Visar alla blogginlägg med kategorin:
Samhällskunskap

Trovärdigheten och relevansen med en spelfilm

Spelfilm och lärande

En spelfilm är utmärkt att både börja och avsluta ett arbetsområde med. Men hur kan vi försvara den tiden som en film tar att visa i det alltmer fullspäckade innehåll vi ska få in i undervisningen? Det känns allt svårare att motivera varför vi ska titta på en spelfilm som tar veckans alla lektioner och sedan bara ha tre veckor kvar till ett arbetsområde. Därför har det också blivit att jag visar färre spelfilmer för mina elever. Vilket är så tråkigt.

Klassen tittar på Dantes Peak

Vad ger en spelfilm för lärande?

Jag skulle säga att något som det viktigaste lärandet vi får från filmer är en förståelse för hur något kan upplevas. Filmer bygger mycket på att väcka känslor hos tittaren genom olika effekter. Känslor är starka incitament till lärande och minnesskapande. Vi minns ofta något bättre om det har förknippats med en stark känsla och därför kan filmer vara så lärorika. Vi får även fler detaljer att hänga upp kunskapen på genom bilder av tidstrogna kläder, redskap och möbler. Det är kognitivt enklare att ta till sig bilder än text då vi inte måste skapa så många bilder av detaljer själva.

Spelfilmen ger även ett annat perspektiv än det vi själva ser världen från. Det kan handla om skildringar från en annan religion än vår egen, från platser och kulturer vi aldrig mött eller från en tid som vi inte upplevt. I filmerna kan vi även möta andra yrken än de vi normalt möter och människor som måste hantera svåra saker. Filmerna förbereder oss på en verklighet som vi kan komma att möta. Men hur sanna är egentligen spelfilmer?

Källkritiskt tänkande är något att lära sig

I historia så har jag låtit eleverna i nian göra en källkritisk analys av en historisk spelfilm. I arbetsområdet med andra världskriget så fick de välja en egen film att se som läxa. Då kunde eleverna välja efter eget intresse vilket givetvis ökar motivationen. Rent praktiskt så har jag en ganska stor samling som jag kan låna ut filmer från och det funkar eftersom eleverna tittar hemma och inte i skolan. Dessutom finns filmer att strömma från SLI.se/medioteket Många elever har även tillgång till någon filmkanal i familjen.

Då de sett sin film hemma (ingen klagar över jobbiga läxor oh jag kan använda tiden i skolan till att stötta i analysen) var de tvungna att jämföra filmen med andra källor om samma tidsperiod. Något som är en väldigt bra och lärorik övning. Det tänker jag är en kunskap för livet. De kommer säkert se historiska filmer i framtiden eller filmer baserade på verkliga historier. Då vill jag att det ska sås ett frö av nyfikenhet i dem. Är detta sant? Vad har hänt? Varför skildras det så här? Vems historia berättas?

Modellera, gör tillsammans och på egen hand

För att uppgiften som vi gör i nian ska fungera för alla elever, så räcker det inte med att de får välja en film själv. Något som visserligen skapar motivation då de väljer utifrån eget intresse. De måste också veta hur de ska göra. När vi tittar på film (de få gångerna) så har vi därför gjort en källkritisk- och/eller en historiebruksanalys tillsammans. Jag visar steg för steg hur de kan söka sig fram i olika källor. Sedan har var och en fått skriva en egen analys.
Filmomslag till Suffragette

Analys av filmen Suffragette

När vi läste om industrialiseringen och hur olika politiska rörelser växte fram, så valde vi att visa filmen Suffragette som handlar om den kvinnliga rösträttsrörelsen i England. Det är inte en film som ungdomar brukar välja självmant men när de väl får se den så gillar de den. En spännande och ibland våldsam film som väcker många frågor kring  bland annat terrorism som metod att få demokrati. Det går att dra många paralleller till dagens samhälle. Det är också något som filmskaparna själva gärna gör. De framställer en händelse som mer lik en dagsaktuell händelse än den var, så att vi ska kunna förstå hur viktig den var eller vilka känslor den väckte då. Att slänga in ett modernt uttryck kan göra att tittarens historiska empati ökar. Det vill säga vi förstår lättare varför personen agerar som den gör utifrån den tidens normer.

