Fem bra sätt att spara tid för lärare

15784764_1296973933682570_1355188666_oEtt nytt år har precis börjat och nyårslöftena är fortfarande i färskt minne. En förutsättning för att vi ska kunna hålla nyårslöften, som att hinna träna och äta hälsosamt, är att vi har orken. Det blir lätt en ond cirkel när man inte orkar träna, för att man är så trött, eftersom man är så otränad. Samtidigt så stoppar man i sig helt fel saker, som godis och snacks, för att man är för hungrig för att orka tänka ut någon middagsmat. Då är det inte så lätt att bara bryta de här onda cirklarna. Vi kan behöva lite hjälp på vägen.

En viktig faktor för hälsan är att hålla sig inom sin arbetstid. Visserligen har vi världens roligaste och givande yrke, men det kan samtidigt vara otroligt krävande. Det finns alltid någonting som man kan lägga lite extra tid på och att avsluta arbetet för dagen kan vara svårt.

Nytt år och ny kalender

Varje år så brukar jag leta efter den optimala kalendern. Trots att de digitala kalendrarna har blivit allt bättre så saknar jag ändå den överblick man får genom en papperskalender. Förhoppningen är att jag även ska bli lite bättre på tidshanteringen med en sprillans ny kalender. Det här året vill jag inte missa när det är min tur att ha fikat heller. Men det räcker inte med en ny kalender för att minska stressen i vardagen. Under ledigheten stötte jag på ett blogginlägg som utlovade fem kraftfulla sätt att spara tid på som lärare. Jag har sammanställt och modifierat tipsen här nedan, men jag kan även rekommendera podcasten från Cult of Pedagogy som är mer utförlig.

1. Ta medvetna raster

Mycket tid försvinner i småpauser som egentligen inte ger så mycket vila. Istället för att jobba medvetet med en uppgift, så kanske man scrollar igenom facebookflödet under några minuter. Det gäller att själv reflektera över vilka småpauser som man egentligen tar varje dag.  Alltför många sådana små pauser kan addera upp till ganska mycket tid i slutändan. Därför är det bättre att vara fokuserad på det man håller på med (inte alltid så lätt när man har adhd). Många små avbrott under en dag kan vara energislukande. Börja med att stänga av alla notifikationer på mobilen och datorn.

2. Gör det viktigaste först

Om man har för många saker på sin lista är det lätt att bli överväldigad av arbetsbördan. Då är det lätt att man gör det som är enklast först och man kommer aldrig till det svåra eller det som kräver mer tid. Därför bör man börja dagen med att prioritera bland sina uppgifter och göra det som är viktigast först. Enklare sagt än gjort. Men genom att börja med det som är viktigast så får man också en uppfattning om hur omfattande arbetet egentligen är. Ibland så skjuter man uppgifter framför sig eftersom man tror att de tar längre tid än de gör, när man arbetar fokuserat.

clock-1702512_960_720

3. Klumpa ihop uppgifter och undvik multitasking

Vissa saker gör man flera gånger om dagen utan att reflektera över det. Om mailboxen är öppen så får man en notifikation varje gång ett mail kommer. Det gör att man blir avbruten med det man håller på med och ens uppmärksamhet dras till mailet, även om det inte alls är viktigt. Genom att inte kolla mailen sju gånger på en dag istället för att bara göra det två gånger dagligen, så slösar man energi under dagen. Att försöka göra fler saker samtidigt fungerar inte för hjärnan, multitasking är inte effektivt. Det fungerar bara med multitasking om den ena saken som du gör, inte kräver hjärnans aktiva inblandning. Lyssna igenom en podcast går att göra när man promenerar till jobbet, men inte när man ska skriva feedback på en uppsats samtidigt. Därför bör man samla ihop liknande uppgifter och göra dem på en avsatt tid.

4. Nöj dig med att vara tillräckligt bra

Många lärare strävar efter perfektion. Visst är det en fördel när man är väl påläst, har välplanerade lektioner och skriver långa kommentarer på elevers uppgifter, men ibland krävs det att man sänker sina krav för att orka. Den formativa bedömningens genomslag i svensk skola har dessutom gjort att många lärare ger kommentarer på elevers arbeten flera gånger under processen. Något som är så mycket mer tidskrävande än den tidigare summativa bedömningen. Vi har börjat begränsa antalet gånger vi ger den formativa bedömningen då vi har märkt att eleverna inte alltid har den nytta av den som det skulle förväntas. Dels så använder vi oftare kamratbedömning, och överlåter uppgiften åt eleverna själva och dels så ger vi oftare formativ bedömning i grupp, än vi gjorde förr.

