kognitiva funktioner. En annan orsak till att fler får diagnos kan givetvis vara att vi i allt mindre utsträckning tränar på att göra tråkiga saker. Den digitala revolutionen har också bidragit till att hjärnan stimuleras när barnet väljer det och det kan innebära att hjärnan inte utvecklas på samma sätt som förr i tiden. Studier har till exempel visat att tv-tittande hos små barn senare kan ha ett samband med adhd. Vad som är orsak och verkan i detta är dock fortfarande omtvistat.

”Det är bara pojkar som har adhd”

Att även flickor har adhd börjar bli alltmer känt, även om många av mina kollegor har haft svårt att upptäcka flickorna. Det hade även jag under mina första år som lärare. Att flickors symptom skiljer sig lite från pojkarnas är en anledning till det. Andra anledningar kan vara att könsroller och förväntningar gör att flickor döljer sina svårigheter längre och bättre. Om du som tjej dessutom har någon annan diagnos, som OCD, dyslexi eller depression så kan det vara det som ”syns” för omgivningen. Många med koncentrationssvårigheter kan även ha andra tilläggsdiagnoser, vilket gör att beteenden också skiljer sig åt. Precis som alla människor så har vi också andra personlighetsdrag som är mer eller mindre framträdande och som bidrar till vår unikhet.

”Om man har adhd så kan man inte klara skolan”

Vilket man såklart kan, men inte lika bra som om man vore utan sin adhd. När jag bestämde mig för att bli lärare så hade jag en tanke att jag äntligen skulle lära mig Sveriges landskap och de viktiga årtalen i historien. Men tyvärr så har det inte fastnat ännu. Vissa säger att man egentligen skulle vara smartare än andra, medan andra ser dem som inte kan koncentrera sig som ointelligenta. Givetvis är intelligensen lika spridd som i övriga befolkningen och man kan ha talang för olika saker. Det blir besvärligare att klara skolan med adhd och att få rätt stöd är superviktigt. Många anpassningar som lärare kan göra främjar dessutom samtliga elever. På vår skola är det självklart med fasta placeringar som läraren har bestämt (slippa oro för var man ska sitta) och att skriva upp lektionens start och sluttider på tavlan (slippa undra) och många andra tekniker som syftar till en inkluderande skolgång. Det som är bra för dessa elever gynnar alla elever.

”Alla med adhd är…”

…stökiga och bråkiga är två uppfattningar om elever med adhd. Andra uppfattningar är att de är lata och dumma. Istället är det nog så att många är oerhört känsliga och de känner direkt om en lärare inte tror på dem. Att bli tråkigt bemött av en lärare är något som förtar viljan att anstränga sig och man blir den där störiga personen istället. Ironi kan vara oerhört jobbigt att bli mött med som elev. En elev som inte förstår ironi känner ändå att något är konstigt. En elev som förstår ironi kan le på ytan men känna sig sårad och tillplattad. Därför får vi aldrig ge upp de ”jobbiga” eleverna eller sluta tro på att även de kan lyckas i skolan. Framför allt ska vi vara medvetna om att eleverna känner om vi tycker om dem eller inte. Så om relationen till en elev inte fungerar som den ska, då måste jag rannsaka mig själv och fundera över vilka signaler jag själv skickar ut. Låt sådant passera som inte förstör för andra, kan vara en sak att hålla mig till när jag vill förbättra en relation, och hitta det positiva hos eleven. Ett råd som håller i alla lägen.

#tablessthursday – Mindfulness på internet

brain-744207_1280Hur har du det med närvaron så här i uppstarten av terminen? Då menar jag inte den fysiska närvaron, utan om du är med i tanken, det som brukar kallas mindfulness. En sak som har blivit tydlig med digitaliseringen är att många har mycket svårare att koppla av/ned idag och att störningsmomenten i vardagen hela tiden finns där. Ett problem är också att försöka göra många saker samtidigt, multitasking. Egentligen är det nästan omöjligt för hjärnan att klara av det, utan vad vi istället gör är att sekundsnabbt hoppa mellan uppgifterna. Men varje gång vi byter uppgift så måste hjärnan också ställa om och egentligen kan det ta längre tid att göra fler saker, än att fokusera på en uppgift i taget. Den enda gången som multitasking fungerar, är när vi gör något som är automatiserat samtidigt som vi gör något kognitivt krävande. Själv brukar jag alltid titta på tv när jag stryker. Det håller mitt intellekt sysselsatt medan kroppen gör något välkänt och ganska tråkigt.

