Visar alla blogginlägg med kategorin:
Jobba i Stockholm

För det vidare

11925859_994980233855555_406757037_aDet är inte precis någon hemlighet att jag älskar mitt jobb. Att vara lärare är så givande och positivt. Speciellt när man jobbar på en skola som man trivs på. Dels har jag fantastiska elever, som har en sån vilja att lära och utvecklas, och dels har jag underbara kollegor, som ger stöd och positiv uppmuntran när det behövs som mest. När jag tog över mina elever, som jag har nu, så gick de i år 8 och de var rätt skeptiska till flera av mina undervisningsidéer. De ställde kritiska frågor och efterfrågade större tydlighet från min sida. När jag då svarade ”Jag vet inte riktigt vad slutresultatet blir, jag har aldrig gjort det här förut. Det blir vad ni gör det till”. Då blev de inte så glada. Sanningen var att jag faktiskt ofta inte hade prövat att göra på exakt det viset tidigare. Att vara lärare är ett kreativt jobb där jag ofta kan pröva nya idéer.

Vartefter terminen och läsåret löpte på, så började de sakta förstå att de faktiskt själva kunde påverka hur de skulle visa sin kunskap och de blev tryggare med mig och min bedömning. Samarbetet med eleverna är något av det roligaste som finns. Ofta kommer någon elev fram till mig, under eller efter lektionen, för att föreslå någon artikel eller Youtube-film som vi kan använda i arbetsområdet. Ibland vill de att vi ska arbeta på ett visst sätt eller att slutuppgiften ska utformas ”som vi gjorde när vi…”. Det ser jag som ett tecken på att de ändå uppskattar mina nya idéer och att kommunikationen fungerar. För att vara säker på att de vågar framföra kritik så genomför jag regelbundet anonyma, digitala utvärderingar.

Av någon anledning så har ryktet om min kärlek för arbetet spridit sig utanför min egen skola. I början av tladda nederminen så blev jag kontaktad av Skolverkets redaktör för kampanjen ”För det vidare”, Martin Huss. Han ville att jag skulle ansvara för kampanjens instagram-konto under en vecka. Nu är det dags! Jag fick själv välja vecka och jag valde v 46. Min plan var att jag då skulle vara lagom utvilad efter höstlovet. Inte kunde jag ana att hösten skulle vara så intensiv och fantatisk som det har varit. Jag har inte ens hunnit med att blogga om allt roligt som har hänt. Nu kommer jag alltså berätta lite om min vardag genom bilder och ni kan alla följa med under veckan. En längre intervju med mig hittar ni på deras blogg.

Lärare med diagnos

adhd (1)Det var först i vuxen ålder som jag fick min diagnos för koncentrationssvårigheter. Fram till idag har jag dock bara berättat för några få och nära vänner. Kort brukar jag kalla det för ADHD, egentligen står det UNS i mina papper. Den förkortningen står för ”utan närmare specifikation” och innebär att jag har flera av symptomen, men kanske inte alla, för ADHD. Det har tagit tid för mig att komma till det beslutet att berätta om mina svårigheter offentligt, eftersom det fortfarande finns en stigmatisering kring neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom har många fördomar och personer som har varit öppna med sitt funktionshinder har till och med blivit diskriminerade på arbetsplatsen. Samtidigt så ser jag det som betydelsefullt att berätta, för det är genom att berätta som vi kan få bort både myter och skuldbeläggande. Jag tror och hoppas också att kunskapen inom skolans värld är större än så och om inte jag vågar berätta, hur kan jag då säga till elever att det inte är något fel med att utreda och få en diagnos?

Idag tar jag medicin och det har betytt mycket för mig, men det inte har löst alla mina svårigheter. När jag var liten så var det ingen som reagerade på mina koncentrationssvårigheter. Jag betraktades som en blyg och ”duktig” flicka som fick ganska bra betyg. Däremot var jag slarvig och gjorde sällan läxor. Jag var inte hyperaktiv, men jag kunde prata sönder öronen på min omgivning. Något som jag numera vet är den ”kvinnliga”reading-86070_640 motsvarigheten till pojkars mer rörelseinriktade hyperaktivitet. Att jag kunde sitta och läsa flera timmar i sträck betraktades nog snarare som ovanligt god förmåga till koncentration, när det i själva verket var mitt sätt att koppla av och bara flyta med. Det krävdes över huvud taget ingen koncentration för mig alls för att läsa. Att däremot sluta läsa och börja med en annan aktivitet var stört omöjligt. ”Jag ska bara läsa ut kapitlet…” var mitt standardsvar medan jag fortsatte på nästa och nästa kapitel. Att fastna så i en aktivitet kallas också för hyperfokus. Men det betraktades ändå inte som en riktig svårighet eftersom det faktiskt ökade min förmåga att klara skolan, trots att jag då inte läste läxorna. 