När vi återkopplar till flera elever samtidigt, så är det däremot väldigt viktigt att påpeka för eleverna att det är det man gör och att man förväntar sig att alla ska ta till sig av de framåtsyftande kommentarerna. Annars är risken att man har en liten grupp elever som inte förstår att det även rör dem. Fundera på om det är någon annan uppgift som slukar tid och hur du kan sänka dina krav utan att det påverkar undervisningen. Är valet av typsnitt och layout på planeringen något som tar lång tid? Kan samplanering och delakulturen vara framgångsrika lösningar? Hur lägger man bäst upp arbetet tillsammans med sina kollegor?

5. Sätt gränser med schemalagd planering

Vi anger en ramtid till våra chefer vid varje läsårsstart. Använd dig av den och håll den. Det vill säga sätt gränser för hur länge du ska jobba, eftersom i läraryrket finns det alltid något som du kan fördjupa dig i och som du kan lägga ned mer tid på. Det kan vara bra att även lägga in förtroendetiden i sin kalender. Själv har bokat in ett träningspass en dag i veckan, som kräver att jag måste gå exakt när min ramtid slutar, om jag ska hinna. Det har hjälpt mig under hösten och det tänker jag fortsätta med i vår också.

Ett annat tips är att när jag sätter mig för att jobba med en uppgift, så brukar jag använda pomodoro-tekniken och har en app på mobilen som hjälper mig. Det finns många appar att välja på men det går lika bra med en äggklocka.

De här tipsen riktar jag först och främst till mig själv. Genom att skriva ner dem så processar jag dem ett extra varv och hoppas på att något ska fastna inför det kommande arbetsåret.

Upp till bevis för årets geografilärare

earth-1706080_960_720Under 2016 förärades jag utmärkelsen som Årets geografilärare av Svenska nationalkommittén för geografi, SSAG och Geografilärarnas Riksförening. Jag är oerhört stolt och glad över detta pris. Inte bara för min egen skull utan för att det är så otroligt viktigt att geografiämnet uppmärksammas. Vi har dock valt att läsa två ämnen per termin i min skola och jag har därför inte ens undervisat geografi detta läsår. Mina elever tycker också att det är roligt att ha fått en prisbelönt lärare, trots att vi ännu inte läst geografi tillsammans. Nu säger de att det är upp till bevis för mig, när vi drar igång terminen med geografi.

Omöjligt att tävla i pedagogik

Många lärare anser att det inte borde finnas några priser för lärare. Att det är ytterligare ett sätt för utomstående att så split inom lärarkåren. Vi delas upp i förstelärare och ”andrelärare” eller till och med ”sistelärare”. Uppdelningen i bättre och sämre lärare leder till en ojämlik kollegial relation som inte gynnar skolutveckling. Dessutom kan ju ingen som inte ens har varit i mitt klassrum veta om jag är en bra lärare. Ännu mindre kan någon priskommitté veta om jag är bättre än någon annan lärare, som de inte heller har besökt. För det är jag troligen inte.

Jag håller inte med om att priser för lärargärningar är onödiga. Det kan aldrig vara fel att uppmärksamma att någon gör ett bra jobb. Vissa gör till och med ett bättre jobb än andra. Det är inte säkert att jag gör ett bättre jobb i klassrummet. Jag brukar heller inte få någon guldstjärna för perfekt frånvarorapportering. Däremot så gör jag ett bättre jobb än många andra med att sprida goda undervisningsexempel i geografiämnet.

Hennes passion för geografi, goda akademiska kunskaper i geografi och pedagogik kombinerat med hennes stora intresse för, digitala verktyg i skolans undervisning och lärande har gjort att Åsa utvecklat, utöver sin egen undervisning, flera former av kollegialt lärande via sociala nätverk och internet. Förutom att vara en viktig resurs för Mälarhöjdens elever och kollegor, är Åsa en viktig tillgång för geografilärare i hela Sverige.

Ur nomineringen till Årets geografilärare

Sociala medier viktiga för kollegialt lärande och delande

I nomineringen så framgår det att jag skriver denna blogg och att jag har startat Nätverk för geografilärare på Facebook, där vi nu är över tusen medlemmar. Där brukar jag dela undervisningstips, filmer och artiklar som kan bidra till geografiundervisningen för fler än mig själv. Det gör jag även på Twitter och Pinterest.

Hennes digitala närvaro har underlättat arbetet för en stor grupp geografilärare, vilket i sin tur gynnar elever på Sveriges grundskolor. Åsas arbete har för många elever (och lärare) tydliggjort geografiämnet och inneburit en ökad förståelse för ämnets innehåll och användningsområden.