När vi sett filmen fick eleverna fundera på vad de trodde var sant eller inte i filmen. Deras tankar gick vi sedan igenom i helklass. Det jag brukar försöka få dem att skilja på är om händelser har hänt och om personerna i filmen har funnits. Ett sätt för filmmakarna att få fram  ett historisk skeende i kombination med en bra dramaturgi är att låta flera olika saker hända med en huvudperson. I verkligheten kan sakerna istället ha hänt olika personer.

Hur kan då jag veta vad om är sant eller inte i en film. En av de bästa källorna brukar vara den engelskspråkiga wikipedia-sidan till filmen. Ofta brukar det till och med finnas en egen rubrik som heter Historical accuracy, där olika skillnader mellan verkligheten och konsten lyfts fram. Just denna film hade dock inte detta så då letade jag vidare för att få fram sökvägar och länkar som eleverna kunde använda. Delar av sökningarna visade jag via projektorn så att eleverna skulle förstå hur man kan söka. Jag brukar skriva in filmens titel och ordet accarcy och får då fram flera lämpliga länkar. Det förutsätter förstås goda kunskaper i engelska och här får man såklart hjälpa eleverna i olika grad.

Med filmen Suffragette så tog jag även fram recensioner från några svenska dagstidningar som DN och SvD. När eleverna fått läsa från olika källor och vi tillsammans gått igenom några olika exempel på när filmen var trovärdig och varför vi tyckte det så diskuterade vi även filmens användbarhet. Är filmen relevant och användbar om du ska göra ett arbete om den kvinnliga rösträtten? Ja, det tyckte de flesta av mina elever. Samtidigt var de noga med att då var man även tvungen att kontrollera mot andra källor, så att filmen inte blev den enda källan. Men filmen skapar förståelse och sammanhang och är dessutom lätt att ta till sig. Det gör en spelfilm relevant och användbar. Källanvändningen kommer i det närmaste naturligt.

Historiebruk och källkritik flyter samman

Genom att ställa sig frågan ”Hur använder filmen historia?”, så måste man även ta reda på vad som stämmer och vad som är påhitt i filmen. En historiebruksanalys utgår till stor del från en källkritisk analys. Först måste eleven fastställa vad som överensstämmer med den historiska händelsen och vad som skiljer sig. Sedan kan man börja fundera på varför regissören väljer att lyfta fram vissa händelser men utesluta andra. Vilket syfte har filmskaparen med filmen? För att underlätta för eleverna brukar jag låta eleverna fundera på om regissören vill underhålla, informera eller påverka. Utifrån de välkända begreppen kan de resonera kring filmens historiebruk. Men eftersom många av våra elever på Mälarhöjdens skola är högpresterande så vill jag även att de ska ha mött de begrepp som man sedan använder på gymnasiet när man gör en analys av historiebruk. Då har jag tagit hjälp av det utvidgade kollegiet och hittade denna prezi som jag använde:

Det är dumt att uppfinna hjulet två gånger, utan vi jobbar istället med att förfina och förbättra. När jag sökte på ”historiebruk” på prezis sida så fick jag 557 träffar. Säkert finns det många där som är minst lika bra.

Prezi

Faktorer att undersöka när man jämför länder

To the Brig! (1)En stor del av den geografiska kunskapen får eleven genom att jämföra med något redan välkänt. Det är också därför som vi börjar med att undersöka närområdet för att sedan utvidga området som eleven ska undersöka. Genom att zooma in och ut så skapar vi en rumslig förståelse. Det välkända blir en del av referensramen som vi sedan kan kontrastera andra områden mot. I många fall är likheterna fler än olikheterna.

Enkel övning i att jämföra länder

Men hur ska vi få eleverna att förstå vilka faktorer som säger något viktigt om ett land? En övning som jag hämtat från boken 101 Ideas for Secondary Teachers: Outstanding Geography Lessons är att värdera länders utvecklingsnivå. Detta har jag kombinerat med tipset att skriva ut på Post it-lappar och det blev till en lagom lektion som går att ha lite när som helst.

18834450_1453484564698172_162797980_nI övningen ”Hemliga länder” har jag valt ut fakta från fem olika länder och samlat på varsin lapp. Elevernas uppgift är sedan att diskutera vilket av dessa länder som är minst respektive mest utvecklat. De får inte reda på vilka länderna är utan ska istället försöka lista ut det utifrån de faktorerna som jag valde ut. Här måste eleverna börja med att diskutera vad de olika faktorerna kan säga om ett land och vilka som visar på ett mer utvecklat land eller inte.
HDI

Vad innebär utvecklingsnivå?