Inför jobbstarten så bestämde jag mig för att det ska bli bättre ordning på mig och jag ska försöka hålla mig till en sak i taget. En anledning till det var den här videon som jag ramlade över häromdagen och den talade verkligen till mig. Den fick mig att inse att det också är viktigt att begränsa antalet fönster som jag har öppna i webbläsaren. Det är så lätt hänt att man sitter där med tio flikar öppna och visst stör det. Om du inte ser videon i fönstret nedan kan du klicka på den här länken.

Det är viktigt att vi lärare inser hur hjärnan fungerar i det digitala samhället. Vi behöver ha kunskap för att kunna vara ett stöd för elever i behov av särskilt stöd. Alla lärare måste kunna prata studieteknik med sina elever, om vi ska ha en inkluderande skolmiljö. Men ibland måste man börja med sig själv. Så från idag kommer jag köra #tablessthursdays! Att bara ha ett fönster öppet i taget i webbläsaren och för att det verkligen ska fungera så börjar jag med att öva på torsdagar. Gör ett försök du också!

Lärare med diagnos

adhd (1)Det var först i vuxen ålder som jag fick min diagnos för koncentrationssvårigheter. Fram till idag har jag dock bara berättat för några få och nära vänner. Kort brukar jag kalla det för ADHD, egentligen står det UNS i mina papper. Den förkortningen står för ”utan närmare specifikation” och innebär att jag har flera av symptomen, men kanske inte alla, för ADHD. Det har tagit tid för mig att komma till det beslutet att berätta om mina svårigheter offentligt, eftersom det fortfarande finns en stigmatisering kring neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom har många fördomar och personer som har varit öppna med sitt funktionshinder har till och med blivit diskriminerade på arbetsplatsen. Samtidigt så ser jag det som betydelsefullt att berätta, för det är genom att berätta som vi kan få bort både myter och skuldbeläggande. Jag tror och hoppas också att kunskapen inom skolans värld är större än så och om inte jag vågar berätta, hur kan jag då säga till elever att det inte är något fel med att utreda och få en diagnos?

Idag tar jag medicin och det har betytt mycket för mig, men det inte har löst alla mina svårigheter. När jag var liten så var det ingen som reagerade på mina koncentrationssvårigheter. Jag betraktades som en blyg och ”duktig” flicka som fick ganska bra betyg. Däremot var jag slarvig och gjorde sällan läxor. Jag var inte hyperaktiv, men jag kunde prata sönder öronen på min omgivning. Något som jag numera vet är den ”kvinnliga”reading-86070_640 motsvarigheten till pojkars mer rörelseinriktade hyperaktivitet. Att jag kunde sitta och läsa flera timmar i sträck betraktades nog snarare som ovanligt god förmåga till koncentration, när det i själva verket var mitt sätt att koppla av och bara flyta med. Det krävdes över huvud taget ingen koncentration för mig alls för att läsa. Att däremot sluta läsa och börja med en annan aktivitet var stört omöjligt. ”Jag ska bara läsa ut kapitlet…” var mitt standardsvar medan jag fortsatte på nästa och nästa kapitel. Att fastna så i en aktivitet kallas också för hyperfokus. Men det betraktades ändå inte som en riktig svårighet eftersom det faktiskt ökade min förmåga att klara skolan, trots att jag då inte läste läxorna. 

Medicinen är en stödstruktur för mig, men den skulle inte fungera om jag inte funderade ut vilka andra stödstrukturer som hjälper mig. Råd som jag tidigare gett mina elever, tar jag nu själv fasta på. Jag tar fram mina kläder kvällen innan, sätter olika larm på mobilen och reflekterar över varför något gick bra eller mindre bra. Ibland blir jag ledsen över att vara annorlunda och att det tagit så många år att komma underfund med att jag faktiskt fungerar på ett annat sätt än vad normen är. Jag blir också ledsen över att min egen och flickors adhd diagnostiseras så sällan och sent. Men att bli ledsen förändrar inget, utan det är genom att öka min egen och andras kunskap om vad det innebär att vara kvinna och ha koncentrationssvårigheter som vi kan upptäcka och hjälpa fler flickor att bemästra sina svårigheter. Många kvinnor får sin diagnos sent i livet och det finns flera forum som riktar sig speciellt till kvinnor. Som lärare kan jag göra mycket och genom att berätta offentligt om mina egna erfarenheter så hoppas jag även kunna inspirera andra lärare.