Ur nomineringen till Årets geografilärare

Flera av de som är negativa till lärarpriser har också svårt att se nyttan av sociala medier i sin yrkesroll. Det tänker jag bidrar till att man inte är medveten om vilka otroliga eldsjälar det finns i de sociala medierna och som driver skolutvecklingen framåt från gräsrotsnivå. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag tycker att fler lärare borde få priser och beröm, inte färre. Jag är inte ensam om att tycka det, utan Karin Brånebäck har också skrivit om detta och hon föreslår att vi blir bättre på att nominera grundskollärare till priser. De negativa rösterna hörs oftare runt fikabordet än i blogginlägg.

Anna och Philips lärarpodcast

Med priset har även följt en hel del uppmärksamhet. Under hösten blev jag intervjuad av Lantmäteriets tidning Gränssnittet. Jag fick också delta i Anna och Philips lärarpodcast som i mängder av program har lyft fram vad många duktiga lärare det finns i Sverige. Den här terminen kommer fokus ligga på att, tillsammans med mina elever och kollegor, forma geografilektioner som sporrar till massor av lärande i världens ämne.

Klä ut dig och levandegör historieämnet

När mina elever klev in i klassrummet förra veckan så möttes de av en togaklädd man med en blomsterkrans i håret. Det var inte vad de hade förväntat sig och det väckte givetvis en nyfikenhet av vad som skulle hända. Under några några veckor har jag haft en VFU-student och nu var det dags för hans första lektion. Min VFU-student, Marcel Lopez Jara  hade dagen till ära klätt sig i toga och satt en krans i håret.15310560_10211416318112303_584106738_n

När alla hade satt sig började han berätta med stor inlevelse om det antika Aten och Sparta och deras krig. Berättelsen var kryddad med både ljudeffekter, humor och rörelser, där pekpinnen fick symbolisera ett vapen. Under hela lektionen satt eleverna och lyssnade uppmärksamt och deltog aktivt. När lektionen var slut så applåderade klassen unisont och spontant. De kände att de hade fått vara med om något speciellt. Här kom en person som verkligen älskade historia och som dessutom kunde levandegöra den för dem, med hjälp av viss rekvisita, men framförallt med hjälp av äkta berättarkonst.

När jag själv gick på lärarhögskolan så fick jag rådet att då och då berätta ur historien för eleverna, lära mig ett par händelser som jag skulle levandegöra med hjälp av ett inlevelsefullt berättande. Det rådet har jag haft nytta av  och genom åren har jag samlat på mig några sådana berättelser. Däremot brukar jag inte klä ut mig. Det kanske jag får ta och prova i framtiden och om någon vill ta efter så finns det fullt av instruktioner på Youtube, bland annat i hur man knyter en toga.

Berättelsen är en stark faktor i lärandet för just historieämnet. Det kan vara lätt att slarva undan det i stressen att ”hinna med det centrala innehållet”. Istället för att lita till vår egen berättarkonst så förlitar vi oss på filmer och läroboken. En som skrivit mer ingående om den narrativa aspekten i historieundervisning är Per-Arne Karlsson, docent i historiedidaktik på Stockholms universitet.

Tidslinjer är användbara för att organisera det förflutna, men otillräckliga för att skapa mening. Därför behövs logiska berättelser med både intentionella och strukturella förklaringar. Berättelserna bör också vara sammansatta av åtminstone tre olika dimensioner: Produktionsmedel och befolkning, social organisation samt kulturell och intellektuell historia. Slutligen bör ramarna också vara ”polytetiska” och lära eleven att det inte finns ett rätt svar eller en bästa historia utan att det finns alternativa berättelser.

Per-Arne Karlsson, Undervisning och lärande i historia – ett kreativt rum för narrativ kompetens, s 84-85

Jag tror inte att eleverna lär sig enbart genom att lyssna, men det är ett medel för att väcka intresse och berättelsens struktur kan ge stöd åt minnet. Dessutom tror jag att vi kan använda oss av berättelsen i en mer strukturerad och medveten form, genom att förstå hur de kan både stötta och hindra synen på historien. Självklart så får det kombineras med annan undervisning och övningar som till exempel träning av begreppsförståelsen genom quizlet.

20161204_101003 (1)

När terminen nu slutar har vi läst klart läsårets historia i mina klasser. Vi har nämligen valt att läsa två ämnen per termin i ett försök att minska stressen runt bedömning och betygssättning, för både lärare och elever. Därför har jag gott om tid att  fundera på hur jag nästa gången ska levandegöra historia för eleverna.

För dig som missade Geografdagarna på Stockholms universitet 2016

Foto av logotypen för Geografdagarna 2016, Mind the GapVeckan efter höstlovet var så intensiv att jag aldrig hann skriva något om hur otroligt givande det var att få delta på Geografdagarna. De anordnades av Institutionen för naturgeografi och Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet tillsammans med Geografilärarnas riksförening. Programmet var så välfyllt att vi var många som kände att vi gärna hade velat klona oss själva och gått på flera spår.

