Visar alla blogginlägg med kategorin:
Teknik

Att tävla för lärande

13016889_1092271564152809_1044740932_o

Det går inte att beskriva den sköna känslan av att vinna, men alla som någon gång har vunnit något, förstår vad jag menar. I onsdags vann eleverna i min klass en av utmaningarna i Future City 2016! Deras film,  som visade ett bygge av en sopsorteringsanläggning i Minecraft, var den bästa av alla de bidrag som hade skickats in. Så när jag kom till jobbet dagen efter och såg mitt röriga och överfulla skrivbord, så såg jag bara en härlig vinst. Motiveringen lyder:

För en mycket pedagogisk och strukturerad minecraftfilm med starkt fokus på både sop- och avfallshantering och hur avfallsmängden kan minskas. Dessutom innovativt om individens roll i ett futuristiskt och IT-baserat perspektiv

image

Förutom att skapa en Minecraftfilm skulle laget även svara på några frågor från juryn. De fick bland annat frågan om hur deras pantsystem skulle finansieras och de kunde givetvis svara på den frågan. Här hade vi övat i klassen tidigare och hela klassen hade fått ställa kluriga frågor till laget. Som en sorts formativ kamratbedömning. För efter klassens frågor så fick killarna i laget och andra frivilliga sätta sig och fundera ut olika lösningar och förklaringar till dessa. Sådant som de inte tänkt på tidigare. Efteråt sa de att juryns frågor hade varit överraskande lätta. Inget mot de svåra frågor som klasskamraterna ställde. Och här kan du se det vinnande bidraget:

Finalen gick av stapeln på Tekniska muséet och var inte klar förrän vid femtiden. Där hade också arbetsdagen kunnat sluta. Istället åkte min mentorskollega Åsa Eriksson och jag tillbaka till skolan för att delta i terminens Föräldraseminarium. Det är ett tillfälle då vi sätter ihop ett program och berättar om hur vi jobbar med olika ämnen och metoder i skolan. Åsa och jag talade gemensamt om hur deltagandet i olika tävlingar kan väcka lusten att lära hos eleverna. Vi har deltagit i flera tävlingar och några av fördelarna vi kunnat se är:

  • I tävlingar möter eleverna riktiga mottagare som ofta kommer från näringslivet. Dessa kan fungera både som mentorer och jury.
  • De får träna på olika förmågor som den kommunikativa förmågan som behövs när de ska presentera sitt bidrag och den problemlösande förmågan som krävs för att lösa uppgiften från början.
  • Tävlingar har ofta lärarhandledningar som ger inspiration till lärare och material som läraren kan använda i andra sammanhang också.
  • Många tävlingar gynnas av att lärare samarbetar och jobbar ämnesövergripande. Detta är en viktig aspekt i Lgr 11 som tyvärr ofta missas.
  • Eleven slipper bli bedömd av sin egen lärare och det blir då naturligt att ta hjälp och samarbeta. Något som gynnar lärandet och minskar pressen på eleven.
  • Samarbetet med myndigheter och näringsliv öppnar upp för studiebesök och en chans att se något annat än skolans miljö. Då blir tävlingen som en praktisk yrkesorientering där vi har fått möta många olika yrken. Det bidrar till att eleven får en mer allsidig bild av vilka möjligheter som bjuds i framtiden.
  • Att delta i tävlingar som bygger på samarbete ökar sammanhållningen i klassen. Även om det i slutändan bara är en mindre del av klassen som får representera klassen i själva tävlingsögonblicket, så känner alla sig delaktiga. Att tillsammans få heja på skolan och klassen bidrar till en känsla av gemenskap.

Så även om vi inte skulle ha vunnit denna gång, så har det absolut varit värt att tävla. Lyckokänslan av att vinna är dock inte att förakta och därför skyltar jag gladeligen med mina elevers vinster och tar åt mig en del av äran.

Staden som klassrum

imageI studie efter studie så uppger geografilärare att det är svårt att få tid och möjlighet att genomföra fältstudier. Även exkursioner och studiebesök är svårt att få till. Trots att undervisning utanför klassrummets väggar kan vara så givande. Att få utforska hur naturen och människan samverkar skapar en djupare förståelse för geografiämnet. Dessutom ökar elevernas motivation när de får genomföra egna undersökningar.

Vi deltar just nu i tävlingen Future City. Det är en tävling där eleverna får utforska stadens behov och undersöka vilka problem som en stad behöver hitta lösningar på. Tävlingen ordnas i samarbete med olika företag och studiebesök och mentorskap uppmuntras. Vi arbetar ämnesövergripande tillsammans med tekniken. Vår klass har haft turen att ha en stadsplanerare som mentor och vi lyckades även ordna ett studiebesök i ett av stadens prestige-projekt, Norra Djurgårdsstaden.

En regnig januaridag begav vi oss ut till andra änden av T-banans röda linje. Efter en kort promenad, som även innefattade visst bollande med en upphittad fotboll, så kom vi fram till vår guide. Vi fick först en mycket intressant genomgång av hur staden styr hållbarhetsarbetet. Sedan fick vi en rundtur i området. Eleverna hade till uppgift att dokumentera för att senare kunna ge exempel på bra hållbara lösningar. Men de skulle även fundera på vilka brister i hållbarheten som området visade. Spontant var de tveksamma till områdets sociala imagehållbarhet, då bara ett fåtal kommer ha råd att bo där.