Att diskutera ett lands utvecklingsnivå är inte helt enkelt eftersom många anser att det ligger en värdering av landets kultur i detta. Ur ett geografiskt perspektiv så skulle jag inte säga att det är det som värderas utan snarare under vilka villkor som människor lever. Här finns det ganska många faktorer som är väl dokumenterade att de visar på människors levnadsvillkor. Genom att slå ihop tre faktorer, förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP per capita, så får vi fram ett lands HDI (Human Development Index).

I syfte att skapa diskussion så valde jag bort de enklaste som BNP per capita och HDI. För att göra det något enklare så tog jag med livslängd och hur många barn som föds per kvinna. Detta brukar vara faktorer som eleverna är bekanta med sedan tidigare.

Koldioxidutsläpp är ett tveksamt mått

Att ta med hur stora koldioxidutsläppen är i ett land kan också diskuteras. Det borde tyda på en högre utveckling om ett land kan minska sina koldioxidutsläpp. Höga värden på utsläpp av koldioxid är ju inget som vi eftersträvar. Samtidigt brukar det vara ett mått på att människor kan konsumera olika varor och tjänster vilket innebär att deras levnadsvillkor underlättas. Utifrån detta kan vi låta eleverna diskutera och värdera olika lösningar på hållbarhetsfrågor.

Eleven kan resonera om olika ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsfrågor och redogör då för …(värdeorden)… underbyggda förslag på lösningar där några konsekvenser för människa, samhälle och natur vägs in.

Ur kursplanen i Geografi för Grundskolan, Lgr 11

Två mått som förvillar

Det är två mått som eleverna ofta misstar sig på, det är Andel av BNP som landet lägger på militär och skolan. det har att göra med att de inte riktigt har koll på att ett rikt land inte behöver lägga så stor andel av sin BNP på skolan eftersom de har en större BNP än ett fattigt land med samma befolkningsmängd.

Militära utgifter säger inte mycket om landets allmänna utvecklingsnivå. Beroende på hur utrikespolitiken i olika länder ser ut så kan rika och välutvecklade länder lägga både en stor eller liten andel av sin BNP på militära kostnader.
18835483_1453484388031523_359716140_n

Social hållbarhet glöms ofta bort

För att förtydliga att den sociala hållbarheten också spelar en stor roll för människors levnadsvillkor så tog jag med pressfrihetsindex och hur stor andel av befolkningen som använder internet. Välutvecklade länder har oftast bättre värden på detta. Vad som är hönan och vad som är ägget går såklart att diskutera.
Globalis

Jämför länder med hjälp av Globalis och Världskoll

Två utmärkta hemsidor när man vill jämföra länder och lära sig mer om statistik och källanvändning är Globalis och Världskoll. Bägge sidorna utgår från FN-statistik och på Globalis finns alla länder som rapporterar in data till FN. På Världskoll så kan man på ett snyggt sätt jämföra två länder med varandra. Dock så finns inte alla länderna med där.  Jag brukar ändå försöka använda Världskoll i de fall det går eftersom statistiken visualiseras på ett så snyggt och lättbegripligt sätt. Något som underlättar jämförelsen.

En droppe i taget

14555597_898485473618339_1161526849_nEfter mycket vånda så valde jag att ställa upp i debattprogrammet SVT Opinion Live för att debattera mediebilden av skolan. Trots att programmet utger sig för att vara ett program där frågor fördjupas och där aktuella samhällsfrågor ges nya perspektiv, så förstärker de ofta den rådande mediebilden av viktiga frågor. Exakt vad redaktionen valde att göra med bilden av skolan. Inför programmet hade redaktören intervjuat mig över telefon under cirka 30 minuter. Varje förklaring jag gav följdes av en följdfråga och en fördjupning och breddning av frågan. Jag fick förtydliga min syn på orsakerna till skolans problem samt vilka lösningar jag förespråkade. De verkade uppriktigt intresserade av det jag ville förmedla.