David Lambert huvudtalare

Den första dagen var David Lambert, professor i Geography Education, Institute of Education, University College London, huvudtalare. Han har varit en drivande kraft till en förnyelse av geografiämnet i England och han arbetar oavbrutet och passionerat för att synliggöra och stärka ämnets roll. Det var verkligen inspirerande att få höra honom tala om ”GeoCapabilities” och vilka förmågor som är viktiga i geografiämnet. I den här korta videon här kan du själv höra honom tala om vikten av god geografiundervisning och om geografiämnets roll för framtiden.

Undersöka världen från klassrummet med GIS

Efter Lamberts föredrag så delade konferensen upp sig i tre olika spår med olika sessioner och workshops. Hela programmet hittar du här. Själv deltog jag i spår B med Geografiska informationssystem och det digitala klassrummet. Där höll jag ett föredrag om GIS i undervisningen med några praktiska exempel. Min presentation finns här nedan. Det kanske inte är så tydligt utan pratet till, men här finns en hel del matnyttiga länkar.

Ökad förståelse för kartprojektion med appen World Map Golf

På samma spår fick vi lyssna på Pontus Hennerdal som är forskare på Kulturgeografiska institutionen, SU, och skapare av appen World Map Golf. I sin forskning fann han att många elever har svårt att veta vad som händer med ett flygplan som åker över Nord- eller Sydpolen om de tittar på en platt världskart. De tänker sig att planet kommer fram i motsatt kant, precis som om det skulle åka ut vid sidan på kartan. Testa Pontus app tillsammans med dina elever och träna förmågan att förstå kartprojektion samtidigt. Avslutade vårt spår gjorde Gustaf Wiberg som är gymnasielärare i Huddinge. Även han pratade om GIS i undervisningen utifrån de förutsättningar många lärare har. Lite tid för ett stort innehåll och svårt att hitta lämpliga program.Bild på appen world map golf på en iphone

Hållbarhet och sårbarhet som en röd tråd i geografiämnet

Den andra dagen var två gymnasielärare från Stockholm stad huvudtalare, Göran Dessen och Lotta Dessen Jankell. De gav exempel från sina skolor, Norra Real och Globala gymnasiet, på hur de arbetar med hållbar utveckling och samhällets sårbarhet. Samtidigt betonade de att de aldrig släpper geografins rumsliga frågor. De samarbetar med kollegor i andra ämnen för att kunna genomföra en tvärvetenskaplig undervisning. En otroligt givande föreläsning som gav både inspiration och nya funderingar. Vi kunde fortsätta diskussionen i ett av spåren. Även den andra dagens program var välfyllt.

Exkursion i ett regnkallt Stockholm

Efter lunch gav vi oss ut på exkursion i Stockholm ledda av Lennart Tonell, universitetslektor, Kulturgeografiska institutionen, SU, och Christina Schaffer,utbildningsadministratör, Institutionen för naturgeografi, SU, och stadsodlare. Molnen hade redan börjat hopa sig och det skymde trots att klockan bara var 13.00. Som tur var tillbringade vi den mesta tiden i bussen och vi var ganska rejält klädda för våra korta promenader i Stockholms omgivningar. Det var en intressant rundtur i Stockholm med många vinklar på vad som styr vilken stadsplanering som genomförs.

Geografdagarna 2018 i Karlstad

Trots den kalla och blöta avslutningen på dagen så var Geografdagarna en av de mest givande konferenser jag varit på under de senaste åren. Jag ser verkligen fram emot 2018 då Geografdagarna kommer anordnas av Karlstads Universitet och vi får hoppas på att solen visar sig då.

En oförglömlig resa till Auschwitz-Birkenau

Den här veckan har varit tung men viktig. Vårt ämneslag har varit i Auschwitz-Birkenau och med våra egna ögon sett den förödelse som nazisterna orsakade mänskligheten. Det här är inte en fullständig resedagbok utan mer början på en process. En process och ett försök att förstå det ofattbara. En början på att försöka återge och förhindra att något liknande någonsin sker igen. Jag förstod inte innan. Jag förstår inte siffror. Men jag förstod när jag såg hur stora lägrena var. Jag förstod när jag såg mängden av de insamlade föremålen. Jag förstod när jag kände kylan i luften och såg hur lite skydd mot den som människorna här hade. Att förstå är det minsta jag kan göra för de människor som miste livet här.

Jag tror att både jag och mina kollegor kommer vara bättre på att undervisa om Förintelsen efter den här resan. Vi tog mängder av bilder och här visar jag några av de bilder som ett försök att återge vår upplevelse.

