Visar alla blogginlägg med kategorin:
Jobba i Stockholm

Dags att hitta lösningar på lärarbristen

Dags att hitta lösningar på lärarbristen

Skolstarten i år var nervigare än på länge. Många klasser och grupper stod utan behöriga lärare och det fanns få behöriga sökanden till alla lediga tjänster. Det cirkulerar skräckhistorier om hur nybakade studenter har anställts för att ta hand om undervisning i kärnämnena utan att alls ha de kunskaper som faktiskt krävs. På min skola är vi lyckligt lottade och har behöriga lärare för i princip alla grupper. I några fall har pensionärer fått hoppa in, men det är bara positivt för alla inblandade. Dock så står vi inför en allt värre brist och varje klass som saknar en behörig lärare är en klass för mycket.

RengöringVisserligen har regeringen lagt mer pengar på skolan, men det är inte tillräckligt. Pengar spelar en viss roll när det kommer till att höja statusen på yrket och att ge de resurser som krävs för att genomföra verksamheten. Men det betyder inte allt. Avgörande är också vad skolan gör för pengarna.

Hur ska alla barn få undervisning av behöriga lärare?

Därför måste även vi i skolan fundera på hur lärarbristen kan lösas. Detta tar Edward Jensinger upp i sin blogg där han även ger några förslag på lösningar. En tanke är att de lärare som finns undervisar mer.

Är jag beredd att ha större undervisningsgrupper? Är jag beredd att ta en extra undervisningsgrupp? Kan jag tänka mig att handleda en ämneskunnig men inte lärarutbildad kollega? Ja, under vissa förutsättningar skulle jag kunna tänka mig det. Precis som sophämtarna så vill inte jag heller ha en högre arbetsbelastning för bibehållen lön. Däremot kan jag tänka mig att bli av med vissa arbetsuppgifter mot att göra andra.

Det här kan vi spara tid på

Några saker som jag gärna slipper är att ställa i ordning klassrum och arbetsrum vid skolstarten, märka upp böcker, torka bänkar och skrivtavlor som inte rengjorts under lovet och att ringa och felanmäla kopiatorer för att tonern är slut.

Dessutom slipper jag gärna att upprätta listor med adresser till föräldrar, frånvaroanmäla elever som sökt och fått ledigt, beställa pennor och papper och att rengöra kaffemaskinen. Jag kan också tänka mig att slippa uppdatera elevernas lösenord eller ”laga” datorer och nätverk. Tänk om vi även slapp att plocka i och ur datorer ur datorskåp eller att hämta papper till kopiatorn. Nätverksfel

Vi hade nyss problem med det trådlösa nätverket och bilden ovan visar alla elever som var tvungna att logga in med hjälp av klassrummets enda nätverkskabel. Sånt skulle vi gärna slippa eftersom det även stjäl värdefull undervisningstid.

Då har vi ännu inte kommit in på de tyngre uppgifterna som mentorskapet och alla de uppgifter och kontakter som det för med sig. Här finns det möjligheter att avlasta lärare och det är dags att börja se över det nu.

Märka böckerDatorskåpGenom att tillföra yrkesroller som supportar skolans verksamhet som It-tekniker, vaktmästare, sociala mentorer eller lärarassistenter så skulle fler lärare kunna få tid över för att ta en extra undervisningsgrupp.

Men till skillnad från sophämtarna så jobbar inte lärare i snitt 29 timmar i veckan utan snarare 45 timmar för ungefär samma eller mindre lön och försök därför inte att lägga på mer arbete utan att ta bort. Risken är väl inte så stor att vi går ut i vild strejk utan snarare att vi går in i väggen.

Modebloggar för lärare

So-lärarhalsbandFinns det ett speciellt lärarmode?

Som ny lärare funderade jag en hel del på hur jag skulle se ut och vad jag skulle ha på mig för kläder. Jag ville se  kompetent ut, fast jag egentligen var lite osäker, och jag ville samtidigt att eleverna skulle tycka om mig.  Dock kom jag från nära fem års högskolestudier och hade inte allt för mycket pengar att lägga på en ”jobbgarderob”.  De lärarna jag hade på högstadiet och gymnasiet varierade inte sina kläder speciellt mycket, de hade  vardagliga kläder och gärna träskor eller tofflor. Inte precis några kläder som ingav respekt utan kläder som mer ville betona samhörighet med eleverna. Få svenska pedagogiska bloggar har skrivit om klädernas betydelse  men jag ska göra ett försök.professional-4-final-786x1024

Fashion for teachers

En av mina (många) laster är att sitta med Pinterest alldeles för länge. Dessutom samlar jag alldeles för många pins på alldeles för många anslagstavlor. Pinterest bygger på bilder som man kan samla. Varje bild är egentligen en länk till någon hemsida, men ofta räcker bilden för att man ska förstå vad det handlar om. Många bilder fungerar bara som inspiration medan andra leder till intressanta fördjupningsartiklar.