Under torsdagen hade jag fantastiska, elevledda utvecklingssamtal med mina fina mentorselever. Det fick mig att tänka på annat och det var först vid det sista samtalet som det slog mig att jag senare under kvällen skulle stå i TV och debattera. Efter en ovanligt nervös tunnelbaneresa in till stan fick jag springa till tåget. Verkligen springa. Andfådd lyckades jag hinna till min plats precis innan tåget mot Göteborg började rulla. Under tågresan så försökte jag strukturera mina tankar genom att skriva ned argument. Jag bad även om input från andra lärare i sociala medier och kände att jag nu hade en viktig roll i att försöka representera alla goda insatser som görs på skolor runt om i landet. Det blev tre tättskrivna A4.

Väl framme i Göteborg var det lite strul att hitta rätt plats till taxin och när jag kom fram till TV-huset fick jag direkt gå in till sminket. När jag är färdig så förde redaktören mig till ett hörn av rummet så att jag inte ska få möjlighet att prata med Per Kedland innan sändningen. Samtidigt som ljudkillen satte fast myggan på mig, så gick en av redaktörerna igenom mina frågor. Hon var inte så intresserad av mina anteckningar utan framhöll hur viktigt det var att jag målade upp bilden av en bra skola och undervisning. Jag fick inte reda på några frågor i förväg.

För en samhällskunskapslärare så var det en nyttig erfarenhet att få se media från insidan. Jag var medveten om att jag inte är medietränad. Det var SVT Opinion Live också. De ställde inte de frågor som de ställt till mig innan och som jag hade velat besvara. Vad är orsaken till att det är sådan skillnad mellan skolor? Hur kan vi komma tillrätta med sjunkande resultat? Jag blev istället avbruten och fick frågor som inte kom åt grundproblemet i svensk skola. Inte heller fick jag möjlighet att beskriva den positiva utvecklingen av kollegialt lärande som sker inom och mellan skolor. En skolutveckling som sker genom samplanering och observation av varandras lektioner, genom reflekterande blogginlägg som blir lästa av tusentals lärare och genom samarbete i sociala medier.

För att komma tillrätta med grundproblemen i svensk skola så måste vi revidera det fria skolvalet och skolpengssystemet (bra förslag för det kan ni hitta här och här). Då både OECD och Skolkommisionen har lyft fram att det är den ojämlika skolan som är det största problemet inom svensk skola, så undrar jag om krafter som vill bevara ett privat företagande med stora vinstuttag, försöker sända ut dimridåer. Känner dessa börsnoterade företag att snaran är på väg att dras åt i och med att Skolkommissionens förre ordförande nu är en medlem i regeringen? Är det anledningen till att Svenska Dagbladet marknadsför bilden av en misslyckad pedagogik så hårt? Ska frågan istället handla om att lärarna är oskickliga? Något som inte stämmer och en bild som jag vill förändra. Det gick kanske inte att göra genom deltagandet i ett ”uppgjort” debattprogram. Jag har ingen hink att släcka branden med, men jag har en tesked. Med denna tesked så får jag släcka branden med en droppe i taget. Om vi är många lärare som tillsammans deltar i debatten så finns möjligheten att vi kan lyfta det positiva i svensk skola och starta positiva, uppåtgående spiraler.

Foto: Josefina Garcia Hultqvist

Vad händer med läroplanen?

book-731199_960_720I dagarna så gick den första remisstiden ut för Skolverkets förslag till ändringar i Läroplanen för grundskolan och gymnasiet. Det är viktiga förändringar som måste göras, samtidigt som skolan inte orkar med ännu en stor förändring av styrdokumenten. Därför kommer vissa tycka att det är för mycket eller tillräckliga ändringar, medan andra kommer vilja ha mer omfattande ändringar. Att det måste ändras beror egentligen inte på att Läroplanen är dålig, utan på att samhället har förändrats. När Lgr 11 skrevs så förutsågs inte de förändringar som världen har genomgått på grund av digitaliseringen, i alla fall inte att förändringarna skulle bli så genomgående för så många människor.

Föreningen Lärare i Samhällskunskap har lämnat ett remissvar  där de till största delen är nöjda med ändringarna. Framförallt är de nöjda med att man inte föreslår några ändringar i kunskapskraven. Där kan jag tycka att det finns en risk med att inte ändra i kunskapskraven, och det är att vissa lärare kommer att strunta i att det ”bara” står i det centrala innehållet. Nu kommer det tillkomma andra delar i regeringens uppdrag till Skolverket, som en utredning av fortbildningsinsatser och huruvida det behöver anges ett minsta antal enheter per elev eller inte. Vi får se var det hela landar.