Att själv få se och uppleva detta var viktigt för mig och det borde vara en obligatorisk del av lärarutbildningen. Vi var sex SO-lärare som åkte och jag är så tacksam för att vi var denna lagom stora grupp med människor som jag tycker så mycket om. Det är en ynnest att ha sådana varma, drivande och inspirerande kollegor som jag har. Tack vare stipendier från stadens stiftelser var det ekonomiskt möjligt för oss att åka.

En droppe i taget

14555597_898485473618339_1161526849_nEfter mycket vånda så valde jag att ställa upp i debattprogrammet SVT Opinion Live för att debattera mediebilden av skolan. Trots att programmet utger sig för att vara ett program där frågor fördjupas och där aktuella samhällsfrågor ges nya perspektiv, så förstärker de ofta den rådande mediebilden av viktiga frågor. Exakt vad redaktionen valde att göra med bilden av skolan. Inför programmet hade redaktören intervjuat mig över telefon under cirka 30 minuter. Varje förklaring jag gav följdes av en följdfråga och en fördjupning och breddning av frågan. Jag fick förtydliga min syn på orsakerna till skolans problem samt vilka lösningar jag förespråkade. De verkade uppriktigt intresserade av det jag ville förmedla.

Under torsdagen hade jag fantastiska, elevledda utvecklingssamtal med mina fina mentorselever. Det fick mig att tänka på annat och det var först vid det sista samtalet som det slog mig att jag senare under kvällen skulle stå i TV och debattera. Efter en ovanligt nervös tunnelbaneresa in till stan fick jag springa till tåget. Verkligen springa. Andfådd lyckades jag hinna till min plats precis innan tåget mot Göteborg började rulla. Under tågresan så försökte jag strukturera mina tankar genom att skriva ned argument. Jag bad även om input från andra lärare i sociala medier och kände att jag nu hade en viktig roll i att försöka representera alla goda insatser som görs på skolor runt om i landet. Det blev tre tättskrivna A4.

Väl framme i Göteborg var det lite strul att hitta rätt plats till taxin och när jag kom fram till TV-huset fick jag direkt gå in till sminket. När jag är färdig så förde redaktören mig till ett hörn av rummet så att jag inte ska få möjlighet att prata med Per Kedland innan sändningen. Samtidigt som ljudkillen satte fast myggan på mig, så gick en av redaktörerna igenom mina frågor. Hon var inte så intresserad av mina anteckningar utan framhöll hur viktigt det var att jag målade upp bilden av en bra skola och undervisning. Jag fick inte reda på några frågor i förväg.

För en samhällskunskapslärare så var det en nyttig erfarenhet att få se media från insidan. Jag var medveten om att jag inte är medietränad. Det var SVT Opinion Live också. De ställde inte de frågor som de ställt till mig innan och som jag hade velat besvara. Vad är orsaken till att det är sådan skillnad mellan skolor? Hur kan vi komma tillrätta med sjunkande resultat? Jag blev istället avbruten och fick frågor som inte kom åt grundproblemet i svensk skola. Inte heller fick jag möjlighet att beskriva den positiva utvecklingen av kollegialt lärande som sker inom och mellan skolor. En skolutveckling som sker genom samplanering och observation av varandras lektioner, genom reflekterande blogginlägg som blir lästa av tusentals lärare och genom samarbete i sociala medier.

För att komma tillrätta med grundproblemen i svensk skola så måste vi revidera det fria skolvalet och skolpengssystemet (bra förslag för det kan ni hitta här och här). Då både OECD och Skolkommisionen har lyft fram att det är den ojämlika skolan som är det största problemet inom svensk skola, så undrar jag om krafter som vill bevara ett privat företagande med stora vinstuttag, försöker sända ut dimridåer. Känner dessa börsnoterade företag att snaran är på väg att dras åt i och med att Skolkommissionens förre ordförande nu är en medlem i regeringen? Är det anledningen till att Svenska Dagbladet marknadsför bilden av en misslyckad pedagogik så hårt? Ska frågan istället handla om att lärarna är oskickliga? Något som inte stämmer och en bild som jag vill förändra. Det gick kanske inte att göra genom deltagandet i ett ”uppgjort” debattprogram. Jag har ingen hink att släcka branden med, men jag har en tesked. Med denna tesked så får jag släcka branden med en droppe i taget. Om vi är många lärare som tillsammans deltar i debatten så finns möjligheten att vi kan lyfta det positiva i svensk skola och starta positiva, uppåtgående spiraler.

Foto: Josefina Garcia Hultqvist

Stämmer verkligen mediebilden av skolan?