På Pinterest kan jag förena mina ganska spretiga intressen för undervisning, geografi, programmering, mode, katter och efterrätter. Det var när jag började använda Pinterest som jag upptäckte att det fanns speciella modebloggar för och av lärare.  Där skriver man om hur man bäst klär sig för att skapa en stämning. Vill du framstå som sträng eller snäll? De ger även tips på hur man bör klä sig inför föräldramöten eller anpassa klädseln efter vilken ålder på eleverna som man undervisar. Till mina fördomar kring lärares klädstilar så hör att lågstadielärare gärna har kläder med roliga mönster av djur eller andra detaljer som visar att man är en snäll person. Men behöver man egentligen bry sig så mycket om vad man har på sig?
Ballerinaskor

Bekvämt och praktiskt

Något av det allra viktigaste att tänka på är såklart att kläderna man bär fungerar i praktiken. Det vill säga att de är sköna och inte skaver och de ska skydda mot väder och vind om man ska vara utomhus. Ett par bekväma skor är A och O när man står och går mycket. Jag som föredrar klänning blev så glad när jag hittade ett par bekväma ballerina-skor att jag köpte flera olika par i olika färger så att jag alltid kan matcha till mina olika kläder.

ReflexbandEftersom jag även ser mig själv som en vuxen förebild så tänker jag även på att använda reflex och cykelhjälm, något som nästan alla lärare är väldigt noga med. Det är ju väldigt svårt att förklarar för eleverna att sådant är viktigt och sedan strunta i det själv.

Betydelsebärande tryck och accessoarer

Jag brukar ibland använda smycken för att skicka små subtila budskap. Med en processor runt halsen vill jag få eleverna intresserade av programmering och en 3D-printad Golden Gate  kanske kan skapa intresse för att rita i 3D. Sedan har jag en hel del smycken i form av kartor för att uttrycka mitt intresse för geografiämnet.Halsband

Andra lärare använder t-shirts med tryck medan jag föredrar tryck på tygkassar. Trycken kan förmedla ett budskap eller bara vara något som underhåller.
Human Rights

En relationsskapande klädstil

Vilken klädstil man själv har är självklart beroende på ålder också. Det är inte ovanligt att man som äldre lärare använder kläder som inte är lika trendiga som yngre lärare gör. Det kan bero på att man inte slänger kläder av bra kvalitet eller att man faktiskt föredrar form och färg som inte går att hitta just nu. Själv har jag åtskilliga kläder i garderoben som har mer än tio år på nacken.

Men äldre lärare som undervisar tonåringar anammar ofta någon detalj i ungdomars mode. Antingen för att man blir omedvetet påverkad eller också för att försöka komma lite närmare eleverna. Det blir ett sätt att visa att det inte är någon större skillnad på oss och att vi kan bygga en relation. Den relationella läraren förespråkas av fler skolforskare för att skapa större delaktighet, och därmed större motivation, i lärandet.

Att klä sig till framgång – går det?

En av de mest läsvärda krönikörerna i DN är Susanne Ljung som skriver om hur makthavares klädstilar påverkar oss och vårt intryck av dem. Genom kläderna vinner vi respekt och kan skapa rapport (ömsesidig förbindelse). Ytligt, visst! Sanningen är ändå att vi dömer människor snabbt utan lära känna deras inre kvaliteter.  Är en slarvigt och illa klädd lärare någon att ha respekt för? Är hen värd min uppmärksamhet eller till och med en löneförhöjning? Visst är det att hårdra diskussionen, men en lärares klädstil kan betyda en hel del och att klä sig med omtanke är ett sätt att visa respekt för elever, yrket och sig själv.