Eftersom jag har suttit med i en av Skolverkets referensgrupper så kanske jag har lite mer insyn än andra i hur diskussionen har gått. FLS:s styrelse reagerade på att digitaliseringen hade hamnat före begrepp som globalisering och interkulturella relationer. När detta diskuterades i referensgruppen så poängterades det att det inte fanns någon rangordning av begreppen, däremot så står de i bokstavsordning. FLS menar även i sitt remissvar att man inte bör skriva ut begreppet sociala medier.

”FLS anser att “opinionsbildning i sociala medier” bör strykas. FLS anser överlag att det inte är rimligt att binda de avsedda färdigheterna till viss teknik. Eleverna bör lära sig hur man kan påverka politiska beslut. Hur det görs kan variera över tid, mellan samhällen och utvecklas med teknik. Kursplanen vinner således i livslängd och kontinuitet.” FLS styrelse 2016-03-29

Här känner jag att det visst är viktigt att eleverna medvetandegörs för hur den demokratiska processen har förändrats i och med det kraftiga genomslaget av sociala medier. I dagens ledare av Peter Wolodarski, DN, så förklaras det på ett ypperligt sätt hur medielandskapet har förändrats. I det förslag som Skolverket har lagt fram så tycker jag att man möter dessa förändringar på ett tillfredsställande sätt, samtidigt som kursplanen kommer att hålla ett antal år till. Hur länge kan vi aldrig gardera oss för.

Nu är ändringarna som föreslås i SO-ämnena inte särskilt stora. Det är endast i samhällskunskap som kursplanen ändras då de andra ämnena ansågs ha tillräckligt starka skrivningar för att möta det digitala samhället. Störst förändringar föreslås nog inom matte, teknik och svenska. I de två förstnämnda ämnena så kommer programmering och datalogiskt tänkande in och i svenska så föreslås eleverna få jobba mer med digitala texter vad gäller både läsning och skriftlig produktion. Det är genom att själv vara producent av text och media, som eleverna får ökad förståelse för hur man är en kritisk konsument av media. Här hittar vi många godbitar som kommer att komma oss SO-lärare till del, genom att våra elever blir bättre förberedda på våra ämnen. En förändring som jag ser fram emot.

Visual Storytelling, Storymaps och andra texter

20160208_164630Att gå Läslyftet väcker en hel del tankar kring läsning och undervisning. Vi har börjat en ny modul, lässtrategier för sakprosa. Eftersom jag har några poäng i svenska så har jag under vissa perioder undervisat i svenska. Jag vill gärna kategorisera min undervisning i SO som språkutvecklande. Därför har jag alltid arbetat aktivt med att läsa och skriva olika sorters texter. Men under vår senaste träff i Läslyftet så kunde vi konstatera att läsning av faktatexter tar allt mindre utrymme i SO. Numera kan jag lika gärna ge en film i läxa eller som fördjupningsmaterial. Förr hade vi stafettläsning i helklass eller grupp, men det blir alltmer sällan. Det innebär inte att vi inte diskuterar betydelsen av nya/svåra begrepp eller samtalar om det vi har sett.

Nu behöver inte text bara vara det skrivna ordet. Inom multimodala teorier talar man om det utvidgade textbegreppet. Här hittar vi inte bara det skrivna ordet, utan även det talade ordet samt andra medier som bilder, film och gester. En fråga som vi då måste ställa är: Vilka texter har vi egentligen i SO-ämnena? Jag som har jobbat mycket med geografi i mina studier kommer såklart spontat att tänka på kartan. En annan viktig textgenre är diagram och bilder.

Vi läser kartan och kartan berättar en historia. Storymaps är ett begrepp som beskriver en berättelse som är uppbyggd av kartor och bilder. Det finns ett stort utbud av storymaps som är fria att använda. Sist fick mina elever denna interaktiva atlas eftersom vi skulle läsa om klimatförändringar. Om du vill göra egna storymaps tillsammans med dina elever så finns det enklare onlineverktyg som MyHistro.