Medicinen är en stödstruktur för mig, men den skulle inte fungera om jag inte funderade ut vilka andra stödstrukturer som hjälper mig. Råd som jag tidigare gett mina elever, tar jag nu själv fasta på. Jag tar fram mina kläder kvällen innan, sätter olika larm på mobilen och reflekterar över varför något gick bra eller mindre bra. Ibland blir jag ledsen över att vara annorlunda och att det tagit så många år att komma underfund med att jag faktiskt fungerar på ett annat sätt än vad normen är. Jag blir också ledsen över att min egen och flickors adhd diagnostiseras så sällan och sent. Men att bli ledsen förändrar inget, utan det är genom att öka min egen och andras kunskap om vad det innebär att vara kvinna och ha koncentrationssvårigheter som vi kan upptäcka och hjälpa fler flickor att bemästra sina svårigheter. Många kvinnor får sin diagnos sent i livet och det finns flera forum som riktar sig speciellt till kvinnor. Som lärare kan jag göra mycket och genom att berätta offentligt om mina egna erfarenheter så hoppas jag även kunna inspirera andra lärare.

Det kanske kan verka som ett konstigt yrkesval att bli lärare när man själv har adhd, men i själva verket är lärare ett utmärkt val för någon som  mig. Det är ett omväxlande yrke och det blir aldrig tråkigt. Jag kan vara kreativ och uppmuntras till att lösa saker självständigt och i samarbete med kollegorna. Dessutom är det ett betydelsefullt yrke med direkt bekräftelse när man gjort något bra. Jag vet att även andra kollegor och lärare i det utvidgade kollegiet misstänker att de har drag av adhd. Ibland skämtar man om det i fikarummet. Däremot är det inget som lärare verkar vilja utreda eller berätta om. Kanske ses det fortfarande som svårt att erkänna sina svaga sidor eller så tror man inte att man egentligen har adhd om man klarar av en högskoleutbildning. Självklart kan man klara en högskoleutbildning trots koncentrationssvårigheter. Vissa elever kan dock ha en krokig väg till högre studier och kanske hade jag tur. Dessutom så hade det samhälle som jag växte upp i färre distraktioner än dagens och kanske lite mer struktur i skolan. Allra viktigast för mig var nog att jag hade lärare som trodde på mig och att jag utmanades i mitt lärande. Mina egna erfarenheter är en av anledningarna till att jag tror på inkludering. En annan anledning är den forskning som presenterats den senaste tiden. Även Skolverket skriver om inkludering på sin hemsida. Att tro på sina elever har stor betydelse för deras utveckling. Genom att inkludera elever oavsett deras svårigheter så visar vi att vi tror på dem.

1342155932068_3038650I höst så kommer vår skola att jobba mer intensivt för att förverkliga målet att alla elever är inkluderade i ”vanliga” klasser. Något som jag ser fram emot. Säkert kommer jag att skriva om adhd och inkludering igen. Om du vill läsa mer redan nu kan du titta på mina tavlor ADHD och Inkludering på Pinterest där jag samlar olika länkar.

Jag är lärare och #älskarmittjobb och mina kollegor

Under de senaste veckorna har jag upplevt så mycket inspirerande möten att jag har svårt att sortera tankarna kring allt. Jag är nu i slutfasen på att skriva min magisteruppsats i didaktik och i samband med det har jag läst otroligt mycket. Jag tror min litteraturförteckning blev dryga tre sidor (oops). Att möta så många kloka tankar om lärande är utmanande och samtidigt väldigt utvecklande. Men det är inte bara i böckerna som jag inspireras. Det är också genom föreläsningar som häromdagen, då vi lyssnade på Göran Svanelid med The Big Five och Lotta Karlsson med hennes Flippade klassrum. Det är också i det utvidgade kollegiet som tankar föds. I mitt utvidgade kollegium har jag geografilärare i USA och Storbritannien som inspirerar mig och självklart en massa lärare i Sverige också. En av dessa kollegor från nätet träffade jag i veckan på en ”blindträff”. Det var lite nervöst att vänta på Johan Eriksson för jag insåg att jag kanske inte alls skulle känna igen honom. Skulle man haft en blomma på kavajslaget kanske? Nåväl, vi kände igen varandra och det var som att träffa en gammal vän. Jag har ju varit med i Kahoot-gruppen från början och nu smidde vi andra planer. Vi får se var det landar, men tanken är att skriva en metodbok i geografi och digitalt lärande.stones-451329_640