SkärmklippÄven jag blev chockad när jag läste gårdagens debattartikel i Svenska Dagbladet av läraren Per Kedland. Är det så här det går till i svensk skola?! Texten lämnade mig inte och när jag på kvällen läste ett tweet av Max Entin så kände jag att jag måste säga ifrån. Det här stämmer inte alls med min egen bild av skolan. Jag har besökt många skolor genom åren och ingenstans går det till så här som det beskrivs i debattartikeln.

Vi läser om media med våra sjuor och då pratar vi om mediebilder och avsändarens syfte. Här är det inte bara artikelförfattaren som har ett syfte. Här har även tidningen som tagit in artikeln ett syfte, en vilja att måla upp en nidbild av svensk skola utifrån en anekdotisk erfarenhet. Jag säger inte att det inte stämmer i vissa enskilda skolor under någon enskild period. Men arbetsklimatet som beskrivs är så långt ifrån min egen verklighet som man kan komma. Precis vad andra i twitterflödet ansåg. Annika Larsson svarar Max Entin:

Verklighetsbilden. Det är möjligt att det finns enskilda skolor som den som beskrivs, men det utmålas som en bild av alla skolor.Skärmklipp2

Därför vill jag nu ge min bild. En verklighet lika sann som någon annans. Denna bild är för alla er som har lämnat skolan och inte möter den dagligen längre och kanske tror att den bild som Kedland ger stämmer.

Innan lektionen börjar ställer våra klasser upp sig utanför klassrummet på ett led. Ja det fungerar även på högstadiet. Vi har gemensamt kommit fram till detta i kollegiet och genom att vi alla lärare har samma regler så blir det lättare för eleverna att veta vad som förväntas av dem. När det är tyst och alla är beredda på att gå in, det vill säga har stängt av sina mobiler och har material med sig, så välkomnar vi eleverna in i klassrummet. Personligen så hälsar jag på eleverna genom att ta varje elev i hand. Eleverna går in och lägger sina mobiler i mobildagiset längst bak i klassrummet och sätter sig sedan i sina bänkar. Vi använder många strategier för att få det att funka. En är att variera undervisningen och bädda för att alla elever ska lyckas med uppgifterna, samtidigt som alla möter en utmaning på sin egen nivå. När lektionen är slut plockar alla undan, på lärarens uppmaning, och ställer sig sedan bakom sin stol. Sedan avslutar läraren lektionen. På lektionen har vi haft arbetsro och utmaningar, lyssnat på varandra och visat respekt. Precis som de flesta ungdomar ni känner gör.

Jag kan förstå vad vissa menar med  ”den svenska modellen”, men en kravlös skola har alltid varit en fälla för de svagaste barnen. Tyvärr så kan mycket av det som beskrivs i artikeln snarare förklaras med det fria skolvalet. Är det kanske ett bakomliggande syfte till att denna artikel får den framträdande plats som den får? Vill man sopa undan den verkliga anledningen till skolans sjunkande resultat, där forskningen tydligt visar att det är den segregerade skolan som är orsaken till mycket? Inte pedagogiken som Kedland hävdar. Redan när jag gick på lärarhögskolan så diskuterade vi faran med att inte ha regler eller att inte vara tydliga med vilka mål vi förväntade oss att eleverna skulle uppnå. Då tog jag ändå examen 1996. Lyckligtvis hade jag två lärare där som betonade hur viktigt det var att synliggöra tänkandet för eleverna, mina lärare var Ove Hartzell och Göran Svanelid. De har bägge betytt mycket för mig i min utveckling till var jag är idag. En viktig sak som jag bär med mig är att vi genom att ställa krav på våra elever hjälper dem bäst.

Bygga strategier för lärande

UnderbyggaAtt lära känna nya elever tar både tid och energi. I år fick jag tre nya grupper och bara att lära sig alla namnen har tagit kraft. Därför kommer terminens första blogginlägg inte förrän nu. Den här terminen har vi SO-lärare på skolan planerat en gemensam uppstart med en tvåveckors metodkurs.

Idén föddes när vi satt och sambedömde de nationella proven i samhällskunskap. Vi upptäckte att våra elever ibland hade svarat på mer än vad som frågats efter. Deras långa svar ledde inte alltid fram till det relevanta svaret och därför kände vi att vi behövde gå igenom begreppet relevans med dem. När vi sedan satte oss för att planera så delade vi in kursen i två större block, att läsa/lyssna och att tala/skriva. Utifrån det byggde vi sedan upp några gemensamma övningar.