20160208_164522 (1)

I måndags besökte jag Norrköping för att delta i en workshop om Visual storytelling. Så spännande! Och vilken vacker stad! De arbetar med ett projekt där SO-lärare samarbetar med forskare på Linköpings universitet för att ta fram berättelser där statistik agerar huvudrollen. Linnéa Stenliden leder projektet som även utgår från hennes avhandling. Frågan som diskuterades under workshopen är: Hur vi kan se att eleverna har lärt sig något? Hur ska uppgifter se ut? Vilka instruktioner ger vi som stöd? Att låta eleverna vara medskapare brukar ofta leda till att de förstår en genre bättre. Min bestämda uppfattning är att vi måste tydliggöra för eleverna hur man läser ett diagram och hur man skapar ett.20160209_110956_resized_1 (2)

Skymningen hann falla innan det var dags för mig att åka hem. Jag fick köra hem i mörker och regn. I min väska låg en bok med Linnéas avhandling och väntade på mig. Trots att det finns så många olika sorters textgenrer så är det ändå något speciellt med en bok. Att få krypa upp i en skön fåtölj med en kopp te och en god bok, är verkligen något att se fram emot.

Tre anledningar till varför vi kodar på SO:n

imageDen här veckan så fick barn runt om i världen testa att programmera och koda. För en del är det första gången och för många lärare så är det första gången de låter sina elever koda. Nu är det inte alla som ser poängen med att grundskolans elever ska programmera. Är det inte viktigare att de lär sig läsa, skriva och räkna? Det ena behöver inte utesluta det andra anser jag. När världen förändras så måste vi möta förändringen med kunskap.

I år så var jag för första gången med på Internetdagarna. Det var spännande att höra Keynote-talarna och sedan hade vårt IKT-lag valt att lyssna på spåret: Ska alla barn bli programmerare? Flera av talarna där betonade vikten av att alla barn får möta digitalt skapande i olika ämnen. Även om flera menade att tonvikten kan ligga i teknikämnet.

Så peppad till tusen så anmälde jag min klass till Hour of Code. När veckan för genomförandet närmade sig bestämde jag mig för att köra med alla de tre klasser som jag undervisar. Vi har precis börjat jobba med religion och det kanske inte är det mest naturliga ämnet att börja skriva kod i. Men faktum är att steget inte är så långt som det kan tyckas. Vi har nämligen startat ett jättespännande bloggprojekt där eleverna ska få öva på webbpublicering. Jag motiverar det med Läroplanens allmänna kunskapsmål från kapitel 2,

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och
  • kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.

I torsdags var det då dags att köra. Det finns ett stort utbud av entimmes-lektioner som ligger ute på olika organisationers hemsidor inför denna vecka. Jag hade valt Khan Academy’s Hour of Webpages. Här skulle vi få testa HTML och CSS! När jag informerade klassen vad vi skulle göra kom flera spontana utrop av glädje. ”Åh, vad kul!” tjoade flera av tjejerna. Några hade gått en kurs i somras och andra hade testat hemma med föräldrarna. För de flesta var det ändå nytt.

image

Engagemanget hos eleverna går inte att ta miste på och övervägande delen av klassen jobbar intensivt. Någon fastnar lite och jag går runt och stöttar med det lilla jag kan. Självklart är inte alla elever lika motiverade och ungefär tjugo minuter in i ”timmen”, så kommer jag fram till en kille som räcker upp handen. ”Jag bara undrar, varför gör vi det här på SO:n egentligen?” frågar han lite irriterat.

Ouch! Ja, varför egentligen? Hur kan jag motivera det här? Vill inte alla testa programmering? Hur hänger det här ihop med SO och vad ska jag säga? Allt det hinner fara genom huvudet, men sen kommer mitt svar. Förutom att det står i läroplanens övergripande del som alla i skolan ska verka för, så förklarar jag varför det är viktigt i just SO. Jag lyfter fram tre anledningar:

  1. Förstå hur vi kan publicera saker på nätet och vad vi kan publicera. På så sätt kan vi påverka andra människor och starta kampanjer.
  2. Förstå lite om hur nätet fungerar och vem och vad som styr olika funktioner, som vad som dyker upp när man söker något (så kallat SEO). Vem äger nätet? Vem styr och bestämmer över nätet? Som att GPS ägs av det amerikanska försvaret och det kan stängas av dem, om de vill det.
  3. Ge möjlighet att låta många testa vad man kan göra. Programmering används i många yrken, även samhällsvetenskapliga, till exempel för att bearbeta data eller för att presentera sina resultat. Om många får pröva så kan representationen inom programmeraryrket bli bättre. Fler tjejer kommer våga söka till utbildningar som leder till Stockholms vanligaste yrke.