Hur mycket alla dessa inspiratörer än betyder för en, så är det ju ändå ens elever och de kollegor som finns på skolan som är allra viktigast för att du ska må bra på jobbet. Jag kan erkänna att jag älskar mitt jobb och att mina kollegor är fantastiska. Det är inte alltid man säger till sina kollegor hur mycket man inspireras av dem, men här tänker jag ta tillfället i akt och skicka lite digitala kramar till en kollega som kom som en stormvind till vår skola för mindre än två år sedan (men det känns som för alltid). Hon har betytt mycket för mig och den jag tänker på är såklart Jannike Kohinoor, som har gett mig energin att genomföra vårt skolutvecklingsprojekt i geografi och därmed energi att avsluta magisteruppsatsen. Givetvis finns det många andra fantastiska kollegor på vår skola men jag tror att Jannike kom med rätt sorts energi just när det saknades i vårt kollegium. Hon har varit en katlysator för en massa positiva processer på vår skola och jag är glad att få jobba med henne och alla andra fina kollegor på Mälarhöjdens skola. Om du vill höra Jannike och Helena Dalivin så kan ni passa på nu i veckan när de talar på Digitala akademins nätverksträff på KTH. I höst kommer både Jannike och jag hålla i varsitt pass på So-dagarna. Dessutom kommer jag vara med som talare på Framtidens läromedel. Nervöst med nya utmaningar men spännande att få utvecklas tillsammans med sina kollegor. Passa på du också innan sommarlov och ledigheter. Säg till en kollega att du inpireras eller bara att du blir glad av hen. Skicka några digitala kramar eller ge en kram IRL, så här i avslutninigstider.

Vilket flow vi har nu!

Ibland snurrar världen nästan galet fort, men så länge som allt går så bra som det gör nu är det inga problem. En liten nackdel är bara att försöka få tiden att sätta sig ner och berätta om allt härligt som händer på vår skola just nu. Det är tur att både Jannike och Helena bloggar också, eftersom vi då kan sprida våra vilda idéer till fler. Jag förstår om du undrar hur vi hinner undervisa. Konstigt nog så gör vi det och jag tror att det är energin som eleverna ger, som driver oss framåt. Just nu har jag ett jättespännande arbetsområde på gång där vi jobbar med Stockholmskällan. StockholmskällanDet är underbart att se hur eleverna grips av alla de öden som finns där och hur de söker sig vidare och ställer nya frågor vartefter deras kunskap växer. Vem skulle inte få energi av det?

Då vår skola är så stor, så är vi en ganska stor grupp av förstelärare. I går hade vi möte och redovisade en uppgift som vi genomfört på skolledningens uppdrag. Vilken energiboost det var! De hade givit oss i uppdrag att intervjua tio elever från varje årskurs, från ettan till nian, och filma samtalen. Vi fördelade oss så att vi inte intervjuade de elever som vi själva undervisade. Skolledningen vill att vi skulle fråga eleverna om deras syn på arbetsron, elevmedverkan och hur man vet vad man ska kunna, områden som skolan behöver utveckla. Det var otroligt spännande och gav oss massor med tankar att genomföra dessa intervjuer. Själv intervjuade jag tillsammans med Josefina Garcia Hultqvist (som åker till Indien på söndag) tio elever från år 7. Vi hade avsatt en timme och efter drygt 70 minuter så sa vi att de som behövde, kunde gå. Två gick till sina andra aktiviteter och åtta satt kvar. De hade så mycket att säga och vi förvånades över deras insikter och kloka åsikter. Vi valde ut en sekvens att visa under mötet igår och vi fick se klipp från de andra årskurserna. Vilka kloka och fina barn vi har på vår skola. Samtidigt så väckte det en diskussion kring hur väl eleverna förstår kuskapskraven och att vi lärare måste tydliggöra dem bättre.

Så hur går vi vidare? Planen är att vi ska visa hela kollegiet några av klippen på nästa studiedag. Det blir ett sätt att medvetandegöra vikten av att eleverna förstår kunskapskraven. Eleverna hade några exempel på vad som gjorde att det var lättare att förstå och de lyfte framför allt fram elevexempel. Vi kommer att använda en studiedag till det och sedan kommer varje arbetslag få se filmerna med ”sina” elever. På mötet igår väcktes flera idéer för hur vi ska jobba vidare. En är att vi återkopplar till de elever som vi har intervjuat och berättar för dem hur vi kommer att arbeta vidare med det som de lyfte. En annan tanke är att ge alla elever ett forum för diskussion och kunna framföra åsikter. Kanske får de alla göra poddar utifrån liknande frågor som vi använde. Är du nyfiken på vilka frågor vi ställde så kan du ladda ned vår Intervjuguide till elevintervjuerna.