Det kanske kan verka som ett konstigt yrkesval att bli lärare när man själv har adhd, men i själva verket är lärare ett utmärkt val för någon som  mig. Det är ett omväxlande yrke och det blir aldrig tråkigt. Jag kan vara kreativ och uppmuntras till att lösa saker självständigt och i samarbete med kollegorna. Dessutom är det ett betydelsefullt yrke med direkt bekräftelse när man gjort något bra. Jag vet att även andra kollegor och lärare i det utvidgade kollegiet misstänker att de har drag av adhd. Ibland skämtar man om det i fikarummet. Däremot är det inget som lärare verkar vilja utreda eller berätta om. Kanske ses det fortfarande som svårt att erkänna sina svaga sidor eller så tror man inte att man egentligen har adhd om man klarar av en högskoleutbildning. Självklart kan man klara en högskoleutbildning trots koncentrationssvårigheter. Vissa elever kan dock ha en krokig väg till högre studier och kanske hade jag tur. Dessutom så hade det samhälle som jag växte upp i färre distraktioner än dagens och kanske lite mer struktur i skolan. Allra viktigast för mig var nog att jag hade lärare som trodde på mig och att jag utmanades i mitt lärande. Mina egna erfarenheter är en av anledningarna till att jag tror på inkludering. En annan anledning är den forskning som presenterats den senaste tiden. Även Skolverket skriver om inkludering på sin hemsida. Att tro på sina elever har stor betydelse för deras utveckling. Genom att inkludera elever oavsett deras svårigheter så visar vi att vi tror på dem.

1342155932068_3038650I höst så kommer vår skola att jobba mer intensivt för att förverkliga målet att alla elever är inkluderade i ”vanliga” klasser. Något som jag ser fram emot. Säkert kommer jag att skriva om adhd och inkludering igen. Om du vill läsa mer redan nu kan du titta på mina tavlor ADHD och Inkludering på Pinterest där jag samlar olika länkar.

En sak i taget

Det här med att göra en sak i taget är inte min starkaste gren. Jag känner mig väldigt effektiv när jag har flera skärmar igång samtidigt och använder gärna både iPaden och mobilen samtidigt som datorn. På datorn kan jag dessutom ha flera dokument och webbfönster uppe, som jag snabbt kan växla mellan.

20141127_113208 (1)

Men tyvärr så funkar det inte alltid så bra. Jag var tvungen att hitta en bättre teknik och det var så jag fann pomodorotekniken. Den går ut på att du sätter en timer och arbetar med en bestämd uppgift, och bara den, under 25 min. Sedan får du ta fem minuters paus. Då brukar jag passa på att se vad som hänt i sociala medier. Beroende på vilken uppgift som jag ska göra så kan jag sätta en längre arbetsperiod. Om det är en elev som ska öva sin koncentration så kanske du ska sätta en kortare tid. Eftersom det är så viktigt att eleven lyckas med uppgiften, det vill säga att arbeta koncentrerat under hela tiden. Vartefter som eleven orkar så kan tiden göras längre.

Mina elever har lite olika strategier för att hantera distraktioner. En del ger mobilen till en förälder eller lägger den i ett annat rum under tiden som de ska plugga. En annan strategi är att sätta mobilen på flygplansläge. På så vis kan den inte ta emot meddelanden eller aviseringar, men det fungerar att lyssna på musik eller använda timer och kalkylator. Tyvärr så saknar ganska många elever strategier och om vi inte övar vår koncentration så blir vi sämre på att koncentrera oss när det behövs. Därför brukar jag diskutera studieteknik på vår mentorstid och låta eleverna tipsa varandra om strategier. Det funkar!

För den delen är jag ju inte ensam om att bli distraherad av kattbilder. I dagens DN finns en artikel om hur vi alltmer tar över rollen att värdera nyheter själva och hellre väljer att läsa om djur än politik. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men det kan vara bra att fokusera på en sak i taget.