För det vidare

11925859_994980233855555_406757037_aDet är inte precis någon hemlighet att jag älskar mitt jobb. Att vara lärare är så givande och positivt. Speciellt när man jobbar på en skola som man trivs på. Dels har jag fantastiska elever, som har en sån vilja att lära och utvecklas, och dels har jag underbara kollegor, som ger stöd och positiv uppmuntran när det behövs som mest. När jag tog över mina elever, som jag har nu, så gick de i år 8 och de var rätt skeptiska till flera av mina undervisningsidéer. De ställde kritiska frågor och efterfrågade större tydlighet från min sida. När jag då svarade ”Jag vet inte riktigt vad slutresultatet blir, jag har aldrig gjort det här förut. Det blir vad ni gör det till”. Då blev de inte så glada. Sanningen var att jag faktiskt ofta inte hade prövat att göra på exakt det viset tidigare. Att vara lärare är ett kreativt jobb där jag ofta kan pröva nya idéer.

Vartefter terminen och läsåret löpte på, så började de sakta förstå att de faktiskt själva kunde påverka hur de skulle visa sin kunskap och de blev tryggare med mig och min bedömning. Samarbetet med eleverna är något av det roligaste som finns. Ofta kommer någon elev fram till mig, under eller efter lektionen, för att föreslå någon artikel eller Youtube-film som vi kan använda i arbetsområdet. Ibland vill de att vi ska arbeta på ett visst sätt eller att slutuppgiften ska utformas ”som vi gjorde när vi…”. Det ser jag som ett tecken på att de ändå uppskattar mina nya idéer och att kommunikationen fungerar. För att vara säker på att de vågar framföra kritik så genomför jag regelbundet anonyma, digitala utvärderingar.

Av någon anledning så har ryktet om min kärlek för arbetet spridit sig utanför min egen skola. I början av tladda nederminen så blev jag kontaktad av Skolverkets redaktör för kampanjen ”För det vidare”, Martin Huss. Han ville att jag skulle ansvara för kampanjens instagram-konto under en vecka. Nu är det dags! Jag fick själv välja vecka och jag valde v 46. Min plan var att jag då skulle vara lagom utvilad efter höstlovet. Inte kunde jag ana att hösten skulle vara så intensiv och fantatisk som det har varit. Jag har inte ens hunnit med att blogga om allt roligt som har hänt. Nu kommer jag alltså berätta lite om min vardag genom bilder och ni kan alla följa med under veckan. En längre intervju med mig hittar ni på deras blogg.

Lärare med diagnos

adhd (1)Det var först i vuxen ålder som jag fick min diagnos för koncentrationssvårigheter. Fram till idag har jag dock bara berättat för några få och nära vänner. Kort brukar jag kalla det för ADHD, egentligen står det UNS i mina papper. Den förkortningen står för ”utan närmare specifikation” och innebär att jag har flera av symptomen, men kanske inte alla, för ADHD. Det har tagit tid för mig att komma till det beslutet att berätta om mina svårigheter offentligt, eftersom det fortfarande finns en stigmatisering kring neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom har många fördomar och personer som har varit öppna med sitt funktionshinder har till och med blivit diskriminerade på arbetsplatsen. Samtidigt så ser jag det som betydelsefullt att berätta, för det är genom att berätta som vi kan få bort både myter och skuldbeläggande. Jag tror och hoppas också att kunskapen inom skolans värld är större än så och om inte jag vågar berätta, hur kan jag då säga till elever att det inte är något fel med att utreda och få en diagnos?

Idag tar jag medicin och det har betytt mycket för mig, men det inte har löst alla mina svårigheter. När jag var liten så var det ingen som reagerade på mina koncentrationssvårigheter. Jag betraktades som en blyg och ”duktig” flicka som fick ganska bra betyg. Däremot var jag slarvig och gjorde sällan läxor. Jag var inte hyperaktiv, men jag kunde prata sönder öronen på min omgivning. Något som jag numera vet är den ”kvinnliga”reading-86070_640 motsvarigheten till pojkars mer rörelseinriktade hyperaktivitet. Att jag kunde sitta och läsa flera timmar i sträck betraktades nog snarare som ovanligt god förmåga till koncentration, när det i själva verket var mitt sätt att koppla av och bara flyta med. Det krävdes över huvud taget ingen koncentration för mig alls för att läsa. Att däremot sluta läsa och börja med en annan aktivitet var stört omöjligt. ”Jag ska bara läsa ut kapitlet…” var mitt standardsvar medan jag fortsatte på nästa och nästa kapitel. Att fastna så i en aktivitet kallas också för hyperfokus. Men det betraktades ändå inte som en riktig svårighet eftersom det faktiskt ökade min förmåga att klara skolan, trots att jag då inte läste läxorna. 