De var imponerade av arkitekturen och sa att det kändes som utomlands. I början fick jag påminna eleverna att fotografera och peka ut lämpliga motiv, men efter ett tag så gick det av sig självt. Vi hade en kortare incident när mina nior hellre ville testa den fina lekparken än att studera de fiffiga sopsugarna. Trots det gick det inte att ta miste på engagemanget som väcktes hos eleverna. Det är inte något som går att läsa sig till i böcker. En exkursion eller fältstudie är ett erfarenhetsbaserat lärande som slår det mesta. Trots det är det få elever i grundskolan som får genomföra fältstudier. Vad krävs för att lärare ska ta sig den lilla extra tiden? 

I den efterföljande utvärderingen frågade jag eleverna i min klass om de tyckte att besöket var så bra att även de andra klasserna borde få åka dit. ”Nej”, kom det snabbt från flera elever. Förklaringen kom direkt efter, ”Det var ju vår grej!”. De vill gärna känna sig unika och utvalda. Som tur var så ändrade de sig rätt snabbt och godkände att jag även ville ta mina andra elever dit.

”Men. Att göra det en regnig dag i januari var kanske inte det bästa. Det skulle vara bättre om det var sol”, avslutar en elev diskussionen. Jag kan bara hålla med. Hädanefter kommer jag vara noga med att beställa sol till våra utomhusaktiviteter.

Tre anledningar till varför vi kodar på SO:n

imageDen här veckan så fick barn runt om i världen testa att programmera och koda. För en del är det första gången och för många lärare så är det första gången de låter sina elever koda. Nu är det inte alla som ser poängen med att grundskolans elever ska programmera. Är det inte viktigare att de lär sig läsa, skriva och räkna? Det ena behöver inte utesluta det andra anser jag. När världen förändras så måste vi möta förändringen med kunskap.

I år så var jag för första gången med på Internetdagarna. Det var spännande att höra Keynote-talarna och sedan hade vårt IKT-lag valt att lyssna på spåret: Ska alla barn bli programmerare? Flera av talarna där betonade vikten av att alla barn får möta digitalt skapande i olika ämnen. Även om flera menade att tonvikten kan ligga i teknikämnet.

Så peppad till tusen så anmälde jag min klass till Hour of Code. När veckan för genomförandet närmade sig bestämde jag mig för att köra med alla de tre klasser som jag undervisar. Vi har precis börjat jobba med religion och det kanske inte är det mest naturliga ämnet att börja skriva kod i. Men faktum är att steget inte är så långt som det kan tyckas. Vi har nämligen startat ett jättespännande bloggprojekt där eleverna ska få öva på webbpublicering. Jag motiverar det med Läroplanens allmänna kunskapsmål från kapitel 2,

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och
  • kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.

I torsdags var det då dags att köra. Det finns ett stort utbud av entimmes-lektioner som ligger ute på olika organisationers hemsidor inför denna vecka. Jag hade valt Khan Academy’s Hour of Webpages. Här skulle vi få testa HTML och CSS! När jag informerade klassen vad vi skulle göra kom flera spontana utrop av glädje. ”Åh, vad kul!” tjoade flera av tjejerna. Några hade gått en kurs i somras och andra hade testat hemma med föräldrarna. För de flesta var det ändå nytt.

image

Engagemanget hos eleverna går inte att ta miste på och övervägande delen av klassen jobbar intensivt. Någon fastnar lite och jag går runt och stöttar med det lilla jag kan. Självklart är inte alla elever lika motiverade och ungefär tjugo minuter in i ”timmen”, så kommer jag fram till en kille som räcker upp handen. ”Jag bara undrar, varför gör vi det här på SO:n egentligen?” frågar han lite irriterat.

Ouch! Ja, varför egentligen? Hur kan jag motivera det här? Vill inte alla testa programmering? Hur hänger det här ihop med SO och vad ska jag säga? Allt det hinner fara genom huvudet, men sen kommer mitt svar. Förutom att det står i läroplanens övergripande del som alla i skolan ska verka för, så förklarar jag varför det är viktigt i just SO. Jag lyfter fram tre anledningar:

  1. Förstå hur vi kan publicera saker på nätet och vad vi kan publicera. På så sätt kan vi påverka andra människor och starta kampanjer.
  2. Förstå lite om hur nätet fungerar och vem och vad som styr olika funktioner, som vad som dyker upp när man söker något (så kallat SEO). Vem äger nätet? Vem styr och bestämmer över nätet? Som att GPS ägs av det amerikanska försvaret och det kan stängas av dem, om de vill det.
  3. Ge möjlighet att låta många testa vad man kan göra. Programmering används i många yrken, även samhällsvetenskapliga, till exempel för att bearbeta data eller för att presentera sina resultat. Om många får pröva så kan representationen inom programmeraryrket bli bättre. Fler tjejer kommer våga söka till utbildningar som leder till Stockholms vanligaste yrke.

Här ovan har jag utvecklat argumenten lite, men jag avslutar med att sammanfatta det hela till, att i grund och botten är det en demokratiaspekt. Sedan väntar jag på elevens kommentarer på vad jag just sagt och han svarar: ”Jaha, då fattar jag. Varför sa du inte innan vi började?”

Det har han ju verkligen rätt i. Varför sa jag inte det från början?