Visar alla blogginlägg med kategorin:
Kollegialt lärande

En app till kaffet – ut och lek

mobiluteDen här månaden valde vi i IKT-laget på Mälarhöjden att presentera två appar som lockar till lite uteaktiviteter. Det är lätt hänt att vi stänger in oss nu när hösten närmar sig trots att vi vet att vi mår bra av att röra oss ute. Inte nog med att hjärnan får bättre syresättning och vi därför lär oss bättre efter att ha rört oss lite, så håller den friska luften oss friska. Genom att fortsätta vara ute så kan vi skjuta lite på när influensasäsongen startar.  Den ena appen som vi visade var Turf som är ett spel som går ut på att ta portaler som är placerade lite varstans. Vi visade också TurfHunt, länken till en tutorial finns här. Vi jobbar med samhällsekonomi i mina nior och som ett litet läxförhör gjorde jag en tipspromenad med TurfHunt. Eleverna laddar ned en gratisapp och själv har jag skapat promenaden/skattjakten på hemsidan Locatify. Hur kul som helst!

Att lära sig något nytt

imageDet blev en omtumlande första vecka i skolan. Det är alltid lika roligt att ta emot eleverna och jag har redan hunnit träffa alla mina klasser. Sen väckte mitt förra blogginlägg, om min egen ADHD, en hel del uppmärksamhet och har spridits av många. Flera har också kontaktat mig på olika sätt och jag har mött stor värme. Som grädde på moset så blev jag också nominerad till Guldäpplet tillsammans med mina kollegor Jannike Kohinoor och Helena Dalivin och 77 andra lärare i Sverige. Så ni förstår att jag är både stolt och omtumlad.

Sommarlovet är till för att vila upp sig och ett sätt att göra det är ju att läsa. Nu har jag inte bara vilat och läst i sommar, jag har ”pluggat på riktigt” också. Under hela sommarlovet så har jag deltagit i en kurs för att lära mig programmeringsspråket Python. Förra sommaren lärde jag mig Scratch. Busenkelt! Så när jag såg den här kursen och läste informationen om att det ungefär krävdes två timmar per vecka, så tänkte jag varför inte? Det fixar jag! Det har verkligen varit på en enkel nivå. Och ändå så svårt! Att byta perspektiv och sätta sig på elevens plats väcker många andra tankar och lärdomar än de man ursprungligen tänkt sig. Jag har varit nära att ge upp, jag har fått be om hjälp och jag har sökt i textboxen efter svaret. Jag har lärt mig att kämpa mig till kunskapen, jag fick hjälp att lära mig hitta lösningar på andra sätt och jag insåg att det inte fanns något facit, utan olika lösningar funkade. Det fick mig att fundera på hur lärandet går till egentligen. Vad har gjort att jag inte har gett upp?

En viktig faktor var att kursen var väldigt enkelt och bra upplagd med samma rutiner varje vecka. Se en till två videoföreläsningar, läsa i textboxen, göra ett quiz och lösa en programmeringsuppgift. En annan viktig faktor var att jag verkligen var motiverad. Våra tjejer i Girls Code har blivit jätteduktiga och om jag ska kunna fortsätta med dem så måste jag själv förstå det datalogiska tänkandet bättre. Jag tipsade några kollegor om kursen och fick med några på tåget. Tävlingslusten att lösa problemet först eller åtminstone lika snabbt ska inte heller underskattas. Slutligen så har jag haft världens bästa mentor som jag kunnat fråga när som helst (utom tidiga morgonar) eftersom vi delar hushåll och han är min son. Ibland blev han rätt irriterad när jag gjorde fel. För trots att han själv inte kan Python, utan ett par andra programmeringsspråk, så har han förstått logiken och det som kallas datalogiskt tänkande. Någon gång i början så gick han igenom problemet så snabbt att jag inte riktigt fattade hur ”vi” löste det. Då insåg jag att jag måste få göra själv för att jag ska lära mig. Oftast har han varit otroligt tålmodig och visat mig strategier för hur jag bör tänka och hur jag själv kan söka mig fram till lösningen genom andras instruktioner på nätet. Om du själv vill testa Python så finns kortare instruktioner här.

Så nu kanske ni förstår att sommarläsandet har varit en ren avkoppling för mig, vare sig det har handlat om pedagogik eller skönlitteratur. Dessutom har det ju regnat en del den här sommaren och därför har vi fått hitta på saker att göra inomhus. Att läsa och titta på TV har varit perfekta sysselsättningar. Så för första gången i mitt liv så har jag ”binge”-tittat på två säsonger av en TV-serie, nämligen Silicon Valley. Ett humorprogram för oss programmerare.

Jag är lärare och #älskarmittjobb och mina kollegor

Under de senaste veckorna har jag upplevt så mycket inspirerande möten att jag har svårt att sortera tankarna kring allt. Jag är nu i slutfasen på att skriva min magisteruppsats i didaktik och i samband med det har jag läst otroligt mycket. Jag tror min litteraturförteckning blev dryga tre sidor (oops). Att möta så många kloka tankar om lärande är utmanande och samtidigt väldigt utvecklande. Men det är inte bara i böckerna som jag inspireras. Det är också genom föreläsningar som häromdagen, då vi lyssnade på Göran Svanelid med The Big Five och Lotta Karlsson med hennes Flippade klassrum. Det är också i det utvidgade kollegiet som tankar föds. I mitt utvidgade kollegium har jag geografilärare i USA och Storbritannien som inspirerar mig och självklart en massa lärare i Sverige också. En av dessa kollegor från nätet träffade jag i veckan på en ”blindträff”. Det var lite nervöst att vänta på Johan Eriksson för jag insåg att jag kanske inte alls skulle känna igen honom. Skulle man haft en blomma på kavajslaget kanske? Nåväl, vi kände igen varandra och det var som att träffa en gammal vän. Jag har ju varit med i Kahoot-gruppen från början och nu smidde vi andra planer. Vi får se var det landar, men tanken är att skriva en metodbok i geografi och digitalt lärande.stones-451329_640

Hur mycket alla dessa inspiratörer än betyder för en, så är det ju ändå ens elever och de kollegor som finns på skolan som är allra viktigast för att du ska må bra på jobbet. Jag kan erkänna att jag älskar mitt jobb och att mina kollegor är fantastiska. Det är inte alltid man säger till sina kollegor hur mycket man inspireras av dem, men här tänker jag ta tillfället i akt och skicka lite digitala kramar till en kollega som kom som en stormvind till vår skola för mindre än två år sedan (men det känns som för alltid). Hon har betytt mycket för mig och den jag tänker på är såklart Jannike Kohinoor, som har gett mig energin att genomföra vårt skolutvecklingsprojekt i geografi och därmed energi att avsluta magisteruppsatsen. Givetvis finns det många andra fantastiska kollegor på vår skola men jag tror att Jannike kom med rätt sorts energi just när det saknades i vårt kollegium. Hon har varit en katlysator för en massa positiva processer på vår skola och jag är glad att få jobba med henne och alla andra fina kollegor på Mälarhöjdens skola. Om du vill höra Jannike och Helena Dalivin så kan ni passa på nu i veckan när de talar på Digitala akademins nätverksträff på KTH. I höst kommer både Jannike och jag hålla i varsitt pass på So-dagarna. Dessutom kommer jag vara med som talare på Framtidens läromedel. Nervöst med nya utmaningar men spännande att få utvecklas tillsammans med sina kollegor. Passa på du också innan sommarlov och ledigheter. Säg till en kollega att du inpireras eller bara att du blir glad av hen. Skicka några digitala kramar eller ge en kram IRL, så här i avslutninigstider.