Medicinen är en stödstruktur för mig, men den skulle inte fungera om jag inte funderade ut vilka andra stödstrukturer som hjälper mig. Råd som jag tidigare gett mina elever, tar jag nu själv fasta på. Jag tar fram mina kläder kvällen innan, sätter olika larm på mobilen och reflekterar över varför något gick bra eller mindre bra. Ibland blir jag ledsen över att vara annorlunda och att det tagit så många år att komma underfund med att jag faktiskt fungerar på ett annat sätt än vad normen är. Jag blir också ledsen över att min egen och flickors adhd diagnostiseras så sällan och sent. Men att bli ledsen förändrar inget, utan det är genom att öka min egen och andras kunskap om vad det innebär att vara kvinna och ha koncentrationssvårigheter som vi kan upptäcka och hjälpa fler flickor att bemästra sina svårigheter. Många kvinnor får sin diagnos sent i livet och det finns flera forum som riktar sig speciellt till kvinnor. Som lärare kan jag göra mycket och genom att berätta offentligt om mina egna erfarenheter så hoppas jag även kunna inspirera andra lärare.

Det kanske kan verka som ett konstigt yrkesval att bli lärare när man själv har adhd, men i själva verket är lärare ett utmärkt val för någon som  mig. Det är ett omväxlande yrke och det blir aldrig tråkigt. Jag kan vara kreativ och uppmuntras till att lösa saker självständigt och i samarbete med kollegorna. Dessutom är det ett betydelsefullt yrke med direkt bekräftelse när man gjort något bra. Jag vet att även andra kollegor och lärare i det utvidgade kollegiet misstänker att de har drag av adhd. Ibland skämtar man om det i fikarummet. Däremot är det inget som lärare verkar vilja utreda eller berätta om. Kanske ses det fortfarande som svårt att erkänna sina svaga sidor eller så tror man inte att man egentligen har adhd om man klarar av en högskoleutbildning. Självklart kan man klara en högskoleutbildning trots koncentrationssvårigheter. Vissa elever kan dock ha en krokig väg till högre studier och kanske hade jag tur. Dessutom så hade det samhälle som jag växte upp i färre distraktioner än dagens och kanske lite mer struktur i skolan. Allra viktigast för mig var nog att jag hade lärare som trodde på mig och att jag utmanades i mitt lärande. Mina egna erfarenheter är en av anledningarna till att jag tror på inkludering. En annan anledning är den forskning som presenterats den senaste tiden. Även Skolverket skriver om inkludering på sin hemsida. Att tro på sina elever har stor betydelse för deras utveckling. Genom att inkludera elever oavsett deras svårigheter så visar vi att vi tror på dem.

1342155932068_3038650I höst så kommer vår skola att jobba mer intensivt för att förverkliga målet att alla elever är inkluderade i ”vanliga” klasser. Något som jag ser fram emot. Säkert kommer jag att skriva om adhd och inkludering igen. Om du vill läsa mer redan nu kan du titta på mina tavlor ADHD och Inkludering på Pinterest där jag samlar olika länkar.

Jag är lärare och #älskarmittjobb och mina kollegor

Under de senaste veckorna har jag upplevt så mycket inspirerande möten att jag har svårt att sortera tankarna kring allt. Jag är nu i slutfasen på att skriva min magisteruppsats i didaktik och i samband med det har jag läst otroligt mycket. Jag tror min litteraturförteckning blev dryga tre sidor (oops). Att möta så många kloka tankar om lärande är utmanande och samtidigt väldigt utvecklande. Men det är inte bara i böckerna som jag inspireras. Det är också genom föreläsningar som häromdagen, då vi lyssnade på Göran Svanelid med The Big Five och Lotta Karlsson med hennes Flippade klassrum. Det är också i det utvidgade kollegiet som tankar föds. I mitt utvidgade kollegium har jag geografilärare i USA och Storbritannien som inspirerar mig och självklart en massa lärare i Sverige också. En av dessa kollegor från nätet träffade jag i veckan på en ”blindträff”. Det var lite nervöst att vänta på Johan Eriksson för jag insåg att jag kanske inte alls skulle känna igen honom. Skulle man haft en blomma på kavajslaget kanske? Nåväl, vi kände igen varandra och det var som att träffa en gammal vän. Jag har ju varit med i Kahoot-gruppen från början och nu smidde vi andra planer. Vi får se var det landar, men tanken är att skriva en metodbok i geografi och digitalt lärande.stones-451329_640