Jag började med övningen i att jämföra. I en klass jämförde vi sushi och hamburgare och i en annan klass jämförde vi e-sport med traditionell sport. Det var ett medvetet val att inte ta något inom ämnet, då vi ville ha fokus på hur man kan visa att man kan jämföra. Efter att ha fyllt i ett Venn-diagram, eget, par och alla, så fick de nu instruktionen att skriva en jämförande text. Här är det oerhört viktig att visa eleverna hur språket är verktyget för att visa vad man kan. Vi diskuterade olika hjälpfraser som, större än, fler som gillar…än.., till skillnad från, precis som och så vidareEn lärare hittade en bra samling med sambandsord som vi delade ut till eleverna.

Vi vill även avdramatisera användandet av inlästa läromedel. Genom att alla våra elever har tillgång till Inläsningstjänst.se så kan vi låta alla testa. Under en lektion fick de lyssna på en del av läroboken samtidigt som de hade boken framför sig. Efteråt fick de säga vilka fördelar de upplevde med att lyssna och även vilka nackdelarna var. Det gjorde att flera av eleverna som inte har några läs-och skrivsvårigheter nu själva föreslår att de kan lyssna på boken. En fördel eleverna upplevde var att de kan anteckna lättare samtidigt som de lyssnar. En annan var att de kan lyssna samtidigt som de går till eller från skolan. På det här sättet pekas inte elever med speciella svårigheter ut och det blir naturligt att vi lär oss på olika sätt beroende på vad vi ska lära oss.

education-1580143_960_720Vi övade även på studieteknik och att sammanfatta en längre text genom att bara plocka ut det viktigaste. Några påpekade att det viktigaste oftast stod först och sist i de olika styckena i samhällskunskapsboken. Att sammanfatta kräver dock en del träning och kunskap inom ämnet för att behärska på ett bra sätt.

En övning gick ut på att utveckla resonemang. Till det använde vi en sambandsjakt kring ekonomi. Då blev det tydligt att de många orden och begreppen som vi har i SO gör att eleverna får väldigt svårt att förklara samband, orsak och verkan när de saknar förförståelse. Det här får vi träna mer på.

När eleverna hade utvecklat olika resonemang så fick de även träna på att underbygga dem. De fick tio påståenden som de skulle underbygga med hjälp av fakta, exempel eller logik. De skulle även försöka urskilja om påståendet var en åsikt eller ett faktapåstående. Att börja terminen så här var väldigt givande. Speciellt för mig som hade nya elever. Det blev verkligen ett sätt för mig att lära känna dem och eleverna fick pröva på många av de arbetssätt och förmågor som vi jobbar med inom SO:

Bilden med språkstöd för att underbygga resonemang har jag gjort i Piktochart och ni hittar den här.

Bilder skapar lust och nyfikenhet för historia

13072131_1098750900171542_1127879479_oDet var så givande att låta eleverna para ihop sig och samtala kring bilder att jag fortsatte på samma tema. Denna gång med en tidslinje. Vid uppstarten av arbetsområdet Kalla kriget så hämtade jag bilder från wikipedia som jag kopierade och laminerade. Eleverna fick sedan tillsammans, i sina grupper, försöka skapa någon sorts tidslinje av bilderna. En tidslinje är ett bra skelett för att hänga upp fakta kring olika händelser och på så sätt stärka den historiska referensramen. Precis som jag trodde så väckte bilderna stort engagemang och vissa bilder kände de genast igen och placerade på rätt plats. Andra bilder väckte frågor och under tiden som de själva försökte klura ut vad de symboliserade för händelse, gick jag runt och hjälpte de grupper som kört fast med någon bild.

Till stöd för sina diskussioner hade eleverna några frågor som stod på tavlan: Vad ser du på bilden? Finns det några tidsmarkörer, som 13078155_1098750946838204_1718141371_okläder eller fordon? Några elever kunde känna igen sina bilder som de haft när grupperna skapades, men till slut kommer man inte längre om man inte får ta hjälp utifrån. Efter 15 minuter var mobiler tillåtna och de kunde börja söka efter bilderna. Det intressanta var att de inte bara var ute efter att snabbt placera bilden på rätt plats, utan att de samtidigt läste lite om händelsen för att försöka förstå vad som hänt. Nu blev det ännu intensivare diskussioner och olika tolkningar förekom.

En grupp vidareutvecklade min idé om tidslinje och skrev små lappar med årtal som de lade ut på bordet. Några andra elever gjorde, på eget initiativ, en tidslinje i boken som de sedan la ut bilderna kring.

13078273_1098750880171544_642136697_o 13120412_1100646063315359_833728870_oDäremot var det svårt för mig att hinna se om alla bilderna kom i ungefärlig rätt ordning hos alla grupper. Vi hade lektion i nästan 60 minuter, och all tid gick åt till diskussioner i grupperna. Någon genomgång hanns inte riktigt med för det blev aldrig läge att bryta elevernas intensiva arbete.