Här ovan har jag utvecklat argumenten lite, men jag avslutar med att sammanfatta det hela till, att i grund och botten är det en demokratiaspekt. Sedan väntar jag på elevens kommentarer på vad jag just sagt och han svarar: ”Jaha, då fattar jag. Varför sa du inte innan vi började?”

Det har han ju verkligen rätt i. Varför sa jag inte det från början?

När inte läraren har svaret

Vi jobbar med samhällsekonomi i mina nior och i fredags, på veckans sista lektion skulle de skriva en svar på en insändare om skatter, för att öva på att argumentera och att se saker från olika perspektiv. Efter nyheterna på torsdagskvällen så kändes det som en så meningslös uppgift. Istället valde jag ett angeläget ämne. Något som är på riktigt och händer nu. Flyktingkatastrofen.

”Såg ni nyheterna igår?” frågar jag, men ansiktena framför mig är alldeles blanka, nollställda. Ingen svarar. ”Vet ni vad som har hänt?”. De tittar lite försiktigt på varandra och så får jag själv fylla i svaret på min egen fråga. Då vaknar några till liv. De har sett, hängt med och vet i stora drag vad som hänt. Men bara ett fåtal. De andra eleverna har varit upptagna av träningar, läxor och sin egen bubbla på sina sociala flöden.

Jag varnar innan jag visar bilden, som har dragit igång reaktionerna denna gång, och säger att man inte måste titta. De flesta har inte sett den och de reagerar som så många andra. Med upprördhet.

Tillsammans försöker vi reda ut vad som hänt. Men hela tiden dyker nya frågor upp. ”Varför tog de gummibåt?” frågar eleverna. Då letar jag fram filmklippet med Hans Rosling där han får förklara. Det hjälper inte mycket utan de blir bara mer konfunderande. Vi tittar på ett annat klipp och några bilder från Budapests Centralstation. Ibland älskar jag Google.

Eftersom jag känner att jag och några få elever tagit så mycket av talutrymmet så bryter vi för diskussioner i grupperna. Det börjas direkt att diskuteras utifrån olika perspektiv och alla håller sig till ämnet. Det engagerar. Lektionen börjar ta slut och jag ska försöka knyta ihop säcken. De olika grupperna får säga vad de diskuterat. Återigen dyker nya frågor upp. ”Varför delar inte alla länder på flyktingarna?”, ”Varför gör man inget åt kriget i Syrien?”, ”Varför låter man dem inte söka visum på ambassaderna?”.

”Jag vet inte” svarar jag och så slutar vi.

En app till kaffet – ut och lek

mobiluteDen här månaden valde vi i IKT-laget på Mälarhöjden att presentera två appar som lockar till lite uteaktiviteter. Det är lätt hänt att vi stänger in oss nu när hösten närmar sig trots att vi vet att vi mår bra av att röra oss ute. Inte nog med att hjärnan får bättre syresättning och vi därför lär oss bättre efter att ha rört oss lite, så håller den friska luften oss friska. Genom att fortsätta vara ute så kan vi skjuta lite på när influensasäsongen startar.  Den ena appen som vi visade var Turf som är ett spel som går ut på att ta portaler som är placerade lite varstans. Vi visade också TurfHunt, länken till en tutorial finns här. Vi jobbar med samhällsekonomi i mina nior och som ett litet läxförhör gjorde jag en tipspromenad med TurfHunt. Eleverna laddar ned en gratisapp och själv har jag skapat promenaden/skattjakten på hemsidan Locatify. Hur kul som helst!

IKT-skräck eller julpanik?