Hur mycket alla dessa inspiratörer än betyder för en, så är det ju ändå ens elever och de kollegor som finns på skolan som är allra viktigast för att du ska må bra på jobbet. Jag kan erkänna att jag älskar mitt jobb och att mina kollegor är fantastiska. Det är inte alltid man säger till sina kollegor hur mycket man inspireras av dem, men här tänker jag ta tillfället i akt och skicka lite digitala kramar till en kollega som kom som en stormvind till vår skola för mindre än två år sedan (men det känns som för alltid). Hon har betytt mycket för mig och den jag tänker på är såklart Jannike Kohinoor, som har gett mig energin att genomföra vårt skolutvecklingsprojekt i geografi och därmed energi att avsluta magisteruppsatsen. Givetvis finns det många andra fantastiska kollegor på vår skola men jag tror att Jannike kom med rätt sorts energi just när det saknades i vårt kollegium. Hon har varit en katlysator för en massa positiva processer på vår skola och jag är glad att få jobba med henne och alla andra fina kollegor på Mälarhöjdens skola. Om du vill höra Jannike och Helena Dalivin så kan ni passa på nu i veckan när de talar på Digitala akademins nätverksträff på KTH. I höst kommer både Jannike och jag hålla i varsitt pass på So-dagarna. Dessutom kommer jag vara med som talare på Framtidens läromedel. Nervöst med nya utmaningar men spännande att få utvecklas tillsammans med sina kollegor. Passa på du också innan sommarlov och ledigheter. Säg till en kollega att du inpireras eller bara att du blir glad av hen. Skicka några digitala kramar eller ge en kram IRL, så här i avslutninigstider.

Vilket flow vi har nu!

Ibland snurrar världen nästan galet fort, men så länge som allt går så bra som det gör nu är det inga problem. En liten nackdel är bara att försöka få tiden att sätta sig ner och berätta om allt härligt som händer på vår skola just nu. Det är tur att både Jannike och Helena bloggar också, eftersom vi då kan sprida våra vilda idéer till fler. Jag förstår om du undrar hur vi hinner undervisa. Konstigt nog så gör vi det och jag tror att det är energin som eleverna ger, som driver oss framåt. Just nu har jag ett jättespännande arbetsområde på gång där vi jobbar med Stockholmskällan. StockholmskällanDet är underbart att se hur eleverna grips av alla de öden som finns där och hur de söker sig vidare och ställer nya frågor vartefter deras kunskap växer. Vem skulle inte få energi av det?

Då vår skola är så stor, så är vi en ganska stor grupp av förstelärare. I går hade vi möte och redovisade en uppgift som vi genomfört på skolledningens uppdrag. Vilken energiboost det var! De hade givit oss i uppdrag att intervjua tio elever från varje årskurs, från ettan till nian, och filma samtalen. Vi fördelade oss så att vi inte intervjuade de elever som vi själva undervisade. Skolledningen vill att vi skulle fråga eleverna om deras syn på arbetsron, elevmedverkan och hur man vet vad man ska kunna, områden som skolan behöver utveckla. Det var otroligt spännande och gav oss massor med tankar att genomföra dessa intervjuer. Själv intervjuade jag tillsammans med Josefina Garcia Hultqvist (som åker till Indien på söndag) tio elever från år 7. Vi hade avsatt en timme och efter drygt 70 minuter så sa vi att de som behövde, kunde gå. Två gick till sina andra aktiviteter och åtta satt kvar. De hade så mycket att säga och vi förvånades över deras insikter och kloka åsikter. Vi valde ut en sekvens att visa under mötet igår och vi fick se klipp från de andra årskurserna. Vilka kloka och fina barn vi har på vår skola. Samtidigt så väckte det en diskussion kring hur väl eleverna förstår kuskapskraven och att vi lärare måste tydliggöra dem bättre.

Så hur går vi vidare? Planen är att vi ska visa hela kollegiet några av klippen på nästa studiedag. Det blir ett sätt att medvetandegöra vikten av att eleverna förstår kunskapskraven. Eleverna hade några exempel på vad som gjorde att det var lättare att förstå och de lyfte framför allt fram elevexempel. Vi kommer att använda en studiedag till det och sedan kommer varje arbetslag få se filmerna med ”sina” elever. På mötet igår väcktes flera idéer för hur vi ska jobba vidare. En är att vi återkopplar till de elever som vi har intervjuat och berättar för dem hur vi kommer att arbeta vidare med det som de lyfte. En annan tanke är att ge alla elever ett forum för diskussion och kunna framföra åsikter. Kanske får de alla göra poddar utifrån liknande frågor som vi använde. Är du nyfiken på vilka frågor vi ställde så kan du ladda ned vår Intervjuguide till elevintervjuerna.