Så trots att lektionen kändes lyckad och att eleverna var nöjda och själva kände att de nu hade bättre koll, så var inte jag nöjd. Jag visste ju att alla hade inte full koll. Att ämnesområdet ”Kalla kriget” är både omfattande och komplicerat. Att många av händelserna som utspelades då, räknas som allmänbildning. Jag vill ju att mina elever ska vara allmänbildade. Jag vill att alla mina elever ska vara allmänbildade, inte bara ett fåtal historieintresserade.

Min plan blev därför att fördjupa kunnandet utan att fastna i någon specifik händelse. Dels gjorde jag ett kort quiz i Socrative (klistra in koden SOC-22062530). Då kunde jag se vilka missförstånd som rådde och hur mycket de hade snappat upp. Dels gjorde jag en egen tidslinje, som jag själv kunde utgå från när jag berättade under nästa lektion, men som även skulle fungera för eleverna att utforska på egen hand. Den är inte komplett, men ett försök i alla fall.

Så jag lade den på vår årskursblogg tillsammans med en text från SO-rummet och deras uppgift, att intervjua någon som upplevde Kalla kriget. Det kunskapskrav vi kommer jobba med är att jämföra tidsperioder. Eleverna ska få skriva en text i skolan utifrån sina intervjuer. I texten får de jämföra perioden ”kalla kriget” med den vi lever i nu. De kommer givetvis få resonera om sina källors trovärdighet och användbarhet i samband med det. Så det ska vi försöka hinna med innan år nio är slut, samtidigt som vi förbereder oss för att skriva nationellt prov i Samhällskunskap. Tur att det inte är enformigt att vara lärare.

,

Att våga välja bort det digitala

13059468_1094348523945113_106280947_nI mitt klassrum, och på vår skola, har vi bestämda platser i klassrummet och läraren bestämmer. Att läraren bestämmer placeringen i klassrummet kommer ur ett förhållningssätt där vi ser till alla elevers behov. Att komma in i klassrummet och börja med att leta efter en plats att sitta på är inte en optimal start på ett nytt lärandetillfälle. Hos många elever skapar sådana tillfällen oro. En oro som vi kan undvika med ett tydligt förhållningssätt hos pedagogerna på skolan. Nytt arbetsområde innebär nya grupper och därmed nya platser.

När man haft eleverna i flera år så har man som lärare redan testat en mängd olika gruppkons12992980_1094348560611776_2140574117_ntellationer. Ibland har kompisar fått arbeta tillsammans och ibland har jag parat ihop elever som inte brukar prata så mycket med varandra. Vissa gånger har jag delat in dem i rena tjej- och killgrupper. Oftast är det blandade grupper. Så hur ska man då tänka när man ska dela in eleverna för sjuttioelfte gången? Eller måste jag verkligen tänka? Oftast så brukar jag tänka noga, men ibland låter jag slumpen avgöra. Det var vad jag ville göra denna gång.

Även om jag ville låta slumpen avgöra, så vill jag inte lotta in dem i grupper på något ”traditionellt” sätt eller genom att använda någon grupperingsapp. Utan istället tänkte jag göra gruppindelningen till ett lärtillfälle och ett sätt att skapa intresse och nyfikenhet för arbetsområdet Kalla kriget.

Det är inte alltid som det passar bäst att använda digitala verktyg, utan ibland måste våga välja bort det. I förra veckan ordnade vi en studiedag i IKT för våra kollegor och själv förberedde jag för en analog uppstart av vårt nya arbetsområde. Så jag har jobbat intensivt med kopieringsapparaten och lamineringsmaskinen.

Eleverna kommer att få ta varsin lapp, med antingen en bild, en karta eller ett ord (ett som börjar med stor bokstav och ett som börjar med liten) som sedan ska paras ihop. För mig blir det samtidigt ett sätt att undersöka deras förförståelse. Har de koll på några av de stora händelserna under Kalla kriget? Kommer de para ihop orden rätt? Kommer de i så fall hitta de elever som har bilden och kartan som hör till? Förutom att det blir ett tillfälle för eleverna att samtala och försöka lösa en gåta, så blir det ett lustfyllt sätt att starta ett område på.

12966608_1094348537278445_652165341_nOm du själv vill använda mina kluringar så hittar du word-dokumentet här: Gruppindelning Kalla kriget. När arbetsområdet är slut så kan det vara kul att se om det går lättare att para ihop korten rätt.

För eleverna blir detta i vilket fall som helst, en lektion då vi väljer bort det digitala arbetssättet till förmån för ett där samtalet står i fokus. Det är endast genom att prata med och ta hjälp av sina klasskamrater som de tillsammans kan hitta fram till sina rätta grupper.