Nu när vi går in i december så går det inte längre att förneka, julen är snart här! Vi har premiär idag för vår digitala julkalender och det ska bli så spännande att se vad barnen tycker. För vissa är julen årets höjdpunkt, medan andra känner en lätt panik över hur de ska hinna med allt. Precis så känner många inför IKT i skolan. Jag tycker att det är jättekul och hoppas att alla andra ska tycka det med. Det är roligt att sitta och pyssla lite med datorn och lära mig någon ny funktion eller leka med en gammal. Då tänker jag inte på att tiden har gått från arbetstid till fritid, men det jag lär mig kommer heller inte bara arbetet till godo. Mycket av det jag lär mig är sådant som blir allt mer nödvändigt att kunna i ett modernt samhälle. Som demokratisk medborgare måste jag förstå hur man kan påverka med sociala medier och hur gammelmedia påverkas av de nya tiderna. Att ha grundläggande digitala färdigheter hör till den moderna människan.

Dock vet jag att alla inte tänker som jag. Visa känner rent utav panik inför allt som har med datorer att göra. Eller som en lärarvän till mig sa ”Jag har IKT-skräck. Det låser sig helt och jag får panik när något inte funkar.” Den känslan kan drabba mig med, när jag förberett en lektion och sen funkar inte datorn eller projektorn. Jag känner hur pulsen snabbt ökar och jag försöker tänka logiskt, men med en klass som väntar och börjar prata är inte det så lätt. Då underlättar det att jag ändå har viss erfarenhet och vet vad som kan vara de vanliga felkällorna. Är sladden i? Check. Är ljudet på? Check. Kan jag starta om datorn? OK, nu funkar det. Om inte så får jag ta fram reservplanen. För det kan vara bra att ha en sådan i beredskap om det faktiskt inte funkar. Ett annat råd kan vara att pröva på egen hand en gång extra, så du verkligen känner sig säker på hur du ska gå till väga och se till att ha god tid på dig. Annars är jag inte rädd för att fråga eleverna om de vet vad som kan vara fel. Även bland väldigt unga elever kan det finnas några datorkunniga som kan vägleda en gammal fröken.  Nu är det ändå inte så lätt att våga testa nya saker, men vi måste för våra elevers skull. De ska leva i framtiden. De måste få grundläggande digitala färdigheter inom alla ämnesområden. Det är helt enkelt en demokratifråga. Dessutom vet både jag och min väns elever att hen är fantastisk på så många andra områden och man måste inte vara expert på allt. Eller som hen sa: ”Ge mig ett gäng stenar att göra decoupage på så ska ni få se”!

20141130_191915

Är du nyfiken på hur vi gjorde julkalendern kan du läsa om det i Jannikes inlägg på UrFlippat.

En sak i taget

Det här med att göra en sak i taget är inte min starkaste gren. Jag känner mig väldigt effektiv när jag har flera skärmar igång samtidigt och använder gärna både iPaden och mobilen samtidigt som datorn. På datorn kan jag dessutom ha flera dokument och webbfönster uppe, som jag snabbt kan växla mellan.

20141127_113208 (1)

Men tyvärr så funkar det inte alltid så bra. Jag var tvungen att hitta en bättre teknik och det var så jag fann pomodorotekniken. Den går ut på att du sätter en timer och arbetar med en bestämd uppgift, och bara den, under 25 min. Sedan får du ta fem minuters paus. Då brukar jag passa på att se vad som hänt i sociala medier. Beroende på vilken uppgift som jag ska göra så kan jag sätta en längre arbetsperiod. Om det är en elev som ska öva sin koncentration så kanske du ska sätta en kortare tid. Eftersom det är så viktigt att eleven lyckas med uppgiften, det vill säga att arbeta koncentrerat under hela tiden. Vartefter som eleven orkar så kan tiden göras längre.

Mina elever har lite olika strategier för att hantera distraktioner. En del ger mobilen till en förälder eller lägger den i ett annat rum under tiden som de ska plugga. En annan strategi är att sätta mobilen på flygplansläge. På så vis kan den inte ta emot meddelanden eller aviseringar, men det fungerar att lyssna på musik eller använda timer och kalkylator. Tyvärr så saknar ganska många elever strategier och om vi inte övar vår koncentration så blir vi sämre på att koncentrera oss när det behövs. Därför brukar jag diskutera studieteknik på vår mentorstid och låta eleverna tipsa varandra om strategier. Det funkar!

För den delen är jag ju inte ensam om att bli distraherad av kattbilder. I dagens DN finns en artikel om hur vi alltmer tar över rollen att värdera nyheter själva och hellre väljer att läsa om djur än politik. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men det kan vara bra att fokusera på en sak i taget.